jumper

I den moderna naturvetenskapen talar man om ”den stora smällen” och varje religion med självaktning håller sig också med en trovärdig skapelseberättelse. På samma sätt skriver varje gemenskap sin egen historia om hur allting en gång började. Det må gälla bildandet av Nationernas Förbund eller hur mamma och pappa en gång träffade varandra. På snitsarens blogg får vi hålla till godo med Oddvar Moens teori:  I begynnelsen var ”snitsaren”. I sin ensamhet skapade han ”löparen” och ur de båda uppstod så småningom ”jumper” enligt ekvationen:     Snitsaren + löparen = jumper + Tildo.   Om denna fusion varit till gagn för mänskligheten kan diskuteras, men termerna i det högra ledet har naturligtvis anledning att vara tacksamma för sin existens. Signaturen jumper började synas på Löparforum (puls.se) i slutet av juli förra året, medan Tildos namn dök upp där först ett par månader senare. Jumper höll till en början en låg profil med pliktskyldiga  anteckningar under rubriken DT (dagens träning) och diskreta faktaupplysningar i de ämnen han behärskade, främst idrottshistoria, men snart skulle han visa upp en helt annan sida. Kanske var det Tildo, som redan då pockade på uppmärksamhet med sin medfödda önskan att fisa i kyrkan. Friidrotts-VM pågick som bäst i Osaka och intresset på forumet var stort, varför jumpers tillspetsade kommentar ”Elitidrott är fånigt” inte föll i god jord. Därtill uppmanad utvecklade han sina avvikande åsikter i vassa formuleringar, och den långa tråden ”fjärdeplatser” blev något av hans personliga slagfält. Idag är ”jumper” en aktad signatur på Löparforum, där han fortfarande skriver ”dagens träning”, och i löparbloggosfären väcker hans kloka kommentarer respekt. Efter nyår har man också kunnat följa hans löpturer via tabeller och kartor på ”jogg.se”. Eftersom han ändå hänger över min axel när jag (Asgam) skriver detta, passar jag på att fråga honom:

– Vad tycker du om din tid som signaturen ”jumper”?

– Ibland tittar man sig i spegeln och undrar: ”Hur hamnade man här?”. Det har gått lite fort, om man säger så.

– Minns du varför du började skriva på Löparforum?

– Jag tror att det var någon sakuppgift, som behövde rättas till. Det var likadant när jag kommenterade bloggar i början. Tildo hävdar med eftertryck att jag är en besserwisser och det kanske är sant.

– Du hade åsikter om elitidrott. Tycker du likadant idag?

– Ja, men jag skulle inte orka skriva det.

– Vad var det egentligen du tyckte var fånigt?

– Jag svarar som jag gjorde då. ”Åtta snabba män har gått till final på 100 meter. Alla springer fruktansvärt fort, men en råkar vinna med en futtig halvmeter och börjar boxa i luften och slå sig på bröstet och fjanta runt med en flagga, medan en annan, som blivit trea, sätter sig och deppar med tom blick. Det fåniga är att de flesta tycks anse att detta är normalt”.

– Hur skulle du vilja ha det istället?

– Alla åtta borde springa ärevarv. Tillsammans har de bjudit på en fin uppvisning och även publiken på bortre långsidan vill se dem. Så gör ju redan tiokampare och sjukampare.

– Det var en vacker tanke?

– Alla tyckte inte det.

– Du gillar tydligen inte flaggdansande segrare heller?

– Av alla segerjubel är väl det där stereotypa dansandet ett av de minst spontana. Koreografi enligt standardformulär med den förberedda flaggan nerkastad från läktaren. Förutsägbart, fantasilöst och småfånigt. Vanlig hederlig glädjefnatt är något annat.

– Många hade tydligen också svårt att ta till sig ditt resonemang på Löparforum om medaljer och fjärdeplatser?

– Jag har alltid haft svårt att förstå det speciella med att ”komma på pallen” och få en medalj. Vad ska man ha den till? Det finns ju resultatlistor om någon skulle betvivla placeringen. Vad sportjournalister, tevetittare och andra bifigurer kan ha för glädje av just medaljer, är ännu obegripligare. Myten om den förhatliga fjärdeplatsen har upprepats så ofta att de tävlande sedan länge tror på den och reagerar enligt det förväntade mönstret. Segraren och ofta även tvåan och trean springer med flaggor medan fyran sitter och deppar.

– Vad kan man göra åt det?

– Det brukar sägas att ”en bronsmedalj” låter bättre än ”en tredjeplats” och att ”en silvermedalj” låter bättre än ”en andraplats”. Om det fanns en ”järnmedalj” kanske de fjärdeplacerade skulle bli lite gladare. Fast då skulle väl femmorna börja gråta i stället. Kanske ett fint diplom med bild, resultat och placering till alla fullföljande kunde vara något att rama in på väggen och peka på: ”Jo, nog var jag med och kämpade i OS alltid”.

– Du hamnade väl själv på prispallen ibland förr. Var inte det en stor upplevelse?

– Jo, när jag var tolv år och vann en skoltävling i länghopp. Det berättas om det i snitsarens brev.

– Inte senare?

– Minnena bleknar bort, vilket möjligen tyder på att jag inte var så intresserad. Vid något junior-DM på Krillan fick jag en bok på prispallen, ”Guldhönan” av Eva Alexandersson och jag minns att jag tyckte att det var ett lite konstigt pris. En annan gång fick jag en snygg bricka med blommotiv. Placeringarna kommer jag inte ihåg.

– Du fick aldrig någon medalj i senior-DM. Om jag minns rätt blev du som bäst fyra i både höjd och tiokamp. Är du inte bara en räv, som säger ”surt”?

