Musik

När snitsaren försökte ta sig ton, brukade hans musikaliska sköterska slå honom över munnen med en sakkunnig tillrättavisning, något som gjorde honom både nedstämd och onödigt osäker, ty även om hans brummanden och blåsljud aldrig uppskattades av omgivningen, var han inte omusikalisk. Att han kunde njuta av musik intygar en samling korta brevfragment kring nationalsånger, ett intresse  som  ingen har kunnat förklara men desto fler gjort narr  av.  Hans kluriga frågetävling ”Sju sånger och åtta bedrövelser” mottogs dock välvilligt av några läsare, vilket borde ha glatt honom. Den visserligen ensidiga men dock djupa vänskapen  med  Mstislav Rostropovitj  skvallrar om att snitsaren också hade andra strängar på sin cello.  Minnesorden vid vännens bortgång är väl värda att upprepa:

Tack Slava!

Världens alla cellister har dig att tacka för det rika utbudet av moderna verk för cello. I kraft av din berömmelse har du på egen begäran fått den ena konserten efter den andra skriven ”för dig”, och efter att du pliktskyldigast spelat verken ett par gånger, har de funnits på den gemensamma repertoaren för tid och evighet. Vi bär i minnet en fantastisk kväll i slutet av 1970-talet på en skola i Linköping (detta var före det fina konserthusets tid), då Frans Helmersson framförde Sjostakovitjs första violoncellkonsert tillsammans med Norrköpings symfoniorkester under ledning av Dmitrijs son Maxim. Tack Slava!
Vännen S.

Sju sånger och åtta bedrövelser

Återigen har snitsaren gått ner sig i den överflödiga kunskapens träsk. Denna gång handlar det om något så  (i alla avseenden) onödigt som ”nationalsånger”. Antingen ni kastar er över nedanstående frågor som kalvar på grönbete eller, tvärtom, tjurigt stannar kvar under er korkek, så har ni räckt snitsaren en hjälpande hand.

1. Sångtexten ””Stackars negerslav””, som lever sitt eget liv på internet, är en fri fonetisk svensk tolkning av den gamla sovjetiska nationalsången, sjungen av Röda Arméns kör. Den ryska texten skrevs i mitten av 40-talet under Stalins vakande ögon av Sergej Michalkov och armeniern El-Registan, men reviderades (avstaliniserades) senare till den version armékören sjunger och som officiellt gällde fram till Sovjetunionens sammanbrott. Musiken, bolsjevikernas gamla hymn, ursprungligen komponerad av Alexander Alexandrov och av de fåvitska kallad ”hockeylåten”, togs åter till nåder år 2000 och blev Rysslands nuvarande nationalsång. För den nya text som krävdes anlitades märkligt nog samme Sergej Michalkov, nu 87 år gammal. Som rysk nationalhymn hade man dessförinnan i tio år använt den gamla ”Patriotskaja Pesn'” (Den patriotiska sången) eller, som kompositören, Michail Glinka, själv kallade den, ”Motif de Chant National”. Bakom musiken till denna vackra, snart bortglömda, hymn står alltså ”den ryska klassiska musikens fader”, men vet ni vem som har skrivit texten?

2. Att ”God Save the Queen”, eller som Sean Connery säger, ”God Shave the Queen”, är Storbritanniens nationalsång känner de flesta till. Den har (oftast naturligtvis i versionen med ”King” i stället för ”Queen”) varit i något slags bruk sen 1745, men den som söker dess källor längre tillbaka skall snart förlora sig i torrfåror och billabonger. Populär tycks den i varje fall ha varit genom åren. Haydn, Beethoven och säkerligen många andra tonsättare har lånat melodin i sina verk. I Sverige användes den som kungssång fram till 1893 och i Norge sjunger man fortfarande ”Gud sign vår konge god”. Som mer eller mindre officiell nationalhymn har musiken brukats i Tyskland (”Heil Dir im Siegerkranz”) och i Ryssland (”Molitva russkich” (”Ryssarnas bön”) med texten ”Bozje Tsarja chrani” (”Gud bevare Tsaren”)) och i Schweiz sjöng man ”Rufst du mein Vaterland” till denna slagdänga ända fram till 1961. Men vet ni vilken europeisk stat som fortfarande, vad gäller musiken, har samma nationalsång som Storbritannien?

3. Som ni vet delar även Estland och Finland nationalsångsmelodi. Den skrevs 1843 av Fredrik Pacius. I Estland har man ännu förgäves letat efter något bättre eget och i Finland, där ”Maamme” (”Vårt land”) för övrigt aldrig fastställts som officiell nationalsång, har man diskuterat ett byte till ”Finlandia” av Jean Sibelius, vilket dock inte fallit finnarna på läppen. ”Det som dög åt Paavo Nurmi, det duger åt oss”, har man fräst. Däremot lär musik ur ”Finlandia” ha använts som ett slags nationalhymn i ett helt annat land. Det handlar om ett land som önskat men aldrig fått sin självständighet. Vilket?

