Summering

Även om den ovan redovisade månadsstatiken över antalet besök hos snitsaren inte förutspår dennes snara död, som en liknande summering i juli 2009 påstods göra, har de stadigt allt lägre staplarna likafullt något viktigt att berätta om hans blogg. En analys visar att den sjunkande besöksfrekvensen från och med hösten 2010 sammanfaller med snitsarens tilltagande öppenhjärtighet och intresse för sitt själsliv. I frånvaro av jumper, som numera sprider sina ord annorstädes, och Tildo, som gått i senil barndom, har snitsarens memoarer lockat allt färre läsare för att till slut bara intressera en envis kärna av nära sörjande. Att sniket snegla mot statistik över antalet besök och kommentarer, vore dock snitsaren fjärran. Än mindre har sådana popularitetsundersökningar tillåtits påverka hans blogg, vars utformning och innehåll dikterats uteslutande av bloggägarens egen smak. Att några läsare trots detta funnit behag i hans anrättning, har förvånat och glatt honom mycket och de som ännu tuggar de sista resterna ska för evigt ha en plats i hans hjärta.

Mer anonyma men inte mindre välkomna har de besökare varit, som funnit väg till snitsarens blogg genom att söka sin kunskap via olika så kallade sökmotorer, och då snitsarens texter inte är bundna till sin tid, kommer denna dagliga ström av tillfälliga gäster att fortsätta, så länge wordpress tillåter sin inhysing att hålla dörren öppen. Vad som främst intresserat snitsarens många vetgiriga besökare, ger nedanstående statistik över de mest frekventerade enskilda blogginläggen en liten aning om.

977   När spjuten löddrade

977   Vid en väg på en sten
781   Tröllet
702   Levande charader
567   Spjuten som vägrade dyka – Gästinlägg

485   Ständigt dessa kameler
469   Lidingöloppet öppet spår
438   Nujpraw
431   ?

426   New Tork City Marathon

Även om flertalet inlägg lästs under de 31501 besök, som noterats för bloggens startsida och riklig information även funnits att hämta på dess permanenta sidor av vilka ”Lek ock idrott” har besökts 1471 gånger, står det klart att spjutkastning och sången ”Lyckans land” har varit av särskilt stort intresse. När det gäller det uppenbarligen saknade inlägget om den så kallade såpstilen eller ”barra vasca”, beklagar vi dock att läsarna bara har bjudits framgooglade andrahandsuppgifter. Med tanke på gästkrönikörens sakkunskap i inlägget om de långflygande spjuten och snitsarens egen forskning i Kungliga Bibliotekets arkiv kring höjdhopparen Jurij Stepanovs sko, kunde man vänta en mer gedigen behandling av detta ämne. Om ovanstående topplista bör i övrigt tilläggas, att inlägget ”Tröllet” främst har 124 kommentarer att tacka för sin framskjutna placering, samt att besöken på snitsarens inlägg om kameler oftast föranletts av sökningar på korsordsnycklar som innehållit orden ”omar”, ”kamel” eller ”juvel”, syftande på herr Omar från arabiska öknen och hans favoritkamel. De googlare som hoppats få lära sig mer om levande charader torde däremot ha blivit synnerligen besvikna, och vi vågar inte heller tro att så många haft glädje av inlägget om snitsarens språk, nujpraw.

 

Någon har hävdat att kvaliteten hos en blogg kan mätas i antalet konstiga sökord som lett dit via olika sökmotorer, och liksom alla inventeringar tidigare uppfyllt detta kvalitetskriterium, lär även nedanstående sammanställning göra snitsaren trygg. Vid vår genomgång har vi haft svårt att skiljas från gamla favoritexempel, som minnesgoda läsare lär känna igen från tidigare blogginlägg. I gengäld har vi frångått den vanliga okommenterade uppräkningen av skojiga sökmotortermer, för att i stället delge läsarna våra egna tankar och känslor kring ett urval av dem.

