Startnummer Y

Några av snitsarens läsare har klagat över den uppmärksamhet vi ägnat åt, som de uttryckt sig, ”den där spilevinken jumper” efter hans halvhjärtade Stockholm Marathon, när det samtidigt fanns så många ”proffsiga” löpare som ”gav järnet” och presterade ”kanon lopp”. För att tillfredsställa även sådana konventionella smakriktningar har vi sökt upp en av dessa seriösa löpare, en 48-åring som på sin sjätte start i loppet förbättrade sin tidigare bästa notering med tjugo minuter och sitt personliga maratonrekord med mer än fem. Då den folkskygge löparen emellertid ogärna framträder offentligt, än mindre önskar figurera i samband med snitsaren och hans blogg, har han lovats full anonymitet och i den intervju han beviljat oss har vi kommit överens om att kalla honom Startnummer Y. 

Ovanstående traditionella inledning skrev snitsaren intet ont anande i väntan på att Startnummer Y  skulle besvara snitsarens i förväg översända frågeformulär. Vad som hänt med detta, vet vi inte, men i det hopkok snitsaren mottog i retur känner han inte igen mer än fragment här och där av de ambitiöst utarbetade frågor han ställt, och när snitsaren här nedan publicerar det erhållna materialet ograverat och okommenterat, svär han sig samtidigt fri från detsamma och tvår sina händer. 

Ehuru synnerligen välformulerade och i full överensstämmelse med snitsarens tankar, är de ord, som inledningsvis nedan läggs i snitsarens mun, inte dennes egna, och naturligtvis bär inte heller den välgjorda teckningen snitsarens hand. För att demonstrera sitt avståndstagande från texten som helhet har snitsaren underlåtit att korrigera skrivfel och mot sin preferens lämnat högermarginalen bruten.

                                                                        ¤                 ¤

 

 

  

Startnummer Y öden och äventyr
 
Snitsaren har av omsorg för löparsverige snickrat ihop en hög med trevliga och avslöjande frågor att ställa till den populäre, men något svårfångade, löpargurun Startnummer X. Densamme lovade snällt att besvara frågeformuläret, men bara under förutsättningar att hans anonymitet respekterades. Vi har därför valt att benämn honom Startnummer Y. 
Det ifyllda formuläret visar sig vid närmare granskning docka ha lite gemensamt med det ursprungliga dokumentet. Snitsaren ställs här inför en delikat situation; ska han försöka bryta ut de svar som trots allt här och där dyker upp i textmassorna och försöka para ihop dessa med de ursprungliga frågorna eller ska han helt sonika lägga ut texten som den som den är, oredigerad, och därigenom ställas inför risken att den samlade läsekretsen rynkar på näsan och utbrister: – Nu är Snitsaren desperat, nu publicerar han visst vad skit som helst! Snitsaren bestämde sig, efter moget övervägande, för det sistnämnda alternativt, men han vill samtidigt ta tillfället i akt och meddela att han på inget sätt ställer sig bakom den presenterade texten, de påståenden och utsagor som ofta verkar stötande, får helt och hållet föras upp på Startnummer Y´s ansvarskonto. 
  

Frågor och ”svar” 

Kommissarie Karlsson suckade tungt och tittade ut genom fönstret. Trafiken utanför Södermalms polisstation var livlig, med ett myller av motor- och cykelrikshor, cyklar, motorcyklar, små och stora bilar, samt kameldragna kärror med gigantiska hjul av järnskott trä. Karlsson såg bort mot den underliga figuren som var upphängd i sina fenliknande extremiteter medels en kätting fastsatt i taket. Ett par elkablar var fastsatt i hans …ja? Hopkrupen på golvet bakom den knastrande generatorn satt Assistenten. Svetten formade en kaninliknande figur på polisskjortan som med nöd och näppe dolde den feta magen. Karlsson hade aldrig upplevt maken till motspänstigt offer, hur han skulle kunna få något vettigt ur denna lealösa varelse visste han inte. Kommissarien tittade på klockan sedan på ”pingvinen”.

