Månadsarkiv: augusti 2008

Kära lycksökare!

Denna blogg gjorde under gårdagen ett temporärt uppsving med 186 besök och hamnade bland ”WordPress 100 Growing Bloggs”. En analys av statistiken visar dock, att ungefär hälften av besöken genererats av sökmotortermen ”Vid en väg på en sten satt en liten flicka”. Dessvärre har de, som uppenbarligen sökt sången ”Lyckans land” av Anna Maria Roos och Oskar Lindberg,  hänvisats till sidan ”Löparen 2007 (3)”, där raden om den utmärglade flickan citeras, i stället för till den i ämnet mer uttömmande sidan ”Vid en väg på en sten”. En alltid omtänksam butler har därför länkat den senare sidan från den förra liksom från denna.

Vid en väg på en sten satt en liten flicka:

https://snitsaren.wordpress.com/2008/04/03/vid-en-vag-pa-en-sten/

                                               ¤

Som förströelse i väntan på nästa blogginlägg rekommenderas ett begrundande av de senaste sökmotortermerna, som lett vilsna googlare till snitsarens blogg:

farbror fillings
hur man ansar hägg
enebybergsskogen
sverker åström + strumpor
الابل (kamel)
överansträngning tömma tarmen
steffe tennis
plex tappa fattningen
gamle måns
öken sengångare
vid tio års ålder blev stugan mig trång
kändisar på lidingö
filmen steffe
karl den femtonde gustav
värmetålig engelsman
vem sägs ha skjutit gustav 3 i ryggen
blir man lös i magen av banan
höjdhopparen pinnen
drömmilare mager
danmarks kyrkby
lied über stalin
knarrande löparskor
nation dronten uppsala
tårarnas tid
finurliga frågor med finurliga svar

Snitsaren kan åtminstone vara stolt över att den siste besökaren hamnat i rätt sammanhang.

Annons

Black power

Den som lusläser snitsarens originaltext ”Sju sånger och åtta bedrövelser” sådan den presenterades på snitsarens forna forum, Hotmail, ska upptäcka att den tredje meningen i formuleringen av den sjunde frågan där har lydelsen:

”En del, i synnerhet amerikaner, lägger sin högra hand över hjärtat, medan stackars negerslav höjer sin dito, svartbehandskad och knuten”.

Den minnesgode eller i dagarna uppmärksamme vet dock, att av de två åsyftade amerikanerna vid OS i Mexico, Tommie Smith och John Carlos, höjde den senare i stället sin vänstra hand, dock fortfarande svartbehandskad och knuten vilket förklaras av att det bara inhandlades ett enda par svarta handskar inför den berömda demonstrationen. Fiffigt nog symboliserar en knuten högernäve ”Black Power”, medan en vänsterdito enligt Dagens Nyheter sägs stå för ”svart enighet”. Den raljanta formuleringen ”stackars negerslav”, anspelande på den alternativa sovjetiska ”nationalsångstexten” med samma namn, men politiskt korrigerad av en försiktig butler på denna blogg, skall inte missförstås. Snitsaren håller hjältarna från 1968 högt och naturligtvis vet han att ordet ”neger” sedan länge förlorat den neutrala, oskyldiga klang det hade i snitsarens barndom. När jag för saken på tal, skrattar snitsaren gott och berättar (som alltid torrt och omständligt i tredje person) följande:

”I femårsåldern hade snitsaren en kort men intensiv rasistisk period, när han beundrade och idealiserade ”negrer”, som man sa på den tiden. Sådana fanns naturligtvis inte i femtiotalets Stocksund men kunde beskådas i morfaderns ”negerbok”, något slags uppslagsverk med planscher över jordens folkslag, av vilka de svarta, krullhåriga och lättklädda afrikanerna tydligen fångade allt intresse och blev naturliga identifikationsobjekt. Snitsaren hade även en liten docka av hårdplast, bokstavligen knappt en tvärhand hög, helt svart och endast iklädd vita påmålade kortbyxor. Möjligen hade den rörliga armar och ben. I alla händelser var pojken, ty en sådan var det, redo för alla möjliga äventyr i Afrika. Badrummets handfat fick därvid gestalta den runda Victoriasjön och badkaret följaktligen den mer avlånga Tanganyikasjön, allt enligt snitsarens väl tummade kartbok. En dag när den namnlöse afrikanen kämpade med stora farliga fiskar, gjorda av vått, hopknölat toalettpapper, drunknade han i Victoriasjöns utlopp och försvann för gott i det tillräckligt stora, avlånga hål i handfatets sida som skyddar mot översvämning”.

