Category Archives: Administration

Maskerad

maskerad

”Varför är ni maskerad” frågade Aftonbladets fotograf när han fångade snitsaren på bilden ovan till vänster, därmed motiverande inläggets titel utläst som perfekt particip, medan bilden till höger, tagen av snitsaren själv för en månad sedan, illustrerar rubriken även i dess andra betydelse, ty om den enkla förklädnaden på Kårhuset i maj 1968, enligt inlägget ”Snitsarens morgon”, var oplanerad och frukten av stundens ungdomliga ingivelse, står snitsaren här fyrtiosex år senare framför spegeln och provar huckle, kappa och en på Buttericks inköpt häxnäsa inför ett födelsedagskalas där ett sjuårigt barnbarn påbjudit könsöverskridande maskerad.

Till skillnad från de flesta barn var snitsaren som liten måttligt road av att spöka ut sig offentligt, antingen det gällde att stå med stjärngossestrut på huvudet som i inlägget ”Ju” eller klä ut sig till gris, apa eller liten gumma som i inlägget ”Döda charader”, och när han i vuxen ålder motvilligt låtit sig maskeras exempelvis till jultomte har han hållit en mycket ironisk distans. I alla händelser har han sällan delat omgivningens barnsliga glädje vid upptåg av detta slag.

Snitsarens bristande maskeradintresse kan möjligen förvåna läsare som på detta och andra sociala forum tvingats möta hans verbala förklädnader, och helt visst kan snitsarens liv på internet i mångas ögon påminna om en maskerad, ägnad att roa eller i värsta fall förvilla och förarga. För att få en godtagbar förklaring till denna synbarliga brist på konsekvens i snitsarens och följaktligen även min egen personlighet, vänder jag mig för säkerhets skull till mig själv:

”Nej då! Någon medveten maskerad har det inte vart fråga om, allra minst med dolda avsikter bakom. Jag har ju liksom inte suttit och hittat på olika karaktärer bara för att skoja till det, som en del tycks ha trott. Om det varit möjligt hade jag hellre talat med en röst, men eftersom mina pseudonymer redan gjort sig hörda på de separata forum för vilka de en gång skapats, har jag i min initiala vilsenhet som oförberedd bloggare tagit hjälp av deras språk och deras berättelser, varvid alla introducerade röster har varit logiskt nödvändiga i sitt sammanhang. Att de därefter i takt med snitsarens tilltagande öppenhjärtighet successivt försvunnit, talar också emot min påstådda önskan att förställa mig. I själva verket hade den ärliga berättelse, som av allt att döma nu går mot sitt slut, inte varit möjlig utan hjälp av mina temporära ställföreträdare.”

Recension 2

Även om underrubriken ”Not just another WordPress.com weblog”  är sann som beskrivning av bloggen ”Efteråt hos farbror Steffe”, borde den ansvarige ägaren, signaturen ”snitsaren”, ha påmints om att konstnärlig originalitet inte är samma sak som egensinne och självgodhet, ty ett mer pretentiöst och samtidigt omoget hopkok än detta lär vara svårt att hitta till och med i den brokiga, kvasilitterära gemenskap av ömsesidiga beundrare, som kallas bloggosfären, och när bloggen uppenbarligen inte ens drar sig för att recensera sig själv, har den övergivit all litterär och publicistisk anständighet och borde i hederlighetens namn förbigås med tystnad, om det inte vore för min otacksamma plikt som recensent.

Ehuru motvilligt kan jag ha överseende med snitsarens tillgjorda språk och hans fåniga, uppdiktade alteregon, andra tecken på omognad att förtiga, och förvisso är det mänskligt att som pretentiös memoarförfattare skryta med sin originalitet och kokettera med sina dråpliga tillkortakommanden, men när snitsaren tror att den falska blygsamhet och den distanserat tillrättalagda självkritik han frossar i har något med ärlighet att göra, mår jag illa. Om någon haft omdömet och modet att upplysa författaren om skillnaden mellan lögnlöshet och sanning, hade dessa pinsamt tomma bekännelser aldrig behövt komma på pränt, och jag hade kunnat ägna min dyrbara tid som recensent åt viktigare ting.

Recension 1

 

Även om underrubriken till snitsaren blogg, ”Not just another WordPress.com weblog”, bara är en lättköpt negation av det stående förslag som möter varje ny wordpressbloggägare och följaktligen knappast torde vara unik, har den visat sig synnerligen väl vald, ty skapelsen ”Efteråt hos farbror Steffe” liknar inget annat vi mött, varken under WordPress tak eller annorstädes i bloggosfären.

Under sin nära fyra år långa tillkomsthistoria ändrar bloggen karaktär ett flertal gånger och de aktörer som formar den växlar eller utvecklas i enlighet därmed. Snitsaren omtalas till en början som död och hans skenbart oavsiktliga blogg får länge svårt att hitta såväl läsare som en begriplig form. En ”av snitsaren godkänd administrator med mera”, apronymen ”Asgam”, anförtros de brev som snitsaren fram till sin död skickat till en halvdussinhövdad läsekrets på forumet Hotmail, ”en guldgruva för den som vill ha riktigt tråkigt”, för att använda samme Asgams ord. Sorterade efter ämnen överst i blogghuvudet ska dessa blandade hopkok av torra fakta och säregna myter senare tjäna som referensmaterial för återblickar och i brist på annat får de också fylla snitsarens blogginlägg under en längre tid. Först i inlägget ”Snitsarens morgon” efter mer än en månad omtalas snitsaren i nutid såsom varande ”i bästa fall vid liv någon timme” på morgonen, och här får vi också en första insyn i Snitsarbo som förutom snitsaren själv också inrymmer dennes sköterska och en gammal butler, som efter Asgams senare flykt även får tjäna som bloggens administrator, samt den svårbestämda varelsen Tildo, första gången närmare presenterad i det makabra men poetiska inlägget ”Hemma hos”.