-Tre och sexton! Utbrast han. Hur kan du inbilla någon att en sån som du kan springa så fort! Berätta nu en gång för alla hur du fuskade, så vi får gå hem härifrån! Jag medger inga uppskov!!!  Är du beredd? Nå !!!?

Assistenten tog av sig polismössan och strök svetten från pannan. Håret var tovigt av svett. Han satte handen på impulsgivaren och tryckte till. En fräsande ljud hördes och den upphängda varelsen skakade av spasmer.

– Jag har ju redan berättat! Skrek han.

– Så säger ni alla!!  Skulle en slumpingvin som du kunna springa på tre och sexton?? Det är tider som inte ens professionell idrottare gör nuförtiden, skulle en slumvarelse som du överträffa en hjälte som Stefan H??  Tillåt mig småle!

(Nu verkar det ju som intervjun redan har spårat ur, här har Snitsaren snickrat ihop ett antal trevliga frågor och vad får han tillbaka?)

Kommissarie Karlsson ger varelsen en spark på munnen, den hostar till och spottar ut en tand.

– Jag ska berätta! Igen! Istället för att spärra in mig och misshandla mig skulle ni kunna börja med att gratulera mig till fantastiskt lopp! Det var mitt bästa lopp någonsin! Jag förstår att 3:16:58, om jag får uttrycka mig så vulgärt, är en kanontid? Det kändes bra att ha sprungit så fort! Då! Men nu, när det gått en dryg vecka sedan känns det inte alls bra i kroppen!

– Ja, ja, utbrast Karlsson! Du får skylla dig själv! Hade du kanske inte i förväg deklarerat att du skulle starta loppet i ett tempo för en sluttid av 3:15, vilket du också tycks ha gjort, för att sedan inte tappa mer än två minuter på den andra halvan, en ovanligt liten positiv split jämfört med vad som varit fallet i alla dina sju tidigare genomförda maratonlopp. Du har hävdat att splittret i ett optimalt lopp måste bli svagt positiv, varför ditt Stockholm Marathon denna gång bör ha varit närmast perfekt genomfört. Om det inte var så att du fuskade!! 

– Jag fuskade inte!

– Hur kunde du t ex kontrollera din utgångsfart utan modern satellitnavigering? Påstå inte att du tittade på din klocka vid kilometerpasseringarna eller att du har liksom en inbyggd hastighetsmätare i lillhjärnan som automatiskt varnar om det bär sta i för hög fart!

– Jo det har jag!

– Oj då, är det sant ??? Sa polischefen i en raljerande ton.

– Du har berättat att du tänkte på att hålla igen i den värsta rusningen efter starten och du blev mycket riktigt också frånsprungen i början en del yngre bloggande löpare. Tänkte du att ”Spring på ni bara”, eller hur resonerade du där? Förstod du inte att din sluttid framstår som ännu otroligare i ljuset av din lusiga start!

– Träffade du t ex någon vid starten?? Nej jag tänkte väl det! Ingen har sett dig! Förstår du!! Du sprang inte! Många drabbades av kramp och andra problem under loppets gång, men du hade tydligen inga problem!! Och du trodde att du skulle kunna lura i oss att rekordet var ditt??  Fusk, min herre, fusk !!!

– Jag har inte fuskat!

– Jag tror herr Startnumtret ljuger !!

– Nej det gör jag inte.

– Inte det ? !!

– Nej.

– Bara en sån sak som att under hösten och början av vintersäsongen sägs det ha blivit si och så med din träning och så sent som i januari hördes du tvivla på att du någonsin mer skulle komma ner på samma tider som förr. Tydligen är du ”lättränad” eftersom du nu hux flux verkar vara i ditt livs form? Tidigare har vi kunnat följa din träning på jogg.se, men nu vill du visst hålla den lite hemlig. Och inte undra på det?! Träning!! – Kyss mig där ryggen byter namn!!

– Jag har visst tränat! Upp till 7-8 mil i veckan!

