Den officiella tyska nationalsången börjar med orden ”Einigkeit und Recht und Freiheit”. Det handlar alltså om tredje versen i den gamla tyska nationalsången ”Lied der Deutschen”, mer känd som ”Deutschland, Deutschland über alles”. Denna skrevs 1841 till en melodi ur Joseph Haydns ”Kejsarkvartett” (opus 76, nr 3) av August Heinrich Hoffmann von Fallersleben (1798-1874), professor i tyska vid universitetet i Breslau.
Hoffmann hade liberala, demokratiska åsikter och verkade för ett enande av det splittrade Tyskland. På grund härav avskedades han 1842 från sin professur och landsförvisades. När Hoffmann skrev sin dikt, befann han sig i exil på Helgoland och längtade hem och hans dikt bör ses som ett uttryck för drömmen om ett enat fosterland.
Deutschland, Deutschland über alles,
über alles in der Welt,
wenn es stets zu Schutz und Trutze
brüderlich zusammen hält.
Von der Maas bis an die Memel,
von der Etsch bis an den Belt.
Deutschland, Deutschland über alles,
über alles in der Welt.
Deutsche Frauen, deutsche Treue,
deutscher Wein und deutscher Sang,
sollen in der Welt behalten
ihren alten schönen Klang.
Uns zu edler Tat begeistern
unser ganzes Leben lang.
Deutsche Frauen, deutsche Treue,
deutscher Wein und deutscher Sang.
Einigkeit und Recht und Freiheit
für das deutsche Vaterland,
danach laßt uns alle streben
brüderlich mit Herz und Hand.
Einigkeit und Recht und Freiheit
sind des Glückes Unterpfand.
Blüh’ im Glanze dieses Glückes,
blühe deutsches Vaterland!
Orden ”Von der Maas bis an die Memel, von der Etsch bis an den Belt” i den första versen handlar alltså inte, som man i efterhand kan tro, om anspråk på ett utökat geografiskt herravälde, utan anger helt enkelt de yttersta gränserna för de tyska småstater som faktiskt ingick i det tyska förbundet (bildat 1815). Icke desto mindre har denna första vers tolkats expansionistiskt av såväl dum som snäll och vår vän Hoffmann har fått vända sig många varv i sin grav. Hans förhoppning var, att ”Lied der Deutschen” skulle utses till tysk nationalsång vid grundandet av det tyska riket 1871, men i stället förordades ”Die Wacht am Rhein”, mycket som en följd av de tysk-franska stridigheterna. Fortsättningsvis tycks dock den gamla ”Heil Dir im Siegerkranz” ha fått tjänstgöra som inofficiell nationalhymn. Vid första världskrigets utbrott sjöngs Hoffmanns sång framför allt i Österrike, av alla befolkningsskikt och alla partier. Efter krigets slut förbjöds den av ockupationsmakterna, men upphöjdes äntligen 1922 av den socialdemokratiske rikspresidenten Ebert till officiell nationalsång. De två sista verserna föll inte nationalsocialisterna i smaken, varför de, när de kommit till makten, bara behöll (och misstolkade) den första och då som en inledning till den nazistiska ”Horst-Wessel-Lied”, numera enligt uppgift förbjuden i Tyskland. Efter kriget hamnade ”Lied der Deutschen” åter i skamvrån (nu på grund av den missbrukade första versen) och ersattes tillfälligt, men 1952 enades man om att hela den gamla hymnen skulle erkännas som (väst)tysk nationalsång. I officiella sammanhang skulle dock bara tredje strofen sjungas. Denna överenskommelse har senare befästs i det enade Tyskland 1991 och 1998. Det är alltså inte, som många tror, förbjudet att sjunga ”Deutschland, Deutschland über alles” (eller för den delen ”Deutsche Frauen, deutsche Treue, deutscher Wein und deutscher Sang”), men den officiella tyska nationalsången, som vi frågade om, börjar först med orden ”Einigkeit und Recht und Freiheit”. Hoffmann är säkert nöjd ändå.