4. Medan vår ”gamla, fria, fjällhöga nord” i andra versen påstås ”trona på minnen från fornstora dar”, då dess namn (”Kebnekajse”?) ”flög över jorden”, annat egendomligt att förtiga, så lyder den sällan sjungna andra versen i ”Vårt Land”:

Vårt land är fattigt, skall så bli
för den som guld begär,
en främling far oss stolt förbi;
men detta landet älska vi,
för oss med moar, fjäll och skär
ett guldland dock det är.

Dessa föredömligt anspråkslösa rader räcker för att ge Runeberg en självklar nominering till priset för bästa nationalsångstext. I den nionde versen tar han ut (eller håller in) svängarna än mer. Hör bara:

Och fördes vi att bo i glans
bland guldmoln i det blå,
och blev vårt liv en stjärnedans,
där tår ej göts, där suck ej fanns,
till detta arma land ändå
vår längtan skulle stå.

Runeberg dog 1877 och hann inte bli påtänkt för något nobelpris. Däremot tycks åtminstone tre andra länders nationalsånger begåvats med texter skrivna av nobelpristagare i litteratur. Vilka tre länder kan det röra sig om?

5. När någon ber oss sjunga ”Längtan till landet” av Herman Sätherberg och Otto Lindblad, ser vi ut som fiollådor i ansiktet, men säger man ”Vintern ra”, så skiner vi upp och klämmer i med en eller ett par verser (Det finns sex). Även nationalsånger brukar vi känna igen på de inledande orden: ”Du gamla, du fria”, ”Allons enfants”, ”Fratelli d’Italia”, ”Jeszcze Polska nie zginela”, för att bara inte tala om den klämmiga grönländska ”Nunarput, utoqqarsuanngoravit niaqqut ulissimavoqq qiinik” (”Vårt land, som blivit så gammalt att huvudet täckts av vitt hår”). Men vet ni hur de första orden lyder i den nationalsång som officiellt antogs i det återförenade Tyskland den 19 augusti 1991?

6. Nederländernas nationalsång, ”Wilhelmus van Nassouwe”, bör vara en av världens äldsta. Möjligen skrevs den redan på 1500-talet till Wilhelm av Oranien (varav namnet) och eventuellt av Filips van Marnix van Sint-Aldegonde. Musiken ska även vara känd som hugenottmelodi i Frankrike kring denna tid. När snitsaren spelade upp den stiliga låten för sin sköterska, spred sig ett leende över hennes ansikte och hennes vackra ögon fuktades. Hon igenkände melodin från sitt barndomshem, där den funnits på en grammofonskiva med gamla skillingtryck, sjungna av Sven-Bertil Taube. Är det någon som vet något mer om detta?

7. Folk brukar sällan förbli oberörda när nationalsången spelas för dem. Många skrynklar ihop ansiktet och biter sig i underläppen, andra gråter öppet. Ytterligare andra rör tafatt på munnen och låtsas sjunga. En del, i synnerhet amerikaner, lägger sin högra hand på hjärtat, medan andra sådana höjer sin dito, svartbehandskad och knuten. Några lättar på trycket genom att vinka till publiken. Zlatan Ibrahimovic blåser bubbelgum. Men vid EM i Göteborg i somras uppträdde den italienske maratonlöparen Baldini på ett oväntat sätt när ”Fratelli d’Italia” spelades. Flydde han hals över huvud när en geting började surra kring hans huvud? Hade han sin maskot, en liten kenyansk adoptivson, med sig upp på prispallen? Skojade han och lade guldmedaljen på huvudet som skydd mot det tilltagande regnet, eller vad gjorde han?

8. Tyckte ni att det var trevliga frågor?

Svar:

1. Den ryska nationalhymnen 1991-2000 framfördes i officiella sammanhang utan ord. Försök att skriva sådana till Michail Glinkas stiliga musik har gjorts av Vladimir Kalinkin och Nina Benson och 1999 vann Viktor Radugin en tävling om en ny officiell nationalsångstext. Denna behövdes dock inte eftersom man året efter bytte låt. I sammanhanget kan tilläggas att även Spanien har fått nöja sig med en nationalhymn utan ord.

2. Liechtensteins nationalsång börjar med en geografilektion, “Oben am jungen Rhein”, och sjungs till tonerna av “God Save the Queen”. Alla som har varit i Liechtenstein räcker upp en hand!

3. Svaret är, tro det eller ej, “Biafra”. Jean Sibelius hade själv inga tankar på att det lyriska partiet i orkesterverket Finlandia skulle sjungas, men den vackra musiken blev snabbt populär och ordsattes till höger och vänster. Den religiösa slagdängan “Be Still My Soul” är gammal och känd. Andra sångtitlar att glömma är “At the Table”, “Our Farewell Song”, “Land of the Pine”, “Dear Friend of Mine” och (om man är tondöv) “Papst und Sultan”. Även i Finland skrevs så småningom texter till Sibelius musik, men Runebergs klass håller de naturligtvis inte. I Wales finns en patriotisk sång betitlad “Gweddi dros Gymru” och på himmelska fridens torg lär de upproriska studenterna 1989 också ha sjungit något till Sibelius toner. När provinsen Biafra bröt sig ut ur Nigeria och den 30 maj 1967 utropade sig till en självständig republik, antogs en egen röd, svart och grön flagga med en uppgående sol och som nationalsång valdes “Land of the Rising Sun” till tonerna av Finlandia. Det är tydligen inte bara Japan som velat vara “soluppgångens land”. Tre år senare gick dock solen ner för gott i den kortlivade republiken. Om någon där ännu gnolar Sibelius i smyg, vet vi inte.

