Jubileumsintervju

Snitsaren till minne.

februari 21, 2008

Vi är inte många, men sorgen i våra hjärtan är stor, när vi nås av nyheten om snitsarens tystnad. Hans forna forum ”Hotmail” ekar plötsligt tomt och ödsligt. Trots att ingen av hans fem eller sex läsare orkade tränga in i hans knastertorra prosa och någon föraktfullt kallade hans brev för ”spam”, torde alla ändå sakna den gamle kufen. Tack för allt!

                                                                                        ¤

Ovanstående minnesord, formulerade av salig Asgam, utgjorde det allra första inlägget på det som senare skulle kallas ”snitsarens blogg”. Den hade då existerat i en knapp vecka med ett sorgligt,  sedermera borttaget frågetecken som enda bloggpost och i sitt avskedsbrev till sina forna läsare hade snitsaren beklagat att man ”börjat blogga i hans namn”. Sitt eget öde hade han sammanfattat med de klassiska orden: ”Här ligger Pegasos i spiltan, vingklippt, benlös, snöpt och utan tänder. Sådan krake duger inte ens till hästkorv”.

Idag, två år senare är samme snitsare full av livskraft och på den blogg, han en gång inte ville kännas vid, har med hans godkännande inte mindre än 154 inlägg publicerats. Om dessas popularitet vittnar sammanlagt 44250 bloggvisningar med åtföljande 2422 kommentarer och att döma av de sökmotortermer som lett nyfikna läsare hit, försvarar snitsarens blogg också sin plats som kunskapskälla på internet. Vad man än tycker om den nu tvååriga bloggen ”Efteråt hos farbror Steffe”, kan man inte förneka  dess framgångssaga, och vem är bättre skickad att berätta denna än snitsaren själv? Vår första fråga i den stora jubileumsintervju vi förberett blir dock inte av det slag vårt intervjuobjekt väntat sig:

– Då vi anar att denna frågestund kan bli lång, undrar vi om du möjligtvis skulle kunna tänka dig att dagen till ära temporärt lägga bort titlarna med dig själv och kalla dig för ”jag”?

– Intervjuaren beviljas tillåtelse att vid renskrivningen av stenogrammet enligt framlagt förslag byta ut aktuella oönskade namn och pronomen, därest sådana förekommer.

– Du får gärna uttrycka dig lite mindre krystat i dina svar också?

– Det blir nog bra med det.

–  Din blogg har just firat tvåårsjubileum. Hur känns det?

–  Livet bjuder ibland på överraskningar. Att jag skulle ägna en stor del av min tid åt att blogga kunde jag inte föreställa mig för några år sedan.

– Har du haft roligt under de här två åren?

– Att skapa är roligt, när resultatet blir bra.

– Och det har det blivit tycker du?

– Jag är mycket nöjd med min blogg, både vad gäller utseendet och innehållet.

– Är det något du är särskilt nöjd med?

– Mina och Butlerns djupdykningar i Kungliga Bibliotekets tidningsarkiv i jakten på sanningen om Jurij Stepanov håller hög klass som grävande journalistik och utgör nu en viktig källa till kunskap på internet. Vårt försök att spåra såpstilen i spjutkastning på 1950-talet har haft många besök liksom det betydligt gedignare gästinlägget om spjutkastningens aerodynamik. Högst professionell var också den journalist som gjorde reportage från Snitsarbo våren 2008. Även om den bild han gav av oss inte var odelat smickrande, fann han en stilsäker ton som jag tyckte mycket om.  I övrigt har jag fått lita till mina ordinarie medarbetare, som i sin osäkerhet och oförmåga att skriva levande prosa varit tvungna att gömma sig bakom den välbeprövade dialogformen, för att om möjligt fånga verkligheten med hjälp av listigt formulerade frågor och svar.

– Mer berömda skribenter än du har tillgripit samma knep utan att skämmas?

– I våra uppskattade reportage efter viktiga långlopp har intervjuformen varit naturlig, i några fall till och med nödvändig, och Tildos oväntade infall, när hon eller han ställts mot väggen, har förvisso förnyat genren och roat mig mycket, men låt oss likväl aldrig glömma, att dessa ständigt återkommande utfrågningar vittnat om fantasilöshet och bristande uttrycksförmåga.

