Sommar

 

Fiskartorpet 1974

Fiskartorpet 1974

 

6 svar till “Sommar

  1. Är du säker på att det är Fiskartorpet? Jag skulle kunna slå vad om att du ställt upp staffliet i näheten av Finnshögen i Lillkyrka. Fast du kanske inte är den typen av naturmålare som ger dig på duken utomhus?

  2. Lillkyrka, där ser man. Eftersom publiceringen av bilden var tänkt att sammanfatta sommaren, passar det ju bra att den liknar naturen lite varstans. Icke desto mindre är den målad i närheten av Fiskartorpet dock inte på staffli, utan (trots oljefärg) i ett ritblock med styva blanka papper, som jag hade i knät. Några veckor denna sommar cyklade jag omkring med mina målardon och satte mig här och var på norra Djurgården, och bilden ovan är en av få bevarade från denna verksamhet.

  3. Oljefärg har jag aldrig vågat mig på utomhus, staffli eller ej. Så kladdigt att frakta hem. Fast jag tyckte i och för sig at olja var kladdigt under de flesta förutsättningar. Minns bara att jag målat akvarell i naturen. Framförallt tvingade jag mina stackars kursdeltagare att släpa med sig målarlådan till Skellefteåälven de år jag ledde akvarellkurser. Som du förstås var utbudet av kursledare skralt i Norrland.

  4. Jag målade oftast på papper i A4-format, som sög upp den värsta kladdigheten, och som fraktades hem i en platt kartong. Ofta använde också jag vattenfärger, som dock var mer svårbemästrade, eftersom jag sällan hittade rätt färg från början, med påföljd att det blev ganska småfläckigt och urtvättat…

    Skellefteälven minsann. Du har tydligen bott överallt i Norrland!

    Men dina envisa försök att övertyga mig och mina läsare om din bristande duglighet i allt som rör konstnärligt skapande lyckas dåligt. Även om du inte är en sån obotlig exhibitionist som snitsaren, så misstänker jag att även du gjort ett och annat som du varit skapligt nöjd med. En entusiasmerande kursledare bör du i alla händelser ha varit, antingen du satt och målade bland dina elever eller gick runt och spände ögonen i dem. Ett sådant jobb har jag, delvis av sociala skäl, aldrig funderat på, och troligen har jag också saknat formella kvalifikationer.

  5. Nåt har jag möjligen varit nöjd med. Det finns ett grafiskt blad med tio fjäll som jag fortfarande gillar. Och en båt i textiltryck och trä. Men mitt konstnärliga jag hittade aldrig sin särart så verken spretar å det gruvligaste både uttrycks- och kvalitetsmässigt. Men för att leda nybörjarkurser på ABF behöver man ju inte heta Matisse direkt.

  6. Det bör dock tilläggas att det egna omdömet visserligen är viktigast men inte absolut (annat än i denna betydelse). I min produktion finns sådant som andra tycker bättre om än jag och tvärtom, ett ämne som jag ska återkomma till senare…

    Vad Matisse beträffar kan man undra vad han skulle ha att säga till akvarellmålande nybörjare i övre Västerbotten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s