Vilgot är vilsen

 

 

 

Tvärtemot vad vi alltför hastigt antagit i vårt föregående blogginlägg har det nu visat sig att ingen främmande aktör har, som det heter, ”reggat” Vilgot Varulv och agerat i hans namn på ”facebook”, utan det tycks helt enkelt ha varit Vilgot själv som i hopp om något slags vänskap hittat väg till detta egendomliga forum. Där har han kunnat glädja sig åt ett, i sammanhanget visserligen litet men dock, antal nya vänner, men huruvida dessa varit till hjälp i den ensamhet han delar med oss alla, är oklart. Han tycks ha haft svårt att hitta rätt i det rika utbudet av kontaktmöjligheter på forumet och av rädsla för att råka vilse i den labyrint av outtalade regler som gäller där, har han tvingats göra våld på sitt redan tidigare ängsliga väsen.

För dem som en gång lockats av hans ovanliga utseende och namn och uppmanat honom till detta riskfyllda steg har Vilgot troligen blivit en källa till besvikelse. Kanske har han med sin blygt enfaldiga framtoning gäckat deras förhoppning om raffinemang och spänning.  Kanske hade de förväntat sig en vass och spirituell varulv, som kunnat erbjuda dem möjlighet att för en stund få känna sig en smula intelligenta. Kanske visste de inte själva, vad de i sin aningslösa iver hoppades. Människorna, dit vi även räknar varulvarna, är nu en gång stöpta i olika formar, några i vackert utmejslade , andra likt Vilgot Varulv i trasiga och hopknycklade. Vår önskan att bli sedda har vi dock alla gemensam.

6 svar till “Vilgot är vilsen

  1. Ett tänkvärt inlägg. Om det är sant att ”ögonen är själens spegel” öppnar sig en avgrund av ensamhet i Vilgots själ.

  2. Tyvärr är det nog så att de som utstrålar ensamhet har särskilt svårt att slippa sin ensamhet.

  3. I närbild ser Vilgot inte bara vilsen ut. Han ser uppriktigt ledsen ut, stackarn.

  4. Ja, Vilgot behöver all sympati han kan få. Just nu lär han ha gått vilse i skogen och är både frusen, hungrig och rädd. Säkert gråter han ibland, vilket enligt folktron lär betyda att han inte är någon äkta varulv.

  5. Stackars Vilgot! Jag ska gå och klappa lite på honom.

  6. Det är ett lovvärt initiativ, och om Vilgot ryggar ska hon inte misströsta utan försöka igen. Han är bara så ovan vid vänlighet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s