Äntligen!

”Äntligen stod Gert Fylking i predikstolen”, ”Äntligen fredag, sa Robinson Kruse”. Jag sitter och småvitsar för mig själv i mina funderingar kring ingressen till den intervju jag ska snart göra, när jumper äntligen kommer släntrande över Kungsträdgårdens asfalt. Han är helt klädd i grått och det silvergråa håret och skägget glänser i solen. Stegen är nonchalant spänstiga och några tecken på den hälseneskada, som gjort hans start i Stockholm Marathon osäker, kan jag inte spåra. Han ger mig ett fast handslag och slår sig ner vid mitt bord i skuggan under almarna. Innan jag hinner öppna munnen säger han:

– Du vill veta hur det står till med min hälsena, förstår jag.

– Inte bara jag. Alla undrar?

– Som du såg, kan jag gå obehindrat och det är huvudsaken. Det lär ju bli en och annan kilometer med minst en fot i marken på lördag.

– Och hur går det att springa?

– I förrgår sprang jag sju och idag knappa sex kilometer på blandat underlag. Det gjorde inte direkt ont, så någon mil eller två ska jag nog kunna tassa. Sen får jag se. Det är ju ett par dar kvar att vifta på.

– Så du kommer till start i alla fall?

– Om jag inte blir sjuk. Jag är lite rosslig i rören, men det hör kanske till, när det drar ihop sig till långlopp. Jag har glömt bort hur det känns att starta hel och frisk.

– Man läser på löparbloggar om alla möjliga problem inför loppet. De, som inte är sjuka eller skadade, lider av löpabstinens och allmän rastlöshet. Startnummer X har liknat det hela vid en sekt som väntar på domedagen. Hur kan du vara så lugn när andra biter på naglarna?

– Den troligaste och minst glamorösa förklaringen är, att jag har lågt ställda förväntningar baserade på tidigare erfarenheter. Det brukar skita sig på ett eller annat sätt, så allt däröver är bonus. Jag har lärt mig, att det blir som det blir, oavsett vad jag hoppas eller fruktar. Inför mitt första maratonlopp tänkte jag ungefär ”Nu eller aldrig”. Idag är det mera ”Troligen aldrig, möjligen nån gång, i bästa fall på lördag”. Ungefär så.

– Hur var det när du var ung och tumlade om på kolstybben? Var du inte nervös inför viktiga tävlingar då?

– Jag minns inga ”viktiga” tävlingar. Man höll på från maj till oktober. Det hade kanske varit annorlunda om vi bara haft en tävling varje år med anmälan ett halvår i förväg. Tänk dig en  skock höjdhopparnördar som slaviskt följde Stickan Petterssons träningsprogram i sex månader för att klara två meter på den stora höjdhoppardagen den 31 maj. Klart dom skulle stressa upp sig och bli nervvrak.  Den som  missade årets enda  höjdhoppstävling, skulle nog bli en smula bedrövad.

– Driver du med de unga maratonlöparna?

– Tvärtom. De har min djupa sympati. Been there, done that, som det populärt brukar heta.

– Berätta?

– För två år sen var jag totalt fokuserad flera veckor  före Stockholm Marathon och hade svårt att sova sista nätterna. När loppet äntligen började, blev inget som jag tänkt. Jag hade behövt en andra, tredje och fjärde strategi. Sluttiden 4:40:01 såg jag som ett enda stort misslyckande i stället för det debutresultat, som det egentligen var.

– Hade du inte sprungit Lidingöloppet hösten innan?

– Då var jag kanske för dum och oerfaren för att bli övertaggad. Nu är jag för klok och erfaren.

– Hur är formen annars, bortsett från din skada?

– Bättre än i vintras, men sämre än förra våren. Jag har sprungit runt tusen kilometer sen nyår, vilket är mindre än jag tänkt. Skulle nog behövt några fler långpass. Hur den här hälsenevilan har påverkat formen vet jag inte heller. Efter ett par kilometer på lördag kan jag ge dig ett bättre svar.

– På löparforum skrev du att din målsättning var att ta dig runt  utan att överanstränga  hälsenan och utan att kräkas på kvällen. I löparbloggaren ”Masses” gissningstävling angav du din förväntade sluttid till 4:40:00. Vad tror du egentligen så här mellan fyra ögon?

– Qui vivra verra. Vad jag tror nu spelar ingen roll.

– Någon taktik inför loppet?

