Snitsarens blogg

 ”Snitsarens blogg” (snitsaren.wordpress.com) öppnades den 15 februari 2008, möjligen av snitsaren själv men troligare av någon lycksökare i hans omgivning. Länge stod ett ensamt frågetecken som ett sorgligt första och enda inlägg. Detta är nu borta och bloggen är med snitsarens postuma godkännande satt under min administration. Jag är även anförtrodd förvaltningen av snitsarens brevsamling, en guldgruva för den som vill ha riktigt tråkigt. Det är min sanna förhoppning att dessa åtaganden skall gagna snitsaren och ge honom det fulla erkännande han aldrig fått.

Asgam (av snitsaren godkänd administrator mm).

Snitsarens sista brev

Här ligger Pegasos i spiltan, vingklippt, benlös, snöpt och utan tänder. Sådan krake duger inte ens till hästkorv.

Sedan signaturen “jumper” som det heter ”loggat in” på “LöparForum” (puls.se) med den underliga signaturen “Tildo” tätt i spåren, har den gamle snitsaren känt krafterna försvinna mer och mer och efter att de båda börjat härja på diverse “löparbloggar”, har han över huvud taget inte orkat sätta sig vid datorn. “Arma gubbe, varför skriva, kan det sorgerna fördriva”, har han travesterat från sin bädd. Att vännen “löparen” har känt och känner samma sak förklarar Oddvar Moen med att “snitsaren” och “löparen” har levt för tätt tillsammans och med tiden smält ihop och bildat “jumper”. “Tildo” torde vara energin som frigjorts vid fusionen.

Snitsaren har tystnat på sitt eget forum, Hotmail, men när han en dag som vanligt morgongooglade och fann sitt namn besudlat på en “löparblogg” av sina nya alter egon, tvingades han åter fatta pennan för att värja sig. När så den inställsamma signaturen ”anonym” bad snitsaren om lov  att rota i hans gamla brevhög, hade han ej kraft att längre kämpa för sin existens och för att tysta snitsaren för gott har någon, därtill uppmuntrad av ”Nix” och “Masse”, börjat “blogga” i hans namn.

Om snitsarens sista brev

Vid publiceringen (22/2 2008) av snitsarens sista brev valde jag (Asgam) att lämna detta obesudlat av min hand. Jag inser dock att det för full förståelse tarvar några förklaringar.

Snitsaren skildrar sin dödskamp på den vackra löpande jambiska eller trokeiska prosa han lärt av “Det stora jättebrevet” och som han excellerade i vid högtidliga tillfällen, och som alltid talar han om sig själv i tredje person. “Löparen”, som nämns i brevet, var en av snitsarens få vänner och vid slutet kanske den som stod honom allra närmast. Som så ofta sker med vacker vänskap slutade även denna i katastrof. Att blanda gott med gott ger inte alltid vad vi hoppas och förenade i jumper har de blivit såväl sämre snitsare som löpare. Den laddning, som förr fanns mellan dem och som gav båda kraft, finner vi idag i “Tildo”, jumpers hjälpgumma och plågoande. “Nix” och “Masse”, som också nämns i snitsarens sista brev, torde vara de två löpare, på vilkas bloggar “jumper” stödd av sagda “Tildo” slog de sista spikarna i snitsarens kista. Där på internetsidorna ”asfaltsjokern.wordpress.com” och “42195mgk.wordpress.com”  kan vi den 12-15 februari 2008  följa de försåtliga  intrigerna bakom  den gamle mannens utslocknande. Även signaturen “anonym” har snitsarblod på sina händer. Ovan nämnde “Nix”, själv blott en bricka i detta usla ränkspel, tycks vara den som slutligen lockat snitsaren i graven, när han genom WordPress bjudit honom att ta plats vid bloggarnas bord. Snitsarens svar på knackig engelska (nedan) vittnar om en ojämn kamp. Vi anar att en stor våt filt har släckt den eld som en gång brann i snitsaren.

Dear Nix
Thank you for your invitation. We (snitsaren) are  terribly honoured. Of course it would be nice to have a weblog of our own. There is just one big problem: There is nothing left to write. Our mailbox is stuffed with rubbish about almost everything, ancient track and field history, national anthems, flags, aardvarks, etc. Interviews and small chats with “löparen”, a friend of ours, have occupied a great part of our humble writing. We also like quiz, and the frequent snitsar-questions have been highly estimated among our five or six readers. As we understand “jumper” has stolen a lot of our writing and made it his own. You may have seen some of it at “löparforum” or as comments on your and Masse’s “bloggs”. Oddvar Moen even claims “jumper” to be the fusion of “löparen” and “snitsaren”, Tildo thus being the energy left over in the process. Oddvar Moen has put us under obligation to distribute “Det stora jättebrevet”. Maybe we could use this channel to fullfill our duty. As we, according to Moen, already constitute the thinking part of “jumper”, he wouldn’t be of much help with a weblog. Of course the running part of “jumper” (i.e. “löparen”) could use it as a “löparblogg” but we are afraid he is not as devoted to his running as you and your friends are. Tildo is funny, but we don’t know what goes on in her head. We will consider your generous offer and let you know as soon as we have come to a decision. Snitsaren.

