Ni Du

 

Ni Du

 

När snitsaren studerade kinesiska en termin vid Stockholms Universitet, ingick en kurs i kinesisk kalligrafi för mästaren Tien Lung.  Snitsaren minns dock inte mycket mer därifrån,  än att han fick kopiera ett ark fullskrivet med tecknet för ”tre”.  Detta består som vi vet av tre vågräta streck över varandra och snitsaren minns sig ha fått beröm för några sådana utan att förstå varför. Vid kursens slut belönades varje deltagare med en vacker kalligrafi av samme Tien Lung, utförd enligt kalligrafins alla regler med röda stämplar nere i vänstra hörnet. Snitsaren förärades tecknet för ”lycka”,  kraftfullt målat med bred pensel i någon form av kinesisk kursivstil, eller ”cao shu”, vilket ordagrant betyder ”grässkrift”.

Varje elev tilldelades dessutom ett kinesiskt namn, som i uttalet så långt möjligt avsågs efterlikna det svenska och i betydelsen speglade lärarens bild av eleven. Sålunda fick snitsaren heta ”Ni Du”, vilket blir fonetiskt mer begripligt, om man betänker att bokstaven ”d” här transskriberar ett oaspirerat ”t”,  så som ljudet tidigare,  och gissningsvis ännu av Tien Lung,  också skrevs.  Om vi rätt förstått, skulle lärarens eget namn numera transskriberas ”Tian Long”, där ”tian” står för ”fält” och ”long” för ”drake”.  Enligt det äldre transskriberingssystemet skrevs orden ”t’ien” respektive ”lung”,  där Tien själv i sitt familjenamn utelämnar den apostrof,  som markerar ett aspirerat uttal av ”t”.  Snitsarens familjenamn, ”Ni”, uttalas med den andra av fyra kinesiska toner och betecknar enligt snitsarens kinesisk-tyska ordbok ”svag, liten” eller,  i allra bästa fall, ”början”,  medan ”Du” i tredje tonen står för ”fast, uppriktig, allvarlig, storsint”.  Namnkombinationen kan tyckas något inkonsekvent och svårbegriplig,  men snitsaren är åtminstone hellre ”svag och storsint” än ”stor och svagsint”. Måhända kan namnet tolkas så, att snitsaren i ”början” av sina kalligrafiska studier visat ett ”uppriktigt allvar”. Troligast är dock, att läraren helt enkelt valt ett fonetiskt lämpligt familjenamn bland de få som brukas i Kina,  medan det friare egennamnet på kinesiskt vis är tänkt att berätta något om sin bärare.

Dessvärre blev det inte mer kalligraferat för den unge snitsaren än denna enda termin, varför den gamle darrhänte snitsaren tvingats göra tjugotalet upprepade försök innan han fått till de två tecknen ovan i någorlunda symmetri och balans. Snitsaren är medveten om att en skolad kalligraf skulle ruska på huvudet, inte minst åt utförandet av varje enskilt streck, men för ett oskolat butleröga ser det trots allt ganska snitsigt ut. Läsarna uppmanas att själva försöka för att få något hum om svårighetsgraden.

I det översta tecknet ”Ni” ser vi till vänster radikalen för ”människa”  och där bredvid tecknet för ”son” eller ”barn”.  Det undre tecknet ”Du” består överst av radikalen för ”bambu” och under den tecknet för ”häst”.  Hur beståndsdelarna i respektive tecken förklarar helheten, har snitsaren däremot inte en aning om.

Nedan visas den kopierade förlaga,  signerad läraren Tien Lung,  som användes vid den ovan beskrivna undervisningen i snitsarens ungdom. Att skriva tecknet ”san” femton gånger på fri hand i sådan balans och symmetri, lär kräva många år av noggranna studier.  I detta till synes enkla tecken visar Tien Lung också hur det horisontala strecket,  benämnt ”heng”,  ska utföras med distinkt början och tydligt slut. Snitsarens försök finns inte bevarade, men säkert är att de var både sneda och vinda, trots att de utfördes på tunt papper som lagts ovanpå förlagan. (Skala 1:2,5)

 

15 x san

23 svar till “Ni Du

  1. Faszinierend, som Doktor Spock brukade säga i mitt barndoms Raumschiff Enterprise.

  2. För mina båda otränade ögon ser tecknen helt enkelt superkinesiska ut.
    Hemma gömmer sig en stämpel med tecknet för mitt förnamn – jag känner plötsligt ett stort behov att att få detta tolkat. Innan jag läste detta inlägg vilade jag i lugn förvissning om att det var helt oskyldigt och oproblematiskt. Men nu öppnade sig plötsligt en avgrund av möjliga tolkningar. *gulp*

  3. Eller ”fabelhaft spannent” som snitsaren brukar säga. Troligen har det stått så i någon skolbok för femtio år sen. En ängslig butler undrar om Doktor Spock (och hemska tanke i förlängningen också Fredrika) var/är ironisk.

