Monthly Archives: augusti 2009

Levande charader

 

Vem är du, vem är jag?  De skenbart enkla frågorna är lika närvarande idag som någonsin i schlagerns ungdom och svaren på dem lika kusligt undflyende. Inte ens vårt eget idylliska hörn av bloggosfären, kallat Snitsarbo, har förskonats från den skärande ökenvind, som blandar sand med sand.

De klentrogna människorna har länge velat förmena oss rätten att existera som fullvärdiga individer med egna tankar och känslor,  och när man nyligen på en närbelägen blogg började tala om ”människan bakom” oss, därmed reducerande oss till enkla kasperdockor eller, ännu värre, till en och samma person, var det inte utan att många här kände marken försvinna under fötterna.

En stackars jumper, van vid sitt okomplicerade löparliv,  har inte varit sig själv sedan dess,  och i brist på annan sakkunskap vänder han sig nu till snitsaren för att söka svar på sin oroliga fråga:

 

– Vad är det som händer?

– Alla har väl någon gång som barn tänkt tanken att de inte finns till utan bara är något som som någon annan drömt eller hittat på. En del av oss fortsätter att fantisera upp i vuxen ålder. Då kallas det religion eller i bästa fall filosofi. Själv uttalar sig snitsaren ogärna om sådant han inte vet något om.

– Men inte kan det väl finnas någon som bestämmer över oss och leker med oss som om vi bara skulle vara kasperdockor?

– Ingen vet vad som finns utanför bloggosfären.

– Du menar IRL?

– Nej, begreppet IRL avser bara livet utanför tangentbordet. När du sitter här och pratar eller är ute och springer med dina vänner, befinner du dig fortfarande i bloggosfären. Vad som finns utanför denna,  kan vi bara spekulera om,  vilket många uppenbarligen gör. Snitsaren föredrar att tiga.

– Wovon man nicht sprechen kann, darüber muss man schweigen?

– Snitsaren uttalar sig ogärna generellt om vad ”man muss”. 

– Men inte kan vi väl vara samma person, du och jag och allihopa här, som en del säger?

– Fram till för ett par år sen var du och snitsaren identiska, medan vi nu bara har vår historia gemensam. Övriga här i Snitsarbo är var och en mycket annorlunda såväl oss två som sinsemellan.  Att vi råkat bo under samma tak tycks dessvärre vara en försvårande omständighet.

– Så man klumpar ihop oss bara för att vi råkat bo ihop?

– Det verkar inte bättre.

– Om du och butlern och Tildo var samma person, skulle  ju den individen vara helt sinnessjuk?

– Eller rikt och mångsidigt begåvad, vilket möjligen talar mot den djärva teorin.

– Så du tror att vi finns på riktigt i alla fall?

– På något sätt tycks det finnas något som upplever att det finns. Vi kan kalla det ”snitsaren” eller i värsta fall ”jag”. Låt oss gissa, att motsvarande gäller för dig, jumper.

– Cogito ergo sum?

– Snitsaren sysslar ogärna med cirkelbevis.

– Så du tror inte på de gamla filosoferna?

– Eftersom snitsaren inte läst dem, tror han ingenting. Vad beträffar snitsarens på oklara grunder ifrågasatta existens, finner han ingen praktisk anledning att fundera kring den. ”Snitsaren är snitsaren”, mer törs han inte säga.

– Är inte det en truism?

– Jo.

– Menar du, att ”snitsaren är snitsaren”, även om han inte skulle existera.

– Ungefär så.

– Kan man säga att ”jumper är jumper” också? 

– Du kan ju försöka.

– Eller säga  ”jag”?

– Det brukar duga åt de flesta.

– Kanske  ”appesjoos trastala enhet”?

– Ha ha ha ha!

– Minns du?

– Klart man minns.

– Ha ha ha ha?

– Ja, det var tider.

– Tror du han lever fortfarande?

– Vem då, Immanuel Kant?

– Nej, Spinoza-Harry?

– Törs man gissa att du talar om lektor Harry Tegnaeus.

– Efter vår tid lär han ha fått det lite fåniga smek- eller öknamnet Spinoza-Harry. Vår boss på Beckholmen, som också haft honom som lärare, hade en del sånt att berätta. Hur Spinoza kom in i bilden minns jag dock inte?