– Om någon av medaljörerna varit sjuk, hade jag knappast blivit gladare. Jag såg idrottandet mer som en konstart och försökte bara bli så bra som möjligt. Redan då ville jag vara en cool snubbe.

– Och det var du?

– Jag jobbar på det.

– Du sörjer inte heller den där medaljen, som du aldrig fick, alternativt tappade efter ditt Stockholm Marathon?

– Jag fick ett diplom och en röd ros, det räcker. Jag fick en ros förra året också, fast jag bröt loppet. Den står fortfarande i vatten med blad och rötter. Funderar på att plantera ut den i naturen.

– På Löparforum hittar jag också några udda inlägg från ”jumper” om flaggor och nationalsånger och du driver ofta med dig själv och dina ständiga hänvisningar till femti- och sextitalets idrott. Så småningom tycks du ha hittat en försiktigare framtoning som en lite eftertänksam gubbe. Tappade du stinget?

– Jag fick fullt upp med att hålla ordning på Tildo.

– På forumet ”jogg.se” kallade du dig ett slag ”Tildo Jumper”. Vad var tanken bakom det namnet?

– ”If you can’t beat them, join them”. Eller lite som materia och antimateria, vi tar ut varandra. ”Tildo Jumper” blev ju en ganska tandlös skapelse, som ogärna lade sig i debatterna på joggforumet.

– Nuförtiden tycks du och Tildo mest hålla till på olika löparbloggar, inte minst denna. Om ni hållit er i skinnet, hade snitsaren fått en lugn ålderdom, och jag hade sluppit det tunga ansvaret för hans ofrivilliga blogg. Hur började egentligen hela den här karusellen?

– Med två uteblivna kommatecken.

– Låt höra?

– Jag hade en klåfingrig ovana att agera besserwisser med små inpass på olika löparbloggar, främst naturligtvis på de två tongivande, ”Asfaltsjokerns leende” och ”42195”. En dag i december skrev jag en lite längre kommentar och Tildo kompletterade informationen. Ett klurigt svar med en avslöjande fråga om två kommatecken angav en ton som Tildo och jag snart sjöng för fulla halsar. På Nix och Masses bakgårdar var det skojigt att leka. Resten är blogghistoria.

– Var hittar man detta historiska dokument?

–  Här

13 svar till “jumper

  1. Tackar och bugar för ytterligare ett rafflande inlägg och en eminent intervju. (Försöker hitta alternativa adjektiv denna morgon…).

    Håller förexten med Jumper i medaljfrågan. Vad ska man ha dem till?

  2. Tackar och bugar på gamars vis. Jag är bara så imponerad att du (Bureborn) orkar läsa dessa långa tirader. Godbitarna på din blogg är som delikata haikudikter i jämförelse. (Här förväntar jag mig att du svarar: ”Dina inlägg, Asgam, är som en ocean av visdom att dricka ur” )

    Redigerat: Jag har flyttat sista parentestecknet ett steg åt höger. Jag blev riktigt rädd, när det vid första publiceringen uppstod en så kallad smiley som jag aldrig skrivit dit. Tydligen betydde ”citattecken och högerparentes” plötsligt (men varför inte alltid?) en blinkande gubbe. På detta får jag vara observant. Jag är, liksom Tildo, medlem i nätverket ”Våga vägra smiley”, medan jumper ibland böjer sig för konventionen.

  3. Dina inlägg, Asgam, är som maten tant Rut tvingade i oss på barnhemmet för 126 år sen. Tuggan växer i munnen tills man kvävs. Varför intervjuar du bara jumper hela tiden?

  4. Dina inlägg, Asgam, är som en ocean av visdom att dricka ur.

    För att undvika att det uppstår oönskade fejjor på bloggen kan du avaktivera funktionen. Settings uppe till höger – skriv – och så ”bockar” du av. Men vill du verkligen inte krydda en eller annan kommentar med 😈

  5. Tack, men där hittar jag bara de vanliga 🙂 och 😛 inte ens en blinkgubben 😉 och framför allt inte någon ”). Eller väljer man alla tänkbara gubbar eller också ingen? Jag föredrar att botanisera bland snitsarens hotmailgubbar. Den här har dock ännu aldrig kommit till användning:

    (Varför blev det inget?)

  6. Det är alla eller ingen som gäller.
    Uppfann just en till ”sötnos” :mrgreen:

  7. Kan du trolla? Eller finns den här i wordpress gömmor?

    Översättningsformeln för hotmailgubbar, som jumper en gång fick på Löparforum, fungerar tydligen inte överallt. Inte heller den trollformel han ficka av herr Masse, som länkar ett ord till en adress. Den fungerar Här i kommentarerna, men tydligen inte i inläggen. Där gäller en annan trollformel, som jag just hittade. Lite mycket för en liten gamhjärna att hålla rätt på.

    Till Tildo: Din tid kommer.

  8. Kan ju inte avslöja mina yrkeshemligheter…

    Eller rättare sagt, hittar inte ”smileyfacit”. En 😈 uppstår om du skriver kolontwistedkolon. Kolon i teckenform alltså, inte med bokstäver.

    Ser sannerligen fram emot att läsa en intervju med Tildo. Måste vara klurigare att intervjua än Carl Bildt – alla journalisters fasa.

  9. Ha ha Tildo-pucko det där är ju slash och inte något ”twisted”.

  10. berglundbloggar

    ”Det här är faktiskt på väg att spåra ur” (var har jag hört det förresten?) så fortsätt! 😀

  11. Orvars ekvation kan väl inte stämma. Om snitsaren och löparen har blivt jumper och jag, hur kan det då komma sig att snitsaren finns kvar? Han ligger ju här på sängen och är urtråkig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s