Stockholmshalvan

Igår eftermiddag sprangs Stockholm Halvmarathon, eller ”Stockholmshalvan”, som allas vår jumper vill att loppet ska kallas. Regnet strilade ner före start och löparna kurade in i det sista under de få tak som bjöds i Kungsträdgården. Lagom till starten övergick dock regnet i ett mycket lätt duggande eller upphörde helt, varför förutsättningarna för löpning bör ha varit de bästa. De som sprang hade nog en angenämare dag än funktionärerna och åskådarna.

Av de deltagande löpare som stundom gästar snitsarens blogg vill vi först nämna Startnummer X. Enligt resultatlistan kapade han ytterligare fem minuter på fjolårets, som vi då tyckte, fantastiska tid och gick preliminärt i mål på 1:30:44. Hela hushållet här sitter med ansikten som fiollådor och undrar hur det kan ha gått till. Om Startnummer X har en trovärdig förklaring, vore vi tacksamma om han delgav oss den i en kommentar nedan.

Strax där bakom gjorde Karin (1:33:41), Nix (1:34:27) och Johan (1:34:56) synnerligen utmärkta lopp. Karins tid var glädjande men ingen överraskning för den som följt hennes träning och det jämna tempot lovar gott inför höstens två stora lopp. I den spännande gissningstävling kring uppskattad egen sluttid, som traditionellt utlysts på bloggen “42195″, lyckades Johan nästan pricka den tid han förutspått och kan troligen se fram emot en välförtjänt inskription i den vandrande brödrosten. Nix, av folkhumorn kallad ”baissemannen”, sprang däremot flera minuter fortare än han förvarnat. Att detta är samme Nix, som för bara två år sen fick stryk på S:t Eriksloppet av jumper, är omöjligt att tro. Om den lovande Essingelöparen får vara hel och frisk, kan hans nystartade karriär som veteranlöpare bli en källa till stor glädje. Det är för övrigt intressant att notera att både Nix och Johan öppnade i samma tempo som Startnummer X, medan Karin var något försiktigare.

Den snabbe Ärlalöparen Berglund sprang in på förnämliga 1:38:24. Att han tippat några minuter bättre tid, vittnar om framåtanda och hans mellantider tyder på att han har mer att ge. Han var den i sällskapet, som avslutade allra snabbast med en sista kilometer i 4:15-tempo.

Den emotsedda kampen mellan Mia och Masse, vanns av den förra på den nya personliga rekordtiden 1:47:50. Den stiligt löpande Linnéaflickan går från klarhet till klarhet och en vitsig Masse torde undra om hennes, för en trög butler obegripliga, smeknamn ”Fasan” inte i själva verket ska betonas på första stavelsen. Ännu vid 12 kilometer ledde Masse, men redan tre kilometer senare var han ett par minuter efter. Han öppnade i en fart för 1:40, vilket tydligen var att spänna bågen för hårt. Denna gång brast strängen, men Masse har för vana att alltid komma tillbaka. Hans sluttid 1:51:46 var långt sämre än tippat, medan Mias prognos nära nog räckte till brödrostvinst. Sämsta resultatgissare i hela tävlingen var utan konkurrens Helena, som sprängde tvåtimmarsvallen i ett jämnt och fint lopp. Hennes 1:59:52 var kanske dagens prestation.

Fredrika, för säkerhets skull uppvärmd med ett pass Army Fitness dagen innan, och med blicken riktad framåt mot Sörmland Ultra Marathon, sprang loppet på 2:09:35. Hon startade långsamt, men gjorde som vanligt en negativ split och avslutade med en pigg sista kilometer i 5:30-tempo. När får vi se Ultraschmultra göra en allvarlig satsning ner mot eller under två timmar på denna för henne korta distans?

Jumper slutligen, som försiktigtvis avstod från att springa, försökte efter sin förmåga heja på de övriga. Då varje stort lopp kräver en intervju, och ingen av de duktiga löparna är tillgänglig, vänder sig en tjatig butler ännu en gång till jumper och ställer den obligatoriska frågan:

– Hur känns det?

