Maj

När ovanstående bild tidigare publicerades på denna blogg, påpekade någon i en kommentar att den havererade bilen ser ut att sväva, och någon annan föreslog att den drabbats av värmeslag och till följd därav är på väg att lämna jordelivet. Andra har velat se konstverket som en civilisationskritisk dystopi eller möjligen en självbiografisk bekännelse, där bilen på väg bort mot en hägrande ensamhet har fått motorstopp och övergivits, en bild av svikna drömmar och konstnärligt för att inte säga mänskligt förfall. Målningen utfördes i maj 1979 och har senare givits katalognummer 59 samt titeln ”Torr maj (rost)”, vilken också berättar hur verket bör tolkas, ty månaden maj betyder inte bara lövsprickning, blommande häggar och tornseglare högt på himlen, utan för denne konstnär också dallrande hetta, dammiga grusvägar och tjock, disig luft vid horisonten. Maj är en tid för ensamma vandringar i gassande sol, och denna månad för trettiofyra år sedan företog konstnären många sådana, om än inte alltid längs så långa och raka vägar bort mot horosonten, som vi återfinner i det halvdussin målningar han utförde i ämnet. Förutom den vandrande betraktaren saknas mänskligt liv i dessa bilder, men någon gång har de kompletterats med rekvisita, vars huvudsakliga uppgift varit att kasta sin skugga på marken så som bilen ovan. Fastän denna är centralt dominerande i konstverket, var den ingalunda viktig för att gestalta konstnärens idé, men då han just hade fått beställning på en skrotbil av sin fyraårige son (vars lekkamrats far, en konstnär av helt annat slag, målat sådana), fann han att rostig plåt passade bra i sammanhanget, varpå han slående två flugor i en smäll ställde upp sitt staffli framför en förfallen Mercedes på en parkeringsplats. Den rostiga bilen är således målad efter modell men därefter insmugen i det fiktiva landskap som sammanfattar konstnärens känsla av ”torr maj”. Huruvida gossen blev nöjd med sin beställning eller inte, förtäljer inte denna korta historia.