Boston Marathon

När bloggande löpare eller löpande bloggare deltar i Boston Marathon,  hyllas och avundas de i den övriga löparbloggosfären som hjältar ute på härnadståg i västerled, och deras lopp följs på internet och kommenteras medan de pågår. Andra får tappert stappla sina 42 kilometer i obemärkthet fjärran från ära och berömmelse. Årets upplaga av Boston Marathon fullföljdes av ett drygt dussin svenskar, däribland denna bloggs flitige kommentator,  Startnummer X,  som satte ett prydligt personligt rekord med tiden 3:22:39. Det gav honom 5247:e plats totalt och 614:e plats bland män i åldern 45-49 år. Snitsaren som förstår att lyfta fram hjältar ur det fördolda,  har naturligtvis sökt upp honom för en intervju,  och den ödmjuke, sympatiske 47-åringen har inte varit sen att svara. Till glädje för snitsaren och hans intresserade läsare har Startnummer X även delat med sig av sitt unika bildmaterial från det spännande äventyret i Boston.

 

Vid starten i Hopkinton
Vid starten i Hopkinton

 

–  Du brukar föredra att tala om dig själv i tredje person neutrum, men eftersom detta är en idrottsintervju,  tar vi oss friheten att kalla dig ”du”. Går det bra?

–  Varför bryta en tradition som fungerat i all tid. Som marathonlöpare är man alltid ett nummer bland alla andra. Aldrig ett du aldrig ett jag. 

– Då gör vi som vi brukar, det vill säga vi säger ”du”, medan du får kalla dig vad du vill? 

–  Nja. 

–  Hela snitsarens läsekrets gratulerar till ett fantastiskt lopp.

–  Tack, tack!  Startnumret är mycket hedrat.

–  Direkt efter loppet skrev du i en kommentar på snitsarens blogg, att du ”naturligtvis var överväldigad av den fina tiden” och du började inse att ditt ”löjligt låga startnummer” i Stockholm Marathon ”kanske inte var helt fel”. Visste du verkligen inte att du var så här bra?

–  Det är klart att alla, även startnummer, har drömmar. 

–  I samma kommentar antydde du, att du var trött, hungrig och frusen. Vi som är vana vid att se dig återhämta dig i rekordfart  dina lopp, blev lite undrande. Var det så illa och hur känns det nu?

–  Trött och frusen var jag men inte hungrig. Det var en kamp att tvinga i sig dessa kletiga saker. Det blåste rätt kyligt vid målet och aluminiummantlarna på löparna flög i vinden.

–  Jumper, vars personliga rekord på 5000 meter ligger strax under 24 minuter, satt vid datorn och följde din framfart. ”Han är galen, det pallar han aldrig”, upprepade han halvt beundrande, när han såg hur du avverkade halvmil efter halvmil på strax över 23 minuter. Första milen gick på 46:34 och halvmaran på 1:38:02. Var du inte orolig själv eller var din höga utgångsfart helt enligt din plan.

–  Den var faktiskt helt efter planen. 4:30/km verkade för snabbt men 4:45/km kändes realistiskt. Det höll väl någotlunda även om tröttheten på slutet kändes mer än vanligt.

–  Nu visade det sig att jumpers farhågor i huvudsak var obefogade. Du tappade inte mer än sex och en halv minut på andra halvan. I New York tappade du nio minuter trots lägre utgångsfart och tidigare har det varit ännu mer. Betyder det att vi snart får se en så kallad negativ split?

–  Negativ split av detta Startnummer får vi nog inte se. Hittills har han inte lyckats hålla farten hela vägen i något lopp.

–  Medan vi här hemma under loppet hade en underbar vårdag med vindstilla och solsken, talade väderkartorna om halvdant väder i Boston med bland annat fem sekundmeters ostvind. Eftersom loppet huvudsakligen går i väst-östlig riktning, bör det ha rått motvind hela vägen. Stämmer det?

– Det stämmer, men den blev inte riktigt påtaglig förän mot slutet. 

–  I så fall framstår ju din tid som än mer fantastisk? Hur bra är du egentligen?