Snart ska dock en annan representant för Snitsarbo hamna i bloggens centrum, ty som flitig kommentator i löparbloggosfären har snitsarens löpande alterego, ”jumper”, gjort sig ett namn, och i de intervjuer, som ska komma att bli bloggens kännemärke, avhandlas såväl de lopp han springer som den friidrottsbakgrund han delar med snitsaren. Här upplever bloggen sin första stora publikframgång och hamnar ett kort tag på WordPress topplista över snabbast växande bloggar, men även konstnärligt håller dessa idrottsrelaterade inlägg god klass och når sin höjdpunkt i den självironiska skrönan ”Big Five 2009”, varefter jumper drar sig tillbaka från rampljuset och avslutar sin två år långa karriär på snitsarens blogg i inlägget ”Maratonepilog”.

Långt mindre uppskattning från bloggens vanliga läsekrets men desto fler besök av vetgiriga googlare åtnjuter sedan snitsarens egna djupdykningar i friidrottens kuriosakabinett, där han anlitar en gästbloggande kastspecialist och själv gräver sig ner i Kungliga Bibliotekets tidskriftsarkiv i jakten på sanningen om den ryske höjdhopparen Jurij Stepanovs högra sko. Dessa faktadigra inlägg med rikhaltigt, upphittat extramaterial fyller snitsarens blogg under flera månader och hotar att förvandla denna till en renodlad idrottsblogg, innan snitsarens intresse tar en ny oväntad riktning.

Om snitsarens lekfullhet vittnar redan hans efterlämnade brev, och på sin blogg får han utlopp för denna svaghet i återkommande egna frågetävlingar, motvilligt kompletterade med andras interaktiva bidrag, vilka han kallar ”bloggspektakel”, men som dock med tidigare nämnda Tildos hjälp gör succé, varefter även denna oberäkneliga medarbetare ges tid i rampljuset och får säga sin sanning i en serie uppskattade teckningar för att slutligen i en lång och synnerligen enerverande ordväxling med snitsarens  butler driva denne till vansinne och så småningom i landsflykt, medan han eller hon själv drar sig tillbaka obesegrad från snitsarens blogg efter att ha slutfört sitt uppdrag, av somliga tolkat som en tarmsköljning åt snitsaren.

Utan en fungerande administrator tappar bloggen styrfart, och när existenserna i Snitsarbo ifrågasätts som individer, hotas bloggens hela idé och i förlängningen dess existens. Här kunde snitsarens värld ha slutat med en sorgsen suck om han inte känt sitt ansvar som bloggare, och efter det klargörande filosofiska inlägget ”Levande charader” går bloggen mot en ny storhetstid och antar så småningom sin slutliga form som de ”memoarer”, den alltid utgjort men inte benämnts som förrän i inlägget ”Y меня мало книг”.

Skenbart spontant utgående från inlägg på andra bloggar, egna gamla brev eller som oftast upphittade fotografier från sin barn- och ungdom, berättar snitsaren sitt livs historia i små spännande fragment. Vi får veta att han har vandrat längs ryska floder, ägnat sig åt självförsörjande odlingsexperiment, uppfunnit ett eget stenografiskt skrivsystem och mycket annat, vilket ger oss bilden av en särdeles handlingskraftig och spännande person och när han antyder att hans livsuppgift egentligen varit en annan, som han dessutom ogärna talar om, har han byggt sitt elfenbenstorn, under vilket vi bara kan stå och gapa.

När snitsaren till slut efter mycken vånda lämnar plats åt sitt skapande alterego, ”konstnären”, översvämmas hans blogg av dennes bilder, vilket uppenbarligen skrämmer läsarna, ty från och med hösten 2010 minskar besöken hos snitsaren stadigt. Konstnären förnekar inte värdet av vad han gjort men inser samtidigt bevekelsegrunderna för sitt skapande och sin alltför storslagna syn på sig själv, vilket allt reducerar honom till en ensam människa med en önskan att bli sedd. Liksom i en tidigare bekännelse, ”Stockholmssnitsaren” nedmonteras myten om den gamle mannen obönhörligt, och efter bloggens avslutande avslöjanden kring hans roll bland människorna står snitsaren så naken, att vi svagt skönjer honom, och trots hans föga intagande uppenbarelse finner vi avklädningsscenen vacker.

 Som memoarförfattare skiljer sig snitsaren från flertalet i det att han sällan talar om sina medmänniskor, allra minst om anhöriga som ännu är i livet, och fastän han klär av sig såväl sin glänsande rustning som sina trasiga paltor, behåller han envist kalsongerna på, varför de läsare som söker spänning i mer intima detaljer ur snitsarens liv får leta mellan raderna i hans berättelse eller fantisera fritt.

Snitsarens säregna alteregon, Asgam, Butlern, Tildo, jumper, konstnären och en tillfälligt inhyrd journalist lämnar skenbart bloggen efter hand, men då snitsaren själv samtidigt får allt tydligare konturer, anar vi att det handlar om assimilering snarare än separation. Antingen hans läsare roas av bloggens persongalleri eller finner detta tillgjort och löjligt, vilar snitsarens framträdande och tillkomsten av hans berättelse på den hjälp han får av sina alteregon. Vart och ett av dem lägger sin bit av det svåra pusslet ”snitsaren”, och den slutliga bilden av en ensam man, ”Ecce homo”, ska bära sju signaturer.

Snitsaren är, som det brukar heta, en lysande stilist, även om han här låter sina medarbetare svara för de spännande formexperimenten, medan han själv tryggt håller sig till en korrekt svenska med fullständiga satser och oklanderlig språklig logik, och på samma sätt som han träder fram bakom sina olika personligheter, tycks han också använda sitt distanserade, lätt arkaiserade språk som ett skydd. Länge talar snitsaren om sig själv i tredje person och ju känsligare ämne han rör vid, desto ovilligare är han att kalla sig ”jag”, men vi bör samtidigt komma ihåg, att även det omvända är sant, enär snitsarens högtidliga språk och opersonliga tilltal ger plats åt en ärlighet som eljest varit omöjlig och som inte alltid återfinns där formen ger sken av öppenhet. 