– Jag hänger med löparhjorden de första kilometerna. Det får ta den tid det tar. När leden glesnar gäller det att hitta ett eget idealtempo, vilket jag brukar ha lite svårt med, när omgivningen springer för lusigt. Tids nog blir man trött och då kan det vara bra att ha hunnit en bit och gärna på så kort tid som möjligt. Någon ytterligare taktik är inte lönt att förbereda. Efter tre mil är man inte längre samma löpare, som en gång stod på Lidingövägen. Med en trasig häl är det ännu vanskligare att lägga upp riktlinjer. Hur som helst lär det bli en mycket positiv split, om du vet vad det betyder.

– Jag har lärt mig, att det betyder tvärtemot vad det låter som?

– Duktig murvel!

– Ska du fortfarande springa i lättviktsskorna, trots hälskadan?

– Om 240 gram är lätt, vet jag inte. Skorna har ändå hälar att sätta i backen när tröttheten kommer. Det är sköna promenadskor och det är huvudsaken. Jag läste förresten på löparforum om en seriös kille som tänkte springa barfota. Han hade lubbat barfota hela våren.

– Tar du den röda tröjan som vanligt?

– Om det inte blir 30 grader varmt igen. Då blir det kanske något ljusare.

– Utrustning i övrigt?

– En liten vattenflaska att ha i början och en påse gelé. I år dricker jag nog den där äckeldrycken som bjuds och tar kanske lite godis och banan efter banan.

– Banan efter banan?  Ha ha ha, då blir du väl lös i magen? Du kanske bjuder publiken på en äkta enkvistare i pik med dubbel skruv? Ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha?

– Du hörde mycket väl, hur jag uttalade orden!

– Har du nappat på de här idéerna med kolhydrattömning och kolhydrat-laddning?

– Nej, jag tömmer tarmen och stoppar mat i munnen ungefär som vanligt. Jag äter alltid mycket kolhydrater, men eftersom jag vilar, lagras kanske något överflöd i depåerna. Pasta de sista dagarna är dock en trevlig tradition som jag unnar mig. Någon gång borde man testa det officiella pastapartyt. Fast det kanske inte bjuds vegetarisk pastasås där.

– Får du något personligt publikstöd på lördag?

– Den ordinarie påhejerskan lär nog sitta på sin sten vid Kaknäs  efter fyra kilometer. Kanske  kan vi göra high five på  krönet av Greve von Essens väg också om jag orkar så långt.  Jag  beställer SMS-tjänst så hon vet vartåt mitt osäkra lopp barkar.

– Du kanske får en röd ros i år också?

– Who knows? Förra årets ros, som stått i vatten och utvecklat rötter, har jag förresten planterat över i en kruka nu. Den har börjat växa och få nya grenar. När jag hittar en lämplig plats ska jag sätta ut den i det fria. Med åren kanske det blir en meditationsplats för nervösa maratonlöpare.

– Har du ingen mer som hejar på dig, än den där arma kvinnan?

– Några andra är inte föranmälda. Startnummer X har kanske något påhejarfölje som jag kan snylta på. Övriga som känner igen mig får också gärna kasta ett glåpord om de vill. Röd tröja som sagt.

– Så den där X ska springa också. Ni kanske gör sällskap?

– Han startar i grupp C och jag i grupp E. Det blir inte ens sällskap till Lidingövägen. När jag är går mål, är han i redan hemma Uppsala.

– Är den här påhejerskan identisk med den sköterska jag träffade, när jag sökte dig i din bostad häromdan?

– Sköterskan sköter snitsaren och påhejerskan hejar på mig, eljest är de lika som bär.

– Hon var i alla händelser en förtjusande uppenbarelse, vilket man inte kan säga om de andra existenserna i den där gudsförgätna hålan. Jag förstår inte hur du kan bo där.

– Sådant bestämmer man inte själv.

– Vem bestämmer det då? Snitsaren? Eller kanske den där enfaldige betjänten?

– Storylineförfattaren bestämmer handlingen. Vi andra skriver bara manus och regisserar såpan.

– Och är skådespelare?

– Ja, fy fan, jag önskar att jag kunde bli utskriven, som det heter på fackspråk.

– Som Asgam?

– Lucky bastard!

– Jag hör att du fortfarande saknar din vän?

– Du säger det!

– Lycka till på lördag! Eller säger man ”slit av en hälsena!”?

– Går bra vilket som.

– Kan jag stänga av bandspelaren nu, eller har du något att tillägga?

– Jag har en fråga.

– Låt höra?

