Ni Du

 

 

När snitsaren studerade kinesiska en termin vid Stockholms Universitet, ingick en kurs i kinesisk kalligrafi för mästaren Tien Lung.  Snitsaren minns dock inte mycket mer därifrån,  än att han fick kopiera ett ark fullskrivet med tecknet för ”tre”.  Detta består som vi vet av tre vågräta streck över varandra och snitsaren minns sig ha fått beröm för några sådana utan att förstå varför. Vid kursens slut belönades varje deltagare med en vacker kalligrafi av samme Tien Lung, utförd enligt kalligrafins alla regler med röda stämplar nere i vänstra hörnet. Snitsaren förärades tecknet för ”lycka”,  kraftfullt målat med bred pensel i någon form av kinesisk kursivstil, eller ”cao shu”, vilket ordagrant betyder ”grässkrift”.

Varje elev tilldelades dessutom ett kinesiskt namn, som i uttalet så långt möjligt avsågs efterlikna det svenska och i betydelsen speglade lärarens bild av eleven. Sålunda fick snitsaren heta ”Ni Du”, vilket blir fonetiskt mer begripligt, om man betänker att bokstaven ”d” här transskriberar ett oaspirerat ”t”,  så som ljudet tidigare,  och gissningsvis ännu av Tien Lung,  också skrevs.  Om vi rätt förstått, skulle lärarens eget namn numera transskriberas ”Tian Long”, där ”tian” står för ”fält” och ”long” för ”drake”.  Enligt det äldre transskriberingssystemet skrevs orden ”t’ien” respektive ”lung”,  där Tien själv i sitt familjenamn utelämnar den apostrof,  som markerar ett aspirerat uttal av ”t”.  Snitsarens familjenamn, ”Ni”, uttalas med den andra av fyra kinesiska toner och betecknar enligt snitsarens kinesisk-tyska ordbok ”svag, liten” eller,  i allra bästa fall, ”början”,  medan ”Du” i tredje tonen står för ”fast, uppriktig, allvarlig, storsint”.  Namnkombinationen kan tyckas något inkonsekvent och svårbegriplig,  men snitsaren är åtminstone hellre ”svag och storsint” än ”stor och svagsint”. Måhända kan namnet tolkas så, att snitsaren i ”början” av sina kalligrafiska studier visat ett ”uppriktigt allvar”. Troligast är dock, att läraren helt enkelt valt ett fonetiskt lämpligt familjenamn bland de få som brukas i Kina,  medan det friare egennamnet på kinesiskt vis är tänkt att berätta något om sin bärare.

Dessvärre blev det inte mer kalligraferat för den unge snitsaren än denna enda termin, varför den gamle darrhänte snitsaren tvingats göra tjugotalet upprepade försök innan han fått till de två tecknen ovan i någorlunda symmetri och balans. Snitsaren är medveten om att en skolad kalligraf skulle ruska på huvudet, inte minst åt utförandet av varje enskilt streck, men för ett oskolat butleröga ser det trots allt ganska snitsigt ut. Läsarna uppmanas att själva försöka för att få något hum om svårighetsgraden.

I det översta tecknet ”Ni” ser vi till vänster radikalen för ”människa”  och där bredvid tecknet för ”son” eller ”barn”.  Det undre tecknet ”Du” består överst av radikalen för ”bambu” och under den tecknet för ”häst”.  Hur beståndsdelarna i respektive tecken förklarar helheten, har snitsaren däremot inte en aning om.

Nedan visas den kopierade förlaga,  signerad läraren Tien Lung,  som användes vid den ovan beskrivna undervisningen i snitsarens ungdom. Att skriva tecknet ”san” femton gånger på fri hand i sådan balans och symmetri, lär kräva många år av noggranna studier.  I detta till synes enkla tecken visar Tien Lung också hur det horisontala strecket,  benämnt ”heng”,  ska utföras med distinkt början och tydligt slut. Snitsarens försök finns inte bevarade, men säkert är att de var både sneda och vinda, trots att de utfördes på tunt papper som lagts ovanpå förlagan. (Skala 1:2,5)

 

Annons

Benvenuti snits blog!