Snitsarens mest berömda stilmedel i jakten på sanningen om sig själv torde dock vara de intervjuer han iscensätter med hjälp av sina parallella personligheter, till vilka vi även räknar det obestämda ”vi”, som trädar in när snitsaren har lämnats ensam. Även om dialogformen varit känd och använts framgångsrikt i historien från Platon till ”Det stora jättebrevet”, törs vi säga att snitsaren förnyar konsten i sina raffinerade samtal med sig själv. Vad som i berättande prosa skulle kräva långa förklaringar blottläggs i några repliker, och där svaren uteblir eller ersätts av ett torrt ”Du säger det”, anar vi att frågorna rymmer mer än enkla sanningar.

Att beskriva snitsarens blogg utan att nämna de många kommentatorer som ger den näring, vore att göra såväl denna som dessa orättvisa. Trogna läsare ställer inte bara relevanta frågor och tillhandahåller kompletterande information utan tycks även ge inspiration till nya blogginlägg. De märkliga samtal, som utspelar sig i kommentarsfältet, tar inte sällan formen av ren litterär underhållning med språkliga piruetter och hissnande associationsbanor. Till sin hjälp har snitsaren förutom sagda besökare även sina kommenterande alteregon, Bertil, Leffe och anna-karin, kompletterade av Tildo, som i egen eller andras skepnad driver sitt spel, skickligt draget till sin spets i den briljande parodin efter inlägget ”Tröllet”. 

Till skillnad från memoarer i bokform saknar snitsarens berättelse inte bara en entydig början utan även ett definitivt slut, och medan många bloggare stänger sitt forum när de tröttnat på det och vill vidare i livet, håller snitsaren sin blogg öppen i enlighet med dess svårbestämda karaktär och utveckling. Om ”Det stora jättebrevet” förkunnar snitsarens mytiske husgud Oddvar Moen, att det ”alltid funnits överallt på samma gång som vi tillsammans skriver det”. Måhända gäller något sådant även snitsarens blogg, ”Efteråt hos farbror Steffe”.
                      

Snitsarens morgon
Hemma hos
Big Five 2009
Sjuten som vägrade dyka – Gästinlägg
Stepanovs år
Tildo utmanad
En tvål i ett vattenfall
Levande charader
Y меня мало книг
Minnets kapriser
Utan tvivel
Nujpraw
Porträtt av konstnären som gammal
Stockholmssnitsaren
Tröllet

Summering

Även om den ovan redovisade månadsstatiken över antalet besök hos snitsaren inte förutspår dennes snara död, som en liknande summering i juli 2009 påstods göra, har de stadigt allt lägre staplarna likafullt något viktigt att berätta om hans blogg. En analys visar att den sjunkande besöksfrekvensen från och med hösten 2010 sammanfaller med snitsarens tilltagande öppenhjärtighet och intresse för sitt själsliv. I frånvaro av jumper, som numera sprider sina ord annorstädes, och Tildo, som gått i senil barndom, har snitsarens memoarer lockat allt färre läsare för att till slut bara intressera en envis kärna av nära sörjande. Att sniket snegla mot statistik över antalet besök och kommentarer, vore dock snitsaren fjärran. Än mindre har sådana popularitetsundersökningar tillåtits påverka hans blogg, vars utformning och innehåll dikterats uteslutande av bloggägarens egen smak. Att några läsare trots detta funnit behag i hans anrättning, har förvånat och glatt honom mycket och de som ännu tuggar de sista resterna ska för evigt ha en plats i hans hjärta.

Mer anonyma men inte mindre välkomna har de besökare varit, som funnit väg till snitsarens blogg genom att söka sin kunskap via olika så kallade sökmotorer, och då snitsarens texter inte är bundna till sin tid, kommer denna dagliga ström av tillfälliga gäster att fortsätta, så länge wordpress tillåter sin inhysing att hålla dörren öppen. Vad som främst intresserat snitsarens många vetgiriga besökare, ger nedanstående statistik över de mest frekventerade enskilda blogginläggen en liten aning om.