– Tyst! Så jobbigt är det väl inte att skriva ner ett erkännande!! Du påstår att du håller högre fart på dina långpass än vad som brukar rekommenderas och att det något du har lärt av Janne Holmén! För du har knappast kommit på det själv!!

Varelsen hostade till och spottade ut ytterligare en tand.

– Med min uppväxt behöver man inga långpass. Vet du hur det känns att varje dag springa uppförs Besvärsbacken på väg till skolan i Sofia. Löparskor hade vi inga, bara nedgångna träskor och trasiga Wranglerjeans som vi ärvt från Bonniers. Samma skor i regn och i snö. Skoldagen klarades utan mat och dryck. Klasseleverna bjöds på Leverbiff och Lappskojs, men vi andra fick klara oss på fimparna på skolgården. På kvällen hem samma sträcka fast tvärt om. På Skånegatan stod Vitabergsgänget med cykelkjedjor och knogjärn för att klå upp mesarna som gick i skolan. En gång hade jag sällskap av min mor och när hon fick se den grinande hopen rassla med kedjorna skrek hon –Spring Startnumret!! Spring!! Så jag sprang tills jag kom fram till havet vid Bergsundsstrand. Sedan vände jag och sprang åt andra hållet tills jag kom till Danvikstull då vände jag och sprang tillbaka mot Hornstull igen.

(Här bjuder Startnumret den gamla damen på en chokladbit ur sin pralinask som står mellan dem på bänken.)

– Berätta mer! Säger hon uppmanande, – Det är så spännande!

– När jag kommit halvvägs märkte jag att ett gäng löpare följde i mina spår och efter ytterligare ett par vändor över Söders kontinent hade jag plötsligt en hel hord löpare som trängdes och buffades i mina spår. Det var så jag uppfann Midnattsloppet!

-Å, det var du! Sa damen och tog en chokladbit till.

– Det är sant att jag sprungit långpass uppåt tre mil utan att ha vare sig vätska eller energigodis med mig, fortsatte Startnumret.

– Jaha?

– Men under Stockholm Marathon drack jag både sportdryck och åt en så kallad energibar! Vissa löpare tycker om nyponsoppa. Det gör jag också men inte när jag springer! Och det där nya påfundet att ta lunchpaus under ett maratonlopp är naturligtvis ingenting för mig.

– Många löpare söker spänning i exotiska miljöer, sa den gamla damen. En del springer i fjällen och alperna och, vadheterhannurå, Jumper, tycker att Munkastigen i Tiveden låter lockande.

– Jag var med i scouterna när jag var barn och tog till och med skepparexamen. Det passade bra när jag och Buba blev räkfiskare i Louisiana. Ja, det där var innan katastrofen.

– Katastrofen?

– Ja, Calle Svanbergs uttalande om att BP tycker om dvärgar.

(Vi ber om ursäkt det verkar som handlingen skiftade lite här)

– Jag blev nästan världsmästare i pingpong också! Jag var en hejare på pinget! Men ponget gick inget vidare!

– Nähä!

(Ja vem tycker inte om Pingisar)

– När jumper påträffade dig före loppet sittande i kretsen av dina skolkamrater, såg du ut att andas tillförsikt. Trivs du i skolan? Tror du att Jumper hade fått gå i samma skola om han hade haft rika föräldrar? Stod inte Professor Keating efter banan hejade friskt? Han sa visst något om ”Carpe Diem”, varvid du rev sönder starbeviset och klättrade upp på bajamajan? När din påhejerska var på plats började du svamla något om ”Oh Captain, My Captain”.

 
– Hade du alls något publikstöd efter detta, tror du?  Trots att du inte fick spela pucko i en midsommarnattsdröm!

– Nja, men publiken (Obs, singularis) fick väckas genom en vänskaplig klapp på axeln.