–  Nu rodnar Startnumret. Så bra är han ju inte egentligen.

–  Å andra sidan ligger starten i Hopkinton ungefär 40 meter högre än målet i Boston. Man kan alltså tala om en ”nerförmara”. Å ytterligare andra sidan kommer enligt banprofilen den tyngsta uppförsbacken efter 30 km, det vill säga ungefär där krafterna normalt ändå börjar tryta. Hur vill du själv placera banan på en 45-gradig svårighetsskala, där ”1” är ”lätt som en plätt” och ”45” är ”asjobbigt”.

–  40 meter?? 400 feet dvs 120m är väl skillnaden-om inte mer! Västerbron är ju bara 40m. Hjärtbrottsbacken är även den ca 40 m i höjdskillnad fast den är något flackare än Västerbron. Flera löpare hade ändå väntat sig något värre för de frågade Startnumret om detta verkligen var nämnda backe. Som om han skulle veta detta bättre än de själva!

–  Vi bad att du skulle gradera Bostonbanan med hänsyn till svårighet. Ange en siffra mellan 1 och 45?

–  33,4569473

(En slarvigt antecknande butler är osäker på om den sista decimalen ska vara en trea eller en åtta, varför vi även fortsättningsvis får sväva i okunskap om banans svårighetsgrad)

–  Men handen på hjärtat, nog var du bra trött på slutet? 

–  Trött är bara förnamnet!

–  Och hur lyder efternamnet.

–  Ångest!  Nä det var visst ”min” arvedel.

–  Medan inget lopp sägs slå New York Marathon i fråga om galen publik, har Boston Marathon i gengäld  haft lång tid på sig att utveckla sina egna speciella publiktraditioner. Enligt uppgift lär det på en kulle efter banan samlas en skara collageflickor, vilkas huvudsakliga uppgift är att kyssa de förbispringande löparna. Jumper tycker att det låter spännande och du borde också i kraft av ditt snarfagra utseende ha varit ett begärligt villebråd. Minns du några kyssar eller sprang du helt enkelt för fort?

–  Skriken från flickorna hördes på flera kilometers håll. Det var som en Beatleskonsert på den gamla goda tiden, som Startnumret naturligtvis aldrig bevistat. Men inte skulle en collegeflicka vilja pussa ett gammalt svettigt och snorigt startnummer, hur skulle det se ut! Men det är riktigt att vissa löpare minsann tog tillfället i akt.

–  Har du annars något att säga om publiken?

–  Den skrek på bra, vissa hejade på Sverige. Startnumret bar sin gula vinnartröja med tre kronor (se bild), den som han bar i New York. Varför ändra ett vinnande koncept.

 

Startnummer X kämpar på

Startnummer X kämpar på

 

–  Bland det dryga dussin svenskar som sprang igenkänner vi namnet på Ulf Wickbom, som nu 65 år gammal sprang in på den utmärkta tiden 4:09. I maratonsammanhang är han annars mest känd som krönikör i Runners World och för att som ung journalist ha följt Ingemar Johansson under ett av dennes Stockholm Marathon. Träffade du nämnde Ulf och vad sa ni så fall till varandra. 

–  Startnumret träffade inga andra svenskar och följaktligen sa vi  intnå.

–  Minns du något annat möte i samband med loppet?

–  På hemvägen flög Startnumret tillsammans med Kenyanska landslaget. Damvinnaren Salina Kosgei och herrtvåan Daniel Rono satt praktiskt taget i knät på startnumret och sov (se bild). De kom med den stora bucklan i en plastpåse och fnissade som en skolklass på utflykt. De imponerades naturligtvis storligen av Startnumrets fina tider och hoppades på ett möte snart igen. Startnumret såg även Lena Philipsson krypa ner i sätet men när han skulle hälsa efter landningen fanns hon inte där längre och han insåg att hon måste gått av på vägen, hur det nu kan ha gått till. Eller också drömde Startnumret, man vet aldrig så noga.

–  Drömmen gällde väl i så fall bara Philipsson och inte kenyanerna, som du ju lyckades fånga i ditt skissblock?

