Tre porträtt

”Tre porträtt” lär vara titeln på litterära alster av såväl Ivan Turgenev som Klas Östergren, vilket gissningsvis inspirerat snitsaren om inte till innehållet i detta blogginlägg så dock till dess rubrik, ty medan exmpelvis Vilhelm Hammershøi har lyckats samla fem porträtt i en och samma målning, hittar vi i snitsarens hela verkförteckning bara tre alster, där han har avbildat andra levande personers ansilkten med dessa direkt inför ögonen, det vill säga där han utfört något som påminner om porträtt.

prick

Nr 115 och 113

prick

På den vänstra teckningen ovan har snitsaren fångat sin bror sommaren 1972 och på den högra sin sambo när hon sitter och stickar 1988. Naturligtvis har han ritat av såväl dessa båda som övriga familjemedlemmar även vid andra tillfällen, men av sådana improviserade snabbskisser tycks bara de här två ha fått plats i hans verkförteckning. Några målade släktporträtt finner vi inte heller där, vilket han beklagar eftersom sådana konstverk vore intressantare för eftervärlden än alla hans studier av anonyma modeller ur fantasin. Målningen nedan är utförd i olja på papper och föreställer en konstnärinna från Göteborg, som sommaren 1973 gästade avlägsna släktingar till snitsaren i deras sommarhus i Vejbystrand, men som i övrigt var honom helt obekant. Samman med frun i huset ägnade hon sig där åt att måla porträtt av villiga modeller, därbland snitsaren, vilket var det primära skälet till hans närvaro. Då hans konstnärliga ambitioner blivit kända, erbjöds han därefter att delta i det gemensamma skapandet, men istället för att då porträttera husets yngste son som hade övertalats att sitta modell, vände han staffliet mot sagda konstnärinna, där hon satt och målande vid fönstret med sin bleka hy skiftande i återkastade färger från rummet och med sitt rödblonda hår lysande i motljuset, ett motiv som han haft god tid att studera när han själv suttit modell. Porträttet ansågs likt men väckte viss undran vad gällde målningssättet, medan konstnären själv såg just detta som ett steg framåt, men vari det möjligen tillfälliga framsteget bestått har han svårare att se idag, även om målningen helt visst är föredömligt slarvigt och oestetiskt utförd.

 prick

    image

prick

3 svar till “Tre porträtt

  1. Jag tänker mig nog att porträtt kan vara fiktiva. Åtminstone i betraktarens ögon. Det är ju ofta svårt att veta om bilden eller den litterära figuren är påhittad eller verklig. Omvänt är det kanske också så att ”verkliga” porträtt kan vara fiktiva. Många vill kanske med ett självporträtt uttrycka något helt annat än det egna jaget? För övrigt är det en avundsvärd talang att kunna avbilda såväl verkliga som påhittade människor.

  2. Bråkar lite med min hjärna och försöker förmå den att minnas om jag någonsin målat eller tecknat ett porträtt. Tror banne mig inte det. Av feghet tror jag. Porträtt visar så brutalt om konstnären inte sett ordentligt. Men den konsten behärskar abosolut snitsaren!

  3. Ja, porträtt blir intressanta som porträtt först när man känner till den avbildade, medan övriga ser ett konstverk föreställande en människa, vilket kan vara spännande i sig, men ”Based on a true person” är kanske ett säljande argument även i konsten. Vid avbildandet av mig vid det kollektiva målandet ovan, kom jag på någon målning att likna Clabbe af Geijerstam, vilket blir en omvänd poäng i sammanhanget. Min definition ovan om fysisk närvaro vid avbildandet, är naturligtvis egendomligt snål, eftersom många porträtt målas efter fotografier eller ur minnet. Även om exempelvis ”tapiren” i förra inlägget inte varit tänkt som ett porträtt, är dock förlagan ett föreställande fotografi (som jag dessutom tagit själv) men då någon särskild likhet med förlagans fysionomi inte eftersträvats (även om jag haft henne ovanligt mycket i tankarna vid denna tid), ser jag det som en målning om augusti 1971. Begreppet självporträtt och särskilt sådana som jag i vid mening utfört ska som av en händelse behandlas i enlighet med Olivers kloka tankar i ett färdigskrivet kommande inlägg.

    Porträtt som kallas sådana är naturligtvis problematiska i det att de avbildade kan ha synpunkter på likhet eller framtoning, i synnerhet om det handlar om beställning. Var det Picasso som svarade en klagande avporträtterad kvinna att ”nej, men det kommer att bli likt”?

    Jag tackar också för erkännandet om min iakttagelseförmåga, även om den som aldrig sett mina modeller naturligtvis inte kan veta om jag ljuger. Någon har exempelvis undrat hur stickerskan kan arbeta utan de glasögon som hon burit sedan hon var liten. När det gäller min bror tycker jag dock själv att jag åtminstone träffat något i hans blick, medan den färggranna konstnärinnan i mitt minne kommit att bli porträttet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s