11828

 

 

 

Tillägg 19 juli:

 

 

 

 

50 svar till “11828

  1. Att ovanstående bild lämnats obetitlad och okommenterad i inlägget, betyder inte att den är tänkt att förbigås med tystnad. Fältet nedan är som alltid öppet för hugade kommentatorer.

    Den stenmur, som avbildas, har för övrigt redan kommenterats såväl i bloggosfären som i det fiktiva livet utanför denna. Den ”stenbaxning”, som jumper registrerat i sin träningsdagbok på funbeat.se och även skrutit med i kommentarer på diverse bloggar, torde ha anknytning till stenarna i sagda mur och många är de som vid åsynen av denna i den så kallade verkligheten påstås ha uttryckt uppskattning. Några belästa, muren närboende men för denna bloggs läsare främmande beundrare sägs till och med ha blivit så inspirerade att de en morgon totade ihop en hyllningsdikt, som snitsaren snappat upp och här återger så långt minnet bistår honom:

    Där berget välver sig som Skylla
    har Tor förfärdigat en mur av stenar
    och backen fylls än mer av bördig mylla
    då muren reser sig och mera skiljer än förenar
    Ett byggnadsverk på ön
    båd lång och hög och skön
    som hindrar intrång utav skogens mörka enar

  2. Så kom det då till slut, blogginlägget bokstavligen ”utan titel”.

  3. Som många säkerligen noterat är hyllningsdikten ovan en pastisch på första strofen i Anders Österlings dikt ”Ales stenar”:

    Där kusten stupar mellan hav och himmel
    har Ale rest ett jätteskepp av stenar,
    skönt på sin plats, när axens ljusa vimmel
    med blockens mörka stillhet sig förenar,
    en saga lagd i lönn
    vid brus av Östersjön,
    som ensam vet, vad minnesmärket menar.

    Även nobelpristagaren Seamus Heaney har för övrigt skrivit en dikt om den berömda stensättningen vid Kåseberga.

  4. Anonym petimeter

    Nog är dikten om den (av fotografiet att döma mycket välgjorda) muren lite svårtolkad. Är det ”ön” som är ”lång och hög och skön”? Ifall omdömet gällt ”ett byggnadsverk”, borde det väl ha stått ”långt och högt och skönt”? Varför är det intressant att påpeka att muren ”mera skiljer än förenar”? Är inte det vad murar brukar göra?

  5. Ja, Bertil, och dessvärre har frånvaron av bloggtitel nackdelen att det inte finns något att klicka på för den som önskar läsa senaste kommentar separat. Om raden av kommentarer mot förmodan blir lång, blir snitsaren kanske tvungen att ersätta tomrummet med ett streck.

    Snitsaren skådar ogärna given häst i mun, men i egenskap av petimeter har ”Anonym petimeter” givetvis en poäng. Kanske får vi tänka oss att såväl preciseringen ”ett byggnadsverk på ön” som omdömet ”lång och hög och skön” gäller ”muren”. Vad murens uppgift beträffar, har snitsaren förstått att den varken skiljer eller förenar utan bara står som ett monument över ingenting. Möjligen har området kring densamma blivit mer lättillgängligt eftersom stenarna tidigare låg spridda i marken och hindrade nässelslåtter. Dessa stenar borde för övrigt rätteligen kallas ”snitsarens stenar”, då det var han som för närmare trettio år sedan med mycket möda samlade ihop dem och placerade ut dem som kantstenar i sina nu sedan länge övergivna odlingar. Den nakna jord som skymtar på bilden visar var stenarna legat innan vår vän jumper med hjälp av ”farbror hävstång” i form av ett spett baxade upp dem.

  6. Snitsaren skriver felaktigt i sin kommentar att jag skrutit om min stenbaxning. Sant är att jag registrerat och kommenterat den som extremt tung träning, eftersom den gav mig en träningsvärk som jag inte kunnat påminna mig ha haft sedan sextonårsåldern, när jag efter att ha cyklat till Mörby Centrum och köpt en skivstång var tvungen att genast pröva alla tänkbara övningar med den.