–  Just så. Det finns dessutom andra bildbevis på kenyanerna. (Startnumret visar i sin kamera en suddig bild föreställande några svåridentifierade afrikaner).

–  Hade kenyanen på din vänstra sida verkligen en likadan mössa som du.

–  Självklart! Det är ju en marathonmössa!

 

Startnummer X omgiven av Salina Kosgei och Daniel Rono
Startnummer X omgiven av Salina Kosgei och Daniel Rono

 

–  Några, däribland snitsaren, har lett i mjugg eller rent av gjort en smula narr av att du råkat få med dig din akademiska titel i startlistan. Enligt uppgift ska du dock ha gjort bruk av din PhD  dagen efter loppet, då du gästade det berömda Harvarduniversitetet. Snitsaren tror, att du i samband med din föreläsning inte kunde motstå frestelsen att skryta om ditt äventyr dagen innan. Gissningsvis föll orden: ”I must beg you about excuse for that I must sit because I ran marathon yesterday and I am stiff in the legs”? Eller lät du helt enkelt kroppsspråket tala för sig självt?

–  No, the bibnumber did not go to Harvard, instead he go to University of Massachusetts in Worcester (pronounced Ouster). He did not ask about excuse instead he bragged about his fine time and everybody high-fived. 

–  Gjorde du något annat skoj i Boston? Gick du på tebjudning och dansade vals, som traditionen bjuder? 

–  Boston Decaff-party, heter det numera och är det inte i Wien man dansar vals?

–  Ja, i Wien dansar man wienervals och äter wienerbröd, men i Boston dansar man Bostonvals och äter Bostongurka. Fick du tillfälle att smaka på denna delikatess.

–  Boston Gurka, var inte det en seriefigur på 70-80 talet?

–  Även om det här var en urladdning som hette duga, finns det ett liv och en framtid även efter Boston Marathon. Nästa uppgift är tydligen Stockholm Marathon? Förra året bröt du efter att ha drabbats av ”maratonleda”. Senare har du förklarat att du kanske omedvetet anade att du öppnat för hårt i värmen. Vad har du för målsättning i år?  Nöjer du dig med att fisjogga under ditt gamla banrekord på 3:48 eller blir det full satsning? Kanske vill du visa bloggande löpare med Karin i spetsen, var maratonskåpet ska stå?

–  Karin vet ju redan var skåpet står. Startnumret tänker inte tävla med ungdomarna, men kanske göra ett allvarligt försök på att vinna en brödrost, om den nu finns på prislistan.

–  Du har nu sprungit maraton i London, New York och Boston. Efter denna 60-procentiga ”Big Five”, inställer sig den oundvikliga frågan, om nästa lopp i den kategorin ska avverkas i Chicago eller Berlin. Det senare loppet har ju en erkänt snabb bana, där såväl världsrekordet som klubbrekordet i Vallentuna FK är noterat. Å andra sidan riskerar du att där bli omkullsprungen av ett jättegäng Linnéa-löpare, som ser Berlin Marathon som årets huvuduppgift. Har du någon kommentar?

–  Berlin i höst låter trevligt och bra trots att det numera är ett klubbmästerskap för den berömda söderklubben. Startavgifteten är hur som helst redan betald.

–  Oj, det var minsann en nyhet som kommer att ge eko i löparbloggosfären. Snitsaren undrar om han på stående fot kan lovas ensamrätten till en intervju efter det loppet?

– Nja, de börjar höra av sig från övriga i ”the big five”, det vill säga Max&Nisse, Quod Erat Demonstrandum, Ultraschmultra och Bureborn. Vi får se vem som ger bäst deal för ensamrätten.

(Det bör tilläggas, att definitionen av bloggarnas ”Big Five” är startnumrets egen och högst tillfällig. Han har troligen dragit till med de få bloggnamn han minns. Övriga förträffliga löparbloggare bör inte känna sig degraderade). 

–  Snitsarens blogg kan nu glädja sig åt intervjuer med dig från maratonloppen i London, New York och Boston. Han undrar om du tror att det finns någon annan blogg som har så många Big Five-intervjuer på sin meritlista som hans?

