Döda charader

Många lekintresserade, som gör en Googlesökning  på orden ”levande charader”, hamnar intet ont anande i ett långt inlägg på snitsarens blogg, där de i stället för önskad information om den gamla sällskapsleken får nöja sig med en dialog om snitsarens skolminnen och hans syn på etik och filosofi. Snitsaren har aldrig lekt ”levande charader” och om han blivit föreslagen något sådant,  hade han helst tackat nej, ty som barn och ung uppträdde han ogärna inför publik. Upptåg och nöjen med stora gester förekom i snitsarens barndom bara i andra familjer eller hörde till en gången tid så som på släktfotografiet ovan. Vilken teaterscen eller tablå som där avbildas, är obekant, liksom de två mörka skönheternas och den yngre flickans identitet.  Den sovandes eller möjligen dödes roll torde dock spelas av den morbror vid namn Stig, som snitsaren omtalar i sitt blogginlägg ”Morbröder”, varför bilden bör vara tagen ungefär 1915.

Den stiligt komponerade bilden ovan är av senare datum, närmare bestämt den 20 juli något år i början 1950-talet. Den delvis utklädda skaran har samlats på en äng i Stora Hult vid Skälderviken för att fira dagens namnsdagsbarn, Margareta, och skall snart avtåga sjungande en hyllningssång, skriven till den käcka melodin ”I sommarens soliga dagar”.  Snitsaren som råkade bo på orten om sommaren och var släkt med somliga på bilden, förstod inte varför namnet Margareta stod så högt i kurs och varför han år efter år måste klä ut sig just denna dag.  Av den fåniga hyllningssång, han förväntades lära sig men givetvis aldrig stämde in i, minns han idag bara refrängraden ”Ty dagens namn är Marg’reta”, där den föga briljante textförfattaren tvingats göra våld på huvudpersonens namn för att få stavelserna att räcka till.

Det sjungande maskeradtåget hade en dryg kilometer att gå men stannade alltid till vid Surahammars barnkoloni, där någon myndig äldre mansperson med hög röst sporde om det fanns några Margaretor. Sådana barn fanns alltid på 1950-talet och när dessa avslöjats,  ombads de stiga fram för att hyllas.  Måhända undrar ännu någon äldre västmanländska varför okända, utklädda människor sjöng och hurrade för henne, när hon som liten var på sommarkoloni i Skåne. Snitsaren minns att det brokiga följet även passerade Magnus Ugglas förfäders gamla släktgård, där mörklockiga kvinnor och barn stod och tittade storögt, dock utan att heta Margareta.  Vidare besöktes någon kallad ”konservatorn”, vars titel den lille snitsaren länge blandade ihop med ”transformatorn”, en mer konkret företeelse invid vägen.

Det egentliga målet för namnsdagshyllningarna syns på bilden ovan, där någon av de båda hattprydda äldre tanterna i dörröppningen, gissningsvis den högra, bar det firade namnet. På fotografiet, som som bör vara taget redan omkring 1950, anas i övrigt en indian, en sjörövare, ett antal zigenerskor och möjligen en riddare. I sagda tanters trädgård bjöds på kaffe, saft och kakor, vilket snitsaren troligen uppskattade, men vad han annars ansåg om det beskrivna firandet av Margaretadagen, framgår av minen hos den lilla gumman på den högra bilden.

Med åren blev maskeradtågen alltmer organiserade med engagemang från vittra vuxna, som varje år påbjöd utklädning kring något uttänkt tema, där snitsaren bland annat kunde ses som Lord Nelson i röd kavaj och trekantig hatt och som cyklop, enkelt utstyrd i träningsoverall och med ett samma badsommar flitigt använt cyklopöga för ansiktet. Av snitsarens alla berömda roller har dessvärre endast de mindre smickrande som gris och cirkusapa bevarats till eftervärlden enligt nedan.

Annonser

29 responses to “Döda charader

  1. Trevlig sed att hylla margaretorna. Här uppe i norr tänker vi mest på regnet under fruntimmersveckan när vi hör namnet Margareta (hör väl samman med den norrländska dysterheten). Margaretastormen , 1971, var också minnesvärd. Den höll nästan samma klass som Gudrun och drog i ett stråk från kusten upp mot fjällvärlden.