Asgam

Med begreppet ”akronym” menar man, enligt oss tillgängliga uppslagsverk, en bokstavsförkortning,  som bildats av initialerna i ett antal  ord eller orddelar, varvid konjunktioner med flera småord ofta brukar utelämnas. Snitsaren, som intresserade sig för alla slags ordlekar, skrev nyligen:

“Vissa, däribland snitsaren, hävdar att en äkta akronym skall uttalas som ett ord så som bokstäverna står. GAIS är med denna definition en äkta akronym till skillnad från MFF och AIK. En förkortning som innehåller mer än en av något ingående ords begynnelsebokstäver, exempelvis “radar” (radio detection and ranging), är inte en akronym utan delvis ett slags “teleskopord” (beträffande sådana se uppslagsverk). Med “rekursiv akronym” avses en komplex form av akronym, som enkelt uttryckt innehåller sig själv. Ett exempel är “GNU”, som samtidigt betyder “GNU’s not UNIX”. En “apronym” är en äkta akronym som givits en extra avsiktlig betydelse. “GNU” sägs vara en sådan liksom till exempel “KRIS” och “BASIC”. En “backronym” slutligen (ordet är i sig ett teleskopord bildat i engelskan av “back” och “acronym”) är en bokstavskombination, som fått sin uttydning först efteråt. Ett exempel på en sådan falsk etymologi är “SOS” för “Save Our Souls”, “Save Our Ship” eller “Send Out Succour”, medan mer skämtsamma backronymer exempelvis är “NTO” för “Nykter Till Onsdag” eller “DBS” för “Döden Bakom Styret””.

För att hedra snitsaren har jag med dennes ovan nämnda något udda intresse i tankarna, antagit namnet “Asgam”. Detta avses stå för ”Av snitsaren godkänd administrator mm” och utgör följaktligen en äkta akronym.  Om namnet i stället läses ”Asgam, snitsarens gamle administrative medhjälpare”, får vi en rekursiv akronym och som sekundär tolkning också en backronym. En annan sådan vore exempelvis “Asgam snor gubbens alla  mejl”. Att mitt namn dessutom är bildat som en apronym torde nog de flesta ha förstått. Vad är jag annat än en smutsig asgam, som rotar bland snitsarens kvarlevor. Det bör dock tilläggas att asgamen ansågs helig i det gamla Egypten och att Povel Ramel hyllat den i sin visa ”Acke Asgam”.

Farbror Steffe

Namnet på snitsarens blogg, “Efteråt hos farbror Steffe”, är som så mycket annat ett citat ur “Det stora jättebrevet”. I det femte benet ställs där de tre berömda “kamelgåtorna”, av vilka den sista får ett oväntat svar, som snart leder till sagde farbror:

Vad är det då för en kamel som liknar vita taggar på en svamp?
Det är ju jag !!!!!
Ni själv?
Nej efteråt, hos farbror Steffe !
Vem är han?
Det hörs väl !
Leker ni?
Vi spelar lusen !

Eftersom snitsaren talar om sig själv som död, ligger det nära till hands att tolka ordet “efteråt” som “efter döden”. Tanken att vi alla, när vi kämpat ut, skulle samlas hos farbror Steffe, är dock mindre tilltalande. Oddvar Moen vill i stället att vi riktar blickarna mot repliken dessförinnan, “Ni själv?”, en fråga som den hese besvarar nekande. I den mån han någonsin varit sig själv, är han det inte längre. Troligen har snitsaren förstått att detta främlingskap gäller oss alla och i synnerhet snitsaren själv. ”Hos farbror Steffe” är helt enkelt detsamma som “livet”, enkannerligen det förljugna liv vi tvingas leva tillsammans med våra dubbelgångare och alter egon. I sin essä “Dubbelgångarna hos farbror Steffe” analyserar Oddvar Moen detta fenomen närmare. “Efteråt” bör följaktligen ses i förhållande till snitsarens födelse eller den barndom han inte längre minns. Den gåtfulle farbror Steffe möter vi även längre fram i “Det stora jättebrevet”, varje gång spelande lusen med sin dubbelgångare. Om det sjunde benet, sanningens ben, där torkan breder ut sig, skriver Oddvar Moen bland annat:

“Alla livets safter rinner trögt. Slemmet stelnar och blir svart. Persikorna ligger hjälplösa i sanden. Björnarna har gett sig av och mannen i trikåerna rör sig bara om natten. Endast farbror Steffe sitter kvar och spelar som förut. Men vi får veta, att hans tärning saknar ögon och lusen förblir en icke-lus, en icke-existens. Är det om oss det handlar? Är vi bara tankar i farbror Steffes huvud, och, i så fall, vem är han? “Gud spelar inte tärning”, säger Einstein, men kanske spelar farbror Steffe lusen (det vill säga oss) med Gud som tärning. Medge att perspektiven är hissnande! Ännu för några decennier sedan kunde man se människor spela en förenklad variant av det urgamla spelet “lusen”, där en tärnings utslag fick bestämma lusens skepnad, men då var den allvarliga bakgrunden till spelet sedan länge bortglömd”.