Här gör snitsaren en kort paus för att torka sina tårar och snyta sig innan han fortsätter:

”Senare erfor den lille snitsaren att det bodde ”negrer” även utanför Afrika. Löparna McKenley, Rhoden och Wint kom från Jamaica medan Owens, Sowell, Metcalfe, Dillard, Stanfield och inte minst höjdhopparen Charles Dumas (fig.), som höjde världsrekordet till 215 cm, tävlade i USA’s vita dräkt, men hur dessa mörkhyade män hamnat på andra sidan Atlanten, förstod den oskyldige lille snitsaren lika lite som varför alla sydafrikanska idrottsmän var vita. Några svarta nävar såg han inte knytas och för små barn berättades aldrig något”.

Födelsedagstårta

Snitsarens blogg öppnades den 15 februari i år och fyller alltså idag ett halvt år. Som av en händelse fick bloggen också just i morse sitt tiotusende besök, varför vi har dubbel anledning att bjuda på en fin tårta. Under det halvår som gått har sammanlagt 66 inlägg kommenterats inte mindre än 629 gånger. Av dessa besök och kommentarer står snitsarens släktingar, tjänstefolk och dubbelgångare för merparten, men det gläder snitsaren att även utomstående då och då har hittat hit för en för en snabbtitt eller en liten pratstund. Flest besök, 201 stycken, rapporterades den 12 maj, efter jumpers halvmaratonlopp runt Kungsholmen. Att den populäre 62-åringen driver besöksstatistiken i höjden är naturligt, då bloggen är länkad inte bara från jumpers signaturer på jogg.se och puls.se. utan också från ett antal löparbloggar. För att behålla trogna läsare, när bloggen fyllts av snitsarens tråkiga material, har en omtänksam butler givit jumpers löpträning utrymme i kommentatorsfältet och hans framfart kan numera också granskas av alla via länken ”Jumpers framfart”. Även de sparsamma träningsrapporterna från bloggkaparen Startnummer X har uppskattats av gästande löparnördar. Att någon gång i en framtid efter fullbordade ”Big Five” få intervjua den duktige 47-åringen från Uppsala, vore en ära för denna blogg och en fjäder i hatten för en enkel butler, som tills vidare nöjer sig med att ställa några enkla frågor till sig själv, ett koncept som han med varm hand knycker från en snäll bloggkollega:

– Grattis till halvårsjubileet?

– Tack!

– Hur kommer du att fira?

– Om jag har tur blir det lite tårta över, när alla gäster har fått sitt.

– Är du orolig att du inte ska få något?

– Tildo tycker om marsipan och grädde. Löparnördar kan också äta duktigt, även om det verkar gå en bantningsvåg genom löparbloggosfären i sommar. I värsta fall får jag fira med gröt.

– Hur tycker du att detta halvår har varit?

– Omtumlande.

– Även om snitsarens blogg inte kan mäta sig med de största i genren, berättar siffrorna ovan om en stor framgång bland läsarna. Hur vill du förklara den?

– Kontakter.

– Du menar i löparbloggosfären?

– Ja, i strid med snitsarens önskan, tycks hans blogg räknas in i bland andra löparbloggar. Flera av de mest populära bloggarna har länkar hit och varje gång jag eller jumper kommenterar vad höjdarna skriver, så finns det ett namn att klicka på. Tydligen tycker inte alla att de kommit fel, när de hittat hit, även om de senaste inläggen om nationalsånger måhända varit i segaste laget. Säga vad man vill om snitsaren, men någon populist är han inte.

– Menar du att jumper är det?

