Monthly Archives: april 2010

Into the wild?

 

I löparbloggosfären tycks det vara populärt att som äventyr och kraftprov efter smak och förmåga ta sig springande en längre sträcka från en plats till en annan och då allra helst från kust till kust i någon form. Björn Sunesson är redan på god väg att för andra gången korsa den amerikanska kontinenten från Stilla Havet till Atlanten, och signaturen ”Grobert” på bloggen ”Benen på ryggen” planerade och genomförde för några år sedan en färd i två omgångar över Götaland från Östersjön till Kattegatt, medan en av denna bloggs kommentatorer, Benet ännu nöjer sig med tanken att springa tvärs över Skåne från Öresund till Hanöbukten, ett äventyr långt nog för de flesta löpare.

I kommentarer på denna och andra bloggar har det då och då framskymtat att även snitsaren i sin ungdom fuskat i genren.  Sommaren 1974 lär han visserligen inte sprungit men väl cyklat från Stockholm till Uddevalla, eller om man så vill, från Östersjön till Nordsjön, varvid han dock inte valde den kortaste vägen utan en längre och mer omväxlande sådan genom Västmanland, Dalarna, Härjedalen, Norge, Värmland och Dalsland, en sträcka på gott och väl hundra mil. När vi lite försiktigt för saken på tal, går snitsaren och hämtar en gammal trasig vägatlas, i vars pärm han skrivit åtta tal under varandra:

 

186
122
115
115
171 (?)
210
125
125

 

Det visar sig vara snitsarens dagsetapper uttryckta i kilometer. Frågetecknet sägs gälla osäkerhet kring en vägsträcka i fjällen, där han erbjöds hänga tag i en passerande bil och lät sig bogseras uppför en flera kilometer lång, tung backe. När vi visar vår beundran för snitsarens siffror, medger han att det handlade om dryga dagsverken på en oväxlad cykel. Han höll en stadig fart av 15 km i timmen  och vissa dagar satt han i sadeln från tidig morgon till sen kväll.  

Snitsaren berättar att hans outtalade tanke var att cykla runt Bottenviken med eventuella avstickare till Norra Ishavet och de öde trakterna vid ryska gränsen och det var över huvud taget oklart när, eller till och med om, han planerade att återvända till civilisationen. Förutom cykeln och nämnda kartbok, bestod hans enkla utrustning av ett litet tält, en sovsäck och ett så kallat metakök. Allt gick planenligt i tre dagar, men när han fjärde natten slog läger nära Sörvattnet i Härjedalen, överfölls han av mycket små knott, som tältets annars myggsäkra ventil inte förmådde hålla ute, varför han beslöt lämna Norrland och Finland åt sitt öde och vända söder ut genom Norge. Så småningom nådde han Uddevalla i Bohuslän, där han övernattade i en park för att nästa morgon polettera cykeln och ta tåget hem.

När snitsaren märker att vi inte nöjer oss med denna korta sammanfattning av hans äventyr, plockar han fram en kartong, märkt ”brev”, i vilken han hittar fem vykort adresserade till de då ännu levande föräldrarna. Språket och stilen är inte vad vi annars vant oss uppskatta hos snitsaren och hans korta hälsningar tyder varken på berättarglädje eller livslust. När han gav sig av på sin färd, skrattade han troligen inte lika mycket som dagens förhoppningsfulla äventyrare, ty han sökte sig inte så mycket ”into the wild”, som fastmer ”away from his life”. 

 

 

Sala silvergruva. Nedgången till Christinaschaktet

Måndag  17/6. 
Hej! Jag sitter på en uteservering vid torget i Sala och tittar på folk. Cyklat hit över Stäket, Bålsta, Hjälsta, Nysätra, Altuna och Varmsätra. Söder om Sala stor jordbruksbygd med gröna och gula fält och vita kyrkor. Vid vägkanten växte tjärblomster och ängshavrerot i myckenhet. Medvind åt nordväst. Mår bra. T.

 

 

Vid sjön Väsman, Ludvika.

Tisdag  18/6.   
Jag sitter vid Brunnsviks folkhögskola och tittar ut på sjön. Cyklat hit över Fagersta, Vad, Torrbo, Smedjebacken och Ludvika genom backigt sk0gs- och småbrukslandskap med ängar och många blanka sjöar att bada i. Ängsklockor blommar det nu fullt av här i Dalarna. T.

 

 

Lima i Västerdalarna.

Onsdag kväll  19/6.
Hej!  Har nått Sälen över Korsheden, Lövsjön, Nås, Malung och Lima. Här regnar det. Molnen är stora och grå och luddiga. På andra sidan Västerdalälven syns Storfjället med ännu något snö på. Annars är här tyst och tomt. Fotboll på TV. Hälsningar T.

 

 

Parti ved Femunden, Norge.

Midsommarafton  21/6.
Efter en liten sväng in i Jämtlands län över Särna, Sörvattnet och Idre har jag åkt över till Norge. Här ser likadant ut. Tallhedar, fjäll och långa sjöar med grusiga stränder. Jag sitter vid den vita träkyrkan i byn Drevsjö och ser på hur tre kvinnor krattar mellan gravarna. Här är det nog inte midsommar. Hälsningar T.

 

 

Flygfoto - Sunne

Söndag kväll  23/6.
Jag har nu cyklat nerför hela Klarälven (Trysilälven i Norge) och sitter på ett café i Grums. På en TV borta i ett hörn spelar de fotboll. Roland Sandberg blir så glad att han slår en kullerbytta på gräset. Klarälvsdalen och Frykensjöarna var stiliga. Fortsätter närmast till Dalsland. Mår bra. Hälsningar T.