– Efter varje rekord har du tidigare brukat tvivla på att du kunnat springa så mycket fortare, men efter det här kanske du har kommit på andra tankar? Jumper brukar säga att ”the sky is the limit”, men sådana futtiga begränsningar stoppar gissningsvis inte dig? Vill du t ex komma med på vår expedition till Jupiter? Vi har uppfångat signaler som tyder på att intelligent liv skulle kunna existera där. Detta är ju bra, eftersom intelligent liv knappast visat sig existera på jorden. Förstår du vart vi vill komma? Det blir en lång resa för dig, Dr Merkwürdigliebe och superkvantdatorn HAL, men det ska nog gå bra, eller hur?

(Här vill Snitsaren flika in med en liten rolig historia han hörde härom dagen:

Vi tänker oss ett engelskt större gammalt slott, slottsherren (låt oss kalla honom Lord Darlington): – What will we have for lunch? Will it be the pick of the day?

Betjänten (låt oss kalla honom Mr Stevens): – No milord, we will have the remains of the day)

– Var tog Snitsarens trevliga frågor vägen? Jaså, här är visst ett knöligt och kaffefläckat papper.

– I en kommentar på snitsarens blogg har du skrivit, att du inte hör till dem som tycker att man behöver springa maraton i all evighet och efter att ha lämnat en koffert i Berlin i höstas förklarade du att du bara ämnade springa ett fåtal maratonlopp till. Förutom Stockholm en femte gång, vilket du nu klarat av, siktade du på Chicago Marathon och möjligen jubileumsmaran i Stockholm 2012, men sen fick det vara nog. Står du fast vid det beslutet, eller är du en ryggradslös, kappvändande vindflöjel som likt jumper säger en sak bara för att redan efter en vecka göra något helt annat? Och hur tror du kronprinsessbröllopet kommer att avlöpa?

– På A svarar vi ”Nej”, på fråga ”B” svarar vi Nej! och på ”fråga” C svarar vi: Vi tror att, strax efter det att kungen och kronprinsessan trippat fram till den väntade Daniel och prästen från sin rullstol deklamerat: – Finns det någon i denna församling som har något att invända mot att detta brudpar förenas i det heliga sakramentet, kommer svenska folket att resa sig ur sina TV fåtöljer, peka på bruden och utbrista – Gå i kloster Victoria!!

– Nej föresten, så kommer det inte att bli. Daniels dövstumme bror kommer att resa sig och be Hugh Grant att översätta: – Jag tror att brudgummen har ångrat sig! Jag tror att brudgummen älskar Andie MacDowell! Sedan kommer Duckface att ge Daniel en smocka och rasa ut ur kyrkan till Dustin Hoffman, som tidigare till brudens förskräckelse haft ihop det med brudens morsa (Silvia?), men som nu stått och bankat som en galning på kyrkfönstret.. Daniel kommer resa sig och försvinna med sin älskade ut i regnet. Ja så kommer det att bli!
 
(Snitsaren ger inte upp! Startnummer Y, om han nu finns, verkar svårare att fånga än någonsin!)

– Visst är jumper en cool löpare?

(tystnad)

– I din barndom lär du ha slagit den då vuxne författaren Björn Ranelid i löpning 100 meter? Han sprang visst på 10:78 men vad sprang du på?? Berätta?

(tystnad)

– Författaren Reidar Ekner sprang Stockholm Marathon på 3:13:51 när han var 60 år. Är du intresserad av att ta den skalpen också, när är lika gammal som han var när han var i din ålder? På tal om löpande författare, vad heter den där bästsäljande japanen nu igen?

– Ishiguro?

– Nej inte han utan den där Yasunari Kawabata nånting

– Toshiro Mifune? 

– Ja så hette han ja!

– Heter han verkligen så? Var det inte Murakami han heter (om vi nu snackar om vad vi snackar om när vi snackar om löpning)?

– Hursomhelst! Det påstås att han skulle ha sprungit i årets Stockholm Marathon under pseudonym. Vet du något om det?

– Han sprang under pseudonymen ”Startnummer Y”!

– Du lär ha varit anarkist innan du sadlade om till medlöpare för ett tiotal år sedan. Hur kom det sig att du började springa i stället?