  7. Stenbaxning var en uppskattad sport redan på Hedenhös tid. Två lag stående på varsin sida av en väldig rund stenbumling skulle med långa trästänger baxa denna framåt över på respektive motståndarlags sida. Grenen fanns även med när pappa Ben ordnade den första Urlympiaden och vanns då av egyptierna som kände hävstångsprincipen och utnyttjade en stock som de rullade intill stenen som hävstångsstöd, vilket de övriga ansåg vara fusk, men eftersom det inte stod något i reglerna om vilken form och tjocklek stängerna fick ha eller hur de fick användas, hjälpte inga protester. Så gick det till på den tiden.

  8. Det intressanta och välskrivna blogginlägget föder många frågor:

    Kan man verkligen prata om Skylla utan att nämna dess parhäst Charybdis? Det vore ju som att tala om Knoll utan Tott!
    Vilka enar? På bilden syns en vingklippt ek, nyponbuska och några tallar.
    Gnolade måhända Jumper på Wiehes översättning av Guthries ”Det här var mitt land, det här var ditt land…”, medan han baxade sten?
    Varför sitter det en röd papegoja på den blåa bänken?

  9. Vadå titellöst – det heter 11828 .
    En mycket prydlig stenmur. Som säkert kommer att ge mången framtida arkeolog huvudbry. ”En stensträng minsann. Måste ha kultisk betydelse. ”

  10. Jag trodde först det var en bildgåta. Eller kanske Snitsarens senaste projekt. Men det var alltså ett ”gammalt” projekt. Fantastiskt fint gjort!
    Och papegojan sitter där förstås för att den vill det! vem hade inte velat det förresten? 🙂

  11. Ja, det var länge sedan snitsaren baxade sten. Numera orkar han endast med möda ta sig till platsen, där jumper för några veckor sedan förstörde hans dolda verk med sin iögonenfallande nyskapelse. Om framtida arkeologer kommer att grubbla över jumpers mur, hade dagens dito nog redan kunnat göra så kring snitsarens stenar som utlagda i gåtfulla fyrkanter var på väg att försvinna ner i marken, dolda av nässlor, hundlokor och rester av jordärtskocksplantor. Vad de mörka enarna beträffar, syns de inte på bilden, men finns ändå i hotfull närhet. Om Startnummer X, vars unga ögon tydligen kan se att trädet i förgrunden är en ek och att buskarna bär nyponrosor, låter blicken svepa strax utanför bild till vänster om papegojan, hittar han en en. Papegojans enda uppgift är att titta på muren och att liksom jumper under ett maratonlopp vara en röd färgklick. Snitsaren talar för övrigt ofta om Knoll men mera sällan om Tott.

    Av Bertil Almqvists tecknade böcker om Barna Hedenhös , ägde snitsaren tre som liten, ”Barna Hedenhös, bilder från stenåldern”, ”Barna Hedenhös och de urlympiska spelen” och ”Barna Hedenhös åker bananbåt till Kanarieöarna”. Av de urlympiska tävlingsgrenarna vanns den råa ”holmgången” av Starke Urvid, stenyxkastningen av Pappa Ben själv och löpningen av två afrikaner vid namn ”Leopold Ville” och ”Brassa Ville”, vilkas alltför väl tilltagna tecknade läppar kritiserats av moderna barnboksgranskare. De forna egyptierna, som ju bara ses i profil, kunde inte ta kurvorna i det lilla stadion som byggts utan sprang rakt ut i publiken. Stavhoppet vanns överlägset av en blond ung man från kanarieöarna och förklaringen till dennes skicklighet gavs i den sist nämnda boken, där Pappa Ben drabbad av reumatism och ryggskott åkte bananbåt till kanarieöarna, där man bodde i högt belägna grottor, till vilka man endast tog sig via långa stavar, som även användes vid passage av de otaliga raviner som genomkorsade landskapet. Barnen sades kunna ”stava” innan de kunde prata. Att guancherna, som bodde på teneriffa innan spanjorerna kom dit, var påfallande blonda och bodde i grottor, har snitsaren förstått, men någon verklighetsbakgrund till stavhoppandet på ön har han inte kunnat finna. Att Almqvist bara skulle ha hittat på den detaljen, tror han dock inte.

    Klart är i alla fall att snitsarens blogginlägg heter 11828, ett namn som inte ger några förvillande associationer. Tack.

