Livets mening

När jag 1970, troligen som tänkt representant för studerande svensk ungdom, intervjuades i en av Sveriges Radios utlandssändningar på ryska, kläckte jag ur mig orden ”Любовь, может быть, это мнение жизни”, men om jag verkligen ansåg kärlek vara livets mening eller om jag bara i all hast krafsade fram denna lämpliga formulering ur mitt knappa ordförråd, ska jag låta vara osagt. Säkert är att jag efteråt skamsköljdes ofta och länge, i synnerhet sedan jag hört min röst i radio. Jag hoppades innerligt att ingen ryskkunnig bekant tagit del av min fåniga utsaga och att den intervjuande läraren som ansvarade för Радио Швеция  snart skulle förstöra bandet. Att ”livets mening” dessutom troligen ska översättas med ”смысл жизни” eller rentav ”смысл жизни человекa”, har jag inte anat förrän jag sökt uttrycket på internet.

Inte heller i detta blogginlägg har jag något vettigt att säga om kärleken, och vad beträffar människans liv kan jag inte se att det  har någon annan mening än den hon själv ger det. Som redan pastor Jansson hävdade med en berömd liknelse för femtio år sedan, är livet ”tomt och innehållslöst om man inte fyller det med något, karameller till exempel”, men medan de flesta, för att utveckla pastorns metaforik, lägger blandat smågodis i sin påse, tycks jag föredra en karamellsort i taget, för att därigenom mer koncentrerat, med samme pastors ord, ”suga ut det gottaste”.

En annan berömd ordmyntare, doktor Relling i Ibsens ”Vildanden”, talade om livslögnen som förutsättning för åtminstone genomsnittsmänniskans lycka, och även om denna blogg i sin strävan efter sanning snarare följer Gregers Werles destruktiva exempel i pjäsen, kan jag inte förneka den glädje ett självbedrägligt liv stundom skänkt mig. När jag besjälats av nya idéer, det må ha gällt fiolspel, odlingsexperiment, stenografi, veteranlöpning eller bara aktieanalys, har dessa temporära monomanier upptagit allt utrymme i min hjärna, varvid konstnärens i grunden viktigare livslögn har försummats, och även om jag kan se tillbaka på ett långt liv av ofullbordade projekt och ett dåligt samvete som konstnär, bör jag tidvis ha ansett att tillvaron haft en mening. Huruvida den i ungdomen motvilligt hyllade kärleken varit en förutsättning för min monomana lycka eller bara extra bonus, får jag dock aldrig veta.

Annons

Korsord

Bilden här ovan utgör den vänstra halvan av ett bildkorsord jag förfärdigade för tretton år sedan till den då sextioårige jubilar som skymtar längst bak i myllret av människor och pratbubblor. Korsordet konstruerades enligt samma mönster som Dagens Nyheters lördagskryss, där en stor tecknad bild ger ledtrådar till ett större antal vågräta lösningsord, i ovanstående fall ”rött, skri, Linköpingsprofil, avråder, systrarnas, annuellt, niger, begapande, He, åror, lärarnödutrop, petig, vargkonsert, tå och sextioåring”, vilka tillsammans med ett fåtal lösa bokstäver ur bilden ger ett långt ord lodrätt invid denna, i vårt fall ”Roslagsbanehållplats”. Av övriga lösningar utanför bilden noterar jag ”aprilvädersanomali” till nyckeln ”stabilitet” och ”ekofantasten” som svar på vem som ”ropar var han går i skogar berg och dalar”. För att klura ut ordet ”Örkelljungaskytt” bör man känna till den gamla sången om sagda orts skyttepaviljong, och ”anemibrist” är måhända också långsökt som lösning till nyckeln ”har väl fullblod”, liksom ”skoskavsår” till ”får man många under sådana”, där stavningen i någon av tolkningarna möjligen kan diskuteras. I huvudsak tycks jag ha undvikit lösningar som krävt uppslagsbok för att i stället anpassa nycklarna till mottagarens kunskaper, och liksom andra tidigare alster riktade till personer i min närhet, däribland för mycket länge sen min blivande sköterska, är korsordet fullt av anspelningar på våra gemensamma erfarenheter. För att detta inlägg inte ska framstå som alltför privat och läsarna inte ska känna sig exkluderade ur den småkluriga gemenskapen, erbjuds de som avslutning att fundera på korsordsnyckeln ”hörs glad banvakt på sådan”.

Mellanspel

 

Leker ni?

Vi spelar lusen !

(DSJB  5: 13-14)