– Så det var inte ditt intresse för mänsklighetens bästa som ledde dig in på maratonbanan?

– Nej

– Ägnade du dig åt någon idrott som barn och ung?

(tystnad)

– Jaså? Fast judo räknas inte som sport och inte Pingisas heller! Jumper (som du har hört talas om, väl?) sysslade med höjdhopp, men även en del andra bloggande löpare har visat sig ha fuskat i grenen. Under skoltiden såväl som på VM. Då och då med resultat nästan i klass med den mer seriöst satsande Jümper. Hur högt har du hoppat?

– Jag har inte fuskat i grenen!

(Nu verkar det som om vi lyckats stegla fast Startnummer Y och han verkar bli mer benägen att verkligen svara på Snitsaren trevliga frågor)

– Många s.k. ULK-löpare deltog visst i det så kallade parloppet i Hagaparken i tisdags, medan du tydligen var upptagen av Othello den kvällen?

– Upptagen och Upptagen…

– Var det en bra föreställning?

– Nej, naturligtvis inte! Utan Jussi blir opera bara blaha, blaha!

– Men ni väntade er en löpargäst från Argentina, var det inte så?

– Det äger sin riktighet. Det berömda löpargeniet Don Carlos!

– Men, när sagde ”Don Carlos” väl dök upp, såg han inte lite korpulent ut.

– Nu ska vi inte ha fördomar, latinamerikanska sportsmän är ju av hävd lite rundlätta, se bara på Don Maradona.

– Hursomhelst! Var det inte samtidigt något bekant med den glade löparen? Företedde han inte en viss likhet med den berömda Dalaröskräddaren Thor Modén? Blev du inte lite misstänksam när han sjöng: ”Jag är en äkta mexikanare och jag springer vart jag vill”, när han ju sades komma från Argentina!

– Buenos Aries är ju en smältdegel av folkslag från all världens hörn, tänk bara på Gardel!

– Jonas Gardel? Är han sydamerikan??

– Jag tänker naturligtvis på Carlos Gardel, tangokavaljeren par excellence!

– Ja, men hur var det nu, med Don Carlos (inte Gardel!!)?

– Ja, han redde ju upp hela historien, avslöjade den falske baronen och vann dessutom snurretävlingen!

– Är du säker på att du inte pratar om ”Pensionat Paradiset”?

– Ja, vad skulle jag annars tala om??!

– Var det i den filmen Per Oskarsson fick en Oscar för sin roll som Paradis-Oskar?

– Nej det var i ”Pensionat Oskar”.

– Där Loa Falkman åt ägg och badade med kläderna på?

– Du tänker på farbror Melker. 

– Så du ångrar inte att du valde gammal pilsnerfilm i Uppsala framför en trevlig löparutflykt i glada vänners lag i Hagaparken?
 
– Nej, jag tycker det är viktigt att inte bara syssla med löpning hela dagarna utan också ha någon hobby vid sidan av som ger dig möjlighet att slappna av och ladda batterierna mellan varven. Jumper (??) har joggat åtminstone någon gång tillsammans med de flesta löpande släktingar (till vem??) och vänner (Vänner??), men aldrig med dig bara för att han visst tycker att du är för tråkig!

– Jaha?
 
– Har du annars någon träningskompis?
 
– Nej!

– Har du någon kompis över huvud taget?

– Nej!

– Har du någon coach?

– Den berömde coach Ingmar!

– Jaså?

– Nej, jag skojade!
 
– Om allt går som planerat springer du ditt femte Big Five Marathon i Månkarbo i juli, men innan dess avgörs Stockholmshalvan på Lidingö som ingår i Stockholms Big Five. Är det inte något som stressar dig?

– Zzzzzz? 

(Här börjar Startnumrets intresse för Snitsarens smart uttänkta frågor ta slut. Han vänder på klacken och stiger ner från altanen. Snart sitter han på sin ystra springare och sätter av mot solnedgången. Ödsligt hörs ekot från hovarna mellan de mäktiga bergsformationerna i Monument Valley. Men innan han försvinner bortom horisonten får vi ur oss ytterligare en fråga.)