    Om Bureborn inte har någon kunnig i kinesiska på sin arbetsplats eller i bekantskapskretsen, får hon gärna stämpla, scanna och visa. Snitsaren kan visserligen ingen kinesiska, men kan nödtorftigt slå i lexikon. Så kallad sigillskrift kan dock vara knepig. Förhoppningsvis betyder namnet ”vishet”.

    (Nej, efter en termin på universitetet kunde snitsaren ingen kinesiska. Med de obligatoriska 500 tecknen och de vanligaste satskonstruktionerna kommer man inte långt. Trettiofem år senare kan snitsaren givetvis ännu mindre).

    Snitsaren vill också påpeka att han är medveten om att han stavat ”transkribera” med två ”s” trots att det står med ett i SAOL. Han tycker att eftersom det heter ”subskribera”, dvs. ”sub-skribera”, borde det heta ”trans-skribera”.

  4. Nyfiken som jag är så var jag tvungen att googla ”subskribera” då det ordet inte brukas i någon större utsträckning i min omgivning och fann att det betyder både underskrift och prenumeration. Eller det var väl underskriften som gjorde att man förband sig att prenumerera antar jag. Men i vilken mening används den oftast? Eller användes?

  5. Tackar och bugar för erbjudandet om tolkning. Bara jag hittar stäpeldynan så…

  6. Micke hälsas, enlig gammal sed på denna blogg, ”välkommen till dårhuset”.

    I SAOB anges den ursprungliga grundbetydelsen av “subskribera”, dvs “underteckna” som föråldrad. Snitsaren använder själv aldrig ordet och har bara stött på det i den speciella betydelsen “prenumerera” och särskilt i sammansättningen “subskriberad middag”, dvs en middag där man antecknar sig i förväg till angivet pris. Snitsaren gissar att ordet i betydelsen “prenumerera” kommer att bli vanligare genom engelskans inflytande.

    Enligt källorna ska orden “transkribera” och “subskribera” komma från latinets “transscribere” (ibland med två “s”) och “subscribere”. Snitsaren noterar att även orden “transept” (av “transseptum”), “transpiration” (av “trans” och “spirare”), “transumera” (av “transsumere”) har tappat ett “s” på vägen, medan “trans(s)udat” (av “trans” och “sudare” (svettas)) samt “trans(s)ubstantiation” (av “trans” och “substantia”) kan stavas på båda sätten. Kanske beror skillnaden på ordens ålder i svenskan eller vilka vägar de tagit hit. Modernare ord som “transsexuell” och “transsibirisk” skrivs givetvis med två “s”. Snitsaren som är en lydig man kommer att i fortsättningen skriva enligt ordböckerna.

    Ordet ”transept” lär betyda ”tvärskepp i kyrkobyggnad” och ”transumera”, ”göra utdrag ur skriftlig handling. Medicintermen “trans(s)udat” betyder “icke inflammatorisk utgjutning i någon av kroppens håligheter”, medan “trans(s)ubstantiation” är “(tänkt) förvandling av vin och bröd till Jesu blod och kropp under nattvarden”, vilket allt kan vara bra att veta om man till exempel spelar ”Rappakalja”.

    Till Bureborn säger säger snitsaren: “Stäpla på”. Hittar hon ingen dyna, går det nog bra att gnida på färgen för hand.

  7. Ironisk? Svar naturligtvis nej. Fa-bel-haft är för övrigt ännu en nyckelreplik från min barndom, jag minns inte vem som yppade den men något säger mig att det var riktigt läskigt. Kanske var det från ”Mit Schirm, Charme und Melone”, som ”The Avengers” översattes (eller bör man skriva massakrerades) till. Hu vad den var spännande, nästan så jag kissade på mig, men jag bara älskade den serien och Emma Peel var min kanske första riktigt stora idol. Eller det blev nog inte så många idoler sedan, om jag tänker efter. Så kanske var hon den enda.