– Läsarna har kanske ändå föredragit detta framför dina svårforcerade texter?

– När inspirationen tryter, lyser det likafullt igenom.

– Och nu tryter inspirationen?

– Som synes.

– Inte sällan har du låtit intervjua dig själv och på senare tid har denna blogg mer eller mindre antagit formen av ”snitsarens memoarer”. Börjar även det projektet kännas oinspirerat?

– Det har aldrig varit fråga om något projekt. Det ena har lett till det andra och så har det fortgått, men nu tycks dock det mesta ha berättats som kunnat berättas om mitt torftiga liv.

– Redan?

– De som följt denna blogg en längre tid utbrister snarare ”Äntligen!”

– Kunskap föder nyfikenhet och information kräver mer information. Gäller inte det även dina läsare och den bild du tecknar av dig själv?

– Ju mer de har lärt känna mig, desto mer förbryllade torde de ha blivit, och mitt senaste inlägg om ”Stockholmssnitsaren” har knappast hjälpt dem.

– Varför publicerade du det då?

– Att förtiga denna del av min verklighet skulle kännas förljuget.

– Du tycks gärna vilja bli sedd som lite udda och halvt misslyckad?

– Någon sådan ambition har jag inte.

– Kan du inte komplettera den bild du vill ge av dig själv med några normala, mer begripliga minnen?

– Det begripliga är en skälm.

– Är du avsiktligt gåtfull för att dina läsare inte ska inbilla sig att de begriper dig?

– Mina ord saknar avsikt liksom mina tankar, ty jag skriver bara om sådant som tillfälligt rör sig i min hjärna, och då med stor urskillning. Den senaste tiden har jag läst ”Stenografins historia” av Olof Melin, en för mig osedvanligt spännande berättelse skriven av en gigant inom sitt område och just i kraft av detta svår att sammanfatta i ett blogginlägg.  Så snart en lagom anständig anakdot ur mitt liv pockar på uppmärksamhet, lovar jag att berätta den.

– Du låter lite överlägsen?

– Den som läst denna blogg vet att jag inte är främmande för det vardagsnära och till synes torftiga. Vad som fyller mitt huvud kan jag dock inte styra, varför mina memoarer blir därefter.

– Du har undvikit att skriva något om dina närmaste och du har inte heller berört ditt måleri?

– Lögnens försonande filter kräver distans och perspektiv.

– Varför lögnens?

– Beskrivna minnen blir mer eller mindre osanna och om viktiga ting vill jag inte ljuga. Hänsynsfullhet mot mina anhöriga har också krävt återhållsamhet.

– Du sägs inte ha hållit i en pensel på många år. Är det inte dags att lägga ”lögnens försonande filter” över den verksamheten?

– Även döda anhöriga har rätt att vara ifred.

– Bortsett från dina försök till kinesisk och stenografisk kalligrafi har Tildo och i någon mån Startnummer X fått ansvara för bildkonsten på din blogg. Hur känns det?

– Den senares teckningar och fotografier har varit till mycken glädje och räddat månget blogginlägg.

– Och Tildos alster?

– Gamla Tildo!

– Du låter lite sorgsen?

– Tildos mästerverk har påmint mig om min ungdoms övergivna ideal.

– Hade du velat måla och rita så som hon eller han?

– Var tid har sina uttryck.

– Kanske Tildo kan rädda din bloggs framtid med sin konst?

– Även hon eller han tycks numera ha lagt sina penslar och ritdon på hyllan.

– Så synd?

– Utan nyfikenhet dör konsten.

– Är det likadant med din blogg?

– ”Efteråt hos farbror Steffe” har med tiden fått allt svårare att leva upp till sitt eget krav på oförutsägbarhet. Vanligtvis brukar det ligga många påbörjade eller halvfärdiga inlägg i bloggens utkastkorg, men nu gapar det fullkomligt tomt där. Blogginlägg skriver sällan sig själva och eftersom jag är perfektionist har mitt ambitiösa bloggande kommit att fylla en allt större del av min dag. Då krävs det mycket i den andra vågskålen för att jag ska fortsätta att skriva.