4. Björnstierne Björnson, nobelpristagare 1903, har skrivit texten till Norges nationalsång medan indiern Rabindranath Tagore, som fick priset 1913, står bakom både text och musik till såväl Indiens nationalhymn “Jana Gana Mana” som till “Amar Sonar Bangla” (Mitt gyllene Bengalen) i grannlandet Bangladesh. Roligare än så var inte den här frågan.

6. Musiken till den holländska nationalhymnen “Wilhelmus van Nassouwe”, i vardagslag kallad “Het Wilhelmus”, tycks ha använts bland annat i en pampig gammal svensk visa kallad “Över kung Gustav I”, insjungen av Sven-Bertil Taube med hjälp av dirigenten Ulf Björlin. Skivan, “Skillingtryck och andra fina visor från fyra sekel”, kan köpas på internet för 59 kronor. Då får man också ett spännande texthäfte av Ulf Peder Olrog. Slå till!

7. Efter sin seger i maratonloppet vid EM i Göteborg 2006 sjöng Stefano Baldini sitt lands nationalsång högt och ljudligt från prispallen, vilket inte bara hördes över hela Ullevi utan också i alla teveapparater i hela Europa.

8. (Någon läsare ansåg denna frågesport åtminstone vara ”roligare än den förra”  (Asgams anm.))

https://snitsaren.wordpress.com/2008/07/29/hoffmanns-aventyr/

 ¤

I Indialand vid Himalajas rand

Alla har väl nynnat den trevliga indiska nationalsången ”Jana Gana Mana”:
http://www.tourindia.com/insignia/anthem.htm

I  nedanstående version, där  sången kommer  först  efter några minuter,  har regissör och scenograf tagit ut svängarna, så som bara indier kan göra. Denna skapelse, långt  bortom alla nordvästeuropeiska smakbegrepp,  är helt enkelt oemotståndlig:
http://video.google.com/videoplay?docid=7399792002477900458

¤

Amar sonar Bangla

Den store Rabindranath Tagore, som skrivit både text och musik till Indiens ”Jana Gana Mana”, står även bakom nationalsången i Bangladesh, ”Amar Sonar Bangla” (”Mitt gyllene Bengalen”). Den originella musiken tål att höras många gånger. Här tre versioner:

Stilig evighetsversion på leksakssynt:
http://www.bangla2000.com/Bangladesh/national_anthem.shtm

Skön sång och dans:
http://www.youtube.com/watch?v=LknudHKSWpI

Sång och bildinformation om landet:
http://www.youtube.com/watch?v=6VbvxIFUbWo

¤

Hundra blommor

Efter att Nepal länge haft en ganska ordinär, intetsägande nationalsång, som på intet sätt kunnat matcha den ”konstiga” flaggan, antogs i år en ny, betydligt originellare truddelutt. Man kan undra om det är någon irländsk bergsbestigare, som lämnat sina musikaliska fotavtryck i denna dansmelodi?
http://david.national-anthems.net/np.htm

¤

Svarta berget

Republiken Montenegro antog den 12 juli 2004 både flagga och nationalsång. Den senare är en märkligt minimalistisk skapelse. Den elake associerar till den gamla proggklassikern ”In kommer Gösta”. Den mer vidsynte hittar kanske drag från de svarta bergens folkmusik. Vi tror att sången kan bli riktigt stilig om den sjungs i stämmor:

http://david.national-anthems.net/me.htm
Som vanligt har det visat sig att snitsaren haft rätt. Denna stämsång tål att lyssna till. Den svulstiga instrumentationen och den fladdrande flaggan får vi tänka bort (Asgams anm.):

http://www.youtube.com/watch?v=k3sTDf81ghE

¤

En gammal goding

Idag sticker vi emellan med en gammal pålitlig goding. Låten är med sitt långa raffinerade förspel och pampiga slut ett litet mästerverk i sin begränsade art. För dem som är friska och ska springa långlopp, kan musik vara väl så uppfordrande som någonsin någon champagnegalopp. Vännen löparen intygar att den räddat månget segt långpass. Sången är märklig i det att textens inledning sjungs två gånger, först långsamt (”Fra-tee-li-i-d’I-ta-lia-a”) och därefter till den snabbare melodin (”Fratelli-d’Italia”). I nedanstående version slipper vi dock den mossiga artonhundratalstexten:

http://www.radiomarconi.com/marconi/mameli.html

¤

Brazil

Alla torde vid något tillfälle ha hört den brasilianska nationalsången. Men hur många har egentligen verkligen hört den?

Välj mellan denna operaversion:
http://www.youtube.com/watch?v=AuML6DJlBNs&NR=1

eller denna moderniserade rytmversion:
http://www.youtube.com/watch?v=JFk1giBJYsM&mode=related&search=

¤