Porträtt av konstnären som ung

 

       

 

Fotografiet här ovan är taget i en trädgård i Vejbystrand på försommaren 1967. Mannen på bilden är 21 år gammal. Han har under året klarat 197 cm i höjdhopp och blivit svensk akademisk inomhusmästare, och sin gängliga lekamen till trots kan han stöta en drygt sju kilo tung järnkula närmare tolv meter. Han har ännu ett oklanderligt minne och hans hjärna är i topptrim vad gäller allt slags abstrakt tänkande. Av sådant att döma står den unge mannen, utan att ännu begripa det, på höjden av sin levnads branter, där vattendragen dela sig och gå. Klart är där uppe, där är tryggt att stå. Dock anar vi, för att vidareutveckla den travesterade metaforiken, att han redan är i färd att ta ett språng och följa skummig bölja hän, ty även om ingen mjältsjuk svartalf ännu på länge skall bita sig fast i hans hjärta, är detta sedan en tid uppfyllt av något helt annat än höjdhopp och matematik.

Troligen är den unge mannen på väg att sätta sig i en vilstol för att måla med sina vattenfärger. Han har ännu inte sett mycket konst, varför hans ideal växlar med varje ny omtumlande upptäckt, och trots att han själv ännu bara förmår mycket lite, tror han att allt är möjligt i det nya rike han skapar åt sig själv och gör sig till kung över. Föga anar han den fängelsehåla han kommer att kasta sig själv i och det straffarbete han ska tvinga sig själv att utföra, ty han förstår ännu inte varför han innerst inne väljer att måla. Han är en oskyldig och mycket lycklig konstnär.

Den fula hatt, mannen bär på bilden, har inköpts som skydd mot solen under en cykeltur och utgör till skillnad från penseln i munnen ett högst tillfälligt attribut. Icke desto mindre skall den, dokumenterad på ett målat självporträtt med titeln ”Röd hatt”, komma att stå som symbol för denna tid av oskuld och framtidstro. Även vattenfärgsmålningen nedan, ytterligare ett av få verk som ska komma att bevaras från detta år, vittnar om lekfullhet och skaparglädje, ehuru en påverkan kan spåras från Emil Noldes ”Ungemalte Bilder”, vilka samma år setts utställda på Moderna Muséet. Denna hastigt målade bild ska senare ges katalognummer 5 och, i brist på bättre, titeln ”Ullig profil”, medan andra mer ambitiösa målningar ska komma att förstöras. 

 

 

Annonser

7 responses to “Porträtt av konstnären som ung

  1. Vackra språkliga krumbukter! Och spännande tankespår, som jag försöker hänga med i efter bästa förmåga. Men sen hakar jag ändå mig fast vid den där fängelsehålan. Vadan? En lidande konstnärssjäl?

  2. Det medges att metaforerna i inlägget blev högtravande i överkant för att matcha Tegnérs, och fängelsehålan och straffarbetet får tolkas i det ljuset. Något så romantiskt som ”en lidande konstnärssjäl” lär det knappast ha handlat om utan snarare om vanlig, tråkig, destruktiv självkritik. Han kom att förlora sig i meningslösa detaljer och skulle snart begränsa sitt måleri i strid med sin ursprungliga önskan. Om vi har otur får vi vet mer härom så småningom.

  3. Otur? Otur?? Så icke. Jag vill höra mer. Nu! Ett fascinerande levnads”öde”. Varför denna skarpa självkritik? (för övrigt något jag själv ”lider” av utan att egentligen förstå varför…) . Vad hände sen? Vilken bana följdes? Den matematiska? Den konstnärliga? Båda? En spännande kombination!

  4. Nej, såväl höjdhoppandet som matematiken tynade så småningom bort, när den unge mannen antog sin nya roll som konstnär, där självkritiken parades med ett stort mått av självhävdelse, en kombination som inte är ovanlig i ungdomen. Vad fortsättningen beträffar lär det i utkastkorgen till denna blogg ligga ett antal inlägg som direkt eller indirekt berör detta ämne som tidigare undvikits, men som när proppen väl dragits ur kommer att tömmas mer eller mindre i botten, dock i läsbar takt för att skona de få kvarvarande läsarna av denna blogg.

  5. Vanlig, tråkig, destruktiv självkritik – det låter som en lidande konstnärssjäl i mina ögon. Eller borde det inte för logikens skull heta öron?
    Jag väntar med spänning på fortsättningen!

  6. Kanske en lidande konstnärssjäl inne i en större välmående byråkratsjäl?

  7. Pingback: Zhuo | Efteråt hos farbror Steffe

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s