– Du har fått uppskattning för dina inlägg. Väger inte det en del?

– Jo.

– Men inte tillräckligt?

– Jag vill åtminstone överraska mig själv.

– Och det kan du inte längre?

– Konst kräver nyfikenhet.

– I ett tidigare inlägg, ”Levende charader”, har du sagt att ”läsarnas gunst är guld värd, men inget att förvänta sig, än mindre eftersträva eller spekulera i” och att ”den dag vi börjar snegla mot läsarens smak och stryka den medhårs, är det dagsatt lägga ner vår verksamhet”. Är det sådant det handlar om?

– Min blogg har främst varit ägnad att roa mig själv, men utan gensvar hade den troligen dött kvävningsdöden långt tidigare. De många kommentarerna har med tiden blivit lika viktiga som de inlägg de ofta inte ens kommenterar. Om jag har tråkigt behöver jag bara gå tillbaka och läsa vad mina kommentatorer skrivit i diverse oförutsedda ämnen. De bloggar som bannlyser kommentarer ”off topic”, vet inte vad de går miste om.

– Bortsett från Tildo, Bertil, annakarin och i någon mån Startnummer X, har dina kommentatorer varit genomgående positiva och inte sällan berömmande i sina omdömen om vad och inte minst hur du skrivit.  Tror du att de varit uppriktiga eller bara artiga?

– Möjligen har de hållit inne med eventuellt missnöje, men de har knappast ljugit.

– Du kanske tycker att du har varit värd beröm?

– Eftersom jag gissningsvis ägnar tio gånger mer tid åt min blogg än vad som är normalt i den genren, vore det illa om det inte blev ett läsvärt resultat. ”Efteråt hos farbror Steffe” är knappast en blogg i vanlig mening utan snarare en samling litterära produkter av obestämt slag. Bloggen har velat vara en scen där vad som helst kunnat hända och vilka upptåg som kommer att tilldra sig där i framtiden vet jag följaktligen ingenting om.

– Din gamla butler kanske skickar ett nytt brev från Finland?

– Förhoppningsvis.

– Eller Tildo kanske kommer i skapartagen igen?

– Det är nog att hoppas för mycket. Nu sitter hon eller han och lägger barnpussel hela dagarna.

– Du kanske börjar rita lite själv på din blogg?

– Det lär knappast hända.

– Varför inte köpa en digitalkamera och dokumentera din verklighet?

– Jag är inte gjord av pengar och dessutom tycker jag lite synd om min gamla fina systemkamera av märket Minolta.

– Kan du inte använda den och sedan skanna bilderna?

– Låt vara att bibliotekets scanner är gratis och ett under i fråga om detaljskärpa och färgåtergivning, men en kontinuerlig dokumentation av min värld med krav på aktualitet skulle ställa sig dyr. Jag vet inte vad det kan kosta att framkalla och kopiera 24 bilder idag.

– Du kanske har gamla fotografier att visa?

– Så som hittills i mån av lämplighet.

– Gamla målningar och teckningar?

– De få som finns bevarade från barndomen är förvånansvärt fantasilösa.

– Och senare alster?

– Alla mina anhöriga äger rätt att vara ifred på denna blogg.  Redan erkännandet av deras existens är en kränkning av deras integritet.

– Blir inte dina memoarer sällynt tråkiga om du konsekvent förtiger allt som har varit viktigt i ditt liv?

– Den frågan har jag redan fått och besvarat i ett tidigare blogginlägg.

– Ska vi betrakta dina memoarer som mer eller mindre färdigskrivna?

– Det blir de aldrig.

– Vad skulle du ägna dig åt om du skulle sluta blogga?

– I bästa fall skulle jag få mycket fritid.

– Kanske ”Stockholmssnitsaren” skulle vakna till liv?

– Möjligen ”Flanören”.

– Konstnären?

– Ni slutar aldrig hoppas.

– Skulle du inte sakna dina kommentatorer om du slutade blogga?