 

I sammanhanget erinrar vi oss snitsarens kvasivetenskapliga trebetygsuppsats i ryska, ”Talspråkliga ord och uttryck i Vasilij Aksenovs roman ”Kollegi”, där han i medvetet oakademiskt formulerade meningar ironiskt ger sin pseudoforskning dess rätta proportioner. I förordet skriver han: ”En lång ordlista vore en ganska tråkig läsning. Jag har därför ordnat orden i små grupper”. Om snitsaren mer än gärna sluppit stånka fram denna föga banbrytande uppsats om ryskt slangspråk, tar han sig an nedanstående material med desto större glädje.

 

Bland de sökmotortermer som enligt statistiken lett till snitsarens blogg finner vi en lång rad namn på personer, av vilka såpstilskastaren Felix Erasquin tycks ha varit mest efterfrågad tätt följd av Karl den femtonde och Götz von Berlichingen men även övriga herrar och damer som någon gång nämnts i ett blogginlägg har uppmärksammats. Förutom sällsynta sökningar på namnet ”Tor Neymark” har snitsaren kunnat glädja sig åt ett stigande intresse för äldre tiders höjdhopp och dess utövare, däribland hans gamla vänner Jurij Stepanov och Nikolaj Kovtun. Helt okända för snitsaren är däremot de sökta figurerna här nedan, och vi tror inte heller att de varit hemma hos honom, även om vi anar att några av namnen är omskrivningar för ”snitsaren” eller ”farbror Steffe”, enbart avsedda att leda till denna blogg.

 

   långe bertil göteborg

   gamle måns

   boxaren knut långe

   farbror fillings

   farbror fjärt william

   farbror stenmur

   farbror fekalier

 

Även beträffande mer kända personer har det stått klart att snitsaren har varit alltför dåligt informerad.

 

   anton tjechov snuva

   ingemar stenmark botswana

   vad fick plex att tappa fattningen

   p o enqvist 3000 meter hinder

   henning sjöström slägga

   dödsorsak douglas håge

   patrik sjöberg ramlar under löpning

   bo aggeborn elak

   lars höjer sin hand

   rune fick mask i foten i kenya

   startnummer x på en sten

   fosbury dykstil

   henrik berggren tunnhårig

   björnstierne fäller hår

   trine hattestad nude

   selma lagerlöf simmade över öresund

   sigfrid siwertz rasist

   misstankar om valerij brumel

   sanningen om alfons åberg

 

Författaren P O Enqvist var annars mest känd som höjdhoppare och advokaten Henning Sjöström lär i ungdomen ha varit en mycket framgångsrik spjutkastare. Aggeborn var tränare i Studenterna på snitsarens tid, men var så långt vi minns snäll mot denne. Spjutkasterskan Hattestad beundrade snitsaren från Stadions ståplatsläktare 1987 när hon hette Solberg, och säkert hade hon varit lika grann utan kläder. Andra sökmotortermer har stimulerat fantasin utan nämnande av huvudperson.

 

   månkarbo mord

   stor älgtjur fast i lasso

   bromma knallpulverpistol

   ulvsjön naken

 

Snitsaren har också förundrats över de många naturintresserade googlare, som sökt representanter för djurordningen Pilosa (Håriga trögdjur) runt om i Afrika, bland annat myrslokar i Tchad och Kenya och sengångare på Madagaskar och i öknen (!). Dessa fascinerande djur uppträder normalt bara i sydamerika, varför snitsaren är nyfiken på eventuella nya fynd. Hans egen googelsökning på orden ”afrika” och ”myrslok” har dock lärt honom att sådana djur fanns där för tjugo miljoner år sedan, medan sengångarnas tid i den gamla världen tycks ha upphört redan tjugo miljoner år tidigare. Allt detta ursprungligen på tal om ett jordsvin, ”Ethel the Aardvark” i Monty Pythons ”Bookshop skit”.

 

Mindre stimulerande har de frekventa medicinska frågorna varit och några råd har snitsaren inte kunnat ge, även om patienterna ibland givit nog så detaljerad information. Möjligen har den googlande simulanten sist bland exemplen funnit vad han sökt i snitsarens inlägg om sin militärtjänst, betitlat ”NMT”.