– Vad låg det egentligen i den där hatten?

23 svar till “Äntligen!

  1. Äntligen! Underbart!
    Tack för en lång intervju, Jumper. Lycka till på lördag och hoppas att både hälsan och hälsenan håller sig i skick.

  2. Heja heja!

  3. Instämmer med föregående, hoppas du får ett bra lopp!

    Kommer du förbi Nix efter loppet?

    Och just ja, kör hårt! 😀

  4. Kan hälsa till jumper att det även bjuds vegetarisk pastasås på pastapartyt. Dock ingen glutenfri pasta, så där ryker en potentiell dejt för min del.

    Lycka till med positiv split. Låter som en målsättning som är svår att misslyckas med. Hurra!

  5. Lycka till Jumper! Jag lovar att heja och tjoa (på skånska) när du susar förbi i din röda tröja!

    Och, ja just det.. Förärar du Nix ett besök efter loppet? Hade varit en ära att få träffa dig.

  6. Så mycket löparklokskap! Och härlig läsning!

    Jag håller tummarna för att ditt lopp blir bästa tänkbara, Jumper!

  7. Jumper ber att få tacka för stöd och lyckönskningar.

    Av dem bland denna bloggs trogna kommentatorer, som ska springa, startar alla utom Fredrika och Johan före Jumper. När Johan armbågat sig fram från sin alltför blygsamma startgrupp, passerar han jumper, som då fortfarande har god fart. Fredrika får vänta med att springa förbi jumper tills han går under andra varvet. Jumper lär vara väl synlig både för dem och för Benet (var står du?) i publiken. Jumper fruktar inte värmen, men är lite rädd att han ska envisas med att fortsätta springa även om hälen börjar göra ont. Ibland får skräckvisioner om att han startar snabbt och får oväntad rekordvittring, med invaliditet som följd. Efter loppet kommer han, om han fullföljer, att ta sig till Östra Station stödd av en eller två påhejerskor. Väl hemma uppsöker han, för att hålla traditionen vid liv, lämpligt ställe att tömma magen. Han förundras stort över dem som planerar att dricka champagne direkt efter målgång. Det är väl enklare att sticka fingrarna i halsen, skojar han.

    Inte ens i stridbart skick hade han varit något för Nix och hans gäster. Han är inte någon ”IRL-snubbe”, som han uttrycker sig. Tildo verkar däremot dyka upp på Essingen under förutsättning att hon får ta med sig Bronte.

  8. Jumper, känns som att du gör en Bergman när han frågade vem ha sagt……” Om ni kommer ihåg den.

    Lycka till på lördag.

  9. Nej, Allan, här behöver vi hjälp. Vad sa Bergman?

    Lycka till själv!

  10. I ett tafatt försök att inte framstå som ”Kung av Baisse” måste jag säga att armbågstaktiken visserligen kan vara effektiv, men att passerandet av Jumper, iklädd röd tröja, kan dröja. Min form kan bäst jämföras vid en tombola. Jag har ingen som helst aning om vad som kan trilla ut luckan på lördag. Men ser jag dig lovar jag att leverera lämplig uppmuntran!

  11. Vem av systrarna Bronte är det som Tildo tänker ta med sig? Eller är det kanske deras ökände festförstörare till lillebror som får följa med? Det skulle ju passa bra.

  12. Hur länge tombolan jumper kan hålla tombolan Johan bakom sig, skall bli spännande att följa. Om den senare vill uppmuntra den förre bör han veta att de vanliga genomskinliga lögnerna i stil med ”Du ser stark ut” inte biter. Ropa ”Har du glömt rollatorn gubbfan”, så blir det fart på jumper.

    Till startnummer X vill jag säga att hans fråga var väntad. Jag undrade bara vem av denna bloggs belästa kommentatorer som skulle ställa den. På bloggspråk kallas det att lägga upp för smash. Lillebrodern var dock okänd för en obildad butler, men har bekräftats av den bildade sköterskan. Nej, Bronte är en brontosaurusunge som Tildo har hittat och tagit hand om.

    Att fråga efter Uppsalamusslans form inför morgondagen, är väl inte lönt. I jämförelse med Startnummer X framstår den gåtfulla sfinxen (finns det nån sån?) som lösmynt.

  13. Det framgår inte om sfinxen praktiserade maratonlöpning. Det finns hur som helst ingen dokumentation som tyder på att hon någonsin, till skillnad mot St. X, dristade sig till att i förväg gissa sin sluttid i ett maratonlopp. Dock hoppas han slippa utöka sin samling av brödrostar med ytterligare ett exemplar. En morot god som någon.

