”Vaknade klockan två och smög mig ut på tå för att inte väcka huset. Efter en snabb hårdbrömacka med marmelad och sardiner bar det av mot trollskogen. Rimfrosten gnistrade i skägg och syren och pannlampan fick konkurrens av en glad fullmåne. Nattisen knastrade under löparskorna på stigen upp mot Goe Mosse. En uv skrek ”Uhu” i björnbärsbråten men annars var jag ensam i novembernatten så när som på en liten grodfröken som utmanade mig på en rask kilometer längs Trollsjöns strand. Hon undrade vad jag var för en konstig grodman utan syrgastuber. När jag kom in i skogen stanna ja o stetcha 🙂 kände lite 😉 tänkte eg ta 2,5 km 3 varv 😦 men ändrade mig 😀 när ja fick sällskp av P o Q (snygg mössa!) o Y som ja inte sett p länge 😉 Försökte haka på Hasse 😦 men d blev tvärtom han som inte kunde haka på mig :-D, kom fel o hamna på 3,5 baklänges i skönt 4:25-tempo, myste en stund 😦 åt fullmånen 🙂 lr kanske d bara va en smiley som hamnat fel. Stnnade o stretcha (tack för chokladen R 😦 ), 4:35 på sista utan W, helt OK, kände lite i hamstr 😦 o bstmde mej f a stanna o göra plankan o kudden o allt va fn d htr innan ja fortsatte. När jag kom ut på asfalten igen fick jag snedställa överkroppen för att kryssa i den hårda vinden 17 m/s. Fullmånen rakt i ansiktet satte ner sikten till ungefär 0,74. Tog ett par koppar kaffe för att smörja senfästen och brosk. Kärvade i quadriceps åt båda hållen. Hängde lite med huvet men rätade upp i motvinden på 19:e km på svaga 3:17:00 dvs ung 3:17/km. Fick tamef-n ont i hela kroppen och var tvungen att krypa 300 m för att få lite anständig volym. Stretade ifrån och bet emot svagt utan att få ordning på muskelfibrerna men kunde dock jogga 5 km på lusiga 16:31:03 dvs 3:18/km. Frestad av den stiliga fullmånen avslutade jag med två varv à 5 km runt motionsspåret samt en avstickare på Fornminnesvägen ut mot Gamla Nollberga, där jag strax efter den gamla kvarnen tog av åt höger över den gamla järnvägsbron, varefter jag genade förbi ett gammalt ödehus och fortsatte stigen in i en gammal, numera kalhuggen urskog, där jag tog av åt höger in på en ännu äldre väg och därefter åt vänster över en numera riven bro och vidare förbi ålderdomshemmet, varefter jag vek in på en igenväxt stig förbi den nedlagda gamla idrottsplatsen, där det utkämpades många spännande strider på kolstybben under 1950-talet. För att slippa springa samma omständliga väg hem igen, tog jag av söderut genom vinodlingarna och följde den slingrande asfaltvägen förbi (den dessvärre ännu inte nedlagda) tjurfäktningsarenan upp mot Sierra del Monte, 7224 m.ö.h. med en stigning på 7435,3 m, 1080 hPa, p/e 8,2, nästan vindstilla men svinkallt, +27 grader i skuggan, fullmånen röd och grann, men fortfarande lika fjärran, trots att jag nu hade sprungit mer än halvvägs dit. Eller hade jag räknat fel? ”Fundera på det du, din lilla skitunge”, flinade mångubben. Det var då jag såg att jag var alldeles naken. Hur länge hade jag sprungit så? Jag vaknade kallsvettig med täcket på golvet och nattlinnet runt halsen. När jag tittade mig i spegeln upptäckte jag att även huvudet och kroppen fattades. Så är spelets regler, suckade jag, medan jag långsamt snörde på mig löparskorna. Jag smög mig ut på tå för att inte väcka huset. Efter en snabb hårdbrömacka utan pålägg bar det av ut i kylan. Det blev en liten lagom joggingtur på ett par kilometer innan det var dags att cykla till jobbet, lite trött i benen men annars nöjd med morgonens två träningspass”.
Denna märkliga berättelse kunde man läsa på Löparforum (puls.se) under rubriken ”DT” (Dagens träning) den 7 november 2007. Det var signaturen ”Tildo” som hade visat sina apkonster. Bland de parodierade stilexemplen igenkändes genast de långa, omständliga meningarna hos signaturen ”jumper”, som också reagerade med förväntad indignation. Denna verbala osämja var naturligtvis inte någon tillfällighet. Där jumper skrev, dök ständigt Tildo upp som hjälpgumma och trätosyster och den förre var sällan sen att gå i svaromål. I detta drama tycktes båda spela sina roller med inlevelse, men snart nog skulle det visa sig att Tildo givits alltför lös regi. Vid ett tillfälle urartade hennes improvisationer så till den grad, att jumper fick ta sin väninna i örat och offentligt be om ursäkt å hennes vägnar. Någon debattör undrade om de båda ”delade person eller dator” och en annan kallade dem ”dubbelnickare”, anklagelser som naturligtvis tillbakavisades. När de båda sedermera fortsatte sina inbördes uppgörelser i kommentarer på några tongivande löparbloggar, framkastades djärva ideer om Tildo som jumpers antimateria, hans sämre eller rent av bättre ”jag”, det vill säga, helt enkelt hans dåliga samvete. Till slut kunde dock Oddvar Moen lösa gåtan med sin eleganta fusionsteori.