 

   överansträngning tömma tarmen

   film om förstoppning

   blir man lös i magen av banan

   blir man hård i magen av bananer 66 år

   inkontinens 2008

   köttsår av finne

   låtsasgikt

   simulera feber

 

Ännu svårare har vi haft att besvara en del viktiga frågor, där enkelhetens sken i några fall bedragit oss.

 

   hur uttalas mormors mor på italienska

   vem äger tehuset i kungsträdgården

   kändaste djuret i venezuela

   hur fort springer myrkottar

   vad innehåller födelsedagstårta

   var ligger belgien på jordgloben

   varför är björn borg känd

   new york marathon hur många mil

 

Inte heller har vi kunnat visa våra okända hjälpsökande gäster till nedanstående destinationer.

 

   damascus psykiatriska klinik

   glasmästare i koltorp

   fiolkurs i uddevalla för vuxna

   obducenten uppsala

 

Att många av snitsarens skapande kollegor sökt hjälp i sin verksamhet på dennes blogg, är naturligt, men ibland har önskemålen varit alltför avancerade även för en så erfaren språkman som han.

 

   kända dikter om godis

   visdomsord om elektricitet

   idas sommarvisa översatt på arabiska

   jordsvin dikt

   roliga ord västerbotten

   en svensk sång med många adverb

 

Om ”de gamla pluralformerna” bör dock snitsaren ha haft något säga, och frågor om exempelvis det icke-engelska uttrycket ”fit for fight” har också hamnat helt rätt, men när någon bett om ”uppstyltat språk”, har snitsaren med rätta surnat till, liksom när han tagit del av allmänt förolämpande sökmotortermer i stil med ”äldre stelnad farbror”, ”utstående öron”,  eller ”steffe small dick”.

 

Många sökmotortermer utgörs som väntat av mer eller mindre riktigt återgivna diktrader, citat eller bevingade ord, dessvärre inte sällan hopblandade, satta i fel sammanhang eller missuppfattade på annat sätt.  Artur Häggblads klassiska ord från 1930-talet, ”Åk själv gubbjävel”  har tillskrivits både Thomas Wassberg och Ingemar Stenmark, vilket snitsaren klokt påpekar på sidan ”Löparen” ovan, och emedan felaktigheterna nämns, kommer googlarna dit och blir korrigerade. På ett liknande sätt skojar snitsaren på sidan ”Språk” om Caesars kända yttrande ”Annerifto kybos” eller på latin ”Alea iacta est”, varefter den mycket frekventa sökmotortermen ”handsken är kastad på latin” leder dit. Naturligtvis borde inte bara tärningar utan även handskar kunna kastas på vilket språk som helst, men såvitt känt, härrör denna sed, att utmana motståndare, från europeisk medeltid. Det ojämförligt mest citerade litterära verket på denna blogg är naturligtvis den ovan nämnda sången ”Lyckans land”, även om inte alla besökare minns i vilken ordning vägen och stenen kommer och vilka prepositioner dessa ska ha, och när någon utrustar flickan med ”mage som en sticka”, handlar det inte nödvändigtvis om en felskrivning. Av de sökta citaten här nedan är alla utom det sista återgivna i den form de blivit kända, och som förströelse uppmanas läsarna av detta inlägg att härleda dem.

 

   tack ska du ha min käre toscadudu

   alla flickor var som vax

   jag brukar röka örnen

   det är inte utan att den gamla vinterpälsen kommer till heders

   vid tio års ålder blev stugan mig trång

 

Även om de konstintresserade inte har översvämmat snitsarens blogg, vare sig bland kommentatorerna eller bland de anonyma informationssökande gästerna, har vår huskonstnär haft gott om frågor att besvara och önskemål att tillgodose. I de flesta fall har han funnit dessa relevanta och angelägna och inte sällan torde han ha varit till viss hjälp. När han betraktar nedanstående sökmotortermer, blir han emellertid alltmer betänksam ju längre ner i listan han kommer, och det sista exemplet får honom att undra om han inte borde censurera, inte sin konst, men väl sitt ordval när han beskriver den. Måhända kommer även orden upprepade i detta inlägga att locka fel besökare till snitsarens blogg.