  12. Papegojans närvaro är ju intressant, det är sällan man ser papegojor i skärgården, även om Starnummer X tycker sig minnas att han har sett undulater sitta i en björk på denna skärgårdsö. I detta fallet är det svårt att avgöra om papegojan har röd mage och svarta vingar. I så fall ser den ut att vrida näbben mot vänster samtidigt som den har en tydlig lapp över ögat. Tydligen en riktig sjörövarpapegoja. Alternativt har papegojan svart mage och röda vingar. Kanske smet papagojan under inspelningen av Pippi på de sju haven (den bästa film Startnummer X d.y. sett, näst efter Djungelboken).

  13. När det gäller baxa sten, påpekar yngre släktingar till St X att baxa betyder stjäla, någon annan betydelse finns uppenbarligen inte nuförtiden. Några enar finns heller inte på bilden, men nu är det antagligen två byggnadsverk som syns från månen: Kinesiska Muren och Jumperska Muren.

  14. Är inte 11828 ett startnummer? Kanske i Månkarbo marathon?

  15. Efter att snitsaren krystade fram sin förra kommentar, hann Startnummer X prutta fram tre snabba inom sju minuter. Med sådan rask penna borde den senare överta administrationen av den förres blogg.

    Som Startnummer X känner till har skärgårdsön en rik tradition av tropiska fåglar. Förutom de nämnda undulaterna i björken, återfanns på 1980-talet en grön sådan, vilseflugen och övergiven på marken. Den fick sedan en fristad i Vallentuna där den slutade sina dagar och begravdes tillsammans med sin sambo i en järnåldersgrav. Papegojan, som bodde i ett hus på ön och kunde säga ”Robert” minns vi också med skräck.

    Snitsaren har varken sett Pippi på de sju haven eller Djungelboken, men däremot så sent som igår ”Robin Hood” flera gånger på en liten minidevedespelare. Om denna Disneyfilm säger snitsaren som en startnumret känd äldre recensent sa om Djungelboken.

  16. Robin Hood är ju en klassiker!! Framförallt den engelska versionen med Peter Ustinov som Prince John ( dvs. Johan utan Land-han som skrev under Magna Charta-men just den scenen finns ju inte med i filmen)!! Fast det är klart, Snitsaren tycker väl bara om filmer som ”L’année dernière à Marienbad”och ”Броненосец Потёмкин”!

  17. Av de nämnda filmerna har snitsaren möjligen sett den sista någon gång, utan att den gjort större intryck. Förutom den uttjatade barnvagnsscenen, minns snitsaren att hans teckningslärare Tommy Östmar pratade om den geniala klippningen av en köttstyckningsrörelse.

    Angående Prince John, undras om Startnummer X känner till om det finns belägg för att han (John) sög på tummen och hade så litet huvud att Kung Richards krona föll ner i ansiktet. Att den senare var modig som åkte till fjärran land och slog ihjäl otrogna och sen kom till baka och var snäll, vet vi dock säkert. Robin Hood och Ivanhoe var också snälla.

  18. Det var väl så att Prince John helt enkelt blev kung när Richard hade dött och blivit begravd på diverse platser i Frankrike. Han blev alltså KUNG Prince John och sedan efterträddes han av sin son Henry III och sedan blev det 100 årskrig och massa andra kungar som alla hette Richard och Henry och som Shakespeare skrev en serie trista pjäser om (en häst, en häst! Mitt kungarike för en häst! osv.).

  19. Det ser ut som det skulle kunna finnas ormar där. Jag gillar inte ormar.

  20. En vaken iakttagelse av MarathonMia, som nog är i gott antiormsällskap. Dit räknar sig dock inte snitsaren, som finner ormar intressanta även om han har lagom respekt för huggormar. Orm i form av snok har setts där omkring och kanske blir stenmuren ett lämpligt tillhåll för sådana i framtiden. Sedan marken befriats från sten och hög vegetation och jämnats ut, har möjligen tillgången på sork minskat, vilket missgynnar både ugglor och ormar. När jumper baxade upp sina stenar påträffade han för övrigt ett jordgetingbo och blev stucken och jättelika bålgetingar finns också i murens närhet. Boningshuset strax intill hyser i väggen myror, som vid solvärme vill invadera ett sovrum och under golvet bor grävlingar, vars ungar om vårvintern låter som Kalle Anka. Små möss är det också gott om i och kring huset och då och då syns även människor där.