Benvenuti a blog del snitsore!  Nej, en så elegant konstruktion får vi inte vid en googleöversättning till italienska av meningen ”Välkomna till snitsarens blogg”.  I stället kan vi glädja oss åt den kärvare,  raffinerat korthuggna hälsningen i inläggets titel.

Som nämnts i tidigare kommentar har snitsaren genom en länk under rubriken ”Refererare” i bloggstatistiken fått tillfälle att läsa sin blogg googleöversatt till italienska. Vem eller vilka från det vackra landet i söder, som sökt sig hit, eller om en sådan översättning skett automatiskt när snitsaren länkat till en italiensk blogg, vet vi inte, men i alla händelser har snitsaren haft stor glädje av, som han säger, bloggens nya, stimulerande dimensioner.  Oväntade frågor har ställts att fundera över, medan andra, tidigare oklara, har belysts i nytt ljus.

Ordet ”snitsaren” uppfattas uppenbarligen mer som en beteckning än som det namn det är och översätts därför kort och gott ”snits” eller ibland ”egli snits”, där ”egli” helt enkelt är italienskans ord för pronomenet ”han”.  Vi kan jämföra med tyskans egenhet att sätta bestämd artikel framför namn eller norrländska dialekters bruk av pronomenet ”n” i uttryck som ”n’Helmer”,  medan däremot ”n” i det exotiskt klingande ”N’batha” torde vara en del av namnet.  Snitsaren, som villigt låter sig översättas till alla världens språk, antar utan att protestera även de nya svenska varianterna ”han snits” och ”n’snits”. Varför han stundom får heta ”snits anni” och ”snits successore” på italienska, vet han dock inte.

Alldenstund snitsaren känner sina självupptagna pappenheimare och väl minns den formidabla succé de brasilianska fotbollsnamnen tidigare gjort bland dessa, anar han att de nu brinner av iver att få veta vad de heter på italienska. Som den goda människa han är,  har han beslutat tillmötesgå deras rimliga begäran med hjälp av nedanstående sammanställning,  hoptotad som alltid av en plikttrogen butler,  som förutom ”Butler”,  alltid i obestämd form,  även kan stoltsera med det stiliga italienska namnet ”maggiordomo”.

Startnummer X heter på italienska ”Avviare X”, vilket googleöversätts tillbaka till svenska med ”Start X”, men även ”Star Numero X” har noterats.  Bureborns namn översätts alltid med ”Bure nato”, dvs ”Bure född” och skrivs märkligt nog med stor bokstav även där hon själv skriver med liten. Benet kallas helt logiskt för ”La Gamba” men någon gång även ”l’osso”, eftersom varken italienarna eller vi,  som känner honom något mer,  vet vad slags ben han är. Varför han ibland omnämns som ”Leg” är oklart. I de fall jumper får sitt namn översatt, kallas han ”ponticello” eller till och med ”il ponticello”,  vilket han finner mycket stiligt. Enligt lexikon står ordet för ”liten bro”, ”stall på fiol” och ”näsbåge på glasögon”. Löparens italienska namn är ömsom ”corridore” och ”vescovo”, det senare, som betyder ”biskop”,  är svårbegripligt för den som inte känner till schackpjäsens engelska benämning. ”Dagispappans” namn växlar på italienska mellan ”scuola padre”, ”padre della scuola” och,  mer egendomligt, ”Asilo Pappan”.  Johan har vid något tillfälle blivit kallad ”Giovanni”,  men annars har alla övriga gäster på snitsarens blogg,  däribland till sin grämelse även Tildo,  fått behålla sina gamla namn också i italiensk översättning.

Snitsaren vore inte snitsaren,  om han inte också gjort jämförelser med andra språk.  Bland annat har han roat sig med att googleöversätta raden av namn, Startnummer X, bureborn, Benet, jumper, Butlern, löparen och snitsaren, till ryska och finska och då fått olika svar beroende på hur skiljetecknen använts:

Начало X, Буре родился, ноги, перемычки, Батлер, бегун, snits преемника.

Начало X. Буре родился. ГЭН. перемычку. Батлер. бегун. snits преемника.

Начало X  Буре родились  ногу  перемычка  Батлер  бегун  snits преемника.

