Språk

Snitsarens korrespondens handlade inte sällan om språkliga ting. Ur en samling brev, som kommit att kallas ”snitsarens språklåda”, har jag (Asgam) grävt fram nedanstående läsarfrågor med åtföljande snitsarsvar:

Fråga:

Vi är några på vår arbetsplats, en medelstor sådan med överutbildade ”idiots savants”, som undrar över pluralformen av, den i dessa juletider så populära, citrusfrukten satsuma. Den gängse meningen verkar vara att satsuma helt enkelt ska heta satsumas i pluralis. De personer som hävdar detta verkar dessutom tro att satsuma är ett spanskt substantiv, varvid en spansk pluraländelse är på sin plats. Andra personer förnekar det spanska ursprunget och förfäktar i stället en japansk härkomst av frukten. Denna skulle då härröra från den sydjapanska provinsen Satsuma. Om detta stämde borde frukterna i flertal kallas satsuma, dvs samma som i singularis, eftersom japanskan ej skiljer på en och många (Kan de bara räkna till ett?). För att ytterligare försvåra saken hävdar de japaner som tillfrågats om satsumans ursprung att den inte alls är en citrusfrukt utan en sorts sötpotatis. Jag måste dessutom erkänna att jag har lämnat ett antal mindre genomtänkta förslag på pluralformer, såsom satsumi och satsumer, obeaktade. I frustration vänder vi oss därför till eder frågelåda med förhoppning om att snarast erhålla riktigt svar.

Svar:

Er fråga är intressant. Den skär som en nyslipad skalpell rätt in i en av svenska språkets fulare varbölder. Medan vårt språk berikas av fruktimport och nya exotiska namn på spännande efterrätter från fjärran land, hackas det (språket) sönder och urvattnas av de överambitiösa grammatikaliska påhitt, som följer i spåren. I stället för god fruktsallad får vi en trist kompott som kallas smoothy.

Frukten ”satsuma” (Citrus nobilis unshiu eller Citrus reticulata var. unshiu) är en form av mandarin. Trots att vi nu oftast importerar den från Spanien lär den mycket riktigt härstamma från Japan, varifrån namnet troligen också kommer, även om frukten där benämns ”mikan” eller ”unshu mikan”. Fruktens hemland och namnets ursprung skall (och på denna punkt är snitsaren benhård) dock inte påverka dess integration i det levande svenska språket. Lämna grammatiken på främmande strand! Att svänga sig med pluralformer som ”tempi”, ”temata”, ”saunat” eller ”poxghu”, är ett oskick som orsakar stor förvirring och leder till mycket gräl och osämja ordbajsare emellan. Er arbetsplats tycks inte utgöra något undantag härvidlag. En konsekvent internationell grammatik kräver språkkunskaper som ingen besitter, medan vi får de svenska böjningsmönstren gratis med modersmjölken. Tänk så mycket blod som sparats om t.ex. alla latinska ord i neutrum, som slutar på ”um”, från början böjts som ordet ”album”.

Vår intuition och erfarenhet (liksom en hastig sökning i google) säger oss att pluralformen ”satsumas” är den helt dominerande, och man kan då med viss rätt hävda att det också heter så. Snitsaren förordar dock den naturliga svenska pluraländelsen och SAOL håller helt med. Den enda angivna formen i denna snillrika och smakfulla ordlista är alltså ”satsumor” och, om vi tänker efter en smula, varför skulle det inte heta så? Varför skulle detta ord vara konstigare än ”gurkor”, ”druvor”, ”pumpor” och andra frukter i realgenus som i ental slutar på ”a”? Heter det måntro inte såväl ”pizzor” som ”balalajkor”? Någon bland savanterna på Er arbetsplats uppges ha föreslagit ”satsumer”. Säger då denna originella herre eller dam ”en satsum”?