– Jag är stel i ryggen och trött i ögonen men i övrigt vid gott mod.

– Var det så ansträngande igår?

– Att springa hade varit bekvämare.

– Det var inget publikvänligt väder direkt?

– Jag hade sandaler på fötterna och då hjälper inte paraply i längden. När jag kom hem kunde jag nästan vrida ur strumporna.

– Hur tycker du att du skötte ditt uppdrag som påhejare annars?

– Inget vidare.

– Hur så?

– Jag hade inte mer än åtta löpare att hålla reda på, men lyckades missa hälften. De sprang för fort för att min tröga hjärna skulle registrera dem, vilket å andra sidan tyder på att de klarade sig bra utan min hjälp.

– Vilka tänker du på.

– Karin och Nix såg jag inte röken av trots att jag spanade efter Linnéalinnen så ögona blödde. Jag trodde att åtminstone Nix hade brutit. Jag hade missat storväxte Johan också om han inte vid båda passeringarna påpassligt ropat mitt korta förnamn. Det är tur att någon är vaken, när jumper sover.

– Startnummer X då? Honom är du ju van att heja på?

– Jag såg honom varken före eller under loppet. Normalt brukar han i alla fall känna igen mig och väcka mig ur min slummer, men nu hade han väl inte tid med några extravaganser. Den tid är förbi, när han brydde sig om att vinka till sin fattige släkting från landet. Jag får titta på Photomotionbilderna för att se hur han såg ut i sin nya fina kostym. Däremot igenkände jag hans klubbkamrat Furuland ett flertal gånger. Man får ta vad man får.

– Men någon mer kände du väl igen.

– En lång äldre herre vid namn Porserud, som brukar vara en halvminut före eller efter mig i de flesta lopp. Nu gick han i mål på 1:53:27, vilket ger en fingervisning om hur jag skulle ha sprungit om jag varit i form.

– Jag menar någon bloggbekant?

– Masse och Mia såg mig, och jag dem, på långt håll. De hade ju sett min röda jacka innan och visste var jag skulle stå. Fast det hade ju å andra sidan Karin och Nix också.

– Hur avlöpte ert möte?

– Flaxanden och oartikulerade rop från min sida besvarades med vinkanden och leenden. Möjligen var ordningsföljden och orsakssambandet det omvända. Andra gången fick jag ropa för att påkalla deras uppmärksamhet. Då var de betydligt mer sammanbitna.

– Hade du inte tänkt ut någon hejaramsa?

– Sassa brassa mandelMasse!!

– Nu skojar du?

– Om sådana saker skojar man inte.

– Men den ramsan ropade du väl inte?

– Hejaramsor gör sig bäst i kör och de få som stod bredvid i regnet var måttligt intresserade av att heja på Masse.

– Frågade du???

– Ha ha ha ha ha !

– Berglund då? Såg du honom?

– Ja, jag lyckades pricka in ett rungande ”Kör hårt, Berglund” när han gled förbi i sin blåa tröja. Andra gången blev det bara ”Bra Berglund”.

– Och det hörde han?

– Han signalerade med höjd hand att han uppfattat. När jag kom hem hade han också, som du kanske sett, tackat för påhejningen på denna blogg. En rask och artig pojke!

– Du har nämnt Mia och Masse. Kände du igen någon mer i Linnéas snygga tröja. Enligt uppgift skulle du ropa ”Söders hjältar” åt dem. Hur blev det egentligen med det?

– Jag tyckte att det vimlade av linnéaner i loppet, men några rop blev det inte. Det skulle ju låta fånigt ur munnen på en lantis från norr. Vid tre tillfällen tyckte jag mig skymta Helena, som jag kände igen från hennes blogg, men när jag skulle ropa namnet fick jag tunghäfta. Hon vet väl för övrigt inte vem jag är?

– Har du inte glömt någon?

– Några Vallentunalöpare som jag inte heller ropade åt.

– Ingen annan?