 

I övrigt visar sig snitsaren ha förvånansvärt få minnen kvar från denna långa cykeltur. Han erinrar sig hur han tillfälligt utmattad stapplade in på en servering i Fagersta och åt köttbullar och att han lade sig att vila på en liten gräsplätt vid en bensinstation i Särna eller Idre, när en man sade åt honom att han inte fick ligga ”på åkern”, en påminnelse om att varje grässtrå är värdefullt för fjällvärldens bönder. Snitsaren minns också att han besteg något mindre fjäll på väg söderut från Härjedalen och att han badade i Grebbestad, när han kom fram till havet. Förhoppningsvis skickade snitsaren hälsningar även till andra än sina föräldrar, men vilka trivialiteter han därvid kan ha meddelat omvärlden, har han ingen aning om. Snitsarens sköterska säger sig ha fått ett vykort från Hällevadsholm, där snitsaren stannade till vid en korvkiosk och där han minns att några unga lokala flickor fnissade åt hans aptit på malda djurdelar. Tillsammans med sagda sköterska gjorde snitsaren för övrigt senare samma sommar en mindre cykeltur i Sörmland, från vilken han har både fler och roligare minnen.

För förståelse av ovanstående bör tilläggas att snitsaren vid denna tid ännu inte var vegetarian och att det fotbollsspelande som omtalas på vykorten gäller VM i Tyskland, där Roland Sandbergs kullerbytta härrör från den gruppspelsmatch mot Uruguay som Sverige vann med 3-0.

 

Annonser

Vintervändbanan

Som tidigare nämnts äger snitsaren ingen digitalkamera men väl en gammal fin ”analog” systemkamera av märket Minolta. När han nyligen plockade fram och använde den för att komplettera dokumentationen av en tidigare verksamhet, fick han ett halvdussin bilder över på sin filmrulle. Då hälsan stod honom bi och humöret var gott den dagen, beslöt han att ta en längre promenad med kameran för att om möjligt återfinna och fotografera den ”vintervändbana”, som löparen jumper så ofta berättat om. Resultatet av snitsarens strapatsrika vandring en sen eftermiddag i slutet av mars hittar vi i de fem fotografier som publiceras nedan.

 

 

Bilden ovan visar den bebyggelse jumper brukar kalla ”ödehusen” och som han springer förbi på sin vintervändbana efter två kilometer. Den stora ladan intill vägen har inte klarat av vinterns snö och kommer antagligen inte att stå kvar när jumper springer där nästa vinter. Strax till vänster om trädet på bilden ligger ett bebott hus med stor trädgård och swimmingpool, varför jumpers benämning av platsen snart kommer att vara helt obegriplig. 

 

 

Efter fyra kilometer kommer vintervändbanan fram till Roslagsbanan som den sedan följer ända till Lindholmens station.  På bilden ovan (som kan förstoras) ser vi den lantliga usikten mot gården Hållsta. Låt vara att kameran inte ljuger, men fotografen väljer vad han visar och om snitsaren haft mer film i sin kamera, hade han kunnat rikta denna mer åt vänster och fånga två nya arkitektritade hus på andra sidan av järnvägen, av vilka ett omtänksamt utrustats med en glasfasad som erbjuder spännande insyn,  när jumper springer förbi om vinterkvällarna. Den upprättstående stenen till höger är ingen av kommunens många runstenar utan ett verk av de konstnärligt kreativa vägarbetare,  som en gång anlade den cykelbana som sedermera skulle komma att utgöra större delen av den berömda vintervändbanan.

Bilden nedan visar det kilometerlånga raka, platta avsnitt av banan som leder fram till Lindholmens station.  Trots att trafiken är gles så långt norrut,  möter jumper nästan alltid ett tåg i någon riktning under sin löpning längs järnvägen och trogna eftermiddagsresenärer bör numera vara väl bekanta med den långe, gråskäggyvige löparen i blå toppluva. Om det inte vore emot reglementet skulle nog lokförarna tuta igenkännande, skojar jumper.

 

 

                                                                                     ¤

 

 

Två högersvängar efter Lindholmens järnvägsstation leder fram till en grusväg  inkämd i ett låglänt snårigt skogsparti mellan Storsjön i söder och Lillsjön i norr. Där denna väg kröker längst bort på den övre bilden, vänder jumpers ordinarie vintervändbana efter dryga sex kilometer. Strax till vänster om sagda vägkrök ligger den i kommunen världsberömda Gustav Vasakullen. Här stod för många hundra år sedan ett stenhus, i vilket nämnde monarks mormor lär ha bott och möjligen han själv blivit född under ett tillfälligt besök. Om inte, får kommunen nöja sig med att några hundra år senare ha hyst konungamördaren Anckarström på Lindö gård.

När jumper springer den ”långa vintervändbanan”,  fortsätter han längs samma grusväg ytterligere en kilometer, förbi kullen och uppför den tre hundra meter långa backe som visas på bilden nedan med den stiligt belägna Lindholmens gård skymtande till höger. Bortom backkrönet anas en by, där en känd skådespelares hund brukar skälla när jumper springer förbi och ytterligare några hundra meter längre bort, där slätten breder ut sig, har jumper planterat den ros han fick efter sitt brutna Stockholm Marathon 2007. Om denna mot förmodan har överlevt vintern, finns det anledning att återkomma i något inlägg. Om inte, blir snitsaren tvungen att söka konstgjord andning annorstädes. 

 

 

                                                                                      ¤

De läsare som önskar mer information om jumpers löpning på vintervändbanan hänvisas till dennes löpardagbok på jogg.se eller funbeat.se samt ett kort inlägg på bloggen MaxochNisse.