– Han är löpare. Det är den främsta meriten i detta sammanhang.

– Så det räcker att skriva om sin löpning för att bli läst?

– Tyvärr inte. Jag har surfat runt lite och hittat traditionella löparbloggar som ligger nästan öde. Medan en del får minsta fjärt kommenterad tiofalt, kämpar andra bloggare på i obemärkthet.

– Varför är det så?

– Hemligheten är att kommentera andras bloggar. Då blir du sedd och får vara med i något av gängen.

– Finns det flera gäng?

– Ja, flera delvis sammanflätade gäng med hangarounds.

– Du talar om ”gäng”, och andra har använt ord som ”sekt” eller ”kotteri”? En objektiv betraktare skulle nog tycka att det är ett förfärligt ryggdunkande löpare emellan. Ibland tycks utrymmet för kommentarer användas i stället för e-post eller telefon. Hur finner du dig till rätta i denna kollegiala atmosfär?

– Vårt behov av uppmuntran och tröst är omättligt.

– Men efter tjugo ”Härligt jobbat, du är asgrym”?

– Då vill man skriva ”Skitdåligt jobbat, du är rätt mesig”!

– Men det gör du inte?

– Som butler får man hålla överläppen stel och vakta sin tunga. Jumper är mer road av att småfisa i kyrkan. Tildo vägrar över huvud taget att göra någonting likadant som någon annan eller ens göra samma sak två gånger i rad.

– Men du vill vara snäll?

– Vill och vill.

– Du är sparsam med giftigheter, men även med beröm?

– Vem bryr sig om vad en enkel butler tycker!!

– Kanske jag?

– Det tror jag inte.

– Som administrator måste du väl vara till freds med att så många kommenterar snitsarens blogg?

– Jag upphör aldrig att förundras över att tidigare okända människor visar intresse för vad som händer i vår lilla värld. Människor är snälla.

– De kanske tycker om dig?

– De bryr sig nog mest om jumper och hans hälsena.

– Tildo och snitsaren då?

– Jag har aldrig förstått vad folk ser hos de där två.

– Du låter bitter?

– En enkel butler vet sin plats.

– Nog har du själv fått beröm ibland av andra bloggare?

– Ofötjänt.

– Något gott har du väl ändå åstadkommit i livet?

– En enkel butler gör så gott han kan.

– Är du inte lite fånig med dina lismande, självutplånande fraser?

– Urfånig.

– Så illa är det väl inte?

– Jo.

– Det var en trevlig pratstund i alla fall?

– Nä.

– Vill du inte ha lite tårta?

– Nä

Parapam pam pam pam pam!

Några har svarat på snitsarens frågor om nationalhymner, vilket gläder honom. Andra har visat sin respekt genom att avstå. Guldstjärnorna till Fredrika, Tildo, Günther och Startnummer X skall inte missförstås. Här är icke snille eller pucko, utan alla är vi ett i snitsarens masterclass. På den sista frågan (om frågorna varit trevliga) har Fredrika skrivit att ”det var ett mycket intressant sommarquiz”. Karin och Bureborn har funnit frågorna ”kluriga” respektive ”knepiga” medan Tildo inte alls tyckt om dem. Startnummer X tyckte sig ha svarat på dem förr i ett tidigare liv, vilket kan äga sin rilktighet. Svaret på den femte frågan har redovisats i inlägget ”Hoffmanns äventyr”, varför det endast återstår att komplettera med följande utdrag ur snitsarens originalbrev:

1. Den ryska nationalhymnen 1991-2000 framfördes i officiella sammanhang utan ord. Försök att skriva sådana till Michail Glinkas musik har gjorts av Vladimir Kalinkin och Nina Benson och 1999 vann Viktor Radugin en tävling om en ny officiell nationalsångstext. Denna behövdes dock inte eftersom man året efter bytte låt. I sammanhanget kan tilläggas att även Spanien har en nationalhymn utan ord.

2. Liechtensteins nationalsång börjar med en geografilektion, ”Oben am jungen Rhein”, och sjungs till tonerna av ”God Save the Queen”. Alla som varit i Liechtenstein räcker upp en hand!