Även om pluralformen ”satsumas” idag skulle vara den vanligaste, är vi inte säkra på att så kommer att förbli, ty det svenska språket har en inneboende förmåga till självsanering, eller ska vi säga självläkning. Språkliga missfoster av typen ”ett stadie” eller ”ett centra” är i själva verket exempel härpå och, anser snitsaren, ett slags hälsotecken. Den bestämda formen ”stadiet” till ”stadium” är osvensk, liksom pluralformen ”centra” till ”centrum” och modersmjölkens grammatik söker sammanhang. Många utländska pluralformer, exempelvis ”räls”, ”pyjamas” och ”blini”, har med tiden blivit vedertagna singularformer i svenskan. En svensk googlesökning på ”en satsumas” gav 229 träffar, medan det ännu så länge, korrekta ”en satsuma” endast gav 34. Den bestämda formen ”satsumasen” gav 75 träffar mot bara 6 för den riktigare ”satsuman”. En klar majoritet tycks uppenbarligen mena att ”satsumas” är singularis. Den logiska pluralformen skulle då vara ”satsumasar”, en form som faktiskt ger 13 träffar. Det mer korrekta ”satsumor” träffas 55 gånger. Den föreslagna pluralformen ”satsumas” kan däremot inte frekvenstestas på samma sätt, eftersom vi då också får med den likalydande singularformen enligt ovan. Totalt träffas dock det svenska ordet ”satsumas” 16600 gånger. Vår gissning är att ”satsumas” är det gängse ordet antingen man talar om en eller flera frukter, men hur de kommer att benämnas i framtiden törs vi inte spå. Lättskalade och goda är de i alla händelser.

Fråga:

Vad heter ”schlager” i pluralis? En rundfråga bland de ledande personerna på denna medelstora arbetsplats, ger vid handen att flertalet finner det troligt att pluralformen av ordet är schlagers. Det ska då framhållas att dessa personer är vana att uttrycka sig på det pigeonspråk som kallas ”vetenskapligt” och där man sätter s på alla substantiv vars pluralform man vill uttrycka. En klar minoritet av medarbetarna här vill hävda att schlager skall heta schlagrar i pluralis i kongruens med lager. En enskild och enerverande individ hävdar till yttermera visso att schlagers är den riktiga singularisformen, som i bestämd form blir schlagersen, vilket låter mer som ett danskt efternamn. Då borde pluralformen vara schlagersar. Antagligen har sistnämde person helt rätt?

Svar:

När det gäller ordet för ”populär (dans)melodi eller visa”, som definitionen lyder, finner vi formen ”en schlagers” med åtföljande avledningar intressant. Om ”en enskild enerverande individ” vill säga ”schlagersen”, ”schlagersar” och ”schlagersarna”, tycker vi att han ska få det. Karl-Gerhard sjöng:

Vill du ha mer hull på benen
så ska du ha mer hull på benen
Vi kan stötta under scenen

Snitsaren förutsätter det bekant att SAOL endast anger ”schlager” i singularis och ”schlagrar” i pluralis. Likaledes tror vi Er om att veta hur tysken själv säger, ”Ein Schlager, zwei Schlager, drei Schlager, vier Schlager osv”. Povel Ramel sjunger här:

En stilla lagun
och en stilla lagun
gör två stilla laguner
och lägger du tre
laguner till dem
så får du fem
men jag för min del
kan ej finna skäl
att hamstra laguner
osv.

Svenska Akademiens Ordbok anser både den tyska pluralformen ”schlager” och den svenska formen ”schlagrar” vara normalsvenska. Pluralformen ”schlagers” förekommer liksom singularformen ”schlagers” i vardagligt, ”mindre övertänkt” språk. En altenativ stavning av ordet är ”slager”.