  21. Papegoja? Tycker det ser ut som en fasan.

  22. Snitsaren, som svagt anar vad det egentligen är som lyser rött ovanför den blåa bänken, tycker att ”fasan” duger lika gott som papegoja, rödhake, domherre eller vilken annan rödaktig fågel som helst.

  23. Röda fasan? Det låter obehagligt. Istället Då bestämmer vi att det är en flamingo som syns. Startnumret är trött på alla gråaktiga hägrar och tranor som huserar i skärgården och i denna värme borde ju flamingosar trivas ypperligt och ge denna ganska (s)lummiga ö en behövlig färgklick. Man skulle kunna sätta ut lite : färglada ödlor och ormar som skulle kunna få bo i muren. Det vore väl trevligt?

  24. Och och och… kanske kameljonker ! En kameljonk kan bli vilken färg som helst, bara man pekar på den.

  25. Bara om man pekar på den? Om man inte pekar på den, är den osynlig då? Hur vet man vilken färg det blir? Ett pek=blå, två pek=röd, tre pek=grå, osv ?

  26. Dumming där! Inte kan dom räkna inte. Man lägger dom på en filt förstås och pekar. Genomskingliga filtar skulle ju bli tokigt.

  27. Har du inte sett Harry Potter? Han har en osynlig filt.

  28. Nej, tänk för att jag inte har det. Snopet va! Jag läser bara faktaböcker. Om hajar och dinosaorer och mampyrer och sånt.

  29. Till alla som fyller år idag sänder snitsaren denna gamla godbit att suga och tugga på:

  30. Jag förmodar att titeln syftar på nån nummerupplysningstjänst..(?)

  31. Dagispappans förslag är så gott som något annat. Numret har givits av WordPress åt det från början obetitlade inlägget men har senare anammats av snitsaren. För att komma WordPress hemlighet på spåret publicerade vi ovan två nya obetitlade inlägg, som tydligen (enligt ”Senaste inlägg” i högermarginalen) fick namnen 11838 och 11845. Vidare tog vi bort titeln ”Vintervändbanan”, varvid detta inlägg från 14 april (fortfarande enligt ”Senaste inlägg” ) fått heta 11040. Varje blogginlägg har tydligen något dolt nummer som ges kronologiskt enligt något oklart system.

  32. Vaffa…! Ni bara luras! Jag ser då ingen papegoja. Varvarvar?! Är blogginlägget en dold referens till Antonionis ”Blow up”? Kommer siffrorna få sin förklaring om man förstorar upp bilden tillräckligt, eller skymtar då en hand med en pistol eller vad?

  33. Papegojan eller flamingon (Startnummer X) eller fasanen (bureborn) syns på eller ovanför den blåa bänkens vänstra sida. Den alltid tjänstvillige snitsaren har nu förstorat denna detalj på det ursprungliga fotografiet och publicerat den som tillägg i blogginlägget ovan. Om det nödvändigtvis ska vara en fågel, sitter den nog snarast i vinbärsbuskarna bakom berknallen och bör då vara mycket stor.

  34. Blow Up säger jag bara. Papegoja? Älgstudsare med kikarsikte!

  35. Ja, lite skumt ser det faktiskt ut där bakom buskarna. Men vem är det i så fall som håller i geväret? Någon vars rödfodrade slängkappa av misstag blåser upp i vinden?

  36. Detta måste ju vara världens lättaste blogg att underhålla. Bara att slänga upp vadsomhelst.. inte ens med en titel och så blir det 35 kommentarer.

    EDIT: nu 36.

  37. Kan f.ö. nämna att den extremt inaktiva bloggen Dagispappan Sportar nu har fått ett nytt inlägg. Frekvensen är ca 1/år, vilket är ca 0,00000003 Hz.

    http://dagispappan.wordpress.com/

  38. ”Vad som helst”? Vafalls !!

    Jumpers stiliga mur konstfullt fotograferad av en av hans ättlingar är minsann inte kattskit!

    Samtidigt har dagispappan en poäng i att kommentarerna på denna blogg lever sitt eget liv och mindre ofta behandlar inläggen de sorterar under. Måhända ska snitsaren vid tillfälle undersöka giltigheten i dagispappans utsaga genom att bokstavligen publicera ett obetitlat inlägg utan innehåll. Å andra sidan saknas ännu kommentarer till inläggen 11838 och 11845 från den 19 juli.