– Det tror jag inte.

– Säkert?

– Ah! Fredrika Ultraschmultra!

– Henne hejade du väl på?

– Naturligtvis, men jag fick vänta länge vid den första passagen innan hon äntligen dök upp och värmde mig med ett leende i duggregnet. Vid den andra passeringen kom hon desto snabbare. Jag hade fullt sjå att hinna gena till Kungsträdgården för att se henne gå i mål. Hon såg ut som om hon bara varit ute på en lätt joggingtur, vilket hon kanske också varit.

– Träffade du några bloggbekanta före eller efter loppet.

– Masse, Nix, Karin och Mia före loppet. Efteråt mötte jag Fredrika och Gunnar.

– Vem är Gunnar?

– Fredrikas man. De gick runt och letade efter andra Linnéalöpare, men hittade bara bloggsignaturen ”Löparfantasten”, som presenterades för mig. Det blir många namn och ansikten att hålla reda på.

– Du träffade många linnéaner denna dag. Tyckte du att de var trevliga?

– De flesta människor är trevliga. Fråga i stället vad de tyckte om mig?

– Vad tyckte de om dig?

– De höll god min. Människor är vänliga.

– Linnéa tycks vara löparklubben på modet. Ska du inte gå med?

– Ensamma vargar jagar bäst.

– Du menar: ”Varför kräkas i Linnéa när det finns toalett i Vallentuna”?

– Ungefär så.

– Så det blir Kometen även i fortsättningen?

– Man vet vad man har.

– Samme gamle jumper?

– Same old bastard.

– Låter tryggt?

– Tack !

55 svar till “Stockholmshalvan

  1. Butlern har gjort sin research ordentligt! Tack för en alltid lika uttömmande som underhållande redogörelse för loppet! och dessutom tack till Jumper för mitt enda publikstöd! Det var väldigt glest med publik annars, vilket kanske inte var så konstigt. Blir det månne Lidingöloppet för Jumper eller har han likt många andra friidrottare lagt ned för säsongen?

  2. Instämmer med föregående skrivare. Stort tack för en strålande och rolig genomgång! Nu har jag full koll på allas lopp, känns nästan som om jag var på plats själv.
    Känns nästan så i kroppen oxå, barnkalas är en hård prövning…

  3. Tack ska ni ha båda två. En okunnig butler har haft god hjälp av snitsaren som förstår det här med kilometertider och negativa splittar och liknande.

    Jumper hälsar att Johan måste ha väldigt små anspråk om han kallar den yrvakna hälsning, som han själv såg till att få levererad, för publikstöd.

    Jumper springer året om och tävlar i mån av hälsa och kassa. På Lidingö kommer han om inte annat att heja, förhoppningsvis med bättre resultat än igår. Men bureborn ska väl inte vara svår att känna igen: ”En svart lite ullig silhuet av oklar form”.

  4. Det är helt riktigt, mina publikstödsanspråk är mycket små, nästintill obefintliga. Nu fick jag ju två uppsträckta händer och ett ”heja, heja!”, även om jag, som mycket riktigt påpekats, fick be om dem! 🙂 Skall jag vara helt ärlig fick jag en vinkning från Catti också, straxt före Riddarhuset. Det blev nästan för mycket på en gång!

  5. Jag hoppas Jumper kutar på Lindingö. Men om han inte gör det ska jag se till att spöka ut mig så han inte kan missa mig när jag snubblar förbi. Vill verkligen inte gå miste om några hejarop.

  6. Du anar inte vilka krafter man återfår när man hör någon heja, det är som att komma till en ny startlinje och allt gammalt är glömt.

    Återigen tack!

  7. Tack ska ni ha! Nu är mitt tilltufsade självförtroende som påhejare hjälpligt restaurerat och jag tar nya tag mot Lidingö om tre veckor. Av de åtta namnen på gårdagens hejarlista springer två i Berlin den dagen. Berglund springer 15 km och Fredrika är anmäld till blodomloppet. Återstår bara fyra som springer långa banan. Masse, Nix och Startnummer X i 3:e startgrupp och Johan i 4:e. Tillkommer Bureborn i 9:e grupp. Om jag inte klarar det får jag börja springa igen.

