.
Att man inte kan gå ned två gånger i samma flod, lär vara en tanke hos filosofen Herakleitos som fått sin ofta citerade formulering av Plutarchos, men med tanke på den förres epitet ”Den dunkle” avstår jag från varje försök till tolkning. För att anknyta till föregående inlägg och ännu något dröja kvar vid sommarens äventyr vågar jag mig i stället på en mer närliggande travesti: ”Man kan inte gå upp två gånger på samma fjäll”. Förutom att förutsättningarna för bestigning av Sveriges högsta berg, Kebnekaises sydtopp växlat med årstider och väderlek, något som en snopen snitsare och hans följeslagare nyligen fick erfara med brutal klarhet, har den hägrande fjälltoppen som sådan ständigt ändrat såväl storlek som form. I Bonniers Konversationslexikon, tryckt 1942, uppges dess höjd över havet vara 2123 meter, det vill säga tjugofem meter mer än idag, samtidigt som den numera snöfria Nordtoppen tycks ha haft en arton meter hög toppglaciär på sommaren. Ungefär sådana bör de geografiska förutsättningarna ha varit för den turist, vars bedrift intygas i ett dokument, som nyligen presenterats för och fotograferats av snitsaren och som påpassligt publiceras ovan som ett fantasieggande vittnesmål från en tid, när fjälltoppar inte kryllade av turister så som på snitsarens bilder. Enligt uppgift ska den omvittnade bestigningen ha skett i en mindre grupp ledd av en samisk vägvisare med det förtroendeingivande efternamnet Blind, och som färdkost sägs russin ha nyttjats, men i övrigt är omständigheterna och detaljerna oklara kring äventyret, och då jag envist följer snitsarens regel att inte namnge dennes levande anhöriga, får även ”fröken” här ovan förbli anonym, därigenom representerande alla de okända som genom åren satt sin fot på Sveriges högsta topp, var denna än befunnit sig.
Efteråt hos farbror Steffe 
Snitsaren tycks inte kunna bestämma sig för om han ska tala i första eller tredje person. Som skribent och publicist av inlägget kallar han sig ”jag”, medan han hävdar att det är ”snitsaren” som vandrat på Kebnekaise och även fotograferat det presenterade dokumentet.
Här och nu är jag första person, men betraktad i förfluten tid ser jag mig som tredje person. Likt Kebnekaises sydtopp förändras jag ständigt och man kan aldrig två gånger betrakta samma person.
..ej heller kan man besöka samma blogg två gånger.
Nej varje gång bloggen besöks stiger (tvärtemot Sydtoppen) stapeln för antal dagliga besök i statistiken, och när Startnummer X till och med lämnar avtryck, visar samma blogg plötsligt upp ett annat ansikte.
(Det var så länge sen senast att han tydligen glömt sin gamla e-postadress, vilket möjligen kan tolkas som att ”en blogg inte kan besökas av samma Startnummer X två gånger).
När jag nyfiket googlar intygsgivaren ovan, förstår jag att hon är identisk med den legendariska Elsa, som var föreståndare för Kebnekaises fjällstation i trettio år och som där givit namn inte bara åt restaurangen och en specialkomponerad matlåda med mera dylikt utan också åt en bro i närheten.
och man kan ej vara samma startnummer två gånger!
Men däremot kan man enligt Oddvar Moen vara två startnummer på samma gång (Se Oddvar Moen: ”Dubbelgångarna hos farbror Steffe”). Detta gäller alla levande varelser utom katten, som enligt Schrödinger har hela nio liv samtidigt.
Så alla levande varelser kan vara två startnummer samtidigt men katten har nio liv samtidigt? Det är ju inte samma sak, ju! Katter kan ha två startnummer samtidigt, samtidigt som den har nio liv (men bara om den dricker upp cyaniden).
Nej nej, alla levande varelser kan vara två av sig själva samtidigt, men självfallet kan bara startnummer VARA startnummer, vart och ett individuellt (fast två) så som dito X, precis som bara katter kan vara katter, var och en sig själv (fast nio). Däremot kan alla temporärt HA ett startnummer, så som X om en dryg vecka, eller som Pelle Svanslös när Måns ordnade löpartävling. Cyanid är livsfarligt att dricka, precis saltsyra (enligt Sven Tosing).
På tevenyheterna visades igår i ett indignerat reportage hur man gick runt med stora sopsäckar på Kebnekaise och städade upp efter sommarens turister. Bland ölburkar och annat skräp hittade man möjligen även den vindjacka som jag tog av mig och glömde på sydtoppens snö och i en jackficka fann man i så fall också fodralet till ett tvåmanstält.
Andra nyheter har titt som tätt handlat om sydtoppens hotade status som Sveriges högsta berg, eller om de smältande glaciärernas föroreningar från det störtade norska flygplanet (från vilket man enligt dem som vågade sig nära stupet intill sydtoppen kunde se rester).