    0,00000003 Hz tycker snitsaren är en lagom blogginläggsfrekvens, som för övrigt snitsarens egen ditos dito i rask takt närmar sig. Världen torde trots detta inte lida brist på bokstäver.

  39. För att inte min tes ska falla känner jag mej här nödgad att kommentera de tomma inläggen och hoppas att det tar spinn i bloggosfären. Varför inte en göteborgsvits..

  40. Ja, varför inte. Dessvärre råder sommarstiltje i bloggosfären och de lustigkurrar, som kunde väntas spinna vidare på göteborgstemat har tagit en välbehövlig semester. Snitsaren själv har redan två gånger berättat de två göteborgsvitsar han har på sin repertoar och googling på ordet ”göteborgsvits” har inte heller givit honom skrivklåda.

  41. Alla former av ordvitsar, buskishumor och fräckisar kan göras till gbg-humor. Det är bara att stoppa in Kålle och Osborn.

    Pröva!

  42. Kålle brukade varje dag ta sin åsna med sig över gränsen, med korgar fyllda ned halm. Eftersom han erkände att han var smugglare när han släpat sig hem varje kväll, genomsöktes han gång efter gång av gränsvakterna. De letade på honom, spred ut halmen, doppade den i vatten och brände den emellanåt. Trots detta blev Kålle alltmer välbärgad.
    Så småningom drog han sig tillbaks och flyttade till ett annat land. Flera år senare träffade en av gränsvakterna honom där.
    -Nu kan du berätta för mig, Kålle, sa han. Vad var det egentligen du smugglade, vi lyckades aldrig komma på det.
    -Åsnor, sa Kålle.

  43. En dag kom Kålle till moskén, oförberedd för sin predikan. Han frågade de närvarande om de förstod vad han skulle säga till dem. När alla svarade nej, sa han att om ingen förstod, fanns det ingen orsak att säga något till dem. Sen satte han sig ner. Nästa vecka, när han frågade samma fråga, svarade alla ja. Eftersom de visste vad han tänkte säga till dem, tyckte han inte att det fanns någon orsak att säga det. Och återigen satte han sig ner.
    Den tredje veckan, sa hälften av de närvarande ja och hälften nej. När Kålle hörde det, bugade han sig artigt och bad de som visste. att berätta för dem som inte visste.

  44. Men det vart ju inte alls roligt! Dessutom finns inte Osborn med!

  45. En dag ropade Osborn på Kålle:
    -Kålle, jag skulle vilja låna din åsna.
    -Jag är ledsen, sa Kålle, men jag har redan lånat ut den.
    Så snart han sagt det hördes en åsnas skri från Kålles stall.
    -Men, Kålle, jag hör ju din åsna där.
    -Vet hut! utbrast Kålle, vem tror du på, mig eller en dum åsna?

  46. En tysk och en fransk och en Kålle skulle se vem som kunde fjärta en kork längst. Tysken fjärtade tjugo meter och fransken fjärtade fyrtio meter. Så hämtade man korken och Kålle stoppade in den. Sen släppte han en enorm brakare och försvann! Efter en vecka stog det i tidningen: Göteborgare mystiskt död i Titicacasjön.

  47. En norsk och en tysk och en Kålle skulle tävla om vem som kunde vara längst i jumpers rum. Efter två sekunder kom norsken ut och höll för näsan. Efter fem sekunder kom rysken ut och höll för både näsan och munnen men Kålle stannade en timme och sen kom han ut och vinkade glatt. ”Hvordan var det muligt att uthärde den förfärdelige duften” sporde norsken då. ”Kak ty mog vyterpetj takoj uzjasnyj zapach” frågte rysken så. ”De va la inget” sa Kålle, ”man har la änna resat fesk i fesketjörka änna”.

  48. Till alla historier om Kålle, Bellman , Nasruddin, Eulenspiegel och andra får vi väl snart lägga ett antal sådana om Tildo?

  49. Det går att producera förstklassig gbg-humor utan att ha med Osborn, eller ens Kålle. Lägg märke till följande detaljer:

    – Själva vitsen har alla hört 1000 ggr och den var inte särskilt kul ens första gången.
    – Vitsberättaren är (som enda person) enormt road själv.
    – Göteborgsattribut såsom fiskebåtar och fiskmåsar.
    – Hur go e den..

  50. Ping: Identitet | Efteråt hos farbror Steffe

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s