 

   målning

   neymark målningar

   måla rävar

   modellmålning

   målad flicka

   skisser av en man och en kvinna tillsammans

   upphetsande teckningar

   små pojkar nakna

 

Andra mer specificerade önskemål om illustrationer har inte bara varit omöjliga att tillgodose utan har också gjort vår konstnär en smula sorgsen. Måhända anar han att hans bildvärld är alltför begränsad.

 

   kusliga bilder

   tecknat staffli

   skojiga bilder på näsa och lungor

   ritade mopsar

   bröstvårta närbild

   tecknade bilder på farbror doktorn

 

Att många önskat se de kinesiska tecknen för olika företeelser, har till en början förvånat snitsaren, men så småningom har han insett att de helt enkelt har velat tatuera sig med ”coola kinesiska tecken”, för att citera en av sökmotortermerna. Möjligen kan man undra vem som vill ha ”kinesiskt tecken för bajs” på kroppen. Fekalier tycks annars intressera många, i synnerhet när de utsöndras i samband med löpning och här är det inte bara vår vän Lars Enqvists berömda uppvisning i Japan som efterfrågas. Andra böjelser som snitsarens blogg har haft lika svårt att tillfredsställa finner vi här nedan.

 

   smisk på stjärten

   illaluktande tält

   odling skunk

   ödsliga bibliotek

 

Ovanstående sammanställningar med beklagande kommentarer kan ge intryck av att snitsarens blogg har varit en återvändsgränd för sådana som sökt sig dit i hopp om kunskap. I själva verket har flertalet sökmotortermer varit relevanta och de flesta besökare torde trots allt ha lämnat vår blogg klokare än de kommit. För en rättvisare bild av sökmotorstatistiken och i förlängningen snitsaren själv visar vi några sökmotortermer, som hamnat på rätt forum, och som avslutning på vår kavalkad några tänkvärda påminnelser från okända men likväl avlägset välbekanta besökare.

 

   konstiga sökord

   finurliga frågor med finurliga svar

   dykstil höjdhopp

   vem är jag identitet

 

   sådant som bekymrar människor

   livets bedrövelser

   tårarnas tid

   vårt behov av tröst är omättligt

 

Brott och straff

Om snitsarens curriculum vitae, att döma av föregående inlägg, haft föga värde på arbetsmarknaden, visar å andra sidan ett intyg från kronofogdemyndigheten att han aldrig har belastats av betalningsanmärkningar och ett utdrag ur polisens brottsregister har lika lite att berätta om honom. Sammantaget ger det bilden av en oförarglig människa med ett förflutet föga lämpat för spännande memoarer, och varken de buspojkstreck som skämtsamt antyds i snitsarens brev ovan eller de publicerade konstverk, som balanserar på gränsen till brott mot lagarna om upphovsrätt och sedlighet, förmår ändra vår syn på ägaren till denna blogg. Av snitsarens redovisade försyndelser torde jumpers tilltag, att efter sitt brutna Stockholm Marathon 2009 tillskansa sig och visa upp en så kallad finishertröja, ha varit svårast att förlåta i många läsares ögon.

För att om möjligt få en mer fullständig bekännelse kring ämnet brott och straff söker vi som vanligt upp snitsaren själv, men innan vi hinner ställa den första av våra omsorgsfullt förberedda frågor, avbryter han oss med en egen berättelse så välformulerad och sammanhängande att vi förstår att han länge anat vårt ärende och i förväg tänkt igenom och repeterat sin historia:

”Mitt handlande styrs lika mycket av min egen moral som av medmänniskornas uppfattningar om rätt och orätt, antingen dessa är tyst överenskomna eller har uttryckts i lagar och förordningar. Denna inte alltför ovanliga och i sin allmänna tillämpning problematiska inställning tycks i mitt fall regleras av en djup ovilja att göra andra illa, och först när denna står i konflikt med min egen självömkan behöver jag hysa farhågor för att min inre moraliska kompass skall föra mig på osäkra vägar. Egocentriska demonstrationer av min förmåga att balansera nära såväl lagens råmärken som gränserna för det allmänna rättsmedvetandet, må ha skänkt mig styrka och dövat mitt behov av bekräftelse i stunder av utanförskap men torde psykologisk förklaras av en omedveten strävan efter att få utan att ge sken av att få, eller än hellre, utan att behöva visa en önskan få. Till mitt försvar, i den mån sådant avkrävs, må andragas, att mina beräknande steg på den breda vägens trottoar inte bara har givit mig självinsikt utan även en större förståelse av brottets psykologi, än vad en ängsligare vandring längs den smala vägen haft att erbjuda. Att allmänt rekommendera ovan antydda praktiska skola vore mig dock fjärran, även om människornas okänslighet för samhällets mest föraktade olycksbarn stundom gör mig beklämd”.

Förstummade av snitsarens förmåga, att formulera långa meningar utan minsta ansats till tvekan, sitter vi länge och nickar tyst, innan vi inser att vi inte förstått mycket av vad den gamle mannen velat säga oss. Då vi anar att hans antydan till öppenhjärtighet har krävt stort mod och att hans omständliga vändningar döljer minnen han ogärna talar om, väntar vi en god stund innan vi frågar honom:

– Vad menar du?

– Eftersom mitt behov av egna lagar stått i omvänd proportion till mitt psykiska välbefinnande och min förankring i samhället, anar jag vad människan är mäktig under ogynnsamma omständigheter. Att jag själv har lyckats leva mina dagar på jorden någorlunda hederligt, är mer att betrakta som en slump.

– Om vi tolkar dig rätt, har du inte gjort dig skyldig till något allvarligare brott?

– Då jag ogärna skadat mina medmänniskor, kan brotten troligen betecknas som ringa. Vad gäller mord, dråp, misshandel och vållande till kroppsskada, har jag liksom de flesta, låt vara inte alltid framgångsrikt, försökt tillämpa nolltolerans, medan min inställning till brott som ”olaga intrång” och ”trolöshet mot huvudman” varit mer pragmatisk, för att bruka en eufemism. När simpel stöld förekommit, har denna motiverats med argument av tvivelaktig allmängiltig hållbarhet, och måhända har medvetenheten om detta uppenbara självbedrägeri fått tjäna som ytterligare förmildrande omständighet. Den djupare psykologiska förklaringen till mitt handlande har dock antytts ovan.

– Ska dina långa och omständliga formuleringar tolkas som att du inte är någon våldsman men väl en tjuv?

– Eftersom mitt liv till stor del styrs av en sjuklig rädsla att göra andra människor illa såväl till kropp som själ, har jag prioriterat egendomsbrott, där brottsoffren förhoppningsvis sluppit lida.

– Det låter naivt?

– Jag skulle snarare kalla min inställning ”cyniskt godtrogen”.

– Vilka ”egendomsbrott” har det handlat om?

– De flesta barn torde någon gång ha roat sig med tanken, att bli mångmiljonärer genom att exempelvis alla svenskar skänker dem en krona, och att tillskansa sig något ingen kommer att sakna, borde med viss logik kunna försvaras moraliskt. Sålunda hade jag i ungdomen en ovana att stjäla oanvända småpengar, antingen dessa låg öppet eller hördes klirra i ytterkläder. Till mitt eget moraliska försvar intalade jag mig att aldrig stjäla mer än vad som kunde tänkas saknas, något som ständigt satte mitt omdöme på prov. Jag minns att jag under en sådan period av kleptomani på universitetet hittade en kvarglömd fullspäckad plånbok, vilken följaktligen enligt min moral vittjades på några kronor innan den återbördades till sin tacksamme ägare. Troligtvis ansåg jag att visad godhet mot människorna uppvägde mina dolda försyndelser.