–  Antagligen inte, antagligen aldrig på ti’n.

–  Som mellantid på en mil hade du nu 46:34, en bra tid på ett millopp för många, och i Bore Cup sprang du drygt 14 km i en takt av 4:13 per kilometer. Jumper vill se dig, som han säger, maxa ett 10 000-meterslopp på bana. Han tror att du kan springa på 40 minuter. Kan det vara nåt?

–  Det skulle antagligen gå om han nu skulle orkar bry sig om att testa.

–  40 minuter på milen är för många något viktigt. Varför inte för dig. Är du lite kaxig eller bara snobbig?

–  Varför skulle det vara viktigt? Det är väl inte viktigare än 4 minuter på milen. Den engelska alltså.

–  Samtidigt sprider sig ultra-flugan som en löpeld. Men sträckor över 42 km lockar kanske inte dig?

–  Nä! Jo kanske ett lopp. Laugavegur på Island i så fall.

–  Jag tänkte väl det.

–  Jaså.

–  Det ryktas att du denna säsong övergivit Mäster Szalkais program. Du tränar mindre efter ett fixt schema och mer efter eget huvud och kropp. Stämmer det?

–  Szalkai är nog bra men hans upplägg passar inte alla, framför allt inte starnummer.

–  Det är väl vad jumper har sagt i alla år. Du kanske skulle lyssna mer på honom?

–  Det gör väl startnumret alltid?

–  Även om 47 år är en aktningsvärd ålder, har du många fina löparår kvar och din resultatkurva verkar ännu inte vilja plana ut. Hur snabb kan du bli?

–  Kanske under 3:20 i bra väder och med mycket medvind och med lite bättre långpassträning. 30 km är alldeles för kort, några 35-kilometerspass behövs allt.

–  I samband med snitsarens blogginlägg ”Kulturhistoria” antydde du att den 36-årige höjdhoppande mannen på fotografiet hade så mycket spänst kvar i benen, att han med träning borde ha kunnat springa maraton på  neråt tre timmar. Snitsaren är skeptisk till extrapolering av resultatkurvor såväl framåt som bakåt i tiden, men kan ändå inte låta bli att undra vad ett ungt startnummer kunnat prestera om det börjat springa maraton i en ännu yngre ungdom. Vad tror du?

–  Det yngre startnumret var klokare än det äldre och ödade inte kraft på sådana onödiga och jobbiga saker som löpning.

–  Vi kan ha glömt någon viktig fråga till dig. I så fall har du här möjlighet att själv komplettera med denna och ge ett klokt svar.

–  Startnumret har sagt alldeles för mycket redan!

–  Har du i övrigt något att tillägga?

–  Nä. Jo, varför har alla vita elitlöpare börjat använda armvärmare? De ser ut som som om de skulle gå på galabal. Se på löparna som vann i Boston, inte hade de några löjliga armfodral!!

–  Är det någon du vill hälsa till?

–  Starnumret vill hälsa till mamma.

–  Tack för intervjun och lycka till i fortsättningen.

–  Tack, tack. Och så vill Startnumret hälsa till alla sina fans runt detta avlånga land och på Tristan da Cunha.

12 svar till “Boston Marathon

  1. Kanonbra jobbat, Startnumret! Heja dig!

  2. Imponerande och strålande jobbat Startnumret! Undrar om man inte ska göra Boston nästa år, ändå…
    Och tack till Snitsaren och även den flitigt antecknande Butlern för återberättande av intervjun 🙂

  3. Jag måste erkänna att jag lite halvt har missat Boston Marathon i år. Förra året var det stor fokus på det eftersom jag var i Boston några veckor innan och även fokus på Allan i Boston. Mitt stora mål är fortfarande Boston och frågan är om jag måste vänta tills jag ramlar ner en åldersgrupp eller om man kan ta 3:10 som krävs.

    Imponerade av Startnumret och en bra intervju. Jag kommer även själv köra Berlin i år så den stora fokusen för de flesta bloggare och andra löparkändisar verkar ligga på Berlin även om Stockholm kommer bli väldigt skoj.