Sökningar på Google ger följande resultat:

”en schlager”  304000
”en schlagers”  3
”schlagern”  86400
”schlagersen”  3
”svenska schlagrar”  1
”svenska schlager”  1140
”svenska schlagers”  1260
”svenska schlagersar”  0

En tydlig schlagsida åt singularformen ”schlager” alltså. Varianten ”schlagersen” visar sig dessutom gälla ordet i pluralis bestämd form (”några av de bästa schlagersen”). Googles kommentar ”Menade du ”schlagerscen”?” är också värd att notera. Intressant jämnt skägg alltså mellan pluralformerna ”schlager” och ”schlagers” medan ”schlagrar” är helt hopplöst ute. Givetvis har vi även googlat på stavningen utan ”ch”, men den visar sig så ovanlig (ungefär en promille av exemplen), att resultatet inte påverkas.

När det gäller japaner och deras räkneförmåga, som ifrågasattes i den tidigare frågan, drar sig snitsaren genast till minnes att han i sin ungdom på matematiska institutionen i Stockholm kände en  japan vid namn Kaga, som helt säkert kunde både derivera och integrera. Midsommaraftonen 1969 hamnade vi av någon anledning på samma djurgårdsfärja. Förutom nämnde japan rymde båten även andra passagerare från exotiska länder, vilka strax fick för sig att var och en sjunga något på sitt hemlands tungomål. Alla sjöng med glädje och glöd och Kaga stämde oförskräckt upp något japanskt i falsett. Men när turen kom till den stora majoriteten svenskar blev det bara ett tyst, mesigt mummel, ty detta var på 1960-talet, innan vårt land blivit europamästere i schlagermusik, eller som det möjligen numera heter ”schlagersmusik”.

Fråga:

Nalle Puh heter ju som alla vet ”Nalle Puumalasta” på finska, men vem är egentligen ”Vain henkilöku Nalle”?

(”Nalle Puumalasta”, som betyder ”Nalle från Puumala”, anspelar troligtvis på snitsarens bekant Ismo, som var från staden Puumala i Savolax. Frågaren söker uppenbarligen driva med snitsaren (Asgams anm.)).

Svar:

Snitsaren är inte så korkad som en del vill tro. Så här resonerar han: ”Vain” betyder som vi vet ”bara, endast” och ”nalle” betyder ”nalle”. ”Henki” står bland annat för ”ande, liv, person”, men något ord ”löku” bör inte kunna finnas på finska, då reglerna om vokalharmoni säger att det får heta antingen ”loku” eller ”löky”. ”Henkilö” betyder som alla vet ”person”, men något ord ”ku” finns inte, däremot ”kunta”, som bland mycket annat betyder ”kår” och ”henkilökunta” är sålunda det gängse ordet för ”personal”. På någon intern  nätsida från ”Joensuun Kaupunginkirjasto” (Joensuus Stadsbibliotek) anges uttryckligen förkortningen ”henkilöku” för ”henkilökunta”, likaså används den i något bokningsschema vid ”Kuopion Yliopsto” (Kuopios Universitet), men vi har svårt att tro att det rör sig om annat än tillfälliga bildningar. ”Vain henkilöku nalle” eller på svenska ”bara personal nalle” ger inte heller någon vidare mening. Ordet ”kunta” böjs i allativ ”kunnalle”, varför ”henkilökunnalle” står för ”till personal” eller ”för personal”. Uttrycket ”vain henkilökunnalle” torde alltså betyda ”endast för personal” eller ”endast för personalen”. Orden dyker ibland upp vid någon ruta på finska nätsidor och om man försöker klicka vidare där, blir det stopp, vilket förefaller logiskt. Vi konstaterar också att företaget ”Elfving opasteet”, av snitsaren uttytt ”Elfving skyltar”, säljer sådana med texten ”Vain henkilökunnalle” av ”muovi”  (plast), ”alumiini” eller som ”tarra” (självhäftande dekal) i formatet 400 x 100 mm. En inte alltför vild gissning är att det någonstans på frågarens arbetsplats, exempelvis på dörren till det rum där försöksdjuren torteras, finns skyltar med texten ”Endast för personal” och ”Staff only”. Därunder har någon på skämt klistrat motsvarande dekal på finska ”Vain henkilökunnalle”. Den akademiska humorn når ju ibland svindlande höjder!. Ännu en lustigkurre har sedan tejpat över ett ”n”, vilket givit den mångtydiga texten ”Vain henkilöku nalle”. Låt oss gissa att det är ett elakt skämt om den ledsna försöksbjörnen på andra sidan dörren?

