Tidu

  

tidu-fyra-streck2

 

Att vår vän Tildo snart skulle överge blyertspenna och färgkritor till förmån för den kinesiska penseln och det kinesiska tuschet, var inte alldeles oväntat, varför snitsaren har givit henne ovanstående tecken att syssla med  som en lagom svår kalligrafisk skrivövning. De lär stå för det kinesiska namn, “Tidu”, hon tilldelats i sammanhanget. Innan snitsaren själv lyckats få de båda tecknen “ti” och “du” i någorlunda  balans och symmetri  så som ovan,  har det gått åt ett trettiotal vita pappersark och ändå har han fuskat genom att klippa ihop tecken från tre olika blad och i efterhand korrigerat dem i datorn. Den grafiska, opersonliga effekten har åstadkommits genom att kalligrafin sparats som ”monokrom”.  För en enkel butler ser det snitsigt ut,  men snitsaren försäkrar, att han brutit mot de flesta av kalligrafins grundregler samt att hans penseldrag saknar de allra elementäraste kännetecknen för god skrift.  Samtidigt är han medveten om att framhävandet av insikten om dessa tillkortakommanden inte gör honom till en bättre kalligraf utan bara till en snitsigare snitsare. Nedan visas hans egenhändiga kalligrafi och det våld han utövat på den i datorn. 

tidu-korrigeringar-2                                                                                                                                                

Därefter redovisar vi, hur snitsarens hopklistrade, spretiga alster har anpassats till normerna om tecknens form och inbördes storlek. I kinesisk standardskrift, ”kaishu”, ska varje tecken i princip skrivas så att det får rum i och någorlunda fyller ut en,  för alla tecken lika stor,  osynlig kvadrat.  Det övre tecknet ”ti” har dessutom bättrats på för att balansera det undre tecknets kraftigare streck. Vad snitsaren härvid vunnit i harmoni och konsekvens,  anser han sig mångdubbelt ha förlorat i uttryckskraft.

Tidu storleks och fyrkantsanpassad

Överdelen av det undre tecknet ”du” kan möjligen vara ett så kallat fonetikum, vilket kort innebär, att det anger tecknets uttal. Denna teckendel är snarlik det enskilda tecken med huvudbetydelsen ”herre” eller ”ägare” som uttalas ”zhu” och som utgör fonetikum i många tecken med detta uttal. Att det tjäntgör som fonetikum i tecknet ”du”, skulle eventuellt kunna förklaras av att de två orden uttalats likadant någon gång i tecknens begynnelse.

Mot detta talar, att tecknet ”zhu” skrivs med fem streck både ensamt och som fonetikum,  medan överdelen av snitsarens ”du” enligt tillgängliga källor skall skrivas med fyra.  Det tecken för ”du” (nedan),  som tidigare presenterats som första alternativ i detta inlägg,  skulle i sådana fall inte vara korrekt,  även om  det råkar se snitsigare ut.  Kanske någon läsare,  kunnig i kinesiska,  slutgiltigt kan reda ut saken.

du-fem-streck

.

15 svar till “Tidu

  1. Denna blogg är länkad från en handfull så kallade löparbloggar men så vitt känt inte från några andra. Ändå har det efter vad vi kan minnas bara förekommit ett enda inlägg med anknytning till löpning sedan nyår, ett (i och för sig trevligt) reportage med intervju från Bore Cup i Vallentuna. Är snitsaren inte rädd att de sista sörjande snart ska överge hans bår?

    Det börjar nu så smått våras och Kungsholmen Runt och Stockholm Marathon, två evenemang dit jumper är anmäld, närmar sig med stormsteg. Hur skulle det vara med en ny intervju med sagde löpare? Många undrar hur det står till med honom och hur han ser på sin tillvaro.

  2. Den som inte finner tjusningen i Snitsarens blogg har inte förstått vad löpning handlar om. Om ni frågar mig.

  3. …men även jag tycker det vore roligt med en jumperintervju såhär ”inför”, eller ”pre” som man kanske säger i coola bloggosfären (en intressant förantydan på ”sub” för den delen, när vi nu ändå nördar oss i språkliga detaljer )

  4. Snitsaren ler självbelåtet och svarar, att Fredrikas första kommentar nästan kunde ha skrivits av en någon vis gammal kines.

