Tre porträtt

”Tre porträtt” lär vara titeln på litterära alster av såväl Ivan Turgenev som Klas Östergren, vilket gissningsvis inspirerat snitsaren om inte till innehållet i detta blogginlägg så dock till dess rubrik, ty medan exmpelvis Vilhelm Hammershøi har lyckats samla fem porträtt i en och samma målning, hittar vi i snitsarens hela verkförteckning bara tre alster, där han har avbildat andra levande personers ansilkten med dessa direkt inför ögonen, det vill säga där han utfört något som påminner om porträtt.

På den vänstra teckningen ovan har snitsaren fångat sin bror sommaren 1972 och på den högra sin sambo när hon sitter och stickar 1988. Naturligtvis har han ritat av såväl dessa båda som övriga familjemedlemmar även vid andra tillfällen, men av sådana improviserade snabbskisser tycks bara de här två ha fått plats i hans verkförteckning. Några målade släktporträtt finner vi inte heller där, vilket han beklagar eftersom sådana konstverk vore intressantare för eftervärlden än alla hans studier av anonyma modeller ur fantasin. Målningen nedan är utförd i olja på papper och föreställer en konstnärinna från Göteborg, som sommaren 1973 gästade avlägsna släktingar till snitsaren i deras sommarhus i Vejbystrand, men som i övrigt var honom helt obekant. Samman med frun i huset ägnade hon sig där åt att måla porträtt av villiga modeller, därbland snitsaren, vilket var det primära skälet till hans närvaro. Då hans konstnärliga ambitioner blivit kända, erbjöds han därefter att delta i det gemensamma skapandet, men istället för att då porträttera husets yngste son som hade övertalats att sitta modell, vände han staffliet mot sagda konstnärinna, där hon satt och målande vid fönstret med sin bleka hy skiftande i återkastade färger från rummet och med sitt rödblonda hår lysande i motljuset, ett motiv som han haft god tid att studera när han själv suttit modell. Porträttet ansågs likt men väckte viss undran vad gällde målningssättet, medan konstnären själv såg just detta som ett steg framåt, men vari det möjligen tillfälliga framsteget bestått har han svårare att se idag, även om målningen helt visst är föredömligt slarvigt och oestetiskt utförd.

 

    

Augusti

  

I min konstnärliga månadskavalkad har turen nu kommit till augusti, en månad som i min verkförteckning tycks förknippad med svarta nätter, där mittbenade kvinnor står framåtböjda till glädje åtminstone för konstnären, antingen de ger honom en mörk blick eller har försjunkit i sig själva. På vad sätt motivet också handlar om fullmånen i augusti, som konstnären hävdar, är oklart eftersom det kvinnoansikte, som han tidigare sett i sagda himlakropp och tecknat av, tvärtom lutar huvudet vällustigt drömmande bakåt, ungefär som Munchs ”Madonna”.

Målningen ovan, kallad ”Augusti 71 (Källan)”, utgår från ett fotografi där en ung kvinna dricker vatten ur en källa i den ryska byn Abramtsevo sommaren 1971, dock inte i augusti (när målningen utfördes) utan i mitten av juli. Konstnären säger att verket minner om en kort period av intensivt arbete, troligen inspirerat av ett gryende hopp om att vinna sagda mittbenade modells hjärta, och utan att bli alltför privat vågar han tillägga att hon femton år senare klippte håret i den lugg som hon behållit sedan dess, och som syns på ett av konstnärens få porträtt av henne, kallat ”Stickning”.

Till de båda konstverken här nedan, ”Augustinatt” och ”Augustinatt 2”, målade 1988 respektive 2000, lär konstnären ha använt en svartvit reklambild för tvål som förlaga, varifrån bilderna tillåtits utvecklas efter egna förutsättningar. Den i dubbel bemärkelse iögonenfallande vita ringen på den vänstra målningen är att jämföra med de fyrkantiga pappbitar som annars har fått ursäkta konstnärens tillkortakommanden. Om jag minns rätt har han helt enkelt klippt ut det centrala partiet av kvinnans ansikte för att sedan åter klistra in dukbiten något beskuren och roterad, varigenom det framträdande, vita mellanrummet kommit att dölja brister som varken han eller någon annan skulle bry sig om idag, samtidigt som denna förfrämligande detalj ger intryck av en medveten tanke hos konstnären att tillföra konstverket någon intellektuell dimension, medan han i själva verket har funnit det tillräckligt att måla en kvinna som böjer sig framåt i augustinatten, antingen månen är full eller ej.