Käynnistä X, Bure syntynyt, leg, jumpperi, Butler, runner, snits seuraaja.

Käynnistä X. Bure syntynyt. Osuus. neulepusero. Butler. runner. snits seuraaja.

Käynnistä X  Bure syntynyt  jalka  neulepusero  Butler  runner  snits seuraaja.

 

Startnumrets och bureborns namn översätts tydligen likadant till många språk. Så även snitsarens,  där ”преемник” och ”seuraja” betyder ”efterträdare” och torde motsvara italienskans ”successore”. Vad i snitsarens ändelse ”-aren” som leder dit, kan man fundera länge över,  liksom varför Benets finska namn blivit ”Osuus”, som betyder ”del”. Än obegripligare är hans ryska förkortning ”ГЭН”, även om det vid tillbakaöversättning ger ordet ”LEG”.  Namnet ”Benet” utan punkt efter översätts däremot med olika böjningsformer av ordet ”нога”, som ju, liksom finskans ”jalka”, betyder ”ben”. Jumpers finska namn, ”neulepusero”, betyder ordagrant ”trikåblus” eller ”stickad tröja”. Den andra finska varianten ”jumpperi” låter påhittad men till skillnad från snitsarens finska namn ”nitsari” finns det verkligen i ordboken och då som beteckning för den stickade tröjan. Ingenting talar däremot för att de ryska namnen gäller klädesplagget, eftersom ordet i nominativ, ”перемычка”, enligt snitsarens diverse lexikon endast står för ”tvärslå”, ”brovalv”, ”dammbyggnad” med mera dylikt. Liksom i fallet med ”ponticello” har översättningen troligen tagit omvägen över engelskan,  där en ”jumper” kan betyda lite av varje.  Bureborns ryska namn slutligen kan läsas ”Bure föddes” eller ”Bure är född”, och verbformen ”родился” berättar att det rör sig om någon av manligt kön. Kanske ett burebornskt alter ego nyligen har sett dagens ljus, eller möjligen flera, eftersom pluralformen ”родились” också förekommer.  Den sportintresserade känner även till namnet ”Bure” från rysk ishockey.

Tristan da Cunha

 

 På begäran:

 

 

På ön Tristan da Cunha finns en eldsprutande vulkan.  Där bor sju människor. Fem är farliga men två är snälla. Dom snälla har hattar. En av dem hjälper till med bureborns båt. Därunder simmar en farlig haj med en jättevass fena. Den hoppas att bureborn ska ramla ner. Tildo har redan hoppat i land och klättrat högst upp till vulkanen men är inte alls rädd.  Startnummer X har ramlat från båten och håller nära på att bli uppäten av pirayor.  En piraya kan äta upp en människa på tre sekunder. På ön Tristan da Cunha finns det också jättemånga pingviner.  Dom har rutiga skal och är inte farliga.  Allt enligt tecknaren Tildo.

                                                                 ¤                                  ¤

 

Tillägg den 23 mars 2009:

På snitsarens gamla forum, Hotmail, har inkommit ett brev, där Startnummer X protesterar mot den negativa bild, som givits av honom i Tildos reportage ovan. Startnummer X menar kort, att man inte bör skämta om dess drömmar, till vilka uppenbarligen hör en resa till Tristan da Cunha. Vidare anser han att Stoltenhoff saknas på bilden.  För att bättra på sitt skamfilade rykte bifogar Startnummer X nedanstående bild från sitt löppass vid von Bahrska häcken, där han tydligen har träffat ”den lille Janne Holmén” och dessutom fått beröm för sitt fina ”löparsteg” av ”lammet” Lundqvist.