3. Svaret är, tro det eller ej, ”Biafra”. Jean Sibelius hade själv inga tankar på att det lyriska partiet i orkesterverket Finlandia skulle sjungas, men den vackra musiken blev snabbt populär och ordsattes till höger och vänster. Den religiösa slagdängan ”Be Still My Soul” är gammal och känd. Andra sångtitlar att glömma är ”At the Table”, ”Our Farewell Song”, ”Land of the Pine”, ”Dear Friend of Mine” och (om man är tondöv) ”Papst und Sultan”. Även i Finland skrevs så småningom texter till Sibelius musik, men Runebergs klass håller de naturligtvis inte. I Wales finns en patriotisk sång betitlad ”Gweddi dros Gymru” och på himmelska fridens torg lär de upproriska studenterna 1989 också ha sjungit något till Sibelius toner. När provinsen Biafra bröt sig ut ur Nigeria och den 30 maj 1967 utropade sig till en självständig republik, antogs en egen röd, svart och grön flagga med en uppgående sol och som nationalsång valdes ”Land of the Rising Sun” till tonerna av Finlandia. Det är tydligen inte bara Japan som velat vara ”soluppgångens land”. Tre år senare gick dock solen ner för gott i den kortlivade republiken. Om någon där ännu gnolar Sibelius i smyg, vet vi inte.

4. Björnstierne Björnson, som fick nobelpriset 1903, har skrivit texten till Norges nationalsång och indiern Rabindranath Tagore, som fick priset 1913, har skrivit både text och musik till såväl Indiens nationalhymn ”Jana Gana Mana” som till nationalsången ”Amar Sonar Bangla” (Mitt gyllene Bengalen) i grannlandet Bangladesh. Roligare än så var inte den här frågan.

6. Musiken i den holländska nationalhymnen ”Wilhelmus van Nassouwe”, i vardagslag kallad ”Het Wilhelmus”, tycks ha använts bland annat i en pampig gammal svensk visa kallad ”Över kung Gustav I”, insjungen av Sven-Bertil Taube med hjälp av dirigenten Ulf Björlin. Skivan, ”Skillingtryck och andra fina visor från fyra sekel”, kan köpas på internet för 59 kronor. Då får man också ett spännande texthäfte av Ulf Peder Olrog. Slå till!

7. Efter sin seger i maratonloppet vid EM i Göteborg 2006 sjöng Stefano Baldini sitt lands nationalsång högt och ljudligt från prispallen, vilket inte bara hördes över hela Ullevi utan också i alla teveapparater i hela Europa.

¤

Grammofonskivan för 59 kronor lär dessvärre ha blivit såld efter de år som gått sedan ovanstående skrevs och beträffande Spaniens ordlösa nationalhymn tillägger snitsaren idag, att det faktiskt nyligen utlysts och genomförts en tävling om nationalsångstext, dock enligt uppgift med tveksamt resultat. På den andra frågan kan en enkel butler med gott samvete räcka upp handen. Enligt snitsaren har alla här varit i Liechtenstein några minuter (se sidan ”Resor” ovan). När det gäller den sjunde frågan slutligen, fruktar en räddhågad butler, liksom den förment gode människokännaren snitsaren, att svaret varit en besvikelse. Kanske hade ni hoppats att den lille italienaren skulle ha moonat på prispallen och streakat över innerplan eller fulat sig som den långe höjdhopparen ”Pinnen” i Lars Molins film och att det skulle ha funnits smaskiga bilder på det. ”Var det bara det”, suckar ni kanske och himlar med ögonen. ”Jaha, och…?”, frågar ni kanske så där överlägset och liksom låtsas vänta på en poäng. Försök då själva sjunga ”Fratelli d’Italia”! Att det inte är lätt ens för tvättäkta italienare visar denna filmsnutt. Tyvärr har en fattig butler ingen upptagning av Baldinis sång att erbjuda, men många har vittnat om den oförglömliga händelsen. Så det så.

I övrigt hänvisas nationalsångsintresserade till denna guldgruva samt till snitsarens brev ovan.