¤
Att i ord söka fånga Tildo, är som att gripa efter en tvål i ett vattenfall. Likt det åttonde ökenelementet kan hon inte beskrivas utan att förändras. När så denna egendomliga varelse, mot löfte om ”gottis”, har beviljat en enkel butler audiens för en intervju, är det sålunda en mardröm som går i uppfyllelse.
Efteråt hos farbror Steffe 
En skamsen butler erkänner att detta blogginlägg skrevs för flera månader sen. Då det emellertid lovar, eller ska vi säga förvarnar, om en intervju med Tildo, som av olika skäl aldrig blivit av, har det fått vänta på sin tur bland andra lika inaktuella utkast. Dessvärre verkar det lilla missfostret nu vilja göra snitsaren till lags, varför en stackars butler har tagit några dagars semester för att samla krafter.
Tackar för ännu ett synnerligen humörshöjande inlägg och ser med spänning och barnslig förtjusning fram emot det som komma skall! En intervju med T:et… Nästan för bra för att vara sant!
Det är så jäkla bra. Kan inte Tildo få en spalt i Runners World?
För att återkomma till Startnummer X priset, så vill han (X) meddela att priset består av en fin medalj föreställande Starnummer X, en maratonmössa (med propeller) samt en orginalteckning föreställande Startnummer X i löptagen (ur hans kommande (jaså??) seriealbum ”The X files or What I think about when I run about talking). Frågan han inte löst ännu är bara varför man ska bli belönad? Det får nog bli upp till prisjuryn att besluta (den består av Startnummer X och hans två, inte katter, men gosedjur: Billy och Nilsson). Kanske blir man belönad för att ha sprungit snabbare än X i Stockholm marathon eller snyggare eller långsammare eller varit allmänt snäll mot X eller alla fyra sakerna på samma gång.
A propos ingenting, kan meddelas att en alternativ skildring av Boston marathon finns på en viss löparklubbs hemsida. Om personen som figurerar i den berättelsen har något gemensamt med Startnumret (mer än sluttiden) förtäljer dock inte historien.
Hihi! tackar för det – jag behövde något att boosta sinnet med denna morgon. Nu är det minsann fart på hjärncellerna igen. Och skrattmusklerna.
Jag röstar för att enerverande chefredaktören för RW upplåter ledaren till Tildo!
X:et: Tänkte själv tipsa om att bloggosfärens besökare borde besöka en viss klubbs hemsida för att läsa om vissa bravader i Boston. (hittade dit alldeles själv) Men var osöker på hur inkognitot löparen ville vara. Men nu säger jag: gå in på en viss löparklubbs webbplats och läs en strålande berättelse från Boston Maraton!!
Kan man få pris även om man inte springer Stockholm maraton? Jag kan vara fyra gånger så snäll istället.
Det låter som en bra början, men fyra gånger så snäll som vad? Som Startnumret (det är ju fett lätt)? Eller som Bureborn (det är ju betydligt svårare)?
Vi är ett gäng som gärna vill läsa mer om bravaderna i Boston som komplement till snitsarens tidigare intervju, men på sagda hemsida hittar vi inget sådant. Törs vi be om hjälp i form av en direktlänk, eller utförliga instruktioner.
http://www2.idrottonline.se/templates/PageWide.aspx?id=300694
Fyra gånger snällare än Tildo?
Ständigt denna Tildo! Aldrig har ett stort pris fått mindre uppmärksamhet vid kungörandet (jfr t ex med kungörandet av Peter Englunds Pol Pot pris som ju väckte en enorm uppmärksamhet), men Startnumret ger sig inte utan jobbar idogt vidare på att sprida informationen. Just nu sammanställer han en prisaffisch, som han tänker låta sprida via kapade bloggar (om nu någon låter sig kapas). Alternativt tänker han hacka sig in i NASAs system för att få lite mer kosmisk spridning.
Från sitt inhopp med rapport om ”Dagens Träning” på löparforum för ett och ett halvt år sen, säger sig Tildo själv inte minnas något. Efterforkningar har givit vid handen att hennes uppenbara parodier förbigicks med tystnad så när som på jumpers höttande med den verbala näven och någon okänd ”Magnus Berglund”, som uppmuntrade Tildo med känt beklagligt resultat. Den dag Tildo börjar parodiera andra bloggar, är det dags att stänga denna butik.