    Av alla löpare som figurerat i texterna ovan håller sig alla med egen blogg utom Startnummer X och Johan. Den förre kapar företrädesvis med framgång denna blogg medan den senare sprider sina gracer och låter fler ta del av hans visdom. Vid högtidliga tillfällen har han också gästbloggat hos Nix. När är det dags för ett nytt inlägg?

  8. ”Blodomloppet”??!! Va? Nä! Var kommer det ifrån? Nu blir jag orolig, har min anmälan till LL50 hamnat fel?!

    Jumpers röda jacka lyste sannerligen upp den grådaskiga banan, och jag håller med föregående inlägg att ett bekant ansikte ger en välbehövlig extraskjuts. Tänk om det var därför det gick så fort sen! 🙂

    En eventuell seriös halvmarasatsning… det vete fan. Distansen är sannerligen kort. Det bär mig emot att springa på tid – jag springer ju för maximalt nöje! Men någon gång skall jag maxa på halvmara. Tror jag. Den dag jag tycker mig ha fått en anledning. Utifall.

  9. Sällar mig till övriga kommentatorer och bugar och tackar för en synnerligen underhållande, precis och uttömmande sammanfattning av stockholmshalvan.

    Jag kände så väl igen mig i texten från mitt deltagande vid Stockholmshelan den 31/5 då jag och frun stod vid Slussen och glodde oss rödögda efter ett antal nummer som jag hade på en fusklapp i fickan. Jag missade också ett par av de löpare vi tänkt följa och kände mig som en svikare…

    Jumpers insats som påhejare verkar dessutom ha gett god effekt eftersom tiderna som bloggänget presterade var sannerligen imponerande.

  10. Ja, Fredrika står ju som anmäld till Blodomloppet- BK5 med startnummer 2133 tävlande för KTH. Kanske någon drive på jobbet?

    Jag tyckte att det var konstigt att Benet trots min röda löpartröja och mitt säregna utseende missade min (enda) passering på skeppsbron under årets Stockholmshela. Nu förstår jag bättre. Stockholmshelan är för övrigt ett bra ord som jag också ska lobba för.

    Butlern tackar liksom jag för vänliga ord.

  11. Tack snälla jumper för ett ärligt försök. Med tanke på tidigare inlägg så konstaterar jag att i det här fallet räcker det långt.
    Bara att leta efter påhejare gör att man orkar lite till!

    Johan har ett gästinlägg på g. Men jag anar att tiden tryter.
    Johan borde för övrigt seeda upp sig till startgrupp 3 – det borde inte vara helt omöjligt med tanke på gårdagens prestation?

  12. Tack själv Nix för ett ärligt försök. Gissningsvis tittade du inte åt höger i den sväng jag stod. En ensam stående gråskäggyvig 188-centimetersman i stor ful röd jacka vore annars svår att missa.

    Till Nix, Karin och Startnummer X meddelas samma påhejarplats (markerad ”M”) till nästa år:

    http://www.jogg.se/default.asp?sida=map&id=132513

  13. Jag hörde stadshuset. Det säger ju en del om min semiautism innan lopp…
    Jag ska leta bätrre nästa år!

  14. Eller bättre, till och med…

  15. Stadshuset, ha ha ha ha ha !

  16. Jag är glad att jag fick ett ”lycka till” innan loppet, det lugnade oroliga nerver! Första passeringen glömde jag bort att spana efter den karaktäristiska röda jackan, andra gången var jag så trött att det enda jag tänkte på var ”fortsätt spring”. Ber om ursäkt för min dåliga uppmärksamhet, men bara vetskapen om att Jumper fanns i publiken räckte långt som stöd! Tack 🙂