Sjätte bilden

 

                                               (Bilden borttagen av säkerhetsskäl)

 

I bloggosfären cirkulerar en så kallad utmaning,  där företrädesvis bloggar med ett rikt bildmaterial uppmanas publicera ”den sjätte bilden i sin sjätte bildmapp”. Någon risk för att snitsarens blogg skall drabbas av ett sådant närgånget förslag  föreligger knappast,  och de få bilder, snitsaren har sparat, ryms i en enda mapp. Snitsaren har dock ingenting att dölja , varför han ovan publicerar ”den sjätte av bilderna i sin samling”.  Den hittades för länge sedan på den ryska internetsidan ”visualrian.com” och påstås föreställa vår vän Jurij Stepanov, så som han såg ut år 1957.  Här är han mindre allvarlig och mindre slätkammad än på det vanliga, officiella fotot.  På ryska nätsidor finns annars hundratals bilder som föreställer Jurij Stepanov, dock inte höjdhopparen utan den av allt att döma mycket kände skådespelaren.  Då bilden ovan är publicerad utan tillstånd,  kommer den att tas bort om några dagar och ersättas av en länk till ovannämnda ryska internetsida, som för övrigt är värd ett besök även av andra skäl.  En sökning där på ”valery brumel” ger exemplvis 45 mycket intressanta bilder,  bland annat från Brumels träning tillsammans med den berömde Vladimir Djatjkov.

Ni Zhiqin

 

Vi har tidigare hört den märkliga berättelsen om höjdhopparen Nikolaj Kovtun, som år 1937 blev förste man i Sovjetunionen att klara två meter, endast för att kort därefter berövas både sin frihet och sin plats rekordtabellerna. Ett liknande men ändå helt annorlunda öde drabbade den kinesiske höjdhopparen Ni Zhiqin några decennier senare. Hans namn, då oftast skrivet ”Ni Chih-Chin”, syntes i världsstatistiken under större delen av 1960-talet och när Valerij Brumel skadad drog sig tillbaka, var han under några år världens bäste höjdhoppare för att till slut år 1970 överträffa den ryske gigantens världsrekord med ett hopp på 2,29. Eftersom Kina inte var medlem i det internationella friidrottsförbundet fick han dock varken något världsrekord eller tillfälle att tävla mot de bästa i världen och en del västerländska medier ställde sig också frågande till hans resultat.

Under Ni Zhiqins storhetstid pågick den kinesiska kulturrevolutionen och som folkets hjälte och sedelärande exempel blev han föremål för en rik mytbildning. Efter att i början av karriären ha varit lat och kräsen i samband med träning och tävling, sägs han ha tagit lärdom av soldaterna och deras härdande övningar. Enligt myten ska han därefter ha sökt sig till de allra sämsta höldhoppsbanorna och med förkärlek tränat i regn och storm, med resultatet att han så småningom klarade alla svårigheter som höjdhoppare med glans.

Till hans egenheter hörde enligt sägen också en okunskap om eller ovana vid den västerländska finessen att ”stå över”. Han gick in i tävlingarna på samma höjder som alla andra och hans tävlingsprotokoll hann samla ett ansenligt antal ringar, innan han hoppat färdigt en halv meter högre. Möjligen ska det också ha hört till rollen som ungdomens föredöme att inte vara nonchalant. Som syns på bilden, hoppade han i dykstil från höger, men han lär även ha klarat 2,10 i saxstil och för att få omväxling under sina långa tävlingar sägs han gärna ha växlat hoppstil på de lägre höjderna. Som ytterligare kuriosum kan nämnas att han var född den 14 april 1942, det vill säga samma dag som Valerij Brumel.

Ni Zhiqin tävlade utanför Kina åtminstone tre gånger.  Som alternativ till de av IAAF sanktionerade internationella mästerskapen arrangerades Ganefo-spelen 1963 i Jakarta 0ch 1966 i Phnom Phen. Vid de första av dessa var tävlande från de flesta nationer i princip välkomna,  men efter hot om avstängning från den olympiska kommittén deltog aldrig de etablerade friidrottsländerna med sina bästa män och kvinnor, varför resultatnivån var därefter.  Vid de andra spelen inskränktes deltagandet till asiatiska nationer och någon fortsättning blev det aldrig sedan. Måhända skall Ganefo-spelen bli ihågkomna bara för en enda man, Ni Zhiqin och hans sensationella 2,27 år 1966 i Phnom Phen, där han vann med 32 cm.  Hans tredje kända framträdande utanför sitt lands gränser skedde så sent som 1974 i Teheran, när Folkrepubliken Kina för första gången deltog i de asiatiska mästerskapen och den då 32-årige Ni blev tvåa i höjdhopp på 2,16.