– Min blogg kommer alltid att stå öppen för dem och själv kan jag överleva som kommentator på deras bloggar i den mån de håller sig med sådana.  Ett liv som bloggkapare är inte heller att förakta.

– Läser du många bloggar?

– Antalet läsvärda bloggar är mångdubbelt större än vad en normal människa kan hinna läsa. Jag blir inte sällan lätt sorgsen över alla ord som skrivs och eftersom framkrystandet av mina egna tar allt längre tid,  hinner jag därutöver bara läsa mina närmast sörjandes.

– Du menar de få bloggare, som mer regelbundet kommenterar din blogg?

– Ja, och några till.

– Tycker du att de skriver bra?

– Med tanke på hur lite tid de har till sitt förfogande,  betraktar jag dem närmast som skrivarmonster.

– Har du något att lära av dem?

– Mycket.

– Har du några favoriter?

– Naturligtvis, men om du undrar vilka, får du inget svar.

– Kan man säga att de här två åren har givit dig nya vänner?

– Vänner är ett starkt ord.

– Bekanta?

– Våra inbördes relationer behöver inte nödvändigtvis definieras.

– Har du något att säga till dem?

– Keep chewing !

31 svar till “Jubileumsintervju

  1. Tuggar. Godis. Som inte har tagit slut ännu.
    Av ngn anledning (kanske för att snitsaren ledde mig så) kastades jag mellan hopp och förtvivlan under läsningen. I de värsta stunderna var jag säker på att detta var ett farväl. Nu har jag sansat mig något och anar att bloggen kommer att fira ytterligare jubileer. Puh! Skräms inte sådär!

  2. topp 3! eller hur ska man tolka det (?)

    själv uppskattade jag mycket inslagen om den pre-fosburianska teknikutvecklingen i höjd

  3. Av de 44250 bloggvisningarna som registerats, har kanske hälften varit från Startnummer X (eftersom denna blogg inte handlar om löpning kanske han får se sig omdöpt till Fakedrawer X?), 10000 från Bureborn och resten från Tildo eller Bertil, kan det stämma? St X (eller Fa X) tog en sväng i Hagaparken igår och besåg ombyggnaden av kronprinsparets blivande hem. Han mötte en hund med vidhängande matte och sprang förbi en barnvagn följd av en i djupsnön medstretande mamma. Träden var rimfrostvita och på Brunnsviken en ensam skidåkare. Och vinden som drar igenom oss alla är vinden.

  4. Hoppsan en löparpoet! Det äger sin riktighet att de medlemmar i detta hushåll som inte är inloggade svarar för många visningar och om Startnummer X säger att han besöker bloggens sidor c:a 30 gånger om dan, får vi tro honom. Detta är dock inte hela sanningen. Enligt statistiken kommer dagligen ett dussin besökare hit via Google och andra sökmotorer. Påfallande ofta vill de veta något om spjutkastnig, varför inlägget om de långflygande spjuten hör till de mest besökta och hamnar åtminstone i tio i topp. Däremot är det inte många som är intresserade av Jurij Stepanov, Ni Zhiqin eller Nikolaj Kovtun. Toppposten är nog ”Vid en väg på en sten”, som är publicerad just för googlarnas skull. Påfallande många vill också veta vad ”Handsken (alltså inte tärningen) är kastad” heter på latin och kommer då till sidan ”Språk” där snitsaren lurar dem på skoj. Samma sak med Akilles och hans sena. Det kanske är dags att publicera ett inlägg med skojiga sökmotortermer igen. Kan det månne vara något för bureborn, när godiset är slut? När snitsaren tuggar karameller, får han en reprimand av sin sköterka. Man ska suga på dem så räcker de längre.

  5. Ordet ”pre-fosburiansk” kanske inte är en av de mest googlade.. men om nån jäkel knappar in det så lär dom ju hitta hit.
    Miklós Németh kanske är vanligare på Google eftersom det namnet delas med Ungerns premiärminister 1988-90 som var en av nyckelpersonerna i den händelseutveckling som ledde till Berlinmurens fall.
    Spjukastaren och spjutkonstruktören Miklós Németh är ungefär jämngammal med politikern. Skiljer 2 år.