  17. Startnumret är själv chockat, antagligen var förhållandena optimala för löpning någon annan förklaring finner han inte: inte så blåsigt, inte så kallt och inte så regnigt (under själva loppet-innan loppet var det både kallt och blött och eländigt). Många sprang ju väldigt bra.! Grattis allesamman! Startnumret ser det som en revansch efter Sthlmhelanfiaskot i våras, men har absolut inte låtit detta stiga sig åt huvudet. Han sökte förgäves bland publiken ända från Norr Mälarstrand till Söder dito-inte ett spår av någon bekant nuna! Innan loppet höll han sig i och för sig undan regnet i parkerad bil utanför Grand Hotel och deltog inte i minglet innan loppet. En bekant obekant person dök dock upp i startgrupps trängseln: Karin från Linnéa. Han tog tillfället iakt att presentera sig men glömde i hastigheten bort sitt riktiga namn utan får väl forsätta att figurera under sitt nom de guerre, trots otyget att ständigt behöva omtala sig själv i tredje person (något som han tänker lägga av i de, sällsynta, fall han lämnar kommentarer på andras bloggar).

  18. Nix: Man kan tyvärr bara seeda om sig i Lidingöloppet före 20 augusti….sen har jag ju ett riktigt fränt startnummer: 40 001!

    Gästinlägget föll bort från prioriteringslistan pga jobb, jobb, jobb. Nu känns ämnet lite inaktuellt.
    (utvecklingen av världsrekordet på 100m jämfört med utvecklingen för Marathon.) Vi får se, det kanske dyker upp någon gång i modifierad form. Alltid kan det tråka ut någon!

  19. Tyvärr vet jag inte vem du är…än;) mer än att det finns någon jumper därute nånstans! Självklart skulle du ropat ändå, det lyfter en enormt under loppet att få höra sitt namn/klubbnamnet för den delen med:) Vill ändå tacka så jättemycket för att du höll span på mig, nästa gång spanar jag tillbaka:D

  20. Nej, hör ni, Nix och Karin med flera. Nu får ni ta och sluta smöra för jumper. Snart får han väl höra att han är jesus själv som bar er fram över Stockholms gator med sina fisar. Att Karin inte såg jumper vid den andra passeringen är inte hennes fel. Då stod jumper kvar i det andra körfältet och spanade efter en annan brud. För övrigt är det inte löparnas sak att hålla reda på sina påhejare. De har nog med att springa. Jumper gjorde helt enkelt ett skitdåligt jobb.

    Eftersom ingen annan gjort det, får jag väl gratulera Startnummer X som sopade banan med er andra. Grattis grabben! Jumpertönt ska vara glad att nämnas i samma blogg som du.

  21. Johan – du kan ta det på nummerlappsutdelningen.
    Men det ÄR ett ballt nummer.

    Jag är mest orolig för att bli passerad i abborbacken…

  22. eller två ”r”…

  23. Såja, Tildo, nu tar vi det lite lugnt!

    Vi tackar Startnummer X för informationen om hans fina lopp. Någon gång hoppas vi få göra en exklusiv intervju med honom. Kanske efter loppet i november. Vi undrar om hans beslut att sluta tala om sig själv i tredje person även gäller hans inhopp på denna blogg och om vi i så fall också får skriva ”du” till honom?

    Snitsaren ber att få meddela Johan att den som inte är intresserad av ”utvecklingen av världsrekordet på 100 meter jämfört med utvecklingen på marathon” är en torrboll. Det är väl alltid ett aktuellt ämne (eller är det den där långbente jamaicanen som kullkastat begreppen?). Själv ligger snitsaren och grunnar på en blänkare om spjutkastning och en annan om Stepanovs sko i höjdhopp.

  24. Ja, du blev igenkänd, Helena, eftersom du är generös med bilder på din blogg och du har också synts på andra bloggars foton. Här på snitsarens blogg döljer vi oss envist bakom våra masker, jag, butlern och snitsaren själv. Tildo slipper man inte heller om man förirrat sig hit.