  2. HahahahaHAHAHAHAHA!! Underbart!!! Eller är jag bara full på endorfiner och mjölksyra?! Skit samma, det här var det roligaste jag läst på mycket länge! HELT underbart.

  3. Startnummer X

    Ja, ja, så det kan gå till. Men varför klaga över kläderna? Startnumret som växte upp på Söder, inte i en skokartong på motorvägen men nästan, fick vara glad om han hade tillräckligt med kläder överhuvudtaget. Jackan, om han nu hade någon, slutade strax under bröstkorgen och lämnade ryggen bar, byxorna nådde knappt över ändan och var alldeles utsvängda och fransiga nertill. På fötterna, träskor, mitt i smällkalla vintern! Och mössa var det ingen som hade. Nu kanske någon genmäler- så var ju alla tonåringar klädda på sjuttiotalet? Ja kanske det! Hemskt var det i alla fall!

  4. Ja, de flesta, både barn och vuxna, såg nog denna dag som en av sommarens höjdpunkter och äldre margaretor uppskattade nog uppvaktningen. Snitsaren hade däremot velat göra annat och han kände också starkt med de stackars blyga små margaretor från Surahammar som tvingades bli betittade, behurrade och besjungna.

    Angående den för snitsaren tidigare helt okända Margaretastormen 1971, undras om den fått sitt förnamn på vanligt orkansätt eller om den helt enkelt rasade den 20 juli. Den dagen var snitsaren i alla händelser på språkresa i Moskva och hade fint väder. Den 21 juli drog däremot ett spektakulärt åskväder fram över den ryska huvudstaden.

    Vad gäller Fredrikas skrattparoxysmer, lutar snitsaren åt förklaringen ”mjölksyra”, även om han helt visst inser det lätt komiska i sitt inlägg. Det beskrivna, redan på den tiden synnerligen udda spektaklet är som hämtat ur någon film, oklart vilken, och snitsarens motvilliga medverkan kan han idag bara skratta medkännande åt.

    Det bör sägas att det är den stora grisen som är snitsaren, varför han vid tillfället bör ha varit uppåt åtta år, en ålder då man ogärna vill gå omkring och säga nöff. Att den känslige snitsaren med komplex för sina utstående öron några år senare förslogs agera apa, är än mer svårförlåtligt. Till de ansvarigas försvar skall dock sägas, att snitsaren faktiskt en gång tilläts klä ut sig till idrottsman genom att sätta på sig gymnastikskor, blåa kortbyxor och ett vitt linne, eventuellt med en svensk flagga på bröstet, så som den svenska friidrottsdräkten såg ut vid tiden.

    Men med tanke på Startnummer X halvnakna uppväxt ska snitsaren naturligtvis inte klaga över sina trots allt i allmänhet ganska varma utstyrslar. Få svenska barn torde ha upplevt en så eländig barndom som den lille fattige söderkisen Startnummer X. Att han skulle ha ägt ett elektriskt tåg, något som snitsaren inte ens kunde drömma om, är givetvis bara elakt förtal, ägnat att strö salt i blödande startnummersår.

  5. 🙂 Håller med Fredrika till fullo. Fantastiskt kul. Härliga bilder, sjukt skruvade traditioner och söta grisar. Och så underbart skrivet! Tackar för god underhållning och för att du ytterligare bidragit till allmänbildningen.

    Pågår förresten traditionen än i dessa dagar? Skall spendera midsommarhelgen i Skälderviken. Borde planera in ännu ett besök en månad senare för att själv undersöka saken på plats.

  6. Tack!
    Nej, traditionen dog ut med de hattprydda tanterna i dörröppningen, det vill säga ungefär med 1950-talet. Någon egensinnig, tonårig snitsare behövde arrangörerna alltså aldrig möta. Till åminnelse av traditionen bjuder dock numera en av småttingarna på gruppbilden ovan (en yngre släkting till tanterna tillika snitsarens kusin) varje 20 juli på ett mindre kaffekalas, vari även snitsaren någon enstaka gång deltagit.