    Angående jumper viftar snitsaren irriterat med händerna och grymtar: ”Ja ja, vi får se”

  5. Görel-älsklingen

    Masse visade mig dina fina tecken! Mycket imponerande! Hen hao kan! Ångrar att jag aldrig gick på Tien Lungs kurser, det finns ju så många härliga historier och jag skulle gärna ha varit med om minst en själv.

  6. Görel hälsas välkommen till snitsarens blogg, av en del kallad ”dårhuset”.

    Snitsaren säger att han inte minns annat från de där kalligrafilektionerna hösten 1975 än vad han berättat här, så vid närmare eftertanke kan de inte ha varit så många. Han minns Tien Lung som en vänlig försynt man, som möjligen åtminstone delvis kommunicerade på engelska, vilket låter konstigt. Tecknet ”Fu” för ”lycka” med dedikation på kinesiska till ”Ni Du” är i alla fall ett bevis på att snitsaren inte drömt.

    Till skillnad från Görel (anar vi mellan raderna), har snitsaren dessutom glömt den obetydliga kinesiska han lärde sig. När han ser en kinesisk film är han glad om han känner igen något enstaka ord här och där.

    Har Görel något kinesiskt namn?

  7. *funderar*
    Med tanke på hur mycket koncentration och tålamod som krävs för att skriva enskilda tecken i kinesiskan. Och den tid som krävs. Hur påverkar det kinesernas inställning och användning av det skrivna ordet?
    Det är sannerligen så långt ifrån stenografi man kan komma. Ger det effekter på själen?

  8. I snitsarens barndom fick man skolbetyg i välskrivning och då handlade det om den snirkliga skrivstilen. Kanske gjorde det snitsarens generation mer eftertänksam och tålmodig. Annars finns det väl ingen motsvarighet hos oss till kalligrafi som ämne eller till ”skrift som bildkonst”. Det är oviktigt vilken handstil Edit Södergran hade.

    Snitsaren vet inte hur mycket kineser i allmänhet bryr sig om sin handstil när de skriver privat. När man lärt sig kinesisk kursivstil lär det visst gå mycket fort att skriva till exempel anteckningar på föreläsningar. Efter vad snitsaren förstått måste man dock behärska normalskriftens kalligrafi för att det ska bli något bevänt med snabbskriften, men det är möjligt att det är en myt som hållits vid liv av kalligrafer genom historien. Hur det är nu för tiden kan man också undra. Det lär märkligt nog gå fort att skriva kinesiska tecken på dator. Hur det går till vet kanske någon.

  9. Masse kan meddela att Görel-älsklingens kinesiska namn är Gao Rui An. Och att kinesiska vänner försökt ge Masse namnet Ma Si.

  10. Snitsaren undrar om Görel heter ”Lång (hög) Löftesrik Frid”, dvs samma ”Rui” som i ”Ruidian” (Sverige)?

    Masse skulle passa bra att heta ”Häst Otyglad”?

  11. Okej, jag måste hitta en kines och fråga vad jag heter.

  12. Eller, ”kinesiska” finns väl egentligen inte. Eller är tecknen och ljuden de samma oavsett dialekt? Vad är det vi pratar om här, mandarin?

  13. Såvitt snitsaren förstått är det standard-mandarin vi pratar om, där uttalet i huvudsak följer Pekingdialekten och det är så det transkriberas i ”pinyin”. Andra dialekter uttalar orden annorlunda. Skrivtecknen är dock gemensamma, vilket är ett skäl att behålla dem.

    Fredrika får väl heta något i stil med ”kämpa länge”.

  14. Japp, det är samma Rui. Passade bra med lång och svensk, tyckte de…

    Ma ska vara häst, men si är om jag inte missminner mig, vit… Men det kan vara fel…

  15. Tack Masi!

    (Något tecken ”si” för ”vit” hittar vi tyvärr inte bland de 14 ”si” i snitsarens lexikon, men det behöver inte betyda att det inte finns).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s