    Javisst, nästa gång ropar jag. I Berlin får ni dock klara er själva, emedan jag då hejar på Lidingö. Men det ska nog gå bra ändå. Lycka till där alla Linnéaner! Jag håller också med butlern i texten ovan om ditt lopp. Grattis!

    (Nix får öva på bokstaven ”r”. (Två gånger samma samma dag!))

  25. Att det skulle vara något särskilt med Stepanovs sko i höjdhopp har gått mig förbi. Att däremot
    Ivan Ukhov hade en alldeles särskild sportdryck torde vara mer allmänt känt vid det här laget.

    Jag noterar Snitsarens ord och ska försöka göra något vettigt av det.

  26. Stepanovs sko var på tapeten för 51 år sen, när snitsaren var 11 år.

    När det gäller Ukhov hoppas man att han ska gå ett bättre öde till mötes än den inofficielle världsrekordhållaren i dykstil Vladimir Jasjenko (235 cm). Han dog i skrumplever vid 40 års ålder.

  27. Jasså DET Blodomloppet – men det var ju i juni! Med jobbet, ja.

    För övrigt slår jag så många slag jag bara kan för Stockholmshalvan. Ett ypperligt namn.

  28. Juri Stepanov var väl han med fjädrade skor-något för Usama Bolt kanske? Startnumret vill tacka Tildo för de uppskattande orden men han vänder sig mot uttryck som ”sopa banan” . Marginalerna är små och väggen lurar runt varje hörn, osynlig för ögat men fullt kännbar för kroppen. ”Gårdagens kvast är morgondagens sopa” (ordspråk från Stalintiden).

  29. Ledsen att ha skrämts , Fredrika. Min uppmärksamhet är inte vad den borde, som vi ju sett under Stockholmshalvan, ett namn som jag utan framgång försökt lansera på Löparforum. När presidenten Magnum gjorde tummen ner, var det bara att finna sig. Bloggosfärens åsikter väger dock tyngre.

    Fast varför ett lopp i juni står bland anmälningarna till Lidingöloppet, kan man undra.

    Stepanovs sko kallades förvisso ”katapultsko”, men någon fjädring var det så vitt jag vet inte fråga om. Skons främre halva var extra tjock, vilket gav en liten uppförsbacke i fotisättningen.
    Strax ändrades reglerna så att sulans tjocklek inte får överstiga (tror jag) en centimeter, vilket den precis inte gör på den slitna hoppsko som jag en gång fick av friidrottsförbundet och som jag ännu har kvar. Det var nog den enda sponsring jag fick förutom resor med klubben.

    Det är osäkert om Stepanov (världsrekord med 216 1957) hade så stor fördel av sin sko. Även den mustaschprydde georgiern Robert Sjavlakadze sägs ha provat den sovjetiska skon, men sitt bästa resultat, 216 nådde han som bekant i OS-finalen 1960, då han med regelrätt sko slog spelens störste favorit, John Thomas och knep guldet före Valerij Brumel, som snart också skulle visa att sovjetisk höjdhopparkonst inte bara satt i skorna. En kamrat till snitsaren (och följaktligen också mig) fick på Stockholms Stadion före olympiaden den då relativt okände Sjavlakadzes autograf med en ritad höjdhoppande streckgubbe bredvid. Oj, nu har jag ju snott snitsarens hela tänkta blogginlägg! Sorry butlern!

  30. Eftersom Startnummer X fortsätter att omnämna sig själv i tredje person, antar vi att han vill fortsätta att tituleras ”han”. Eller borde vi inte egentligen skriva ”det”?

    Och jumper, du behöver inte vara orolig. Snitsaren läser aldrig vad du skriver.

  31. ”Det” blir nog bra. Är inte sovjetisk sko lite oprecist? Var inte Sjavlakadze sovjetmedborgare? Det är ju efter Sovjetunionens fall (och innan Rysslands framtida återerövring av de forna Sovjetrepublikerna) som man har börjat vara tvungen att hålla reda på nationaliteter. Stalin verkar ju t ex har varit osset snarare än georgier.