    En löptur norrut genom Stora Hult rekommenderas ändå, även om alla spår av maskeradtåg nu är bortblåsta. Där har på senare år även vår vän jumper setts tassa förbi, dock aldrig på midsommar emedan denna brukar firas på annat håll.

  7. Stormen rasade den 20 juli. Förloppet är skildrat i en byabok som finns i min sommarstuga. Återkommer senare med en eller annan detalj från händelsen.

  8. Detaljer om Margaretastormen 1971 emotses med intresse.

  9. Tack för ett alldeles fantastiskt inlägg!
    Från min farmors album med gulnande fotografier minns jag flera med utklädda människor i olika konstellationer. Vad farmor i snirklig text skrivit om bilderna minns jag däremot inte. Kanske föreställer någon bild ett namnsdagsfirande? Nästa gång jag besöker mor och far ska jag leta i gömmorna – kanske firades Margareta även i Gävletrakten.

  10. Förexten. Startnumret hade väl ändå en lång hemstickad sjal. Ingick inte det i uniformen. Och jackan hade väl ändå ulligt foder?

  11. Startnummer X

    Nej, Startnumret hade en grön- och vitrandig hammarbyhalsduk som han virkat i slöjden. Och ett par brandgula lovikavantar som han stickat i slöjden. I trä- och metallslöjden gjorde han vassa kaststjärnor och en lång kniv. Då fanns ju fortfarande Knivsöder. Nu måste han slagga inför morgondagens kutande runt Kungsan eller var det nu var?

  12. Snitsaren tackar i sin tur de gamla fotografierna. Inlägget är helt och hållet deras förtjänst. När bara få bilder har bevarats får dessa ett särskilt gåtfullt värde. Givetvis ser snitsaren fram emot resultatet av bureborns letande i förfädrens gömmor.

    (Även jumper påstår sig springa i morgon, men då han sovit middag, väntar han med att gå och lägga sig. Han har känt en antydan till förkylning, men det verkar inte hindra start. Två mil brukar han ju springa när han är krasslig under Stockholm Marathon (vars startbevis för övrigt kom idag)).

  13. Det är riktigt att jag sprang två varv runt Kungsholmen idag. Tiden blev oväntat bra, 1:54:51 , vilket är min snabbaste halvmara sedan 2007. Startnummer X ovan var dock betydligt snabbare med 1:30:41, personligt rekord med tre sekunder om vi minns rätt, vilket lovar gott för framtiden. Mer om loppet kan läsas hos Max&Nisse:
    http://maxochnisse.se/2010/05/08/jumper-kungsholmen-runt/

  14. Startnummer X

    1:30:39 var det faktiskt! Personbästa med FEM sekunder. Fast banan var ju faktiskt 21113 m.och felskyltningnen var i o f s uppenbar redan från början eftersom 19 km och 20 km skyltarna borde ju stått ganska nära 8 o 9 km dito, men de stod flera hundra meter för tidigt. Startnumret som var trött på slutet lurades ändå att tro att han hade en tid under 1:30 i räckhåll, vilket han kanske haft om han legat på lite i uppförsbackarna efter Krippans IP men där tröt krafterna. Nåja, grattis till Jumper för ett väl genomfört lopp!

  15. I går kväll uppgavs 1:30:41 som nettotid. Nu kommer vi inte in på studenternas och loppets hemsida, varför vi får lita på Startnummer X själv. En skylt vid 19 km var mer än jag såg, men kanske fanns det skyltar för varje kilometer även om de var väl kamoflerade. Som intern upplysning kan jag meddela att jag hela första varvet hade mer eller mindre sällskap av I, som dock tröttnade sen, dåligt tränad som han uppgav sig vara.

    Om Startnummer X dröjt sig kvar i Rålambshovsparken, hade han fått ett grattis av mig! Men han hade väl mycket trevligare med sina gasellkompisar på väg hem till Uppsala?

  16. Nej, men det var så j–a kallt att han rusade till Thorildsplan att ta tunnelbanan och 14-tåget hem, snarare än att vänta till 15-tåget i regnet. Gasellkompisarna var mest i skrytartagen efter att dels ha slagit AM från Rånäs, resp. kommit under 1:30-vallen.