977   När spjuten löddrade
977   Vid en väg på en sten
781   Tröllet
702   Levande charader
567   Spjuten som vägrade dyka – Gästinlägg
485   Ständigt dessa kameler
469   Lidingöloppet öppet spår
438   Nujpraw
431   ?
426   New Tork City Marathon
vit
Även om flertalet inlägg lästs under de 31501 besök, som noterats för bloggens startsida och riklig information även funnits att hämta på dess permanenta sidor av vilka ”Lek ock idrott” har besökts 1471 gånger, står det klart att spjutkastning och sången ”Lyckans land” har varit av särskilt stort intresse. När det gäller det uppenbarligen saknade inlägget om den så kallade såpstilen eller ”barra vasca”, beklagar vi dock att läsarna bara har bjudits framgooglade andrahandsuppgifter. Med tanke på gästkrönikörens sakkunskap i inlägget om de långflygande spjuten och snitsarens egen forskning i Kungliga Bibliotekets arkiv kring höjdhopparen Jurij Stepanovs sko, kunde man vänta en mer gedigen behandling av detta ämne. Om ovanstående topplista bör i övrigt tilläggas, att inlägget ”Tröllet” främst har 124 kommentarer att tacka för sin framskjutna placering, samt att besöken på snitsarens inlägg om kameler oftast föranletts av sökningar på korsordsnycklar som innehållit orden ”omar”, ”kamel” eller ”juvel”, syftande på herr Omar från arabiska öknen och hans favoritkamel. De googlare som hoppats få lära sig mer om levande charader torde däremot ha blivit synnerligen besvikna, och vi vågar inte heller tro att så många haft glädje av inlägget om snitsarens språk, nujpraw.
 vit
Någon har hävdat att kvaliteten hos en blogg kan mätas i antalet konstiga sökord som lett dit via olika sökmotorer, och liksom alla inventeringar tidigare uppfyllt detta kvalitetskriterium, lär även nedanstående sammanställning göra snitsaren trygg. Vid vår genomgång har vi haft svårt att skiljas från gamla favoritexempel, som minnesgoda läsare lär känna igen från tidigare blogginlägg. I gengäld har vi frångått den vanliga okommenterade uppräkningen av skojiga sökmotortermer, för att i stället delge läsarna våra egna tankar och känslor kring ett urval av dem.
 vit
I sammanhanget erinrar vi oss snitsarens kvasivetenskapliga trebetygsuppsats i ryska, ”Talspråkliga ord och uttryck i Vasilij Aksenovs roman ”Kollegi”, där han i medvetet oakademiskt formulerade meningar ironiskt ger sin pseudoforskning dess rätta proportioner. I förordet skriver han: ”En lång ordlista vore en ganska tråkig läsning. Jag har därför ordnat orden i små grupper”. Om snitsaren mer än gärna sluppit stånka fram denna föga banbrytande uppsats om ryskt slangspråk, tar han sig an nedanstående material med desto större glädje.
 vit
Bland de sökmotortermer som enligt statistiken lett till snitsarens blogg finner vi en lång rad namn på personer, av vilka såpstilskastaren Felix Erasquin tycks ha varit mest efterfrågad tätt följd av Karl den femtonde och Götz von Berlichingen men även övriga herrar och damer som någon gång nämnts i ett blogginlägg har uppmärksammats. Förutom sällsynta sökningar på namnet ”Tor Neymark” har snitsaren kunnat glädja sig åt ett stigande intresse för äldre tiders höjdhopp och dess utövare, däribland hans gamla vänner Jurij Stepanov och Nikolaj Kovtun. Helt okända för snitsaren är däremot de sökta figurerna här nedan, och vi tror inte heller att de varit hemma hos honom, även om vi anar att några av namnen är omskrivningar för ”snitsaren” eller ”farbror Steffe”, enbart avsedda att leda till denna blogg.
 vit
   långe bertil göteborg
   gamle måns
   boxaren knut långe
   farbror fillings
   farbror fjärt william
   farbror stenmur
   farbror fekalier
 vit
Även beträffande mer kända personer har det stått klart att snitsaren har varit alltför dåligt informerad.
 vit
   anton tjechov snuva
   ingemar stenmark botswana
   vad fick plex att tappa fattningen
   p o enqvist 3000 meter hinder
   henning sjöström slägga
   dödsorsak douglas håge
   patrik sjöberg ramlar under löpning
   bo aggeborn elak
   lars höjer sin hand
   rune fick mask i foten i kenya
   startnummer x på en sten
   fosbury dykstil
   henrik berggren tunnhårig
   björnstierne fäller hår
   trine hattestad nude
   selma lagerlöf simmade över öresund
   sigfrid siwertz rasist
   misstankar om valerij brumel
   sanningen om alfons åberg
 vit
Författaren P O Enqvist var annars mest känd som höjdhoppare och advokaten Henning Sjöström lär i ungdomen ha varit en mycket framgångsrik spjutkastare. Aggeborn var tränare i Studenterna på snitsarens tid, men var så långt vi minns snäll mot denne. Spjutkasterskan Hattestad beundrade snitsaren från Stadions ståplatsläktare 1987 när hon hette Solberg, och säkert hade hon varit lika grann utan kläder. Andra sökmotortermer har stimulerat fantasin utan nämnande av huvudperson.
 vit
   månkarbo mord
   stor älgtjur fast i lasso
   bromma knallpulverpistol
   ulvsjön naken
 vit
Snitsaren har också förundrats över de många naturintresserade googlare, som sökt representanter för djurordningen Pilosa (Håriga trögdjur) runt om i Afrika, bland annat myrslokar i Tchad och Kenya och sengångare på Madagaskar och i öknen (!). Dessa fascinerande djur uppträder normalt bara i sydamerika, varför snitsaren är nyfiken på eventuella nya fynd. Hans egen googelsökning på orden ”afrika” och ”myrslok” har dock lärt honom att sådana djur fanns där för tjugo miljoner år sedan, medan sengångarnas tid i den gamla världen tycks ha upphört redan tjugo miljoner år tidigare. Allt detta ursprungligen på tal om ett jordsvin, ”Ethel the Aardvark” i Monty Pythons ”Bookshop skit”.
 vit
Mindre stimulerande har de frekventa medicinska frågorna varit och några råd har snitsaren inte kunnat ge, även om patienterna ibland givit nog så detaljerad information. Möjligen har den googlande simulanten sist bland exemplen funnit vad han sökt i snitsarens inlägg om sin militärtjänst, betitlat ”NMT”.
 vit
   överansträngning tömma tarmen