Fråga:

Varför säger man ”lägga rabarber på” och ”lägga vantarna på”.

Svar:

Enligt SAOB handlar ”rabarber” om en folklig förvrängning av ordet ”embargo”. Att ”lägga rabarber på”  är alltså detsamma som att ”lägga beslag på”.

Uttrycket ”lägga vantarna på” går tillbaka på den gamla finska seden att markera sitt revir med utlagda vantar. När den finska obygden mutades in under sent sextonhundratal markerade nybyggarna sina landanspråk med en högervante i öster och en vänsterdito nedströms. Detta fiffiga system levde kvar tills snön föll och det blev kallt om händerna. Det svenska uttrycket är en översättning av det finska ”panna lapaset maalle”. Man kan också säga ”heittää lapaset maalle”, som betyder ”kasta vantarna på (marken)”. Av uttrycket ”Lapanen on heitetty” har latinet lånat ”Alia iacta est”, det vill säga ”handsken är kastad”.

(Snitsaren är på skämthumör. Naturligtvis vet  han att ”Alia iacta est” betyder ”tärningen är kastad”, eller  som det heter på finska ”arpa on heitetty” (Asgams anm.))

Fråga:

Har det akademiska begreppet ”pek” något med ”pekoral” att göra?

Svar:

Ordet ”pekoral” (”oavsiktligt löjlig, ofta högstämd skrift”) kommer av latinets ”pecorale”, som är substantiverat neutrum av adjektivet ”pecoralis” (”som rör boskapen”) av ”pecus” (genitiv ”pecoris”) för ”boskap, fänad”. Orden ”pecus” och ”fä” har f.ö. samma ursprung. En gammal vardaglig kortform av ”pekoral” är ”pek”. I den akademiska jargongen har den använts minst sedan 1928  och påstås betyda ungefär ”publicerad vetenskaplig artikel”. Huruvida det säger något om den stilistiska nivån på benämnda arbeten eller mer om den nattståndna akademiska humorn (eller bäggedera) lämnar snitsaren åt läsaren att fundera över. Numera kan ordet”pek” dock anses vara en vedertagen akademisk fackterm. Enligt SAOB finns också en gammal användning av ordet ”pekoral” som adjektiv, dels mer eller mindre synonymt med ”pekoralistisk”, dels ungefär i betydelsen ”avsedd för den breda massan (boskapen, fäna)”. För snitsaren, som väl känner sina uppblåsta akademiska pappenheimare, faller därmed den sista pusselbiten på plats.

Fråga:

”Ett kort tag var faktiskt också sedermera förre finansborgarrådet Carl Cederskiöld med i klubben”. Denna märkliga mening är hämtad ur snitsarens berättelse om idrottsklubben Kometen. Hur ska den egentligen tolkas?

Svar:

Oklarhet råder om Cederskiöld ”sedermera var med i klubben”, det vill säga ”inte var med från början utan först senare” eller om han ”sedermera blev ett (före detta) finansborgarråd”.Den första tolkningen borde nog kräva en annan ordföld, ”sedermera var faktiskt också” eller ”var sedermera faktiskt också”, men är annars rent sakligt möjlig, ty Cederskiöld blev medlem sent i Kometens historia, ditlockad av klubbens löparstjärna. Om vi minns rätt var de båda skolkamrater i någon fin skola någonstans. När det gäller Cederskiöld, har vi ett svagt minne av att han åtminstone en gång deltog i klubbmästerskapet i längdhopp och då hoppade bortåt fem meter. Han hade en yngre bror vid namn Hugo, som var kamrat med snitsarens kamrats lillebror. Snitsaren minns Hugo som en skojig prick med torr humor. Hans (och följaktligen även Carls) farfar, även han döpt till Hugo, påstods vara ”kungens närmaste man”. Till skillnad från idag var ”Hugo” på 1950-talet ett ovanligt namn på ett barn och vi vanliga tjänstemannagossar kände luftdraget från de adliga vingslagen. I den andra tolkningen måste ”sedermera”, som ju är ett adverb, vara bestämning till adjektivet ”förre” och inte till substantivet ”finansborgarrådet”. Detta inser vi om vi utelämnar ordet ”förre” och skriver meningen med rak ordföljd. I modern svenska går det varken att säga ”Sedermera finansborgarrådet var med i klubben” eller ”Det sedermera finansborgarrådet var med i klubben”. I SAOB anses exemplet ”en sedermera glasmästare” visa ett ”numera knappast brukligt” mönster. En konstruktion, ”Adelsmannen, sedermera finansborgarrådet Cederskiöld var med i klubben”, vore däremot möjlig eftersom ”sedermera” då tolkas som en satsförkortning med ett underförstått verb (”Adelsmannen, som sedermera skulle bli finansborgarrådet”). Snitsaren anmärker också självkritiskt att man omöjligen kan säga ”det förre finansborgarrådet” och därför inte heller borde acceptera ”förre finansborgarrådet”. Eftersom ordet ”förre” böjs i genus kan det ju inte heller tolkas som adverb i stil med uttrycket ”före detta”, som ju inte böjs, även om den skojiga formen ”före dette statsministern” har noterats. I varje fall är ”förra” en grammatiskt riktig form framför ett substantiv i neutrum, varför vi i fortsättningen föredrar den.  Adjektiv i bestämd form föregås, som vi vet, av bestämd artikel, ”det stora huset”, utom i fasta uttryck av typen ”tjocka säkten”, ”kalla handen”, ”lugna gatan”. Andra viktiga undantag är bland annat ungdomsspråkets superlativ i bestämd form ”värsta” och de frekventa adjektiven ”sista” och ”förra”. Uttrycket ”förra finansborgarrådet” kan alltså stå självständigt utan sin bestämda artikel. Adverbet ”sedermera” före adjektivet komplicerar dock frågan. Vi säger inte gärna ”Ovanligt tjocka släkten kommer på besök” eller ”Jag fick mycket kalla handen”. Eftersom adverbet bryter det fasta mönstret, kräver vi en bestämd artikel framför och uttrycken får med ens en mer konkret betydelse. Om vi i det senare exemplet byter adverbet ”mycket” mot t.ex ”genast” blir vi dessutom missuppfattade eftersom adverbet hellre söker det verb som plötsligt finns att tillgå med normal språklig logik. Jämför betydelsen av meningarna ”Jag fick genast kalla handen” och ”Jag fick den genast kalla handen”. I det förra fallet var (den bildliga) handen kall när jag fick den, men i det senare fallet tycks den erhållna (troligen bokstavliga) handen ha kallnat hastigt under själva handslaget (eller på tallriken?). Undantag som ”i absolut sista minuten” bekräftar den regel, som vi avstår från att formulera, men som ändå antyder att konstruktionen ”sedermera förra finansborgarrådet” saknar sin bestämda artikel ”det”. Denna befriar oss från alla rimliga möjligheter till missförstånd och om vi slutligen även stavar Carls efternamn rätt, antar meningen den oklanderliga formen:

”Ett kort tag var faktiskt också det sedermera förra finansborgarrådet Carl Cederschiöld med i klubben.”

Adverbet ”sedermera” ska ses i förhållande till då, medan adjektivet ”förra” anger titeln i förhållande till i dag. Gossen Carl skulle ”sedermera”, det vill säga idag som 62-åring, komma att tidigare ha varit finansborgarråd, det vill säga, skulle ”sedermera” komma att vara ”det förra finansborgarrådet”. Konstruktionen, där adverbet bestämmer adjektivet, kan jämföras med uttryck som ”den fordom muskulösa kroppen”, ”den numera bräckliga stofthyddan” eller, för att sluta cirkeln av exempel ur snitsarens verklighet, ”det snart ruttna liket”!