  6. Till inlägget om spjutkastning kommer man förutom via sökord som ”Németh-spjutet” ( där snisaren är första alternativ) och liknande även när man letar efter andra spjutkastarnamn som nämns där eller i kommentarerna, inte minst Raimo Pihl, som av okänd anledning var i ropet för ett tag sen.

  7. Om det är någon svensk 10-kampare som lyckas prestera ett långt spjutkast så brukar kommentatorerna inte vara sena med att berätta att Sverige har viss tradition med 10-kampare som även presterar gångbara specialist-resultat i spjut. Lennart Hedmark och Raimo Pihl är kända exempel.
    Detta hände vid VM i somras då Nicklas Wiberg klämde på med 75m.

  8. Sökord idag:

    ”varför försaka en enda liten stilla flö 2
    film bio på morgonen dagtid ungdomar 70- 2
    ishockeyordlista jääkiekko 1
    ungersk kulstöterska bild 1
    lammet ljungqvist 1
    stickan pettersson autograf 1
    prosolvia 1
    hur man gör levande charader 1
    biomekanik slägga 1
    nike hoppskor 1

    Och igår:

    arne lammet 1
    anton tjechov snuva 1
    en svensk sång med många adverb 1
    felix erausquin 1
    subskriberad middag 1
    ”gammal man gör så gott han kan” revy 1
    pentti nikula 1
    arne lammet ljungqvist 1
    skumgummi landning 1

    (Intressant att så många blandar ihop Arne Ljungqvist med idrottsläkaren på 1950- och 1960-talet Rolf ”Lammet” Ljungqvist).

  9. Det är nog Startnumrets fel att de båda lammen sammanblandas, nä visst ja, det fanns ju bara ett lamm; Roffe.

  10. Ser man till sökorden som får folk att hamna på min blogg, kunde man tro att folk var fanastilösa och småtrista. Vikingars kläder och hälsenor tycks vara det enda som intresserar googlarna. Men så läser man här och inser att människor har mycket annat innanför pannbenet.
    Eller å säger det mer om vad bloggen i sig har innanför pannbenet….

  11. Vem som kan ha intresse av en svensk sång med många adverb kan man sannerligen undra, men annars tycker snitsaren att sökorden till hans blogg har tråkat till sig med åren blivit mer inriktade på begriplig information. En återblick på gamla inlägg i ämnet (där även bureborn enligt kommentar ska ha fått ovälkommet besök) gör snitsaren lite nostalgisk:

    https://snitsaren.wordpress.com/2008/10/17/manniskor-och-moss/
    https://snitsaren.wordpress.com/2008/08/28/kara-lycksokare/

    Vad ”Lammet” beträffar finns det inget som hindrar att de två Ljungqvistarna kan dela namnet. ”Honken” var inte bara den som vaktade ishockeymålet på 1970-talet (och påstods ha stått och gråtit på Startnummer X’s innergård på Söder) utan också en sentida Holmkvist, också han ishockeymålvakt.

  12. Det fins ju Anders ”Puskas” och Ferenc Puskas. Men Lill-Strimma Svedberg finns det bara en.

  13. Vi får heller inte glömma ”Zamora” Nyholm och Ricardo Zamora. Det fanns ju en ”Stöveln” Öberg före ”Lill-Stöveln” Öberg och en Garvis före Lill-Garvis. Har det månne funnits en ”Strimma” också?

  14. Fanns det också en ”Lövis” större än Lill-Lövis Johansson ?

  15. Lill-Stöveln? Han hette ju Caligula!

  16. Bra fråga. Det tycks oss som om äldre Lill-idrottsmän har en tydligare koppling till sina original. Gösta Lill-Lulle johansson var son till Gustaf Lulle Johansson, medan vi inte hittar någon Pröjsarn till Lill-Pröjsarn. Sveriges första singelmästare i bordtennis Stellan Bengtsson kallades Mini-Stellan för att han var så liten, men det fanns faktiskt en Stellan Bengtsson före honom som bland annat blev svensk mästare i mixed dubbel 1963, då den sentida Stellan bara var elva år. Den förste Stellan, som lustigt nog också var från Falkenberg, kallas i statistiken ”Stellan Bengtsson I”. Ännu färre känner till att snitsaren spelade bordtennis en säsong (1959-60) i Stocksunds pojklag. Tyvärr satte man honom i andralaget, medan hans kompis hamnade i första, varför han snart tappade intresset. Snitsaren brukade ofta förlora sina matcher för att han hellre ville slå snygga bollar än fegspela med underskruv. På den tiden hette han dock inte snitsaren.