Efter avslutad tävlingskarriär lär Ni Zhiqin genast ha fått en hög post inom det kinesiska friidrottsförbundet och han beskrivs mot slutet av 1970-talet som en världsvan, modernt klädd herre med cigarett i mungipan. Låt oss gissa att han levde gott tills han år 1995 arresterades och dömdes till åtta års fängelse för mutbrott. Efter avtjänat straff ska han enligt uppgift ha sysslat med bilar, men i övrigt levt ett tillbakadraget liv fjärran från sin forna berömmelse och glömd av sina landsmän. Att Ni Zhiqins historia fortfarande kan fascinera, vittnar dock ett flertal amerikanska och italienska blogginlägg om.

Mycket få svenskar torde ha sett Ni Zhiqin hoppa höjdhopp, men snitsaren kan ändå skryta med att ha träffat ett ögonvittne. Vid slutet av 1960-talet fick SSIF, numera FK Studenterna, ett välkommet nyförvärv i form av sprinterlöparen Amer al-Samarai från Irak, som uppgavs ha sprungit hundra meter på 10,4. Han hade deltagit i de andra Ganefo-spelen och där sett och imponerats av Ni Zhiqins fantastiska hoppning. Amer själv döljs möjligen det irakiska stafettlag som tog brons på 4 x 100 meter, men i övrigt är hans idrottsliga meriter okända och snitsaren kan inte heller minnas honom från några tävlingar här i Sverige. Amer hade studerat i Moskva och när de några få gånger tränade tillsammans, passade han på att lära snitsaren användbara ryska ord, som inte stod i dennes lexikon och läroböcker.  Och om den fenomenale Ni Zhiqin visste han som sagt att berätta.

/2008/05/finding-ni-chi-chin-chinese-high-jumper.html

http://storiedisport.wordpress.com/2008/10/08/scatti-di-sport-v/

Tildologi

Enligt oraklet Oddvar Moen är ”Tildo” ingenting annat än den energi,  som blivit över,  sedan ”snitsaren” och ”löparen” för ett och ett halvt år sedan fusionerade med ”jumper” som resultat, och i avvaktan på en bättre förklaring får vi hålla till godo med denna.  Föga förvånande föredrar emellertid energiknippet självt, att skriva sin historia annorlunda,  eller snarare rita,  ty blyertspenna och färgkritor tycks vara de uttrycksmedel hon för närvarande håller sig till. Här på snitsarens blogg tillåter vi tusen blommor blomma och ett ifrågasättande av Tildos sanning är inte heller tillrådligt, varför vi låtit henne husera oemotsagd här nedan. Några förklaringar till sina teckningar lämnar inte Tildo,  men en lyhörd butler, van att tolka minsta harkling, har dock vågat komplettera konstverken med texter som han tror speglar konstnärens intentioner.

Tildo föddes genom en explosion. Hon minns att det slog lock för öronen och att någon ropade: ”Vicken jädra smäll”. Efter att allting tidigare varit grått, blev det nu gult och rött.

Tildo växte upp på ett barnhem. Där trivdes hon inte alls, ty barnen fick varken mat eller leksaker.  Föreståndarinnan hette tant Rut och var enligt uppgift dum. På bilden hugger hon Tildo med sin yxa.

Tildo var först i världen att göra ”high five”, det vill säga slå ihop händerna över huvudet vid möte för att visa ömsesidig uppskattning, ofta i samband med något slags prestation. Bilden ovan lär vara från 5000-metersfinalen vid olympiaden i Helsingfors 1952,  där Emil Zatopek vann före den franske nordafrikanen Alain Mimoun samt den notoriskt spurtsvage Herbert Schade.  Christopher Chataway från Storbritannien ramlade i sista kurvan,  men tröstades senare av Tildo.

Tildo har alltid varit modig.  En gång skrämde hon bort en farlig älgtjur,  så som bilden ovan visar.  För bedriften blev hon utnämnd till kejsarinna och fick en fin krona av ”en som heter bureborn”.  Det torde vara hon som står till vänster och beundrar Tildo. På bilden härunder ser vi hur kejsarinnan Tildo uppvaktas med guld, rökelse och myror av i tur och ordning Masse, Nix och en som heter Karin. Nix har en stor kalufs som står rätt upp, medan Masse har ”prickar som Sluggo”. Karins hår hänger neråt på ömse sidor om huvudet.