Fråga:

Är det sant att ”fjäril heter olika på alla språk?

Svar:

Det stämmer nu inte helt, men variationen av namn på den lilla fladdrande krabaten är förvisso stor. Här nedan visar vi några exempel ur de vanligaste europeiska språken.

Svenska:      fjäril
Danska         sommerfugl
Norska:           – ” –
Isländska:     fidhrildi**
Tyska:          Schmetterling, Falter
Holländska:    vlinder
Engelska:      butterfly

Iriska:          felleacan

Lettiska:       taurins**
Litauiska:      peteliske**, drugys

Ryska:          babotjka*
Ukrainska:      metelek*
Polska:          motyl
Tjeckiska:      motzl
Slovakiska:     – ” –
Slovenska:     metulj
Serbiska:        leptir*
Kroatiska:       leptir
Bosniska:        – ” –
Makedonska:   imenka*
Bulgariska:      peperuda*

Latin:             papilio
Franska:         papillon
Katalanska:     papallona
Spanska:        mariposa
Portugisiska:   borboleta
Italienska:      farfalla
Rumänska:      fluture

Albanska:       flutur

Grekiska:        petalouda**

Finska:           perhonen
Sydsamiska:    lobble
Estniska:        liblikas
Ungerska:       lepke, pillango

Turkiska:        kelebek

*)    Transskribering
**)  Osäker transskribering
Ordet ”motylek” betecknar på ryska ”liten fjäril”, ”mott”.

Vad ”fjäril” kan heta på montenegrinska, vitryska, moldaviska, maltesiska, luxemburgiska,  armeniska, georgiska, azeriska, kazakiska, rusinska, sorbiska,  rätoromanska, walesiska, bretonska, korniska, (skotsk) gäliska, manniska, flamländska, frisiska,  färöiska, karelska,  ingermanländska, liviska, vepsiska, votiska, gagauziska, tatariska, kalmuckiska,  romani,  jiddish, meänkieli, månsing, knoparmoj, rövarspråket, nujpraw  med flera europeiska språk, överlåter vi åt läsaren att luska ut.

(Uppmaningen hörsammades och listan kompletterades senare av en lärd man i Uppsala med ordet ”Pfiffoltra” på Schwyzerdütsch och av en ännu lärdare man i Linköping med fjärilsnamnen fiæral[d] eller fiædhal[d] (fornsvenska), summarfuglur (färöiska), parpar (hebreiska), papilio (esperanto) samt papilion (interlingua). När snitsaren slutligen fick sig tillsänd nedanstående länkar med fullständiga uppgifter om ordet fjäril på världens språk, tröttnade han och gav sig av att jaga andra småkryp. Upptrampade stigar var aldrig snitsarens första vägval (Asgams anm.)).

Annonser

3 responses to “Språk

  1. Har med viss behållning tjuvtittat i Snitsarens språklåda. Ser ingen tydlig anvisning om huruvida kreti och pleti äger tillträde till själva frågeställandet, men tar ändå modet till mig och använder kommentarfältet till ett litet tänkbart generationsspörsmål:

    ”Till brädden fylld med vin”? Eller ”till bredden”? Hur Bondekantaten av Bach ska sjungas kan nog de flesta enas om, men när till och med stora elefanter som Henning Mankell använder ”bredden” som synonym till ”brädden” kan ju minsta lilla språkpolis bli darrig och tappa batongen.

    Har roat mig med att googla förstås samt ställa försåtliga frågor till mina medmänniskor. Det visar sig att den yngre generationen föredrar ”bredden”, medan den äldre ståndaktigt håller fast vid ”brädden”.

    Har inte träffat någon frågbar rörmokare, men undrar förstås om den nyutbildade monterar breddavlopp, medan veteranen håller sig till de gamla hederliga bräddavloppen.

    Om frågan är någorlunda klar så hoppas jag att Snitsaren vill dyka med den till dess djupaste botten.

