Genetik

 

 

 

 

Annonser

7 responses to “Genetik

  1. Först vill jag be om ursäkt för min långa bortavaro. Som trogen läsare av den hör bloggen borde man självfallet inte ha rätt att lysa med sin frånvaro en hel sommar. Inte har jag ngt att skylla på heller, mer än att det för varje dag jag lät datorn vila blev allt motigare att ta tag i saken. Så jag gömde huvudet i sanden och låtsades att bloggosfären hade gått upp i rök.
    Som reaktion på Identitet 2 blev jag naturligtvis omedelbart tvungen att
    googla på mitt eget namn. Upptäckte att min identitet nu tycks vara en annan än när jag sist gjorde samma test. Då kryllade det av länkar till diverse
    obskyra journalistiska alster, nu tycks jag mest kuta omkring i världen med blandade resultat.
    Det lär finnas konsulter som hjälper en att förfina sökträffarna på det egna namnet. Eller varumärket, som de hellre kallar det. Det är viktigt nämligen – det egna varumärket. Man måste ju marknadsföra den rätta bilden av sig själv.

  2. Det tycks ta ett par generationer för vissa gener att slå igenom igen. Morfars farfar (?) har i mina ögon mycket gemensamt med blogginnehavaren.
    Fantastiskt förexten att släkten går att följa i bild så långt tillbaka.

  3. Nej hör nu hon, inte ska hon be om ursäkt! Snitsarens blogg skall inte läsas av plikt utan av oemotståndligt intresse och inläggen saknar bästföre-datum och kan avnjutas när som helst i mån av brist på annan bättre sysselsättning. Vi publicerar också våra inlägg, av vilka det nu finns en handfull väntande i utkastkorgen, i långsam takt för att våra mer trogna läsare inte ska riskera en alltför stor textmassa oläst, och de tyngsta alstren sparar vi tills tiden känns mogen. På ditt träningsforum har vi konstaterat att du inte gått upp i rök som person själv, vilket vi tycker är huvudsaken.

    När det gäller morfars farfar tror jag att hans likhet med mig mest sitter i hårmodet och den avspända stilen. Om man stryker undan hår och skägg på mig ser man numera min åldrade mors ansikte. Från hennes släkt har jag även mina öron, medan min gängliga kropp och lätt köttiga mun kommer från far. Teckningen respektive stenskulpturen av dem gjordes när de i ungdomen satt modeller för numera föga kända skånekonstnärer. Det förra konstverket hänger i vårt kök, medan det senare stod på en bokhylla i mitt pojkrum innan det flyttades till ett hus i Vejbystrand.
    Bilden på snitsaren själv är en detalj ur en torrnålsgravyr, som numera ska hänga hos en nära yngre släkting.

    Naturligtvis har också jag någon gång googlat på Bureborn, men inte funnit något hon behöver skämmas för. Tvärtom.

  4. Någon plikt handlar det minsann aldrig om! Jag tycker dessutom att man ska vara rädd om sina vänner, och inte plötsligt överge dem.
    Problemet dyker upp när vännerna huserar på webben, och man gärna vill undvika densamma när man ska vara ledig – på riktigt. Eftersom jag jobbar med webb behöver jag ta en ordentligt timeout ibland. Startar jag datorn är det så lätt att jag ”bara” kollar in lite snabbt också på jobbsajterna, när jag ändå är i farten. Funbeat försökte jag också låta vila, men sen blev det för svårt att hålla träningen i minnet. Och så behöver jag allt piskan av krympande staplar ibland, för att knyta på mig löparskorna.

  5. Vänner kommer och vänner går och de få som troget håller fast vid snitsaren skall han vara rädd om, Även om detta inte får påverka innehållet i hans blogg, känner han att denna inte bara är till för honom själv, vilket gör honom förvånat glad. Samtidigt är han medveten om att vänner i form av ettor och nollor visserligen är lätthanterligare än andra men samtidigt lättflyktigare, och hans brist på självklar tillit på området är om inte medfödd så dock tidigt inlärd (vilket som av en händelse hans nästa två blogginlägg, av oklar anledning betitlade ”Sanaton” och ”Ohne Worte”, delvis lär handla om).

    När det gäller denna bloggs trognaste kommentator är vi dock tills vidare trygga och hennes utflykt i sommar har inte påverkat detta. Även snitsaren kan någon gång känna motvilja mot datorn i allmänhet och internet i synnerhet och hur hans liv ska gestalta sig och vad som sker med hans vänner, när denna blogg avslutas vet han inte, lika lite som varför han plötsligt börjat skriva om sig själv i tredje person igen. Kanske rymmer ämnet något känsligt?

  6. Som i förbigående står det – när denna blogg avslutas – du skulle bara våga!

  7. Nog vågar jag, men frågan är vad jag vill. Denna bloggs livslängd begränsas om inte annat av min egen. Av de sjunkande besökstalen att döma anser många att denna blogg redan avslutats. Namnet löparblogg har den inte gjort skäl för på länge, trots att den ännu länkas som sådan på många håll. Tiden för idrottshistoriska återblickar och kuriositeter tycks också vara förbi, och när snitsarens memoarer snart har synat det sista fotografiet och letat fram det sista minnet som är värt och möjligt att berätta, är det oklart vilken väg denna blogg ska ta. Ett inlägg om bloggen som sådan, där alla de alteregon, som ringat in mitt väsen, äntligen får hitta sin fristad i ”Tor”, känns som en naturlig och önskvärd utveckling, men om detta vet vi ännu lyckligtvis föga.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s