  4. *applåder*
    Starkaste applåderna till X:et för den strålande insatsen. Men händerna klappar även ivrigt för de ambitösa intervjuarna.
    Och så är jag omåttligt stolt över att räknas till ”the big five” (även om utnämningen enbart beror på X:ets tillfälliga infall.) Men om jag vågar utmana Snitsaren och bjuda över på intervjun från Berlin vet jag inte…

  5. Tack så mycket till allesammans för de uppskattande orden. Till K kan sägas: att det är klart att du ska springa Boston, det är ju marathonloppens absoluta klassiker. Dessutom kan du få tillfälle att göra en ”Madonna och Britney” vid flickskolan. Till D kan sägas: du har ju tiden för dig. Antingen blir du så bra att du klarar 3:10 eller så blir du så gammal så du klarar gränsen (eller byter kön). Det ska nog gå på något sätt. Till B kan sägas: Startnumret lider inte av tillfälliga infall, i stället ser han världen som den är. Han ser de binära talen bakom tillvarons jättematris.

  6. Enkel butlers enda erfarenhet av matriser är de där som tandläkaren sätter runt en tand som ska fyllas och som skär ner i tandköttet så det gör satans ont. Samme butler undrar också vad som menas med att ”göra en ”Madonna och Britney” vid flickskolan”?

  7. Startnummer X

    Inom kultur och vetenskap är det ofta så att finasiärer och mecenater odödliggör sitt namn genom instiftandet av ett fint pris (tänk Nobelpriset). I bloggvärlden är ju redan alla odödliga och bloggrollarna från alla hemsidor, som är nutidens kilskriftsplattor och runstenar, kommer naturligtvis att finnas kvar i alla tider till fromma för kommande släkten. Startnummer X, som ju inte finns, eftersom han inte bloggar, tänker instifta ett fint pris kallat ”Startnummer X priset”. Detaljerna kring priset och själva priscermonin återkommer han till vid ett senare tillfälle och kanske genom att kapa en mer läst blogg, som t ex Peter Englunds eller Blondinbellas. Det låter väl spännande?

  8. Snitsaren säger, att det låter mycket spännande och han är mycket stolt över att nyheten meddelats i en kommentar på hans blogg. Givetvis är han nyfiken på vad priset skall innehålla och vara tänkt att belöna, men han inser att han, när det gäller att erbjuda plats för denna information, måste stå tillbaka för de två nämnda populära bloggarna. Han tackar Startnummer X för ett givande sammarbete och önskar honom lycka till på den fortsatta färden upp i bloggosfärens övre skikt. Som ett sista råd på vägen in i odödligheten föreslår snitsaren, att Startnummer X, om han nödvändigtvis måste särskriva prisets namn, gör det på engelska: ”Bib Number X Award”.

  9. Detta är ju rafflande *biter på nagelbanden av upphetsning* (naglarna är redan nedbitna.)

    Alla pris med betydelse måste självfallet åtföljas av en gala där branschen kan mötas och höja sig själva till skyarna. Annars är det inget riktigt pris. Bara så att X:et vet…

  10. Nej, Startnumret skojar bara, han tänker naturligtvis annonsera priset på denna bloggsida!

  11. Snitsaren gratulerar Startnummer X till ett klokt val och hälsar honom välkommen tillbaka in i värmen. Att stoltsera med lånta fjädrar, hur granna de än lyser, lönar föga i längden. Snitsarens kaka är liten men säker och på hans trygga blogg slipper startnumret kråma och krumbukta sig.

  12. Även jag missade Boston i år, men infaller självklart i gratulationerna! Vad gäller ensamrätten får Den Stora Ultraschmultra fundera på saken, ett synnerligen intressant uppslag. En startplats i Hornstull-Järna inklusive glass i Södertälje ligger nog i potten i alla fall. Apropå Bostongurka måste jag få dela med mig av följande absurditet, det är nästan så jag undrar om tildo varit i farten http://pictureisunrelated.com/2009/04/16/pickle-surprise/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s