– Likafullt var du en simpel tjuv?

– En benämning som inte tillför någon ytterligare information av värde.

– De flesta som läser detta måste ändå tycka att du är ganska osympatisk?

– Jag har högre tankar om mina läsare än så.

– Men nog skäms du väl ändå själv?

– När jag efteråt ser tillbaka på denna föga glamorösa verksamhet, förvånas jag mest över hur mycket jag riskerade att förlora för så lite att vinna. Drivkraften, som psykologiskt kan formuleras ”att få utan att behöva visa min önskan att få”, tycks ha varit stark, ty såväl här som när jag av samma skäl ägnade mig åt olika former av tjuvlyssning och fönstertittning, tog jag ibland obegripliga risker.

– Peeping Tor?

– Nej, snarare som Mårran i Tove Janssons böcker. Att stå i kylan utanför och se in i värmen, gav en kostnadsfri och till intet förpliktigande lindring i stunder av ensamhet.

– Har du fått komma in i värmen nu eller smyger du fortfarande omkring bland buskarna?

– I snitsarbo är det varmt och tryggt och vid behov av ”das Leben der Anderen” finns såväl Google som Facebook att tillgå, härvarande forum ej att förglömma.

– Ha ha?

– Även om offren numera väljer sin exponering själva, måste du medge likheten.

– Gissningsvis behöver du inte heller ägna dig åt småstölder längre?

– Nej, detta slags smärtlindring känns varken nödvändig eller tillräcklig. Numera får andras småpengar ligga ifred, medan jag dräller mina egna i rikt mått. När jag som kringvandrande Stockholmsnitsare inte sällan hittade glömda, tappade eller stulna plånböcker, önskade jag slippa såväl officiell som inofficiell hittelön, och efter att en kvinna sänt mig en blomstercheck som tack för en upphittad och till polisen inlämnad handväska, beslöt jag att fortsättningsvis redovisa mina fynd anonymt, detta troligen enligt samma psykologi som tidigare förklarat mina steg på brottets väg.

– Det låter som om du försöker ge dig själv gott samvete?

– Jag försöker förstå mig själv.

– Vad skulle du säga om någon stal småpengar från dig?

–  Om jag mot förmodan märkte det, skulle jag anta att personen i fråga hade sina skäl. När jag däremot tre gånger blivit bestulen på cyklar, har jag blivit ledsen.

– Skulle du själv kunna stjäla en cykel?

– Om du orkat följa mina tankegångar ovan, skulle du inte behöva ställa en sådan fråga.

– Du skulle kanske ta en cykel om det gällde liv eller död?

– Då hade det förmodligen varit fråga om ett lån.

– Har du någon gång tagit någonting, för att du har ansett dig behöva det bättre än dess ägare?

– När en konstnär och vän till mig inredde sin ateljé,  fann han på varuhuset OBS i Handen precis det slags upphängningattiraljer han sökte. Då dessa inte ingick i butikens sortiment utan var en del av inredningen, försökte han smuggla ut dem under sin kundvagn, vilket dock upptäcktes, varefter han förgäves erbjöd sig att köpa dem.

– Den där konstnären har kanske fler synder på sitt samvete?

– Som framgår av inlägget ”Second hand”, var han mer eller mindre kleptoman i sin konst, och även utanför denna gjorde han lite hyss med kollegors verk, men vari dessa brott mot konstens oskrivna lagar bestod, skall jag inte gå närmare in på av olika hänsyn.

– Har du själv snattat något i en affär någon gång?

– En mycket liten leksaksbil och möjligen ett paket russin, men i det senare fallet är minnet något oklart beträffande det avgörande steget från tanke till handling. Bilstölden minns jag dock med stor säkerhet, eftersom den skedde i vuxen ålder, vilket samtidigt gör den psykologiskt svårförklarlig.

– I snitsarens brev här ovan talas det om ”ideliga snabba ruscher med andan i halsen och golfbyxorna fulla av äpplen”. Hade du golfbyxor som barn?