   film om förstoppning
   blir man lös i magen av banan
   blir man hård i magen av bananer 66 år
   inkontinens 2008
   köttsår av finne
   låtsasgikt
   simulera feber
 vit
Ännu svårare har vi haft att besvara en del viktiga frågor, där enkelhetens sken i några fall bedragit oss.
 vit
   hur uttalas mormors mor på italienska
   vem äger tehuset i kungsträdgården
   kändaste djuret i venezuela
   hur fort springer myrkottar
   vad innehåller födelsedagstårta
   var ligger belgien på jordgloben
   varför är björn borg känd
   new york marathon hur många mil
 vit
Inte heller har vi kunnat visa våra okända hjälpsökande gäster till nedanstående destinationer.
 vit
   damascus psykiatriska klinik
   glasmästare i koltorp
   fiolkurs i uddevalla för vuxna
   obducenten uppsala
 vit
Att många av snitsarens skapande kollegor sökt hjälp i sin verksamhet på dennes blogg, är naturligt, men ibland har önskemålen varit alltför avancerade även för en så erfaren språkman som han.
 vit
   kända dikter om godis
   visdomsord om elektricitet
   idas sommarvisa översatt på arabiska
   jordsvin dikt
   roliga ord västerbotten
   en svensk sång med många adverb
 vit
Om ”de gamla pluralformerna” bör dock snitsaren ha haft något säga, och frågor om exempelvis det icke-engelska uttrycket ”fit for fight” har också hamnat helt rätt, men när någon bett om ”uppstyltat språk”, har snitsaren med rätta surnat till, liksom när han tagit del av allmänt förolämpande sökmotortermer i stil med ”äldre stelnad farbror”, ”utstående öron”,  eller ”steffe small dick”.
 vit
Många sökmotortermer utgörs som väntat av mer eller mindre riktigt återgivna diktrader, citat eller bevingade ord, dessvärre inte sällan hopblandade, satta i fel sammanhang eller missuppfattade på annat sätt.  Artur Häggblads klassiska ord från 1930-talet, ”Åk själv gubbjävel”  har tillskrivits både Thomas Wassberg och Ingemar Stenmark, vilket snitsaren klokt påpekar på sidan ”Löparen” ovan, och emedan felaktigheterna nämns, kommer googlarna dit och blir korrigerade. På ett liknande sätt skojar snitsaren på sidan ”Språk” om Caesars kända yttrande ”Annerifto kybos” eller på latin ”Alea iacta est”, varefter den mycket frekventa sökmotortermen ”handsken är kastad på latin” leder dit. Naturligtvis borde inte bara tärningar utan även handskar kunna kastas på vilket språk som helst, men såvitt känt, härrör denna sed, att utmana motståndare, från europeisk medeltid. Det ojämförligt mest citerade litterära verket på denna blogg är naturligtvis den ovan nämnda sången ”Lyckans land”, även om inte alla besökare minns i vilken ordning vägen och stenen kommer och vilka prepositioner dessa ska ha, och när någon utrustar flickan med ”mage som en sticka”, handlar det inte nödvändigtvis om en felskrivning. Av de sökta citaten här nedan är alla utom det sista återgivna i den form de blivit kända, och som förströelse uppmanas läsarna av detta inlägg att härleda dem.
 vit
   tack ska du ha min käre toscadudu
   alla flickor var som vax
   jag brukar röka örnen
   det är inte utan att den gamla vinterpälsen kommer till heders
   vid tio års ålder blev stugan mig trång
 vit
Även om de konstintresserade inte har översvämmat snitsarens blogg, vare sig bland kommentatorerna eller bland de anonyma informationssökande gästerna, har vår huskonstnär haft gott om frågor att besvara och önskemål att tillgodose. I de flesta fall har han funnit dessa relevanta och angelägna och inte sällan torde han ha varit till viss hjälp. När han betraktar nedanstående sökmotortermer, blir han emellertid alltmer betänksam ju längre ner i listan han kommer, och det sista exemplet får honom att undra om han inte borde censurera, inte sin konst, men väl sitt ordval när han beskriver den. Måhända kommer även orden upprepade i detta inlägga att locka fel besökare till snitsarens blogg.
 vit
   målning
   neymark målningar
   måla rävar
   modellmålning
   målad flicka
   skisser av en man och en kvinna tillsammans
   upphetsande teckningar
   små pojkar nakna
 vit
Andra mer specificerade önskemål om illustrationer har inte bara varit omöjliga att tillgodose utan har också gjort vår konstnär en smula sorgsen. Måhända anar han att hans bildvärld är alltför begränsad.
 vit
   kusliga bilder
   tecknat staffli
   skojiga bilder på näsa och lungor
   ritade mopsar
   bröstvårta närbild
   tecknade bilder på farbror doktorn
 vit
Att många önskat se de kinesiska tecknen för olika företeelser, har till en början förvånat snitsaren, men så småningom har han insett att de helt enkelt har velat tatuera sig med ”coola kinesiska tecken”, för att citera en av sökmotortermerna. Möjligen kan man undra vem som vill ha ”kinesiskt tecken för bajs” på kroppen. Fekalier tycks annars intressera många, i synnerhet när de utsöndras i samband med löpning och här är det inte bara vår vän Lars Enqvists berömda uppvisning i Japan som efterfrågas. Andra böjelser som snitsarens blogg har haft lika svårt att tillfredsställa finner vi här nedan.
 vit
   smisk på stjärten
   illaluktande tält
   odling skunk
   ödsliga bibliotek
 vit
Ovanstående sammanställningar med beklagande kommentarer kan ge intryck av att snitsarens blogg har varit en återvändsgränd för sådana som sökt sig dit i hopp om kunskap. I själva verket har flertalet sökmotortermer varit relevanta och de flesta besökare torde trots allt ha lämnat vår blogg klokare än de kommit. För en rättvisare bild av sökmotorstatistiken och i förlängningen snitsaren själv visar vi några sökmotortermer, som hamnat på rätt forum, och som avslutning på vår kavalkad några tänkvärda påminnelser från okända men likväl avlägset välbekanta besökare.
 vit
   konstiga sökord
   finurliga frågor med finurliga svar
   dykstil höjdhopp
   vem är jag identitet
 vit
   sådant som bekymrar människor
   livets bedrövelser
   tårarnas tid
   vårt behov av tröst är omättligt
 vit