  32. Butlern får be snitsaren utreda vem som uppfann och tillverkade skon. I västlig press visades bilder från Stepanovs hopp, där skons tjocklek väckte misstankar, men den granskades så vitt känt aldrig av friidrottens högsta potentater. Visst var skosulan tjock, men inte såååå tjock. Eftersom det dittills inte stått något om vilka skor man fick ha, hade det i princip varit möjligt att gå på tremeters styltskor och sen elegant saxa över ribban. Jädrar, om jag varit tio år äldre!

    Om nationaliteter kan tilläggas att Jasjenko och enligt vissa källor även Brumel var ukrainare. Den förres förnamn brukar numera anges som ”Volodomir”. När det gäller lillefars egentliga ursprung, böjer vi oss naturligtvis för den som plöjt Montefiorentinos lunta.

  33. luntor

  34. Hahahahahahahaha, hur har jag kunnat missa detta synnerligen välskrivna bloggandet? På återseende!

  35. Välkommen Magda!
    Som enkel butler och administrator för snitsarens blogg vill jag tacka dig för dina ord. I rättvisans namn ska dock sägas att det är alla vänliga kommentatorer, av vilka du nu blivit en, som gör bloggen till den trevliga plats den är.
    Bloggens contributor, jumper, tittar in på din välkända blogg då och då och förundras över din hårda träning. Själv tar han det mera lugnt med sådant. Möjligen har han kommenterat någon gång också. Jag vet inte, jag håller inte reda på karln.

    På återseende.

  36. Jag har studerat Photomotionbilderna från Stockholmshalvan och förstår nu varför jag missade Startnummer X, Nix och Karin. Startnumret har visserligen skjortan utanför som vanligt, men de som sett honom i verkligheten kan intyga att ser bättre ut där. Nix är inte Nix när kalufsen döljs under en keps och Karin har inte ens fastnat på foto. Hur skulle då jag ha hunnit med att fånga henne?

  37. Sorry Startnummer X, om du ska få några gratulationer utöver mina, får du skaffa dig en egen blogg. Folk tycker väl inte att 1:30:44 är så mycket att hänga i julgranen. Med blogg får du stående ovationer så fort du fiser.

  38. Okej då, grattis Startis! Du är helgrym!

  39. Det är klart att skjortan ser bättre ut i verkligheten och inte på en svettig löparnörd. Hur kommer det sig förresten att Photomotion får publicera bilder på nätet av kreti och pleti, i annat fall måste man ju skriva under papper att man godkänner publicering av minsta lilla sak på nätet. Var är datainspektionen? Startnummer X hälsar att han är nöjd med sitt liv i marginalen. Han vill inte sälla sig till de hundratals stackars löpare vars bloggar aldrig eller ytterst sällan besöks av andra.

  40. Startnumret kanske godkänner fotografering och publicering på samma gång som han klickar på knappen ”Anmäl”. Man måste alltid läsa det finstilta, vilket dessvärre är svårt för en skumögd butler, emedan hans kära förstoringsglas har kommit på avvägar. Om det är någon i läsekretsen som har en aning om var det kan ligga, vora det en välgärning att meddela det.

    Många ambitiösa löparbloggar ligger mycket riktigt öde. De har inte förstått hemligheten med, eller är för anständiga för att strö kommentarer på storfräsarnas bloggar. Denna oansenliga blogg har fler besökare än den förtjänar och då Startnumret inte drar sig för att kommentera den, skulle han med egen blogg snart få värja sig för en växande beundrarskara. Problemet är att man då och då skall klämma fram ett eget inlägg, vilket som vi sett här hos snitsaren, kan gå nog så trögt. Antalet bloggposter per månad sjunker stadigt, medan kommentarerna frodas. En skamsen butler fruktar den dag ett litet barn ska ropa ”Bloggen är ju naken”.