– Om han lever nu, måste han vara urgammal.

– Vem då, marinarkeologen eller Spinoza?

– Nej, Tegnaeus.

– Kan vi inte googla på honom? Han stavade med ”ae” tror jag?

–  Jädrar vad många träffar!  Tydligen har han skrivit  något slags avhandling om blodsbröder i Afrika nån gång på 1950-talet. Det skulle kunna vara vår man.

– Google föreslår också stavning med bara ”e”.  Pröva ?

– ”…docent i psykologi och pedagogik vid Uppsala Universitet samt professor i afrikansk religion vid Sorbonne…”.

– Kan det vara han?

– Nog är det han alltid. Läs själv!

– Å fan, visste du allt det här?

– Historien om Rydeberg och Tengroth är ju väl känd och lär ha givit upphov till namnet ”Rydebergare” på så kallade geléhallon. Harrys historia var däremot i huvudsak ny. Att han hade varit i Afrika, nämnde han ju stup i ett, men inte, vad vi minns, att han skulle ha varit professor i Paris. Man kan undra vad han tyckte om att försöka lära ointresserade gymnasister i Mörby läroverk något om filosofi.

– Var det inte psykologi?

– Enligt våra betyg hette ämnet ”kristendomskunskap”, men så långt vi minns pratade han mest om sin tid i Afrika och Kina.

– Och ”appesjoos trastala enhet”?

– Uppenbarligen.

– Minns du?

– Klart man minns.

– Enligt den här artikeln ska han tydligen ha varit något slags minneskonstnär, men jag tvivlar på att han någonsin lärde sig mer än ett halvdussin namn i vår klass.  Fattar du hur han kunde sätta betyg på oss?

– Han gav väl  ”AB”  åt dem som han kunde namnet på,  medan resten fick  ”Ba”.

– Vad fick vi då?

– ”Ba”  står det genomgående i betygen,  så vi gjorde väl inget intryck på honom.

– Inte ens med ”appesjoos trastala enhet”?

– Tydligen inte.

– Men namnet ”Sandvall” kunde han uppenbarligen. Minns du?

– Klart man minns. 

– Kan du ramsan fortfarande?

– ”Rom kor galef, fil kol tess, tim tit och filemon”.

– ”Betyder det nåt särskilt?”

– ”Men Sandvall Sandvall Sandvall!”

– Ha ha ha ha! Stackars magistern såg ut som om han skulle dö. Minns du?

– Klart man minns.

– Ha ha ha ha?

– Ja det var tider.

– ”Gnosis i afton”, var inte det Sandvall också.

– Jo, han hade humor.

– Men ”appesjoos trastala enhet”, var i alla fall vårt bidrag?

– Och det var faktiskt roligt!

– Tror du att de, som läser det här, också tycker att det är roligt?

– Snitsaren tvivlar starkt på att de över huvud taget förstår vad vi pratar om.

– Borde vi inte förklara för dem?

– Om de ber snällt och överöser oss med smicker, kan frågan övervägas.

– Tror du inte att läsarna tycker att den här dialogen börjar bli lite väl privat. Att vi sitter här och blinkar menande och knuffar varandra i sidan, kan ju inte roa någon mer än oss själva?

– Den dag vi börjar snegla mot läsarens smak och stryka den medhårs, är det dags att lägga ner vår verksamhet.

– Så du bryr dig inte om vad läsarna tycker? 

– Jo, mycket.

– Hur går det ihop?

– Läsarnas gunst är guld värd, men inget att förvänta sig, än mindre eftersträva eller spekulera i.

– Om någon skulle skriva i en kommentar, att din blogg var en fånig prettoblogg, som man gott kunde vara utan? Skulle du bli ledsen då?

– Nej då. Kommentatorerna är i allmänhet överdrivet vördnadsfulla. Det är tur att Tildo fiser ibland.

– Får man kommentera din blogg hur man vill?

– WordPress har sina bestämmelser, som måste följas. I övrigt gäller vanliga regler om  hänsyn människor emellan. Om någon gjorde någon annan illa på snitsarens blogg, skulle vi naturligtvis sätta stopp. Snitsaren anser exempelvis att anonymitetsskyddet är viktigt.