Till Benet, som ser fram emot en intervju med nämnda varelse, kan sägas, att det gör i varje fall inte en stackars butler, men när snitsaren en gång bestämt sig, får man bita ihop.
Till dem som vill locka in Tildo på den journalistiska banan, finns inte annat att svara än att ta sig för pannan. Dessbättre svarar hon själv, att RW är en *****tidning. Hon är mer inne på att starta en egen publikation kallad ”TW”, vad dessa initialer nu kan stå för. Hon har också besluta instifta ett eget pris, som hon vill kalla ”Tildos toja tjöstpjis” och som ska uttdelas till alla som inte klarar Startnummer X’s tuffa villkor.
Vi tackar slutligen Startnummer X för den trevliga berättelsen från Boston Marathon. Av bilden att döma tycks huvudpersonen vara enäggstvilling till startnumret självt. Hur denne bror kunnat bli så frimodig att han kallar sig ”jag” vet inte en enkel butler. Kanske blev han favoriserad under hela uppväxten, medan startnumret ständigt fick stå och vänta på sin tur med nummerlapp i hand. Tydligen fick startnumret sin revanch under flygresan hem, där han hamnade mitt emellan de kenyanska stjärnorna, medan den eventuella brodern fick sitta på raden bakom.
Snitsaren tror dock att ULK-löparen i berättelsen bara är en banal dubbelgångare till Startnummer X, medan Tildo med en Tildos envishet hävdar att någon av de två, oklart vem, är en bortbyting.
På Bureborns sista fråga svarar Tildo att ”Det går inte”.
Till sist önskar vi Startnummer X (som hann emellan) lycka till. Bloggkapning är en konst som kräver en blandning av fingerspitzgefühl och vanlig hederlig bufflighet. Vi föreslår att han börjar med sagde Englunds blogg. Kanske lyckas han bättre än Asgam.
I morgon tycks det tävlas lite varstans. Några löpande bloggare springer Spring Cross i Liljansskogen. Andra kämpar fem mil på Lidingö. Ytterligare andra tar sig två varv runt Kungsholmen. Möjligen deltar någon i Springtime i Helsingborg också.
Medan Tildo påstår att hon ska ”lubba rubbet”, nöjer jag mig med halvmaratonloppet. Det senaste löppasset kändes som katastrof med ben helt utan spänst. Ett sår på knäet läker långsamt och stramar en smula. Lite småförkyld är jag nog också om jag känner efter. Nytt för i år på Kungsholmen runt är vänstervarv och chiptidtagning med startgrupper på Norr Mälarstrand. Jag ställer mig längst bak i startgruppen med kapacitet för 1:45-2:00. Förrförra året satte jag mitt personliga rekord 1:51 och förra året hade jag 1:55 i värmen, varför 1:59 bör vara ett bra riktmärke i år. I dessa tider är jag glad att över huvud taget kunna springa.
Lycka till alla i morgon och särskilt alla som inte kan springa !!
Lycka till på halvmaran jumper!
Tack och lycka till själv på Lidingö! Låt oss hoppas att regnet upphör.
Ja, lycka till! Önskar jag kunde vara med. Men om en vecka är det förhoppningsvis min tur att lubba de där 21,1. Ja, om Gud vill och brallorna håller…
Lycka till allesamman! Kanske kan någon av er få det beryktade Startnummer X-priset 2009, man vet aldrig?
Ja, om lyckade resultat under dagens olika lopp är kvalificerande för priset, finns det många pretendenter. Ur högen av beundransvärda prestationer hittar vi löparmonstren Johans och Nix 1:32 respektive 1:34 på Kungsholmen och Ultraschmultras 5:24 på Lidingös backiga femmil, prestationer, som får mitt eget skapliga lopp på 1:55 att blekna. Om priset ska gälla hela året 2009, kan dock ännu mycket hända både i resultatväg och i övrigt. Låt oss till att börja med hålla tummarna för att Benets benkläder är välsydda och att Gud är på gott humör nästa vecka.
Jätteduktigt allesammans! Startnumret var lite sugen på att starta men har lite ont i foten och avstod därför att anmäla sig på RS i går. Såg istället på en skakig webkamera som rörde sig runt på Kungsholmen och fångade upp en och annan löpare. Bilden var dock för oskarp för att urskilja någon bekanting. En tidigare arbetskamrat till X verkar dock ha sprungit fort.
Jag tycker allihop ska ha pris! Asså, ni är ju bara för bra!!
Tar självklart förgivet att samtliga kliver in på den här bloggen och får sig gratulationerna till livs. Om ifall jag skulle missa ngn löpares blogg i ren och pur upphetsning.