– Saknar du någon fråga kring ditt maratonlöpande som du anser att vi borde ha tagit upp i den här intervjun?

(tystnad)

– Har du ingenting mer att säga till svenska folket?

– I care about small people!        

 

            ¤                      ¤

                                                  
  
       

Annonser

21 responses to “Startnummer Y

  1. Så vitt vi vet går den så kallade besvärsbacken, som är en del av Brännkyrkagatan nära Slussen på Söder, åt väster om man färdas uppför densamma, medan Sofia skola ligger i den östra änden av stadsdelen. Varför tog Startnummer Y en sådan omväg till skolan och varför kallas han för ”pingvin”?

    http://www.pbase.com/fogelberg/image/75767975

  2. Jag tycker mig märka att detta egendomliga blogginlägg, i sig tydligen en förvanskning, har genomgått ytterligare förvanskning sedan igår, varvid några detaljer och repliker tillkommit. Har snitsaren mot sin uttalade avsikt trots allt ändrat i manuskriptet?

    Vidare undras om det är tänkt att blogginlägget ska ugöra underlag för något slags gissningstävling om film? Med lite god vilja kan jag hitta dussinet namngivna filmer eller anspelningar på sådana i texten ovan?

  3. Startnummer X måste här be om ursäkt för Startnummer Y´s påstående att Björn Ranelid skulle ha sprungit 100 meter på lusiga 10:78. Den riktiga tiden är naturligtvis den mycket bättre 10:71! Rätt ska vara rätt, annars kan man ju bli åtalad för ärekränkning!

  4. Men nu var det inte om Björn Ranelid och löpning 100 meter utan om Lars Gustavsson och löpning 25 meter mot ett minderårigt Startnummer Y, som snitsaren egentligen undrade i sitt frågeformulär. Eller som Startnummer X så klokt påpekar: Rätt ska vara rätt!

    Vi vet inte vem som ytterligare förfalskat den förfalskning som Startnummer X eller Y gjort. Leffes påpekande angående film är dock observant och snitsaren föreslår som midsommarpyssel, att hitta så många filmer som möjligt i hopkoket ovan.

  5. Frågan är om det är någon annan än Tildo, Jumper, Startnumren, Bertil och Leffe som läser detta?

  6. Ju färre dess bättre tycker snitsaren, som fortsätter att två sina redan sönderskrubbade händer.

  7. Jag väntar fortfarande på svar angående Startnummer Y’s konstiga skolväg. Jag är visserligen van att bli ignorerad på denna blogg, men även jag är en människa.

  8. Haha! Aldrig kan man veta var en intervju eller ett frågeformulär kan sluta.
    Föreslår att snitsaren slutar att tvätta händerna, de kan bli nariga och eländiga. Det var ju roligt ju!

  9. Bu: Statistiska Centyralbyrån brukar inte ha samma positiva uppfattning!
    Be: Det är lätt att sitta med Enirokartor och bestämma avstånd men vägar är en annan sak i verkligheten! Har Bertil stött på Bastugatsligan? Den tog man vilken omväg som helst för att unvika! Pustegrändsgänget ville man heller inte träffa på! Besvärsbacken åt ”fel” hål var ett lågt pris för att unvika smärta!

  10. Du X. Appropå coach Ingmar – har han fler adepter än en viss svensk marathonbloggare i sitt stall?
    Och när jag ändå frågar saker – när går Månkarbo?
    (Väntar med spänning. Blir det raka svar, eller en liten novell? Fast just det, X och Y är ju aldrig en och densamme.)

  11. X och Y? Misstänker att det finns lite av bägge i kroppen (kromosomer alltså). Ingmar är ju coach för hela ULK, hur skulle annars träningslägren fungera? Månkarbo går 7 augusti (se följande länk: http://www.laget.se/MankarboMarathon/38124-template-p2-61611.html ), men då tänker X (och kanske Y) vara på en ö i havet.
    Varför tänker jag på ”Flight of the Conchords” i samband med den här bloggen? Den handlar ju om två ambitiösa loosers (tala om dig själv! säger nog Snitsaren) och deras trogna fan (obs singularis).