– Peter Englund hade en oskriven regel om relevans i kommentarerna, vilket var begripligt med tanke på hans kändisskap och bloggens spridning. Hur är det på snitsarens blogg?

–  Ju mer galet ”off topic” bloggen kommenteras, desto roligare har snitsaren. Eftersom man får skriva om i huvudsak vad som helst i kommentarerna, blir begreppet ”bloggkapning” helt irrelevant. Snitsarens blogg vill vara ett forum för dårar.

– Du brukar hälsa varje ny kommentator ”välkommen till dårhuset”. Tror du verkligen att någon känner sig välkommen efter en sådan inbjudan?

– Den som i stället hälsats ”välkommen till vårt forum för seriös kulturdebatt”, skulle nog känna sig lite obekväm och vakta sin tunga.

– Finns det ingenting där emellan?

– Inte mycket.

– Hur upplever du klimatet på andra bloggar.

– Omväxlande, vilket enligt talesättet förnöjer.

– Vi från Snitsarbo blev ju tagna i örat nyligen för att vi pratat för mycket dumt på en blogg. Hur ser du på det?

– När vi alla, var och en med mycket på hjärtat, samlas på ett ställe, kan det bli mycket prat, och de klentrogna, som förfäktar att vi egentligen är en och samma person, torde naturligtvis uppleva denna ”person” som mycket dominerande och smått ohederlig. De reprimander vi fått är i det perspektivet fullt begripliga.

– Hur då ”ohederlig”?

– Även om var och en av oss  har hederliga avsikter, när vi kommenterar, talar vi sammantaget, fortfarande sett ur de klentrognas perspektiv, med en enda mångkluven tunga. Att de tappar tålamodet och surnar till, får vi ha förståelse för.

– Du använder ordet ”klentrogen”. Är de inte tvärtom ”fantasifulla”, eftersom de tror på ett liv utanför bloggosfären?

– Deras klentro gäller vår existens som fullvärdiga människor.

– Tror du att det är många som tvivlar på att vi finns?

– Människorna tror vad de vill tro. Så länge vi uppför oss anständigt i Snitsarbo, kommer man att åtminstone låtsas att vi existerar.

– Bara låtsas?

– Så länge man inte öppet förnekar oss, är skillnaden oviktig för snitsaren.

– Hur kan någon vilja förnekar oss?

– Människor är inte mer än människor.

– Hur menar du?

– I stunder av otrygghet söker vi göra vår omvärld begriplig och hanterlig. Att förneka en hotfull verklighet är mänskligt.

– Varför skulle vi vara ett hot?

– Tänk efter själv!

– Jag tycker att det är fräckt att påstå att vi bara är fåniga kasperdockor?

– En fullt begriplig reaktion.

– Blir du inte arg på dem som förnekar oss?

– Tvärtom.

– Vad då ”tvärtom”?

– De har snitsarens förståelse och sympati.

– Så du menar att vi här i Snitsarbo har oss själva att skylla, när vi råkar illa ut?

– Ja, även om skuldbördan är svår att fördela rättvist mellan oss.

– Ångrar du något?

– Så länge snitsaren inte gör enskilda människor illa, sover han lugnt om natten.

– Och det gör du?

– Många drabbas naturligtvis av vår samlade framfart i bloggosfären, allra mest vi själva i Snitsarbo, men den ende, som farit illa som människa, tycks vara den stackars känslige Asgam.

– Så gamar är också människor?

– Gamar är de sanna människorna.

– Har du hört något från honom?

– Nej.

– Tror du att han lever?

– Vad snitsaren tror är oväsentligt.

– Ska det tolkas som ett ”nej”?

– Nej.

– Vad tror du om framtiden? Törs vi lämna tryggheten i Snitsarbo för att göra andra bloggar osäkra?

– Var och en på egen risk.

– Finns det några allmänna regler för vad som passar sig att skriva på andras bloggar?