Tröllet

När Sveriges dåvarande statsminister Tage Erlander på 1960-talet gästade teve-programmet Hylands Hörna, var det en stor händelse och den roliga historia han berättade i sammanhanget, blev riksbekant och ofta citerad i efterhand.  Orden ”Huk er i bänkera” ger exempelvis över elva tusen träffar vid en Googlesökning. Att den enkla anekdoten knappast var lustigare än andra från den tiden, spelade mindre roll.

När Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund förra året fick ett ironiskt infall på sin blogg,  hade detta en liknande effekt.  Det i snitsarens ögon föga märkvärdiga inlägget, som i kraft av författarens ställning och berömmelse uppmärksammades i större medier, blev snart ett av de mest lästa i bloggosfären och lockade till många, i huvudsak entusiastiska kommentarer. När dessas antal närmade sig tvåhundra, undslapp sig signaturerna ”Asgam” och ”Butlern” varsitt syrligt inpass. med nedanstående något redigerade replikskifte som följd.  

Snitsaren tycker i efterhand att hans båda administratorer och vapendragare gott kunde ha avstått från denna onödigt arroganta demonstration och bjudit människorna på deras enkla nöje, men han skyller på att vi alla ibland kan ha en dålig dag.  Tildo träffar som alltid huvudet på spiken med sitt korta inhopp, och mycket talar för att hon eller han även står bakom kommentaren från ”Bertl J”. Den upprörda ”Signaturen A”, som egentligen heter något helt annat, existerar däremot i verkligheten, liksom dennas politiska motståndare på vänsterkanten ”Signaturen B”.  Att den förra angriper Asgam med sådan verbal ilska, förklarar snitsaren med att människor inte tycker om att förminskas och förlöjligas, om det så sker helt utan avsikt.  Asgam tog  för ovanlighetens skull det hela med en axelryckning, men snitsaren kände stor ömhet för den i ordväxlingen uppenbart underlägsne ”Signaturen A” och förberedde ett vänligt tillmötesgående svar för att upprätta dennas heder,  när bloggens ägare efter 233 kommentarer stängde utrymmet för vidare diskussion.  

 

                                                                                 ¤               ¤

______________________________________________________

Som flitig bloggläsare och före detta administrator för snitsarens blogg har jag ofta konstaterat att antalet kommentarer sällan står i proportion till kvaliteten på blogginläggen. Nog brukar Peter Englund skriva betydligt intressantare än så här.

av Asgam  fredag, 10 april 2009 at 10:47

_______________________________________________________

Som tillförordnad administrator för snitsarens blogg kan undertecknad läsa Asgams kommentar ovan, innan den granskats och godkänts för publicering.

Även en enkel butler tycker sig ha gjort samma iakttagelse som Asgam och snitsaren själv nickar instämmande från sin bädd. Han har med viss möda läst igenom alla 199 kommentarerna nerifrån och upp, dessvärre före själva inlägget, varför hans förväntningar på detta drivits allt högre ju mer han läst. Hyllningar som ”sjukt roligt”, ”lysande sarkasm”, ”fullständigt brilliant”, ”det bästa som hänt svenskt kulturliv i år” lovar mycket, men även ett fåtal kritiska omdömen i stil med ”trams”, ”ovärdigt” eller ”en pajas till historiker” skapar förhoppningar om något utöver det vanliga.

Snitsaren, som varje morgon kläcker ur sig dussinet briljantare och roligare idéer och även kan vara nog så tramsig, när den andan faller på, blev naturligtvis besviken, och när vi frågar vad han tycker om Peter Englunds blogginlägg, tittar han bara sorgset på oss. Som den människokännare han är, förstår han, att Peter Englund aldrig haft anspråk på att ha skrivit något särskilt märkvärdigt.

av Butlern  lördag, 11 april 2009 at 12:09

_______________________________________________________

Till Asgam.
Kan det bli mer intressant än så här? Att diskutera huruvida Sverige bör befolkas av ytterligare människor som hyllar massmord, statsterror och allmänt – för att inte säga särskilt – lidande?

Vilken fråga förutom kärleken är viktigast att diskutera; hur vi på bästa sätt minskar lidandet i världen genom att BLAND ANNAT bekämpa kommunism, leninism, marxism, socialism, stalinism och andra former av -ismer som förpestar jordklotet och minskar kärleken?

Jag bara undrar. Vad är egentligen viktigare än detta? Svara gärna på det.

Och – för övrigt – vem är du att avgöra det när du inte ens orkar skriva varför du inte gillar PE:s inlägg. Stackare som orkar klaga men inte orkar säga varför. Måste vara jobbigt att vara människa.

av Signaturen A  måndag, 13 april 2009 at 5:22

_______________________________________________________

Till ”Signaturen A” – kommunism, leninism, marxism, socialism, stalinism och andra former av -ismer som förpestar jordklotet och minskar kärleken?

Just nu – med tanke på de våldsamma politiska klimatförändringarna – tycker jag det är ganska angeläget att koncentrera sig på att bekämpa följande -ismer:

1. Nazism.
2. Rasism.
3. Fascism.

av Signaturen B  tisdag, 14 april 2009 at 8:16

_______________________________________________________

Kära Signaturen A !
Du ber mig svara på om det finns någon viktigare fråga än ”att på bästa sätt minska lidandet i världen”. Samtidigt frågar du mig: ”Vem är du att avgöra det?”.

Ja, vem är jag att avgöra det?

”Att på bästa sätt minska lidandet i världen” och ”bekämpa -ismer som förpestar jordklotet och minskar kärleken” låter i mina öra som viktiga frågor. Peter Englund har också skrivit om sådant många gånger, och då (som jag vågade antyda) ”betydligt intressantare än så här”. Det betyder inte att hans inlägg var ointressant eller att jag (som du skriver) inte gillar det, bara att det inte riktigt motsvarade de 200, i huvudsak översvallande berömmande, kommentarerna. Hade det inte varit för dem, hade jag bara tänkt: ”Jaha”.

Ett Jan Myrdal-sällskap, som delar ut ett Leninpris är väl närmast en nyhet som talar för sig själv. Det låter som ett aprilskämt och är som sådant svårt att överträffa med satir, ty alla dörrar är redan vidöppna. När Peter Englund instiftar ett Pol Pot-pris, så är det i mina öron (och som min vän Butlern också antytt) varken ”ovärdigt” eller ”pajasaktigt” eller ”sjukt roligt” eller ”fullständigt briljant” och absolut inte ”det bästa som hänt svenskt kulturliv i år”. Det är helt enkelt förutsägbart och oförargligt, och som min vän snitsaren förstår, så har Peter Englund heller aldrig haft pretetioner på att ha skrivit något av sina briljantare inlägg.

Ett tungviktigt inlägg om Lenins brott och Mattias Gardells författarskap hade garanterat inte genererat mer än 50 kommentarer, och häri hittar du förklaringen till mina höjda ögonbryn.

Alexandria 14 april 2009.

av Asgam  tisdag, 14 april 2009 at 11:27

_______________________________________________________

Men, Asgam, om inte Englund och hans katter instiftat sitt pris, hade hans blogginlägg inte uppmärksammats av massmedia och hur många hade då läst hans åsikter? Snitsaren vet av erfarenhet att varken tung information eller briljant ironi går hem bland människorna.

av Butlern  tisdag, 14 april 2009 at 11:36

_______________________________________________________

Ja Butlern, nog så sant !!