 

                                                                                      ¤

Steffologi

Namnet på snitsarens blogg, “Efteråt hos farbror Steffe”, är som så mycket annat ett citat ur “Det stora jättebrevet”. I det femte benet ställs där de tre berömda “kamelgåtorna”,  av vilka den sista får ett oväntat svar,  som snart leder till sagde farbror:
 
Vad är det för en svamp som liknar en kamel med vita taggar?
Vittaggad kamelsvamp !
Men vad är det för en tagg som liknar en kamel med vita svampar?
Rimfrost !
Inte här i öknen väl?
Ni säger det !
Vad är det då för en kamel som liknar vita taggar på en svamp?
Det är ju jag !!!!!
Ni själv?
Nej efteråt, hos farbror Steffe !
Vem är han?
Det hörs väl !
Leker ni?
Vi spelar lusen !
 
Eftersom snitsaren, när bloggen skapades och fick sin titel,  talade om sig själv som död,  ligger det nära till hands,  att tolka ordet “efteråt” som “efter döden”.  Tanken att vi alla,  när vi en gång kämpat ut,  skall samlas hos farbror Steffe, är dock mindre tilltalande.  Oddvar Moen vill i stället, att vi riktar blickarna mot repliken dessförinnan, “Ni själv?”, en fråga som den hese besvarar nekande.  I den mån han någonsin har varit sig själv, är han det inte längre.  Antagligen har snitsaren förstått att detta främlingskap gäller oss alla och i synnerhet honom själv. ”Hos farbror Steffe” måste helt enkelt tolkas som “livet”,  enkannerligen det förljugna liv vi tvingas leva tillsammans med våra dubbelgångare och alter egon. I sin essä “Dubbelgångarna hos farbror Steffe” analyserar Oddvar Moen detta fenomen närmare.  Adverbet “efteråt” skall följaktligen ses i förhållande till snitsarens födelse eller den barndom han inte längre minns.

Den gåtfulle farbror Steffe möter vi även längre fram i “Det stora jättebrevet”, varje gång spelande lusen med sin evige dubbelgångare.  Om det sjunde benet, sanningens ben,  där torkan breder ut sig,  skaldar Oddvar Moen:

 
Alla livets safter rinner trögt
Slemmet stelnar och blir svart
Persikorna ligger hjälplösa i sanden
Björnarna har gett sig av
och mannen i trikåerna rör sig bara om natten
Endast farbror Steffe sitter kvar
och spelar som förut
Men hans tärning saknar ögon
och lusen förblir en icke-lus
en icke-existens 
Är det om oss det handlar? 
Är vi bara tankar i farbror Steffes huvud
och
i så fall
vem är han?
“Gud spelar inte tärning”
säger Einstein
men kanske spelar farbror Steffe
lusen
det vill säga oss
med Gud som tärning
Medge att perspektiven är hissnande!

 
Ännu för några decennier sedan kunde man se människor spela en förenklad variant av det urgamla spelet “lusen”,  där en tärnings utslag fick bestämma lusens skepnad,  men då var den allvarliga bakgrunden till spelet sedan länge bortglömd.  Måhända kan Tildos teckning nedan,  där hon enligt egen utsago försökt tolka de två sista raderna i det sjätte benet av ”Det stora jättebrevet”, förklara hur det kan ha gått till,  när farbror Steffe spelade, och kanske ännu spelar, ”lusen” med sin dubbelgångare.

 

                                  –  Varför spottar han så otäckt på varandra?
                                  –  Så är spelets regler !

