Edit 30 juli:
På frågan, om han är avsiktligt gåtfull för att hans läsare inte ska inbilla sig att de begriper honom, svarar snitsaren i en inträngande intervju för ett halvår sedan, att hans ord saknar avsikt liksom hans tankar, ty han skriver bara om sådant som tillfälligt rör sig i hans hjärna. De senaste dagarna har snitsaren haft den numera föga kända barnvisan ”Trollfar i Snurreberget” snurrande i huvudet, varför han finner det lämpligt att kalla detta sitt senaste, från början obetitlade och tomma blogginlägg som ovan, och då såväl Elsa Beskows teckningar som Cyrus Granérs text och Knut Söderströms toner nu torde ha uppnått lovlig ålder vad gäller upphovsrätt, fyller snitsaren tomrummet med ovanstående utdrag ur den gamla sångboken ”Nu ska vi sjunga”.
För de läsare, som inte genast hör musik vid läsning av noter utan i likhet med snitsaren får ta hjälp av fiol, sjungs visan här i huvudsak korrekt enligt noterna av en okänd sångerska. Snitsaren föredrar dock denna version på youtube, där signaturen ”Minuo” svarar för både teckning, sång och möjligen även den nya, originella textraden ”Svamparna små få dansa och myrorna med”. Ett varmt tack riktas även till Christina, som initierade detta inlägg med en kommentar och därmed höll snitsarens blogg vid liv ännu en tid. Måhända kan detta lilla inlägg om ”Trollfar i Snurreberget” med tiden bli lika välbesökt som de kring sångerna ”Lyckans land”, ”Juokse sinä humma” och ”Vet du vem Karl XV var?”.
De ivriga kommentatorer, som luftat sina åsikter in blanco och nu följaktligen upptäcker sig ha kommenterat en barnvisa, är möjligen att beklaga, men trollens framfart bör inte hindra dem att även fortsättningsvis fundera över livets gåtor eller berätta dåliga vitsar. Kan någon av snitsarens läsare exempelvis säga, vem som var den förste göteborgaren i rymden?
Efteråt hos farbror Steffe 