Utan dina och mina korta kommentarer under detta välbesökta blogginlägg hade vi inte fått dessa minuter i rampljuset och de extra besökare härifrån, som tack vare oss hittat till snitsaren blogg, hade även fortsättningsvis levat i okunskap om denna.

av Asgam  tisdag, 14 april 2009 at 12:09

_______________________________________________________

Till Signaturen A’s och Signaturen B’s listor över -ismer att bekämpa, vill jag, med särskild udd riktad mot den citerade snitsaren, lägga ”snobbism”.

av Tildo  tisdag, 14 april 2009 at 12:35

_______________________________________________________

Det är obegripligt hur Peter Englund kan hylla massmördaren Pol Pot med ett pris i dennes namn. Englund borde se dokumentärfilmen ”The Killing Fields”, så han inser de röda khmerernas illdåd. Hur historielös får man bli?

av Bertl J  tisdag, 14 april 2009 at 1:10

_______________________________________________________

Per Ahlmark deltog en gång i en vanlig lättviktig kortintervju, där det bland frågor om älsklingsrätt, senast sedda film och liknande även undrades vad han ”avskydde mest”, varvid han svarade: ”Folkmord”. Då skrattade snitsaren. Stor humor är ofta oavsiktlig, men där man märker avsikten, blir man förstämd, som Runeberg säger.

av Asgam  tisdag, 14 april 2009 at 3:31

_______________________________________________________

Det här med snobbism kan jag hålla med om då dessa herrar ‘Asgam’ m fl skyler över sin innehållslöshet härmed.

av Signaturen B  tisdag, 14 april 2009 at 9:51

_______________________________________________________

Ha ha ha! ”Dessa herrar Asgam med flera skyler över sin innehållslöshet”. Där fick ni så ni teg va!

av Tildo tisdag, 1 4 april 2009 at 11:30

_______________________________________________________

Asgam får svara för sig själv, men det är sant att en enkel butler inte har mycket att komma med i politiska frågor. Han vaktar sin tunga likt butlern i boken och filmen ”Återstoden av dagen”. När den nazistvänlige lorden där inför ett förfriskat sällskap likasinnade, för att demonstrera den enkla människans oförmåga att överblicka komplicerade politiska samband, ytterst ifrågasättande värdet av demokrati, ställer några frågor till butlern, svarar denne entonigt ”Tyvärr Sir, jag kan inte stå till tjänst i denna fråga”. Min egen herre, snitsaren är dock inte nazistvänlig utan en humanist ut i fingertopparna. Hans blogg sysslar visserligen inte mycket med politik, men är för den skull långt ifrån innehållslös. På tal om hemskheter under sovjettiden, ber snitsaren mig försynt fråga Peter Englund om han känner till och eventuellt vet mer om denna historia

https://snitsaren.wordpress.com/2009/01/16/stepanovs-olycksbroder-2/

Många kommentatorer här ovan säger sig också vara kunniga i Sovjetunionens historia. Kanske någon av dem kan hjälpa snitsaren.

av Butlern  onsdag, 15 april 2009 at 12:07

_______________________________________________________

Till Asgam.
Jaså, det är där skon klämmer? Att hans inlägg var så ointressant att du underkänner den svallvåg av kommentarer som följer härefter. Problemet är att din förväntansnivå motsvaras inte av ditt sätt att argumentera; du driver kontrafaktisk argumentering. Du anser en ”tungviktigt inlägg” (återigen du kategoriserar såsom Stalin gjorde med meningsfränder och motståndare) skulle inte ha lett till något. HUR I HELA HUNDAN VET DU DET? Nej, du vet inte. Det enda du gör är att bidra till exakt noll i såväl diskussionen som i frågan om inlägget som sådant är något att ha. Din åsikt får du absolut ha – men du lyckas inte ens med ett enda kommatecken beskriva på vilket sätt inlägget inte motsvarar DINA förväntningar. Min egen lilla tes är att du bara är här för att kasta grus i maskineriet (ibland är det viktigt att göra det och ibland är det bara för att jävlas). Jag är inte riktigt säker på vad du är ute efter eftersom du inte uttrycker varför du tycker som du gör – men lutar definitivt åt det senare, till dess att du lyckas prestera ett svar som faktiskt uttrycker varför.

Gällande Jan Myrdal-sällskapet och Leninpriset att det skulle tala för sig själv får du allt ta och backa på tiofalt. Hade det inte varit för PE blogginlägg hade hela frågan varit medialt död eftersom våra vänstervridna kulturredaktioner tillsett att frågan inte skall reporteras om och att de totalitära krafterna hade kunnat fortsätta verka i sina mörka rum – MG ABSOLUT inberäknad.

Nu har PE dragit MG ur mörkret och ställt honom vid det offentliga skranket och det anser du vara en av hans mindre bra inlägg? Ja, jösses – antingen är dina krav gudomligt stora eller så förstår du inte vad PE har åstadkommit och fortsätter att åstadkomma.

Det är tragiskt att du inte förmår se skillnaden på blogginlägg som gör skillnad och de som inte gör det. PE blogginlägg är utan tvekan detta decenniums medialt förmodligen viktigaste blogginlägg och det avfärdar du med att det inte är seriöst. Snacka om oseriöst svar.

Meningslösheten har tagit nya – högst oväntade – vägar och det är tragiskt att du satt dig på en så makalöst hög häst. Synd att du trillade av innan du ens kommit iväg. Det måste efter ditt svar vara synnerligen besvärligt att leva eftersom du inte ens bevärdigar mig med ett konkret svar. Och om nu svaret inte finns (vilket är fullt möjligt men kanske inte helt sannolikt) då tror jag i min offantliga enfald att ditt inlägg tyvärr inte ens är nödvändigt.

av Signaturen A   15 april 2009 at 12:13

_______________________________________________________

.

Extrapolation

 

 

Extrapolerad månadsstatistik

Benvenuti snits blog!

Benvenuti a blog del snitsore!  Nej, en så elegant konstruktion får vi inte vid en googleöversättning till italienska av meningen ”Välkomna till snitsarens blogg”.  I stället kan vi glädja oss åt den kärvare,  raffinerat korthuggna hälsningen i inläggets titel.