– Nej sådana var inte på modet längre, varför jag fick ha frukten i händerna och fickorna. Som de flesta pojkar på den tiden stal även jag äpplen, päron och allra helst plommon, men eftersom det fanns ett överföd av såväl frukt som pojkar i trädgårdarna, bör det ha blivit något av ett nollsummespel. Familjen Neymarks egna saftiga gravensteiner satt dock högt och fick mestadels vara ifred.

– Blev du aldrig upptäckt?

– Jag blev säkert upptäckt många gånger men aldrig infångad eller ens igenkänd, vilket var viktigast. Däremot ertappades jag en gång kollektivt med stöldgods i form av rabarberstjälkar, som jag och en klasskamrat stulit i en trädgård under en gymnastiklektion. Efter att vi erkänt och självklart stått för vårt brott, såsom den tidens pojkheder påbjöd, höll klassföreståndaren ett längre tal över ämnet ”brott och straff genom historien”, varvid jag lärde mig ordet ”hälare”, ty även de som låtit sig bjudas sades vara skyldiga. När vi sedan under tvång framförde våra ursäkter till den gamle rabarberodlaren, sa denne oväntat att vi fick ta hur mycket vi ville av den i hans smak ”sura rabarbern”. Huvudsaken i min värld av brott och straff var att mina föräldrar förblev ovetande om mina förehavanden, varför jag tvingades leva i rädsla en tid.

– Skulle du ha fått stryk hemma?

– Den risken torde ha varit helt försumbar.

– Vilket straff fruktade du då?

– Troligen föräldrarnas ledsna ögon och besvikna tonfall. Det finns andra sätt att få överdrivet snälla barn än att utdela slag eller hårda ord. Lyckligtvis var jag en samvetslös ögontjänare med fristad bland mer normala kamrater, där jag ibland testade mina gränser extra mycket som kompensation för min hemifrån ålagda självbild, och vid de villainbrott vi utförde var jag någon gång oförklarligt djärv i min berusning av äventyret.

– Villainbrott, det låter allvarligare än att knycka äpplen och rabarber?

– Så bör brotten rubriceras, även om källargluggar och balkongdörrar var öppna och brottsoffren mer eller mindre bekanta. Möjligen slog vi medvetet sönder ett litet fönster vid ett tillfälle.

– Hur gamla var ni?

– Kanske nio eller tio år.

– Vad stal ni då?

– Huvudmålet torde ha varit själva spänningen, men jag minns att vi en gång tog en burk målarfärg av okänd kulör och en annan gång fann vi en tiokronorssedel, när vi klättrat in i en frånvarande kamrats lägenhet. Å andra sidan blev jag själv, troligen under samma period av uppluckrad moral, bestulen på min portmonnä innehållande nio kronor. När stölden av okänd anledning klarats upp, kom den skyldige, en av mina kamrater, med sina föräldrar och återlämnade stöldgodset, och i efterhand har jag inbillat mig, att det bör ha varit en tyst triumf för min far där i dörren.

– Hur så?

– Jag vill minnas att pojkens far var jurist och därtill högerman och borde i kraft av detta ha haft en mer konservativ syn på rättvisan i samhället än min far, som möjligen var socialdemokrat. Det sägs att de tidigare råkat i dispyt angående en annan pojkes lämplighet som lekkamrat, varvid min far ska ha försvarat dennes rätt, vilket onekligen är en poäng i sammanhanget.

– Du säger att din far möjligen var socialdemokrat. Vet du inte hur dina föräldrar röstade?

– Sådant frågade jag aldrig om, men jag känner i huvudsak till deras åsikter.

– Och dina egna?

– I den mån de inte framgått av denna blogg, kan de lämnas utan kommentar.

– Hur gick det med pojken som stulit?

– Vi lekte som vanligt nästa dag och talade inte mer om saken, varför jag inte har något svar på din fråga. Våra föräldrar lade nog större vikt vid händelsen än vi.

– Hade du kunnat göra samma sak mot honom?

– Troligen inte.

-Varför?

– Jag var inte så intresserad av materiell vinning.