  8. Hej nattuggla! Nej, den spännande serien har gått detta hushåll helt förbi, men med hjälp av allas vår farbror Google är vi nu hjälpligt uppdaterade. Av de hundratals bilderna att döma tycks Emma vara en idol värdig Fredrika. Snitsaren kan för övrigt inte heller påminna sig ha sett något avsnitt av Star Trek. Men Helgonet och Perry Mason minns han bestämt.

    Inte för att vi har med den saken att göra, men hur länge bodde Fredrika i Tyskland?

  9. ….. och och och och Bröderna Kartrajt !!!

    • En som undrar...

      …men, men men …inte för att vi har med den saken att göra, men hur länge bodde Bröderna Kartrajt i Östersund?

      • Välkommen till snitsarens blogg. En spännande kommentar. När vi googlar ”Bröderna Kartrajt” kommer vi bara tillbaka hit och till en annan blogg där Tildo har kommenterat. En trio ”Bröderna Cartraijt” spelar, enligt samma farbror Google, all slags musik till dans. Kan det vara det gänget som bott i Jämtland, eller handlar det de riktiga bröderna Cartwright? Kanske har någon av denna bloggs övriga läsare ett svar på den undrandes fråga.

  10. Anonym petimeter

    Det står:

    ”medan det friare egennamnet på kinesiskt vis är tänkt att berätta något om dess bärare”.

    Ska det inte vara ”sin bärare”? ”Egennamnet” är ju subjekt i satsen, även om det är läraren som har ”tänkt”.

  11. Snitsaren slår en redan blåslagen butler på fingrarna med grötsleven och svarar:

    Självklart är det så. ”Egennamnet” är såväl subjekt i den större bisatsen (med ”är tänkt” som predikat) som underförstått subjekt i satsförkortningen ”att berätta något om…”.

    En lydig butler ändrar genast.

  12. Helgonet ja. Det var mycket snack om detta helgon bland mostrar och kusiner, som gick oss i den tyska släktenklaven helt förbi. Däremot var Bröderna Cartwright mycket poppis – jag var alltid Blue, Moster Sanna Manolito. Lillebror Jojje var för liten för att fatta förnedringen det innebar att tilldelas rollen som Hoss, ungefär på samma sätt som han ännu gladeligen bytte ut sina D-mark i silver mot Groschen (10 Pfennig) i guld. Sexton år bodde jag i gamla BRD, men allt det här spännande utspelade sig nog mest före skoltiden.

  13. Inte för att det spelar någon roll, men var inte Manolito och Blue med i den snarlika serien ”High Chaparral”. Bröderna Cartwright (på gården Bonanza) hette väl Adam, Hoss och Little Joe medan pappan hette Ben. Joe, som spelades av Mike Landon (känd från ”Lilla Huset på P), var småflickornas favorit, medan Tildo, 130 år, tycks drömma om att vara Hoss. Sköterskan lär visst ha tyckt att pappan, Ben, var stilig, vilket han väl också var.

  14. Ack ack, en börjar bli gammal :-(

  15. Hoss is da shit !!

    Ska jag berätta en hemlis? Vet ni, på nätterna har jag sett att butlern brukar sitta och titta på gamla avsnitt av ”Herrskap och Tjänstefolk” eller ”Upstairs – Downstairs” som den visst hette på engelska. Hans idol är den skotske butlern Hudson. Han kan alla hans repliker utantill.

  16. Aaahhhh! ”Das Haus am Eaton Place”!

  17. Törs man fråga vad ”Snobbar som jobbar” (The Persuaders) med Roger Moore och Tony Curtis hette på tyska.

  18. Angående Tildos senaste kommentar bör påpekas att den skrevs den första april. Den enda butlerreplik som en försynt butler har försökt lägga på minnet är butlerns i boken och filmen ”Återstoden av dagen”:

    ”Jag beklagar, herrn, men jag kan tyvärr inte stå till tjänst i denna fråga”.

    Det ännu ”coolare” engelska originalet har vi dessvärre glömt.

  19. ”Die Zwei”, men inget som lämnade något bestående intryck på mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s