    Caligula? Jo ta oss tusan. Här fick snitsaren lära sig något nytt.

  17. Kanske finns nån tradition med racketsporter här i Stockan. Det spelas iaf en del tennis här på somrarna.

  18. Vi ser på Google-kartan att tennisbanorna mellan Kronovägen och Gärdsmygen tydligen finns kvar. På 1950-60-talet ägdes de av familjen i huset bredvid, men snitsaren beträdde dem aldrig. Alla gamla friidrottsbanor i kommunen (Stockhagen, Danderydsvallen och Djursholms IP) är dock borta utom en smal gropig löparbana på Enebybergs IP. Allt ersatt av anläggningen vid gymnasiet. Av gamla idrotter i Stocksund kan nämnas ishockey och curling. Kring 1960 spelade Stockan i näst högsta hockeyserien och man hade ofta spelare i Stockholms tevepucklag. Långt innan curlingbanan byggdes vid Stockhagen spelades curling av de så kallade curlinggubbarna bakom det dåvarande nu rivna posthuset vid Vasavägen-Kaptensbacken. Snitsaren, som bodde strax bredvid, minns deras rop ”Sopa, sopa ,sopa!” om vintersöndagarna.

  19. Sopa kan vara ett verb (imperativ) eller ett substantiv..

    Om ägandet av tennisbanorna nu står det på en plackett på en sten och jag vill minnas att det står att parken ägs av Mörby egnahemsföreing som arrenderar ut tennisbanorna till en tennisklubb där man får lösa medlemskap om man vill spela. Jag bor ca 200m därifrån.

  20. Minns inte om ”Sopa!” som substantiv och omdöme om person fanns redan i början av femtitalet.

    Det kan i och för sig ha varit samma slags ägande av tennisbanorna även förr. Möjligen var det bara så att de närboende skötte uthyrningen och framför allt spelade mycket där själva. Snitsaren var inte så ofta i de krokarna eftersom hans kamrater bodde annorstädes, men han har ändå vägarna i huvudet. Mest hölls han på Sturevägen, där det spelades landbandy om vintern och driver (en fotbollsvariant som det finns anledning att återkomma till) om sommaren. Senare blev det Stockhagen där IK Kometen höll sina mästerskap. Numera besöker han bara Stocksund när han går till tandläkaren.

  21. Jag visste inte att man kunde samla på sökord.
    Däremot minns jag en städare på femtitalet som samlade på skivor med klassisk musik. Honom döpte folkhumorn till ”Schop-häng”. Till samma avdelning för värdelöst vetande kan fogas att fotbollslaget i PO Enqvists Hjoggböle på 40-talet kallades för Kometerna. De spelade i Norra Kustserien och var nära att gå upp i division tre.

  22. Åtminstone på wordpressbloggar noteras i statistiken de söktermer som via olika sökmotorer lett dit de två senaste dygnen. Av dem brukar snitsaren skriva upp de mer anmärkningsvärda. Igår hittade han för övrigt ännu ett papper fullklottrat med sådana, vilket borde rädda åtminstone något framtida blogginlägg.

