Rysare i sommarnatten

När jag skrev föregående inlägg drog jag mig till minnes en historia jag hörde för mer än femtio år sedan. Jag hade i de nedre tonåren en så kallad raketradio, ur vilken jag via en sladd med öronmussla kunde lyssna på ”Blå tummen” och andra av den tidens spännande humorprogram efter sänggåendet. Tydligen sändes en tid också något slags sena skräckhistorier, av vilka jag mycket väl kommer ihåg två stycken, inte för deras kuslighet, ty naturligtvis har jag hört kusligare rysare, utan för de fantasifulla tankar de väckte.

Den ena historien utspelade sig, efter vad jag minns, i ett framtida USA, där det just hållits presidentval med knapp seger för en ung kandidat, vars bild syntes överallt, så även på väggen i ett laboratorium för tidsresor, som ordnades av en forskargrupp. Huvudpersonen, möjligen engagerad i den nyvalde presidentens kampanjarbete och nöjd med valutgången, hade av oklara skäl beviljats göra en resa bakåt i tiden. Hur denna gick till rent tekniskt minns jag inte, mer än att han måste följa strikta regler, för att besöket i dåtiden inte skulle påverka framtiden, det vill säga historiens nutid. Bland annat var han tvungen att under ledning av en vägvisare hålla sig till en upphöjd spång, varifrån han kunde se men absolut inte fick vidröra naturen nedanför, där jätteödlor och andra urtida djur rörde sig bland höga ormbunkar, och där stora insekter surrade i den tropiska värmen. Säkert hände åtskilligt där för milliontals år sedan, som jag har glömt, men när huvudpersonen kom tillbaka till framtiden, upptäckte han en liten krossad fjäril under sin sko. Han sade dock inget därom till någon i tron att hans oförsiktighet var betydelselös, och efter vad han kunde se var allt i laboratoriet och utanför fönstret så som han hade lämnat det. Likväl anade han svagt att någonting var annorlunda i rummet, men han förstod inte vad. Så föll hans blick på väggen där den nye presidenten tittade ner från sin bild.

Den andra av de två historier, jag hörde som ung i mörkret, handlade också om en framtida resa men inte i tiden utan i rummet, närmare bestämt långt bort till en främmande planet, som beboddes av intelligenta, helt människolika varelser, till vilkas egenheter dock hörde, att de förutom att tala och förstå jordiska språk även kunde läsa tankar. I gengäld saknade de all förmåga att uppfatta bildspråk, varför alla yttranden och tankar tolkades bokstavligt, något som den gästande jordiska expeditionen var väl införstådd med, och för säkerhets skull hade den även utrustats med ett slags hjärnspärrar som hindrade alla tankar att läcka ut. De främmande varelserna var extremt gästfria och måna om att tillfredsställa alla uttryckta önskemål, och den sista kvällen före avfärden bjöds det jordiska sällskapet på en konsert med pianospel av någon kvinnlig virtuos. Som tack för besöket fick slutligen huvudpersonen, expeditionens ledare, en inslagen present av världfolket, med förklaringen att de så gärna velat ge honom något som han önskat sig. Vad det kunde vara begrep han inte, då något som liknade önskemål aldrig framförts efter vad han kunde erinra sig. Under pianokonserten hade han visserligen ett kort tag haft sin tankespärrmackapär avtagen för att höra bättre, men då hade han bara njutit av musiken och inte haft plats för tankar på annat. Så mindes han plötsligt och blev kall av skräck. När han beundrat pianistens spel hade han tänkt: ”Åh, den som ändå hade hennes fingrar!”.

Dessa två kortfattat återgivna berättelser är naturligtvis bara rekonstruktioner utifrån oklara minnesfragment. Av den första historien kommer jag egentligen inte ihåg stort mer än bilden på den nye presidenten, som lika väl kan ha varit en tidningsrubrik om vilken vald ledare som helst, samt spången i det förhistoriska landskapet som inte nödvändigtvis behöver ha varit från dinosauriernas tid, och den trampade fjärilen som kan ha varit vilken flygande insekt som helst. I den andra berättelsen kan på samma sätt mötet mellan civilisationerna lika gärna ha ägt rum på jorden med spel av en jordisk pianist, som jag svagt anar kan ha varit huvudpersonens hustru, vilket skulle göra den välmenta gåvan än makabrare. Huvudsaken i mitt minne är historiernas poänger, där i båda fallen små misstag trots sträng försiktighet får otrevliga konsekvenser, så som ofta sker i sagorna, och måhända har berättelserna format mina tankar såväl kring ordets makt som kring den triviala determinismen.