  2. Som alla förstagångsbesökare hälsas Oliver Sture enligt gammal sed ”välkommen till dårhuset”.

    Snitsarens språklåda hade ett kort öppethållande vintern 2006-2007, då på snitsarens gamla forum, Hotmail. Frågorna och svaren ovan är alla hämtade ur de så kallde snitsarbrev, med vilka snitsaren plågade sin halvdussinhövdade läsekrets.

    Självklart äger kreti och pleti (ett uttryck som för övrigt har en intressant etymologi) rätt att ställa vilka dumma eller (som herr Sture) kloka frågor som helst. Svar kan dock inte garanteras. På de flesta frågor som inte rör hans barn- och ungdom, och då i synnerhet hans idrottande, svarar snitsaren numera ”Det ger jag fan i” (vilket varje gång osvikligt leder till den eviga frågan om den pensionerade stinsens och dennes andlige släktings, den försommarsemestrande skomakarens, eventuella verkliga identiteter). När snitsaren får herr Stures fråga uppläst, piggnar han dock till vid orden ”med viss behållning” och muttrar något självbelåtet.

    I boken ”Språket”, som sammanfattar frågor och svar ur radioprogrammet med samma namn, ställs frågan:

    ”I en bok läste jag uttrycket ”svämmat över alla breddar” i stället för ”bräddar”. Jag kom att undra om författarens stockholmska dialekt spelat in, alltså att man i uttalet inte skiljer riktigt på ä och e?”.

    Professor Andersson svarar:

    ”Roten det onda, som frågaren upptäckt, är att de flesta svenskar (kanske tre av fyra och alltså långt ifrån bara stockholmare) inte gör skillnad i uttalet av kort e och kort ä. Av samma anledning kan man ofta se felstavningen ”i stort sätt”.

    Snitsaren, som nu piggnat till rejält och visar en glimt av sitt forna jag, tillägger, att pluralformen av ”bredd” dessutom inte är ”breddar” utan ”bredder” och fortsätter:

    ”En annan rot till det… ganska roliga är, att ordet ”brädd” (”övre kant för urbredning av viss hålighet”) är okänt för normalsvensken, medan en användning av ordet ”bredd” låter logisk i ett uttryck som rör en utbredning i rummet. Att det i så fall borde hetat ”till höjden fylld” tänker vi inte på, vana som vi är vid språkliga inkonsekvenser. När det gäller vinglas, som ju är konformade, sammanfaller dessutom höjd och bredd på ett försåtligt sätt.

    Att fylla ett planbottnat kärl ”till bredden”, borde däremot vara synonymt med att, som det heter i bärplockningssammanhang, få ”bottenskyla”, det vill säga fylla kärlet tills kärlets botten inte syns. Först blir hinken (eller spannen om vi bor i södra Sverige) fylld till bredden, därefter, långt senare, till brädden.

    För att komplicera problemet ytterligare, anger SAOB även en äldre användning av ordet ”brädd”, för ”yttre kant”, ”sida” i största allmänhet, det vill säga inte bara upptill och runt en mynning. Med ”vingbrädd” (till skillnad från ”vingbredd”) menades kanten av en vinge.

    Ett ytterligare intressant ämne är den genom åren växlande stavningen av ortnamn innehållande kort e/ä-ljud. Staden Helsingborg har skrivits omväxlande med ”e” och ”ä”. Måhända gäller det även namnet Västerbotten?”

    I övrigt tycker snitsaren att herr Stures fråga rymmer så mycket information att den lika gärna kunde kallas ett svar. Ett svagt ögonblick var snitsaren till och med beredd att lägga bort titlarna, men kom sedan på sämre tankar. Nu sover han middag.

  3. Eftersom Snitsarens (observera versalen som uttrycker frågeställarens högaktning) frågelåda är stängd ska här inte läggas ytterligare belastning på dess lock. Vill bara framföra mitt allra djupaste tack för ett svar som är så till bredden uttömmande att frågeställaren är förstummad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s