  12. Vad Startnummer X menar, när han talar om ”loosers” är oklart. Ordet ”looser” kan översättas med ”lösare”, antinget som komparativ av adjektivet ”loose” för ”lös” eller som substantiv ”en som lösgör” av verbet ”loose” för ”lösgöra”. Då emellertid engelska adjektiv inte böjs i pluralis, kan uttrycket ”ambitiösa loosers” bara tolkas positivt som något i stil med ”ivriga befriare”.

    Om å andra sidan, som vi har skäl att misstänka, Startnummer X hållit pekfingret för länge på o-tangenten, när han velat utnämna några denna blogg närstående personer, oklart vilka, till ”ambitiösa förlorare”, är han bara att beklaga. Snitsaren och hans blogg är mer att likna vid ett berg än ett flygplan. Medan Startnummer X får Ikaros i tankarna, står snitsarens blogg trygg som Gubben Granit.

    Att, som Startnummer X tycks vilja mellan raderna, mäta framgång i antalet fans är olyckligt och Startnummer X skall inte döma sig själv alltför hårt. Att antalet visningar sjunkit från 160 dagen efter snitsarens ”Maratonepilog” till mer måttliga 30-60 efter Startnummer X alster och att antalet kommentatorer reducerats i samma grad, behöver alltså inte betyda att Startnummer X fria fantasier och otyglade bludder är sämre än snitsarens rediga tankar och strama språk. Det finns en plats för oss alla och att Bureborn tycker att ”Det var ju roligt ju” är betyg gott nog. Med ett sådant ”troget fan” har Startnummer X all anledning att känna sig nöjd.

    I övrigt har snitsaren inte mycket att säga. Joggerskan kom just in efter en löptur och meddelade att hon ätit årets första smultron och hört årets första syrsa. Jumper, som har träningsvärk i nästan alla kroppens muskler efter två dagars stenbaxning, avstår från löpträning idag.

  13. Jodå! Det betyder just det, att Startnummer Ys bludder är rena skräpet!! Alla presumtiva bloggkläsare gör rätt i att istället läsa kvalitetsbloggar som Blondinbellas. Startnummer Y (eller X eller Z) kommer hädanefter aldrig att svara på några frågeformulär, vare sig det gäller kajakpaddling, smöranvändning eller maratonlubb! Så det så! Ajö!

  14. Hör nu startnumret! Nu ska startnumret inte vara sånt.

    Minns vad Oddvar Moen skriver om det sjunde benet av ”Det stora jättebrevet”:

    ”I det sjunde benet söker vi och finner sanningen, men frågan är om vi förstår den. Den undrandes hjärna tycks gå på tomgång i ökenhettan, men vi anar, att ju virrigare tankar och ju mer osammanhängande tal, desto obehagligare sanning döljs. Hit till denna labyrint av fria associationer kan vi spåra det bisarra innehållet i de flesta sagor, myter och religioner. Den hese sammanfattar, ”Den säger ull han menar slem”, och därmed får vi nöja oss. Enligt Oddvar Moen finns sanningen egentligen i det sjunde elementet, den torka som råder i öknen och som nu blir allt värre. Alla livets safter rinner trögt. Slemmet stelnar och blir svart. Persikorna ligger hjälplösa i sanden. Björnarna har gett sig av och mannen i trikåerna rör sig bara om natten. Endast farbror Steffe sitter kvar och spelar som förut. Men vi får veta, att hans tärning saknar ögon och lusen förblir en icke-lus, en icke-existens. Är det om oss det handlar? Är vi bara tankar i farbror Steffes huvud, och, i så fall, vem är han? ”Gud spelar inte tärning”, säger Einstein, men kanske spelar farbror Steffe lusen (d.v.s. oss) med Gud som tärning. Medge att perspektiven är hissnande! Ännu för några decennier sedan kunde man se människor spela en förenklad variant av det urgamla spelet ”lusen”, där en tärnings utslag fick bestämma lusens skepnad, men då var den allvarliga bakgrunden till spelet sedan länge bortglömd”.