– Vid sidan av juridiken gäller i snitsarens värld de allmänna regler om hänsyn människor emellan, som antytts ovan. I övrigt bestämmer varje bloggare vad som gäller hemma hos honom eller henne. Med tanke på bloggarnas mångfald lär reglerna skifta en hel del. Snitsarens egen blogg är knappast representativ.

– Hur ska man då veta vad som gäller?

– Det vet man inte alltid förrän efteråt.

– Då är det väl för sent?

– Att utmana oskrivna lagar är ett sätt att göra dem begripliga.

– Är det inte bättre att vara försiktig.

– Kommentarer som med full garanti håller sig inom anständighetens ramar vore förödande för snitsarens konst.

– Räknar du  dina kommentarer på andras bloggar till din ”konst”?

– Vi är alla del i ett konstverk på och i anslutning till snitsarens blogg.

– Även jag?

– Du är en av de flitigaste konstnärerna.

– Även andra bloggare?

– Ja, i den mån de har samröre med Snitsarbo.

– Är det inte lite cyniskt att uttnyttja sina medmänniskor på det sättet?

– Snitsaren har ständigt mänsklighetens bästa för ögonen. Förhoppningsvis skall något av snitsarens godhet sippra ned även på de stackars människorna.

– Är det inte bara självgodhet det handlar om?

– Vad då, ”bara” !!

– Du tycker kanske att vi ska vara tacksamma?

– Snitsaren har ogärna synpunkter på andra människors själsliv.

– Brukar du inte hävda att du ”känner människorna”?

– Just därför!

– Det är lätt att tro, att du bara driver med oss? Vad vill du egentligen med din så kallade ”konst”?

– Nu använder du det där obehagliga ordet ”bara” igen.

– Du svarade inte på frågan. Vad vill du med din ”konst”?

– Om du tar bort de insinuanta citattecknen, kan du möjligen få ett svar.

– Okej, vad vill du egentligen med allt det här som du håller på med?

– Det handlar inte om vad snitsaren vill.

– Du menar att du måste?

– En snitsare måste ingenting.

– Så varför?

– Han saknar skäl att låta bli.

– Som staren om hösten?

– Som alla härmfåglar vid alla tider på året.

– Så sjunger äver snitsaren?

– Ja.

– Oombedd och utan avsikt?

– Ja, oombedd och, till skillnad från det sorlande havet, utan avsikt.

– Det låter ödsligt?

– Du säger det.

– Enligt Tildo är det konstnärens plikt att dyka i det djupa grumliga vatten, som skiljer det söndertuggade från det ännu outtalade. Hon vill vara krampen i förmätenhetens muskelmassa, ty varje sann konstnär tvingas göra sig själv till troll. Sådana stränga krav gäller uppenbarligen inte för dig?

– Gamla goa Tildo!

– Lars Ahlin påstås ha sagt, att ”konst är en artikulation av apostroferingar”. Hur tycker du att det låter?

– Om konst nödvändigtvis ska definieras, föredrar snitsaren Tildos bildspråk.

– Har du ingen egen definition?

– Snitsarens konst är mer att likna vid en harkling.

– Som formas till en lobba?

– Enligt snitsaren är en sådan artikulerad apostrofering inte nödvändig. Man får välja, spotta eller svälja. Snitsaren föredrar det senare.

– Om vi ska fortsätta att citera det fjärde benet av ”Det stora jättebrevet”, borde konst alltså vara den ”gamla ull”, som ”samlas i gommen”?

– Ull är inte konst, vare sig den är gammal eller ny. I det sjunde benet står också: ”Den säger ull, han menar slem”.

– Betyder det att konst är ”slem”?

– Troligen. 

– Står det inget om oss i ”Det stora jättebrevet”?

– Där står, så vitt känt, allt av värde. Låt oss hoppas att vi hör dit.

– Jag menar, om vi finns på riktigt och så?

– De existensiella frågorna är enligt Oddvar Moen alltför banala för att behandlas annat än mycket flyktigt i det första benet av ”Det stora jättebrevet”. Möjligen uppmanas vi där att se på oss själva, vilket låter klokt.

– Gnosis i afton alltså?

– Ja, det ser vi fram emot.

– Ha ha ha ha?

– Ha ha ha ha!

                 ¤

 

Annonser