Oddvar Moen 2

Oddvar Moens andra brev till snitsaren lyder:

Många stackare har velat se “Det stora jättebrevet” som en helig skrift. I brist på annan enkel, evig sanning har de tolkat textens självklara unicitet som något slags unik och helig okränkbarhet eller, rentav, oberörbarhet. Vi svarar dem med brevets ord, “Om ni behöver”. När vi hävdar att den text vi funnit är den enda riktiga versionen av “Det stora jättebrevet”, gör vi det som fria forskare. Den trånga prästrocken må andra bära om den passar. Endast kunskapen om den exakta texten ger oss möjlighet att fritt förvanska den och vår respekt för ordet ger oss lov att låna det till vad vi vill. I öknen har man heller aldrig varit främmande för att parodiera eller göra narr av brevet. “Den man älskar knuffar man i vattenhålet”, säger oss ett gammalt ökenspråk och glada nätter förr i tiden, när man samlades och njöt “Det stora jättebrevet”, kunde inte sällan sluta med att man gemensamt drog detsammagenom träck.

Vi tror oss också veta att det tidigare fanns en tradition att fritt improvisera kring “Det stora jättebrevet”. Under framförandet kunde man, med avstamp i ett känsloladdat ord eller en ödesmättad tung replik, ta språnget ut ur texten för att låta dialogen sedan flyta i en ström av fria associationer. Oftast ville man nog bara roa sin publik, men tillfälle gavs också att i lönndom lätta hjärtats sorger eller ventilera gamla oförrätter. Stora improvisatörer kunde trollbinda publiken med sin hissnande verbala flygarkonst i flera timmar för att sedan under jubel, lika elegant som plötsligt, åter landa i “Det stora jättebrevet”. Improvisationerna är sedan länge bortglömda, men rester av dem lever ännu kvar i talesätt och vardagsfraser eller döljer sig på annat sätt i språket. Varje gång vi öppnar munnen, ekar dessa gamla ökenröster. Oddvar Moen hävdar till och med, att världslitteraturen inte är stort mer än nedskrivna fragment av sedan länge glömda improvisationer kring “Det stora jättebrevet”. Kanske ska vi, när vi slår oss ned i läsfåtöljen med en tegelstensroman eller en haikudikt, en gammal klassiker eller en nyutkommen bestseller, i själva verket minnas någon utav dessa underbara kvällar när man framförde “Det stora jättebrevet”. Kanske ska vi rentav lägga vår lektyr åt sidan för att, när vi äntligen har återfunnit det, i stället njuta av originalet. Varför dricka flodens grumliga när källans klara vatten bjuds. “Det stora jättebrevet” är “Det stora jättebrevet”.

Annons