  17. Sorry, jag läste nog på fel rad i resultatlistan. 1:30:39 ska det vara. Jag förutspådde på bloggen M&N att startnumret skulle bli ”vasst på maran”. Vad tror det självt?

  18. Startnummer X

    Om Startnumret orkar springa i 4:40 tempo skulle det kunna springa sub 3:20. Början på Boston marathon pekade på en tid under 3h20´ innan motvinden i centrala Boston slog till och saktade farten. Men gränsen mellan succé och vanligt lopp (inte fiasko!) är hårfin. Precis som för spjutkastaren måste man komma in exakt från början.

  19. Varken Boston eller Stockholm är väl banor där man sätter sina slutliga personliga rekord. I Chicago har det däremot efter vad jag minns satts världsrekord. Kanske ska loppet i höst (?) bli pricken över i för Startnummer X ? (Eller prickarna över u för Startnümmer X)

  20. Det nya hårdrockbandet ”Startnümmer X”

    Bara man kan rocka
    så ordnar det sig nog
    Rock rock
    rockenroll !!

  21. Startnümmer X är inget hårdrockband, ju! Utan ett typiskt syntband i stil med Welle Erdball (se följande stora klassiker: http://www.youtube.com/watch?v=CFCL_yHmSjk )

  22. Jag har ju redan gratulerat Jumper till bedriften på Kungsholmen, men gör det igen. Grattis!
    Startnumret får härmed en första, men lika kraftfull, gratulation. Grattis!
    Tjusigt kämpat killar!
    För övrigt förstår jag att X:et undvek gasellerna. De kan bli lite tröttsamma i längden när de lyckats med en eller annan bedrift. Jag är mest impad av Y som dök upp på TSM-träningen på söndagen och på lätta ben kutade 34 k i 3:30-gruppen. Efter att dagen innan kutat Kungsholmen på 1:31 någonting. Jag fuskade och tog det lite lugnt, konstaterade hon. Hon grämde sig dock lite över att hon därmed fick stryk av en gasell hon vanligvis klår. Fick hon förstås äta upp. Gasellen i fråga skolkade förexten från TSM.

  23. Tack igen!

    Snitsaren gläder sig åt att hans blogg anses respektabel nog att administrera interna ULK-meddelanden och själv läser jag vetgirigt varje kryptiskt budskap. Det ger mig en känsla av att (snyft) få vara (snyft) med på ett litet (snyft) hörn (snyft) i gemenskapen. Ni verkar ha det så skoj där på savannen!

  24. Dessutom fick ju Y stryk av det tyska syntbandet (som hon också vanligtvis slår, åtminstone på korta distanser)!

  25. Det är inte så långt till Uppsala, jumper! Alla är välkomna på vår savann!

  26. Just det! Det är bara att följa Lånhundraleden, precis som vikingarna gjorde. De pendlade ju mellan Uppsala och Vallentuna.

  27. Om det funnes vägar och stigar längs floder och åar, som i Ryssland, hade det varit möjligt att göra en heldagsutflykt till fots längs Garnsviken, Helgöån, Holmbroån, Storån och Sävjeån till Uppsala, men enligt googlekartan och min erfarenhet verkar det svårt att ta sig fram så. Annars hade Vallentuna FK och ULK kunnat anordna ett historiskt tungt ultralopp kallat ”Långhundraloppet”.

    I övrigt anser jag att Vallentuna FK, IF Linnéa, FK Studenterna och ULK borde gå samman under ett tak, lämpligen IK Kometen, så är jumpers identifikationsproblem ur världen.

  28. Ja, snitsaren har noterat den där bordtennisklubben när han googlat någon gång. Enligt snitsarens blogginlägg ”IK Kometen” har även jumper känt till klubbens existens och därför först inte vågat använda hela namnet när han tävlat utan nöjt sig med ”Kometen”. Bollnäsklubben är ju trots allt 17 år äldre än skapelsen på Storängsstigen. Men eftersom hälsingeklubben inte sysslar med långlöpning, har jumper senare ändrat sig och tävlar nu stolt med hela klubbnamnet synligt i start- och resultatlistor. Snitsaren överväger att kontakta bordtennisklubben för en kommentar.

    https://snitsaren.wordpress.com/2008/06/11/ik-kometen/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s