  15. Einstein sa visst något om att Gud inte spelar tärning, fast hur visste han det? Undrar om inte Snitsaren missförstått Lusen? Tärningens utslag bestämmer inte hur lusen ska se ut utan bara hur snabbt det ska gå att sätta ihop lusen.

  16. Nu är det inte snitsaren utan Oddvar Moen som säger detta och tydligen talar han om ”det urgamla spelet” medan Startnummer X har erfarenhet av den ”förenklade variant”, som enligt Moen spelades ännu för några decennier sedan och uppenbarligen under Startnummer X livstid. Snitsaren känner också bara denna variant, där alla löss blir likadana, blott i olika takt. Av de komplicerade regler som funnits en gång och som farbror Steffe fortfarande spelar efter känner inte snitsaren inte till mer än att det ingår något moment där spelarna spottar på varandra ”så otäckt”. Att farbror Steffes tärning saknar ögon komplicerar spelet ytterligare.

  17. Skall Oddvar Moens ord tolkas så att ”Den gud farbror Steffe skapat till sin hjälp saknar egen skaparkraft”?

  18. Så skulle man kunna läsa hans ord. I epilogen till sin berömda analys av ”Det stora jättebrevet” (ovan återgiven på sidan ”Oddvar Moen 3” ) säger han dock uttryckligen att hans ord bara är ett av av många sätt att läsa och tolka ”Det stora jättebrevet”.

    ”Så har vi gjort vår ökenvandring eller, för att åter låna Oddvar Moens bildspråk, ”ridit spindeln genom öknen”. Vi är omtumlade och förvirrade och undrar vad vi varit med om. Har vi fått de svar vi sökte och, i så fall, vilka frågor ställde vi? Vi vet att vi ej längre är de samma som vid färdens början, men vi känner också, att vi för att rätt förstå oss själva måste anträda vår ökenvandring om och om igen. Ty denna första promenad, den läsning av ”Det stora jättebrevet”, som vi här har blivit föreslagna, är ju bara en av tusen möjliga. Om färdigt facit funnes till ”Det stora jättebrevet”, så behövdes det ju inte, och vad hade vi att göra här i öknen då? En sanning törs vi ändå ty oss till: ”Det stora jättebrevet” är ”Det stora jättebrevet””.

  19. Snitsaren kan också meddela att ovanstående blogginlägg nu lästs av snitsarens sköterska, känd som Startnummer X’s och snitsarens strängaste kritiker genom åren. Hon hördes fnissa och skratta till ett flertal gånger under den snabba läsningen, vilket den bredvid henne stående snitsaren tolkade som uppskattning. Såväl snitsaren som Startnummer X bör förljaktligen kunna andas ut och se framtiden an med tillförsikt.

  20. Halva bloggosfären tycks för övrigt ha tagit semester. Och helt klart den skara som mest frekvent besöker just den här bloggen. Folk orkade fram till de första epilogerna från maran, sen la de sig att vila och missade go´bitar. Pilutta dem!

  21. Så sant !

    På samma sätt tycks snitsaren ha undgått den trevliga nyzeländska sångarduon ”Flight of the Conchords” och den skojiga teveserien om deras liv i Amerika. Av youtubeklipp från deras konserter att döma, verkar de dock ha mer än bara ett fan.

    När det gäller Startnummer X (eller jämförbar bokstav), ska det få sin mediala revansch efter Chicago Marathon, som enligt senaste uppgift kommer att ersätta Månkarbo Marathon som femte lopp i Big Five, och efter vilket snitsaren anser sig ha fått ett löfte om intervju. De flesta av snitsarens oförvanskade frågor står dessutom lämpligt nog kvar obesvarade till dess.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s