    Namnet ”Kometerna” känner snitsaren igen svagt. Troligen har laget omtalats i PO’s memoarer. Men den norrländska femtitalshumorn var dessvärre för avancerad för snitsarbo. Betyder efterleden ”-häng” något i sammanhanget, mer än rent franskt fonetiskt. Att snitsaren är trög i huvet märkte han häromdagen, när ha behövde en god stund för att förstå nedanstående vits som han hörde på radio:

    – ”Kaffet är för varmt att dricka”
    – ”Drick upp det så blir det svalt”

  23. Att förklara vitsar är nästan svårare än att förstå dem. Men om snitsaren tänker sig en piassavaborste i givaktposition och att en mänsklig varelse lägger sina båda händer på skaftändan och sedan låter hakan vila på riggen som en kamera på sitt stativ så var det väl ungefär i den positionen som man ofta såg denne musikälskare. Han hängde helt enkelt på sopen och drömde sig bort till någon etyd av Chopin. På den tiden fick man ju ofta tänka sig musik (åtminstone på jobbet) eftersom mp3-spelaren ännu inte var uppfunnen.

    Hoppas förklaringen är begriplig. Åtminstone är den väl så pass omständlig att kaffet hinner svalna innan det blir svalt.

  24. Förklaringen är inte bara begriplig utan dessutom så klar och tydlig, att snitsaren inte bara ser mannen framför sig utan rentav får lust att gå fram och hälsa. Men om herr Sophäng (som vi säger här nere) likt många original ville vara ifred skulle snitsaren naturligtvis respektera det.

  25. Jasså var mp3-spelaren ej uppfunnen?

    Men den minnesgode läsaren av denna blogg kanske erinrar att här kunde vi utröna att ”handdatorn” var uppfunnen av finska spjutkastare på 1950-talet.

  26. Ja, så var det. Men hur såpa på spjuten hindrade handdatorn från att bränna blev aldrig klarlagt.

    Nu förmedlar Google Translate en annan sanning:

    Spjut saponifikation eller fett, för att undvika friktion värme för att bränna rulla huden hand, detta finska namnet ”tvål stil”.

    (Keihäs on saippuoitu tai rasvattu, jottei kitkalämpö polttaisi ihoa heittokädestä; tästä suomenkielinen nimi ”saippuatyyli”).

    Snitsaren hoppas för övrigt att läsarna av denna blogg uppmärksammat sökrutan uppe till höger. Där kan man spåra ord som stått i blogginlägg men tyvärr inte i kommentarer.

  27. Norrlänningar äro kända för sina vackra sje-ljud. Världsmästare i grenen torde vara norrbottensradions Lena Callne (detta apropå schop-häng).

    Den som vill fördjupa sig i mp3-spelarens historia kan ha behållning av att studera följande länk: http://sh.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:16402

  28. Ja, många exotiska folkslag finner det mer naturligt att säga sje-ljud än s-ljud. Osloborna hävdar att de bor i ”Osjlo” och även ungrarna uttalar bokstaven ”s” som ”sje-ljud” (och skriver ”sz” när de menar ”s”). Som rekryt vid I20 i Umeå hade snitsaren också tillfälle att förundras över olika västerbottniska uttal.

    Så har denna blogg begåvats med ännu en tillfartsväg. En framtida googlesökning på ”mp3-spelarens historia” bör leda den vetgirige hit för vidare befordran till mer uttömmande information. Tack!

  29. Grattis i efterskott på tvåårsdagen. Kommer man sex veckor försent får man vara profan!

  30. Jag har länge sagt att en bra blogg har bilder. (Punkt)
    Men det är bra och nyttigt att hitta motbevis. 🙂

    Jag har länge sagt att en bra blogg har rimligt korta inlägg. Gnuggar in mina felaktiga påståenden i ansiktet på mig själv.
    Skönt att ha fel och bli rättad.

  31. När snitsaren läser andras bloggar, föredrar han i sin lättja korta inlägg med bilder och mer än en gång har han givit en blomma till dem som orkat ögna igenom hans egna långa epistlar. Följaktligen får även PaljettenQ en sådan och därtill ett tack för det indirekta beröm snitsaren läser in i hennes kommentar.

    Innan snitsaren lärde sig använda bibliotekets skanner, publicerade han i mån av laglighet bara ett fåtal bilder som han hittat på internet, främst på idrottsmän. Numera händer det allt oftare att bilder ger upphov till hela berättelser, så som till exempel i det nyligen (nåja!) publicerade inlägget ”Döda charader”. Inläggen ”Vintervändbanan” och ”11828” visar möjligen också en ny trend?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s