I närbild

 

 

8 svar till “I närbild

  1. En allvarlig blick. Arg? Koncentrerad? Spegelbild av konstnären?

  2. Även om den ser ut att vara riktad i vår panna, bör blicken mycket riktigt vara koncentrerad på konstnärens spegelbild. Hur konstigt det än kan förefalla, är det alltså ett vänsteröga vi ser.

  3. Tänk. Det är första gången som jag på allvar inser varför andras självporträtt alltid ser lite ”sneda” ut, medan de egna stämmer bättre. (Rent ”balansmässigt”, konstnärligt gäller annat.) Sig själv ser man oftast i spegeln, andra ospeglade. Men även de andra har förstås målat sin egen spegelbild.

  4. Då borde självporträtt gjorda som grafik, där bilden spegelvänds en gång till, ha motsatt effekt, det vill säga att andras självporträtt stämmer bättre än egna. Torrnålsgravyren i föregående inlägg lär dock ha utförts på känn ur minnet.
    Vad ansiktet ovan beträffar, är det oklart i vad mån en eventuell obalans beror på spegelvändning eller på konstnärens oförmåga. Att de flesta av de ansikten han målade bara har ett öga, har sin förklaring i att han hade svårt att få ögonen att titta åt samma håll, andra uppenbara skevheter att förtiga. Ögat på bilden ovan tittar strax ovanför betraktarens ögon, vilket bör vara ett omöjligt resultat av ett detaljerat utfört självporträtt i en spegel. På frågan, vad han målade, lär han en gång ha svarat ”Näsor”, ty han började ofta måla mitt i ett ansikte, utan att från början bry sig så mycket om helhetsteckningen, vilket förklarar hans halva misslyckanden. Ibland hände det att han klippte ut och flyttade en del av ett målat ansikte efteråt ( Katalognr 20 och 25 sid 3: http://neymark.wordpress.com/sid-3/ ). När han målade var det måleriet han sökte och några gånger använde han en enkel mall som han kalkerade på duken för att slippa tänka på teckningen. Denna ”ansiktsmall” sparades senare med eget katalognummer (21). Hans studier av näsor var från början inte tänkta att sparas som konstverk och de flesta har också förstörts.

  5. Verkligen ett intressant förfaringsätt det där. Näsor? Jag hatade näsor, blev sällan mer än en blobb mitt i fejan. Att jag inte kom på det där med saxen!
    Appropå självporträtt såg jag mig själv på film idag. Det var INTE jag!

  6. Ibland vill jag nog föredra en blobb mitt i fejan framför en exakt modellerad kran. Konstnären här målade helst sina näsor mer eller mindre framifrån för att slippa det avstånd till den bakomliggande kinden eller, ännu värre, till bakgrunden, som annars uppstod, ty hans upplösta fläckmåleri skydde alla skarpa kantlinjer. Om det handlat om fotorealism hade det varit en annan sak, men hans ideal var något helt annat. Hans måleri fanns i penseldragen och skulle betraktas på nära håll.

  7. Vi får hoppas att den sparsamma aktiviteten på bloggandet beror på att snitsaren sitter djupt nergrävd i KB:s arkiv och samlar stoff till ett fulladdat reportage om någon obskyr gammal friidrotts-teknik. Kanske volt-tresteg denna gång?

  8. Dagispappan slutar aldrig hoppas. Snitsaren har visserligen haft influensa och då sett mycket idrott på teve, men några nya impulser till djupdykningar har han inte fått. Vi har ännu några droppar blod kvar att krama ur vår vän konstnären, innan vi lämnar honom ifred, och trots sagda influensa har vi totat ihop något som snart påminner om ett nytt inlägg.

    Volt i tresteg förekom i ett aprilskämt för ett halvdussin år sedan, där Christian Ohlsson sade sig öva detta inför sommaren. Då kände man tydligen inte till de försök som gjorts i längdhopp.

    Vi gratulerar för övrigt Dagispappan till ännu ett genomfört Vasalopp.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s