Grupparbete

    

Den konstnär som visade några av sina krokiteckningar i föregående blogginlägg beklagar, att han efter den beskrivna verksamheten i Gula villan inte har ägnat sig åt modellteckning mer, och även om han inte har lagt alla sina konstnärsdon definitivt på hyllan, fattar han dem numera sällan på eget initiativ. Hans senaste insats som bildkonstnär påstås ha gällt ett uppdrag, att så likt som möjligt rita av ovanstående Dabrowski-hoppande fe, varefter den godkända teckningen ska ha färglagts förtjänstfullt efter egen smak av den fyraåriga beställaren. Konstverket är dessvärre inte tillgängligt för publicering på snitsarens blogg, varför läsarna får hålla till goda med förlagan ovan, hämtad ur en engelsk barnbok från 1950-talet, innehållande 32 bilder på diverse skojiga människor i helfigur. Då bokens 16 blad emellertid består av tre var för sig bläddringsbara delar, kan figurernas huvuden, kroppar och ben kombineras på 2 x 16 x 16 x 16 = 8192 olika sätt, av vilka några visas här nedan. Konstnären vill minnas att han som liten fann boken rolig, även om nöjet inte varade så länge.

Ett kreativare alternativ med obegränsade möjligheter erbjuder en sällskapslek kallad ”vikgubbar”, där bilderna i stället skapas av betraktarna själva i lämpligt sällskap. Dolt för de övriga ritar var och en ett huvud med bifogad hals överst på ett papper, vilket därefter viks, så att bara halsen blir synlig, varpå konstverken skickas vidare i en överenskommen turordning. Sedan ritar varje deltagare en överkropp i anslutning till halsen på sitt mottagna papper, varefter han eller hon viker detta, så att endast midjan syns, och vidarebefordrar resultatet. I följande steg tecknas en underkropp ner till knäna och i det sista ledet slutligen underben och fötter. När så  alla vikgubbar är kompletta vecklas de upp gemensamt under skratt. De enda äkta konstverk i denna genre, som är tillgängliga för publicering på vår blogg, tycks vara skapade i endast tre steg, vilket naturligtvis går lika bra. Bloggens egen konstnär törs kännas vid huvudet på den högra gestalten nedan, medan de två eller tre övriga bidragsgivarna vill vara anonyma.

Som ett litterärt alternativ till ovanstående konstnärliga sällskapsnöje skrivs så kallade långkatekeser, där deltagarna på motsvarande sätt fyller i var sin del av en till formen fastställd historia. Enligt internetartiklar i ämnet, kan berättelsens ram variera, men vanligen får två personer av olika kön träffas för vidare öden, och i den fasta men fantasilösa form, jag som vuxen har blivit bekant med leken, skulle en aktuell långkatekes skapad av deltagare i rätt ålder kunna lyda:

Björn Ranelid
och
Prinsessan Estelle
träffades
efter Stockholm Marathon.
Han sa:
Du luktar pyton!
Hon sa:
Jag är bajsnödig.
Följden blev
att de var tvungna att gifta sig.
Folket sa
att det var det läbbigaste som hänt på många år.

Skribenter med andra krav på underhållning har naturligtvis möjlighet att lämna den fasta ramen och låta berättelsen flöda fritt, varvid denna blir intressantare med öppet redovisade bidrag, som vart och ett naturligt följer och kommenterar det föregående. Att den överraskande humorn inte behöver bli lidande, kan var och en intyga, som tagit del av de beryktade ”krystböckerna”, ett slags litterära alster, vilkas tillkomsthistoria och innehåll dessvärre, av olika hänsyn, inte kan presenteras här .

4 svar till “Grupparbete

  1. Krystböcker? Det var då en illvillig cliffhanger.
    Hade helt glömt bort vikgubbarna. Tack för påminnelsen! Pumlan kommer att älska att rita vikgubbar. Nästan så jag får lust att gå upp och väcka det nyvyssjade barnet och introducera henne i det som jag själv älskade att göra med min farmor. Farmors ritsagor är hon däremot redan väl bekant med. Gumman som gick till sjön till exempel.

  2. Krystböckerna (fyra till antalet och ganska tunna) skrevs då och då vid behov under ett par år i mitten av 1990-talet av dem som då bodde här, två i övre tonåren och två i medelåldern, alla med intresse för text och bild och någorlunda likartad humor. De författades inte på en förlossningsklinik som man kunde tro, utan i betydligt enklare sammanhang. När det kom gäster brukade de plockas undan. Med detta har jag nog förtalt mer än de inblandade önskar.

    Meddela gärna hur introduktionen av vikgubbar utfaller! Är du månne också bekant med långkatekeser?
    ”Gumman som gick till sjön”? Är det den som blir en katt när den är färdigritad?

  3. Med tanke på hur länge vissa i det här huset boende huserar på huset skulle ev. krystböcker här bli rena tegelstenar. 🙂
    Återkommer med rapport om vikgubbarna. I helgen har Pumlan haft roligare lekkamrater på besök, mammor med gammelmodiga lekar göre sig icke besvär. Ordet långkatekeser känner jag igen, men blir ändå tvungen att googla. Och minns sen inte om jag någonsin deltagit i författande av någon sådan. Gummans fisketur blir mycket riktigt en katt.

  4. Å andra sidan skulle det då gå åt mer tid att läsa vad andra skrivit. Enligt någon som har prövat konceptet i annan mindre samkörd gemenskap, är det viktigt att alla har samma grundinställning till avsikten med skrivandet och att ingen tar åt sig alltför personligt av den bitterhet som ibland kan få utlopp, om det så bara handlar om att papperet är slut.

    Off topic:
    Att man kan få många besök på sin blogg, när man länkar från ett allmänt forum erfor jag igår, när 70 st på ”jogg.se” (och några på blogg@bureborn) ville läsa inlägget ”Sub”, dit jag hänvisade i en tråd om hur man tränar för att springa milen under 40 minuter. Om någon av besökarna klickade sig vidare till andra konstiga texter är oklart.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s