Annonser

6 responses to “Rysare i sommarnatten

  1. Fascinerande tankar! Är otroligt imponerad av ditt minne och ditt skickliga sätt att teckna ner detsamma i denna fullständigt unika och underbart underhållande blog.

    Berättelserna du delar med dig av får någonting att kittla till i mig och jag vill ha mer.

    Fråga: Byggde du även egna radioapparater? Eller lät du andra sköta byggandet så du kunde fokusera på lyssnandet?

  2. Tack! Det gläder mig att även andra kan ha behållning av mina historier. De väsentliga detaljerna i just dessa har fastnat i minnet eftersom jag fortlöpande har påmint mig själv om dem. Mina minnen är ibland extremt tydliga men troligen mycket selektiva,

    Någon radioamatör blev jag aldrig, även om den lite fåniga raketradion fick ett mer praktiskt hölje i form av en liten låda och en bättre antenn utexperimenterades, tills en banankontakt i ett telefonuttag i mitt rum visade sig ge överlägsen mottagning. Medan en kamrat köpte experimentlådan ”Radioman”, nöjde jag mig med ”Elektroman”, där jag bland annat kunde göra en enkel elmotor och en telefon, varvid jag länge försökte få en mikrifon med kolstavar från ett ficklampsbatteri att fungera. I brist på tålmodiga kamrater använde jag bland annat en vevgramofon som medhjälpare att lyssna på. En annan kamrat hade ”Optikus och Fotoman”, ett teknikområde där jag själv sebnare gjorde ett hyfsat mikroskop och ännu senare en förstoringsapparat. Kanske borde jag skriva ett inlägg om mina gästspel i teknikens värld, som omväxling till de tyngre analyserna av min svarta själ…

    Fråga: Är det bara i min dator bloggens typografi ändras när sidan öppnas, för att sedan återställas, vid musklick på texten, eller, om detta inte hjälper, när pilen förs ut i skärmmarginalen? Tacksam för svar.

    Senare:
    Svarar själv, att allt ser normalt ut i bibliotekets datorer.

  3. Som alltid blir jag helt fascinerad av hur ditt minne fungerar. Uppenbarligen har du lyckats knäcka koden som gör det möjligt att hämta upp saker ur de djupa vindlingarna i skallen. Eller så har du arkiverat dem på ett mer strukturerat vis. Mina egna minnen ligger antaglige och dammar i ett sedan länge låst arkiv.
    Rysare är ruskiga saker. Ger mig alltid kalla kårar. Poe till exempel. Hujedamej!

  4. I den mån min minnesförmåga skiljer sig från din, tror jag att det har mest med intresse att göra. Och när minnen redovisas på en seriös blogg ges de en tyngd de saknar i sig, Jag kanske helt enkelt är mer intresserad av mig själv och mitt liv, eller om man så vill, är mer självupptagen? Om du letar i ditt förflutna hittar du nog också skenbart strunt att göra berättelse av?.

    Poe hör bara till min allmänna bokryggsbildning. Har inte ens, vad jag kan minnas, läst ”Korpen”…

  5. Börjar misstänka att mina ”minnesproblem” handlar om stimuli. Med rätt stimulans dyker det upp ett och annat fragment. Men lika stringenta som dina blir de inte.

  6. Att jag ofta minns möten med andra människor bättre än de minns mig, beror på att jag känner och möter färre människor än de, och att jag lägger mina och deras repliker på minnet, beror på att jag har en vana att rekapitulera dessa efteråt, medan de flesta andra skyndar vidare som om inget hänt…

    Ibland blir jag förvånad över att folk har glömt sådant som jag kommer ihåg, trots att det gällt sånt som borde haft större betydelse i deras liv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s