                                                                   ¤

Snitsologi

I den moderna naturvetenskapen talar man om “den stora smällen” och minsta religion med självaktning håller sig också med en trovärdig skapelseberättelse. På samma sätt skriver varje gemenskap sin egen historia, om hur allting en gång började.  Det må gälla bildandet av Nationernas Förbund eller hur mamma och pappa sågs första gången. På snitsarens blogg får vi nöja oss med Oddvar Moens märkliga teori:  I begynnelsen var “snitsaren”. I sin stora ensamhet skapade han ”löparen” och ur de två uppstod så småningom ”jumper” enligt ekvationen:  
 
Snitsaren + löparen = jumper + Tildo,

Tildo sägs vara den energi som frigjorts vid fusionen. Som vi länge anat är dock processen reversibel, varvid den då energikrävande reaktionen sker på Tildos bekostnad. I takt med att snitsaren lever upp, reduceras jumper till den löpande delen av sig själv och han antar åter dragen av den forne ”löparen”, varvid hans hjärna krymper och hans språk förenklas och vulgariseras. Begreppet ”löparen” existerar inte mera,  varför såväl den reducerade snitsaren som den reducerade jumper har behållit sina namn.  ”Snitsaren”, sådan han existerade före jumper, bör enligt Oddvar Moen mer korrekt kallas ”snitsarkonstanten”,  liksom även ”jumper” och ”Tildo”, sådana de uppstod enligt ekvationen ovan vid snitsarens död hösten 2007, bör kallas ”jumperkonstanten” respektive ”Tildokonstanten”, då de ju, ehuru föränderliga till karaktären, utgör odelbara mänskliga fragment. Om dessa konstanter betecknas S, J respektive T samt den likaledes konstante löparen kallas L, får vi nedanstående reaktion, där det längre mellanledet utgör det flytande, dynamiska tillstånd de tre aktörerna för närvarande befinner sig i mellan den reversibla reaktionens slutstadier.

S + L <-> snitsaren + jumper + Tildo <-> J + T

Tildo är således funktionen av snitsarens och jumpers inbördes relation. En icke existerande snitsare medför och kräver en jumper i form av jumperkonstanten och en Tildo i form av Tildokonstanten, ett tillstånd vi känner från hösten 2007, medan å andra sidan en helt återställd snitsare skulle utplåna Tildo och reducera jumpers hjärna till den forne löparens, ett tillstånd vi anat de få gånger snitsaren själv satt sig vid tangentbordet.

I denna symbios är snitsaren och jumper att likna vid kommunicerande kärl, där Tildo reglerar vätskenivåerna. Snitsaren använder hädiskt ordet ”treenigheten”, därvid liknande sig själv vid fadern,  jumper vid sonen och Tildo vid ”den helige ande”.  Snitsaren och jumper delar inte bara uppväxt och minnen utan bär också samma namn och skiljer sig till utseendet endast ifråga om vadmuskulaturen och hjärnan, medan Tildo är helt säregen vad gäller såväl bakgrund, namn, skepnad som framför allt kön. Till skillnad från de övriga lever hon ensam och fri om än i samma hushåll, ett unket kyffe kallat ”Snitsarbo”.

Snitsaren har till sin hjälp en betjänt,  kallad ”Butlern”, och en sköterska,  kallad ”sköterskan”, medan jumper har en påhejerska, som går under det synnerligen passande namnet ”påhejerskan”. Även sköterskan och påhejerskan delar namn och utseende och när de gemensamt drar på sig sina löparskor, smälter de ihop till ”joggerskan”. Förutom sina plikter i Snitsarbo,  har de ett förvärvsarbete att sköta tillsammans. Butlern handhar inte bara snitsarens mat, kläder och hygien utan även hans blogg. Från början administrerades denna av apronymen Asgam, som emellertid för länge sedan, missförstådd och begabbad, lämnade inte bara hushållet och bloggen utan även landet. Asgam, som verkligen är en gam, dväljs numera i Nildalen. Vid några tillfällen har Snitsarbo fått besök av en journalist, kallad ”murveln”, men i övrigt har hushållet fått leva ostört och i fred odla sina egenheter. Slutligen kan tilläggas, att Farbror Steffes identitet är oklar samt att den som nedtecknat ovanstående bör kallas ”Den onämnbare”. För teckningen nedan svarar däremot Tildo.

 

Jumper och snitsaren hänger ihop, men Tildo bestämmer vem som är vem. Butlern har trollöron och Asgam har prickig hals precis som Sluggos huvud. Farbror Steffe är osynlig. Allt enligt tecknaren.