– Stal du aldrig pengar hemma heller?

– Ovan beskrivna begivenhet på småpengar drabbade även släkt och vänner.

– Men aldrig när du var liten?

– Nej, men jag var en oförbätterlig hälare när en kamrat under en kortare period dagligen stal en slant av sin mor för att spendera på traktens konditori. Troligen lät jag mig bjudas av sällskapliga skäl, medan sötsakerna var av måttligt intresse. Med undantag för några månader i tonåren, när en överdriven konsumtion av så kallade AKO-kolor gav mig tretton hål i tänderna, har sötsuget varit obefintligt i mitt liv.

– Gissningsvis har du varit försiktig med tobak och alkohol också?

– Nämnda njutningsmedel har smakats utan att njutas, men i gengäld tycks jag ha utvecklat ett stabilt koffeinbehov. Vad gäller narkotika, som din nästa fråga troligtvis skulle ha handlat om, har jag hållit blad av örten Cannabis sativa i min hand, medan förädlade produkter bara har skådats på bild. Som kringvandrande kuf i Stockholm har jag dock ofta blivit tillfrågad både som potentiell säljare och köpare av sagda varor, varför jag inte är obekant med marknadens vokabulär.

– I snitsarens brev ovan antyds däremot att du varit pyroman, åtminstone i barndomen?

– Jag och mina kumpaner bättrade vid ett tillfälle på en brasa i en grannträdgård med gräsbrand och en uppmärksammad brandkårsutryckning som följd. Sedan mina föräldrar efteråt försäkrat sig om att jag inte varit med om händelsen, gick jag vanmäktig ut i vår trädgård och sparkade sönder ett bestånd av vildväxande ormbunkar, gissningsvis Dryopteris filis-mas, eller på svenska, träjon.

– Vad skulle det vara bra för?

– Det vet jag inte, men jag minns tydligt känslan av vanmakt.

– Trots att dina föräldrar trodde gott om dig?

– Förväntad godhet rymmer potentiell bevikelse. Risken att mina två oförenliga världar kom i kontakt med varandra var ständigt överhängande, och att i denna balansgång finna och behålla mig själv, blev ibland en övermäktig uppgift.

– Vi förstår?

– Det tror jag knappast!

– Vilket är det värsta brott du begått?

– En gång råkade jag av misstag avfyra en pilbåge i bröstet på en betydligt äldre pojke, och av dennes reaktion att döma var det oförlåtligt. I alla händelser blev jag påmind om mitt brott varje gång jag stötte på honom under flera års tid, och troligen sitter han ännu och intalar sig att han kunde fått min pil i ögat och blivit blind.

– Det låter som om du tycker att han var lite fånig?

– Ja, i jämförelse med den fyrverkeripjäs som tidigare briserat i mitt eget ansikte och den innebandyklubba som senare skulle träffa en yngre nära släktings öga, var min stackars pil inte mycket att bråka om.

– Så vad är egentligen det värsta du har gjort?

– Mina största synder torde falla utanför såväl lagbokens tillämpning som ramen för denna berättelse.

– Vi förstår?

– Det tror jag knappast.

– Har du läst ”Brott och straff”?

– Nej, men en tidig dramatisering för radio med Rolf Skoglund som en väsande Raskolnikov har fastnat i minnet. I alla händelser vet jag vad boken handlar om, och som påminnelse om vådan av att skapa sig en egen privat moral utanför den allmänt överenskomna, kan berättelsen läsas som komplement till detta inlägg.

– Dostojevskij som komplement till snitsaren?

– Ungefär så.

– Huvudpersonen i snitsarens berättelse tycks i alla fall ha klarat sig något bättre än Raskolnikov?

– En ren tillfällighet i evighetens perspektiv.

– Tror du inte att människan har en fri vilja?

– Vi tänker och handlar som om vi hade en sådan, vilket möjligen är nödvändigt, men att tala en fri vilja i någon absolut mening, är naturligtvis nonsens.

– Det låter uppgivet?

– Tvärtom.

–