Som nämnts i tidigare kommentar har snitsaren genom en länk under rubriken ”Refererare” i bloggstatistiken fått tillfälle att läsa sin blogg googleöversatt till italienska. Vem eller vilka från det vackra landet i söder, som sökt sig hit, eller om en sådan översättning skett automatiskt när snitsaren länkat till en italiensk blogg, vet vi inte, men i alla händelser har snitsaren haft stor glädje av, som han säger, bloggens nya, stimulerande dimensioner.  Oväntade frågor har ställts att fundera över, medan andra, tidigare oklara, har belysts i nytt ljus.

Ordet ”snitsaren” uppfattas uppenbarligen mer som en beteckning än som det namn det är och översätts därför kort och gott ”snits” eller ibland ”egli snits”, där ”egli” helt enkelt är italienskans ord för pronomenet ”han”.  Vi kan jämföra med tyskans egenhet att sätta bestämd artikel framför namn eller norrländska dialekters bruk av pronomenet ”n” i uttryck som ”n’Helmer”,  medan däremot ”n” i det exotiskt klingande ”N’batha” torde vara en del av namnet.  Snitsaren, som villigt låter sig översättas till alla världens språk, antar utan att protestera även de nya svenska varianterna ”han snits” och ”n’snits”. Varför han stundom får heta ”snits anni” och ”snits successore” på italienska, vet han dock inte.

Alldenstund snitsaren känner sina självupptagna pappenheimare och väl minns den formidabla succé de brasilianska fotbollsnamnen tidigare gjort bland dessa, anar han att de nu brinner av iver att få veta vad de heter på italienska. Som den goda människa han är,  har han beslutat tillmötesgå deras rimliga begäran med hjälp av nedanstående sammanställning,  hoptotad som alltid av en plikttrogen butler,  som förutom ”Butler”,  alltid i obestämd form,  även kan stoltsera med det stiliga italienska namnet ”maggiordomo”.

Startnummer X heter på italienska ”Avviare X”, vilket googleöversätts tillbaka till svenska med ”Start X”, men även ”Star Numero X” har noterats.  Bureborns namn översätts alltid med ”Bure nato”, dvs ”Bure född” och skrivs märkligt nog med stor bokstav även där hon själv skriver med liten. Benet kallas helt logiskt för ”La Gamba” men någon gång även ”l’osso”, eftersom varken italienarna eller vi,  som känner honom något mer,  vet vad slags ben han är. Varför han ibland omnämns som ”Leg” är oklart. I de fall jumper får sitt namn översatt, kallas han ”ponticello” eller till och med ”il ponticello”,  vilket han finner mycket stiligt. Enligt lexikon står ordet för ”liten bro”, ”stall på fiol” och ”näsbåge på glasögon”. Löparens italienska namn är ömsom ”corridore” och ”vescovo”, det senare, som betyder ”biskop”,  är svårbegripligt för den som inte känner till schackpjäsens engelska benämning. ”Dagispappans” namn växlar på italienska mellan ”scuola padre”, ”padre della scuola” och,  mer egendomligt, ”Asilo Pappan”.  Johan har vid något tillfälle blivit kallad ”Giovanni”,  men annars har alla övriga gäster på snitsarens blogg,  däribland till sin grämelse även Tildo,  fått behålla sina gamla namn också i italiensk översättning.

Snitsaren vore inte snitsaren,  om han inte också gjort jämförelser med andra språk.  Bland annat har han roat sig med att googleöversätta raden av namn, Startnummer X, bureborn, Benet, jumper, Butlern, löparen och snitsaren, till ryska och finska och då fått olika svar beroende på hur skiljetecknen använts:

Начало X, Буре родился, ноги, перемычки, Батлер, бегун, snits преемника.
Начало X. Буре родился. ГЭН. перемычку. Батлер. бегун. snits преемника.
Начало X  Буре родились  ногу  перемычка  Батлер  бегун  snits преемника.
Käynnistä X, Bure syntynyt, leg, jumpperi, Butler, runner, snits seuraaja.
Käynnistä X. Bure syntynyt. Osuus. neulepusero. Butler. runner. snits seuraaja.
Käynnistä X  Bure syntynyt  jalka  neulepusero  Butler  runner  snits seuraaja.
 

Startnumrets och bureborns namn översätts tydligen likadant till många språk. Så även snitsarens,  där ”преемник” och ”seuraja” betyder ”efterträdare” och torde motsvara italienskans ”successore”. Vad i snitsarens ändelse ”-aren” som leder dit, kan man fundera länge över,  liksom varför Benets finska namn blivit ”Osuus”, som betyder ”del”. Än obegripligare är hans ryska förkortning ”ГЭН”, även om det vid tillbakaöversättning ger ordet ”LEG”.  Namnet ”Benet” utan punkt efter översätts däremot med olika böjningsformer av ordet ”нога”, som ju, liksom finskans ”jalka”, betyder ”ben”. Jumpers finska namn, ”neulepusero”, betyder ordagrant ”trikåblus” eller ”stickad tröja”. Den andra finska varianten ”jumpperi” låter påhittad men till skillnad från snitsarens finska namn ”nitsari” finns det verkligen i ordboken och då som beteckning för den stickade tröjan. Ingenting talar däremot för att de ryska namnen gäller klädesplagget, eftersom ordet i nominativ, ”перемычка”, enligt snitsarens diverse lexikon endast står för ”tvärslå”, ”brovalv”, ”dammbyggnad” med mera dylikt. Liksom i fallet med ”ponticello” har översättningen troligen tagit omvägen över engelskan,  där en ”jumper” kan betyda lite av varje.  Bureborns ryska namn slutligen kan läsas ”Bure föddes” eller ”Bure är född”, och verbformen ”родился” berättar att det rör sig om någon av manligt kön. Kanske ett burebornskt alter ego nyligen har sett dagens ljus, eller möjligen flera, eftersom pluralformen ”родились” också förekommer.  Den sportintresserade känner även till namnet ”Bure” från rysk ishockey.