  41. Ponera att en naiv löparnörd, på dagen för SHM eller LL, skulle strutta fram till tältet behängt med skylten direktanmälan, hiva upp en sedelbunt och räkna upp den överenskomna anmälningsavgiften. Har han (eller hon) då meddels knapptryckning medgivit Photomotion att ostraffat få publicera bilder av honom (eller henne) i kompromenterande situation (t ex med skjortan hängande utanför)? Startnumret kan, som vanligt, ha fel, men är ändå benäget att svara-Nej!

  42. Leif Silbersky, släng dig i väggen. Startnumret vränger lagboken så bladen far omkring som spagetti. En enkel butler blir helt enkelt svarslös.

  43. Butlern menar inte egentligen den slovakiske konstnären, Hugo Silbersky, som ju är vida känd för sina vackra naturmålningar från de Höga Tatrasbergen? Där kan man tänka att bladen far omkring som spagetti!

  44. Ano, jistě, mám na mysli starý Hugo. Ten by mohl být malování knihy o zeleň jako žádná jiná. Listů kroužení kolem tak, aby to bylo báječné. Nevím, kde jsem byl nazván Leif od. Možná to byl starý bratr výchozím X jako duchové.

  45. Butlern får gärna tipsa om läsvärda löparbloggar som ligger öde!

  46. Några konkreta tips har jag inte. Under mitt surfande om hälsenor stötte jag på några helt normala löparbloggar som handlar om träning och tankar kring det. Andra har jag ramlat över av andra skäl. Butlern, eller om det var Asgam, satte upp ”Roffes träningsblogg” på bloggrollen eftersom flera besök registrerats därifrån, och Tildo tipsade om den hos Masse mitt i värsta Stockholm Marathon-hysterin som kontrast och påminnelse. Roffe kämpade på i tysthet med målet att överhuvudtaget klara ett maraton. En anspråkslöskommaigångblogg som var länkad till hela löparbloggosfären. Nu verkar den ha tystnat. Av ”hälsenebloggarna” återvänder jag till den inspirerande En löpares dagbok. Kanske dras jag till dem som kämpar i motvind. Att bloggar saknar många kommentarer behöver i och för sig inte betyda att de inte läses, men de ger ett lite ödsligt intryck när man är van vid bloggar som närmast har karaktär av chattsidor.

  47. Startovní číslo X, borde han väl ändå heta? Texten med hjälp av den avsomnade farbror G blir på svenska:
    ”Ja, absolut, jag menar det gamla Hugo. Han kunde måla en bok om grön som alla andra. Listy kroužení runt så att det var underbart. Jag vet inte varifrån jag fick namnet Leif från. Kanske var det gamla bror start X som sprit.”
    Här infinner sig ju frågan: Har Start X sin gamla bror i sprit?

  48. Ano, jsem přesvědčen, že pan X má půl bratr za barel z jeho laboratoře. Druhá polovina je držena v na univerzitě v Bratislavě.

  49. Får en enkel löpare avbryta språklektionerna med den senaste träningsrapporten:

    11/9 2008: Lätt löpning 8,4 km i motionsspår. Tid 51:15. Snitttempo 6:06. Kadens 170-175.

  50. Pan X suckar och sätter på stereon istället ( http://www.youtube.com/watch?v=cHw7OvfOdrI ) men gratulerar samtidigt J till ett väl genomfört pass med många konsonanter.

  51. Aah! Americký, stará goding. Ale co to má znamenat, pan X, ”ett pass med många konsonanter”?

  52. Jumper kanske skulle kunna sparka till Butlern så att han slutar bryta på tjeckiska! Vi visste inte att han var så fäst i den Böhmiska myllan.
    Alternativt skulle han ju kunna översätta hela Snitsarens nästa Blogginlägg (när kommer det?) till tjeckiska. Det kanske skulle öka antalet centraleuropeiska besökare. Låt oss nu samfällt pampampamma den tjeckiska nationalsången:

  53. Aj !!!!!!!!!

    Det kommer på måndag.

  54. Proč si hrát na české národní hymny. Jsou-li pajasarna nemůže zpívat, a to buď. Poslechněte si toto místo a užít si krásné obrázky:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s