  14. Ska vi tolka det som att X:et siktar på att underskrida sin gissade tid 3:43:08?

    (Snitsaren undrar för övrigt om det handlar om löpning 1500 meter, där Häggs 3:43,0 (senare tangerat av Lennart Strand) gällde som världsrekord i ett tiotal år. (Nix förväntade 3:26 och Allans 3:21 är i det sammanhanget sensationella tider (Butl. anm.)))

  15. Vår tolkning är att det gäller sk ”Ranelidtider”. Dvs, tider som presterats i mindre sammanhang, enligt principen ju mindre sammanhang desto mindre tid.

  16. Jumper ska nu åka in till Östermalms IP och hämta sin nummerlapp och ta för sig av gratisutbudet. Han har ont lite överallt och är lite rosslig, men han hävdar bestämt att en liten löptur i morgon ska göra honom gott. Enligt senaste detaljkartor på smhi.se ska det bli 22 grader och svag sydostvind i morgon eftermiddag. Enligt Pär med håret ska det däremot bli över 25 grader, varför jumper kommer att vara lätt igenkänd i sin röda tröja, sitt gråa blottade hår och sina kisande ögon. Resten kommer att som förra året springa i ljus tröja, vit ful keps och solglasögon. Jumper räknar med att bli uppmärksammad av speakern så som under senaste Lidingölopp.

  17. Startnummer X vill härmed ta tillfället i akt och önska alla läsare av denna blogg, och alla andra medlöpare, lycka till i morgondagens urladdning. Det verkar inte bli så varmt som förra året, så det blir säkert en fin resa. Som marathonlöpare ska man inte underskatta vanans makt. ”Never change a winning team” är en devis som man ofta glömmer bort. Alltså bör man ha väl innötta skor och kläder, inga impulsköp på Runner´s Store! Dessutom behöver man inte ta med sig egna energikällor, typ geler. Det duger gott med sportdrycken som bjuds om man inte tänker vara ute 5-6 timmar men det är väl ingen som tänker? Det kommer säkert att gå bra, själv såg Startnumret Lilian Magnusson (Prinsessan Lilian borde vi kalla henne) på Löplabbet i Uppsala (där han var och impulshanlade obenägen att följa sina egna råd-vad hon gjorde där förtäljer inte historien) . Det kändes hur som helst som ett gott omen.

  18. Tack! Lycka till själv!

  19. Jumper kommer just hem från sin stadsresa med en stor påse full med maratonprylar. Någon handduk blev det inte och bara det sista numret av RW. Däremot något slags liten maratonväska och framför allt en vit Stockholm Marathon-keps, varför jumper nu tvekar om han ska gå med i tråkiga kepsgänget eller följa sin gamla barhuvade plan. Efter en stunds grubbel bestämmer han sig för att följa Startnummer X råd att aldrig ändra ett förlorande lag. Möjligen tar han med sig kepsen att vinka med eller göra den berömda svepningen i vattenhon. Jumper träffade inte på någon prinsessa men väl Alex B, Vallentuna FK’s snabbaste maratonlöpare med ett pers på strax över 2:20 (även om det var 25 år sen och i annan klubbdress). Han stod i Nike-ståndet och önskade mig god tur. Vad sa du nu då, Startnummer X.

    Det verkar som om jumper i morgon kommer att ha stöd av två påhejerskor. Hur många har X?

  20. Lycka till X! Lycka till! Och alla andra, lycka till! Och alla som inte springer! Också lycka till! Nu kör vi! Lycka till!

  21. Vill instämma i Bernhards Lycka-Till-kör… Lycka till alla ni som skall springa!

    Själv skall jag stå nånstans i närheten av Slussen och tjoa och heja och spana!

  22. Kepsen är faktiskt alldeles utmärkt som vattenskopa. Alex B har jag inte sett ännu, men kanske står han kvar i morgon då jag släntrar in för min nummerlapp. Alla trevliga gratisprover är säkert slut sen länge. Min för detta kollega som jag såg som hastigast idag, tänkte tydligen köra i 3:50/km tempo så länge det höll, den tiden gör jag inte ens på ett intervallpass. Jag önskade honom lycka till och sa att vi kanske ses i mål. Jag tror han tog det som en förolämpning.

  23. Ping: Hypotetiskt « Efteråt hos farbror Steffe

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s