Vintervändbanan

Som tidigare nämnts äger snitsaren ingen digitalkamera men väl en gammal fin ”analog” systemkamera av märket Minolta. När han nyligen plockade fram och använde den för att komplettera dokumentationen av en tidigare verksamhet, fick han ett halvdussin bilder över på sin filmrulle. Då hälsan stod honom bi och humöret var gott den dagen, beslöt han att ta en längre promenad med kameran för att om möjligt återfinna och fotografera den ”vintervändbana”, som löparen jumper så ofta berättat om. Resultatet av snitsarens strapatsrika vandring en sen eftermiddag i slutet av mars hittar vi i de fem fotografier som publiceras nedan.

 

 

Bilden ovan visar den bebyggelse jumper brukar kalla ”ödehusen” och som han springer förbi på sin vintervändbana efter två kilometer. Den stora ladan intill vägen har inte klarat av vinterns snö och kommer antagligen inte att stå kvar när jumper springer där nästa vinter. Strax till vänster om trädet på bilden ligger ett bebott hus med stor trädgård och swimmingpool, varför jumpers benämning av platsen snart kommer att vara helt obegriplig. 

 

 

Efter fyra kilometer kommer vintervändbanan fram till Roslagsbanan som den sedan följer ända till Lindholmens station.  På bilden ovan (som kan förstoras) ser vi den lantliga usikten mot gården Hållsta. Låt vara att kameran inte ljuger, men fotografen väljer vad han visar och om snitsaren haft mer film i sin kamera, hade han kunnat rikta denna mer åt vänster och fånga två nya arkitektritade hus på andra sidan av järnvägen, av vilka ett omtänksamt utrustats med en glasfasad som erbjuder spännande insyn,  när jumper springer förbi om vinterkvällarna. Den upprättstående stenen till höger är ingen av kommunens många runstenar utan ett verk av de konstnärligt kreativa vägarbetare,  som en gång anlade den cykelbana som sedermera skulle komma att utgöra större delen av den berömda vintervändbanan.

Bilden nedan visar det kilometerlånga raka, platta avsnitt av banan som leder fram till Lindholmens station.  Trots att trafiken är gles så långt norrut,  möter jumper nästan alltid ett tåg i någon riktning under sin löpning längs järnvägen och trogna eftermiddagsresenärer bör numera vara väl bekanta med den långe, gråskäggyvige löparen i blå toppluva. Om det inte vore emot reglementet skulle nog lokförarna tuta igenkännande, skojar jumper.

 

 

                                                                                     ¤

 

 

Två högersvängar efter Lindholmens järnvägsstation leder fram till en grusväg  inkämd i ett låglänt snårigt skogsparti mellan Storsjön i söder och Lillsjön i norr. Där denna väg kröker längst bort på den övre bilden, vänder jumpers ordinarie vintervändbana efter dryga sex kilometer. Strax till vänster om sagda vägkrök ligger den i kommunen världsberömda Gustav Vasakullen. Här stod för många hundra år sedan ett stenhus, i vilket nämnde monarks mormor lär ha bott och möjligen han själv blivit född under ett tillfälligt besök. Om inte, får kommunen nöja sig med att några hundra år senare ha hyst konungamördaren Anckarström på Lindö gård.

När jumper springer den ”långa vintervändbanan”,  fortsätter han längs samma grusväg ytterligere en kilometer, förbi kullen och uppför den tre hundra meter långa backe som visas på bilden nedan med den stiligt belägna Lindholmens gård skymtande till höger. Bortom backkrönet anas en by, där en känd skådespelares hund brukar skälla när jumper springer förbi och ytterligare några hundra meter längre bort, där slätten breder ut sig, har jumper planterat den ros han fick efter sitt brutna Stockholm Marathon 2007. Om denna mot förmodan har överlevt vintern, finns det anledning att återkomma i något inlägg. Om inte, blir snitsaren tvungen att söka konstgjord andning annorstädes. 

 

 

                                                                                      ¤

De läsare som önskar mer information om jumpers löpning på vintervändbanan hänvisas till dennes löpardagbok på jogg.se eller funbeat.se samt ett kort inlägg på bloggen MaxochNisse.

Annonser

7 responses to “Vintervändbanan

  1. Pingback: maxochnisse.se » Jumpers vintervändbana

  2. Tack Snitsaren, och så roligt att du är uppe på benen!
    Den där vintervändbanan ser betydligt löptrevligare ut än namnet antyder, tycker jag. Undantaget sträckan längs järnvägen, som faktiskt gör mig lite modfälld. Det är ngt med banvallar som gör mig lite sorgsen i sinnet.
    Vilken kommun förexten – som bjuder på ett bildarkiv!

  3. Tack ska hon ha! Jo när det våras spritter det i gubben. Men springa som jumper blir det inte tal om.

    Snitsaren hoppas att det inte är något konkret sorgligt minne som banvallarna väcker hos bureborn. Roslagsbanan bär på minnen av många tragedier. Jumper föredrar dock sträckan längs järnvägen framför den som i början går längs bilvägen.

    Vallentuna bildarkiv på internet har varit på tal länge och nu har det tydligen blivit verklighet. Snitsaren har för övrigt själv bidragit med 9 fotografier, vilka den intresserade kan hitta genom att skriva hans namn i rutan för ”fotograf”:
    http://www.vallentuna.se/bildarkivsok/bildinfo.asp?visalopnr=5238
    Kommentera

  4. Tackar snitsaren för denna djupa inblick i jumpers löparliv. Suveränt initiativ. Verkar vara ett pannbensbyggande spår och får min urtråkiga Härlövsängaled att stå sig slätt…

  5. Tycks vara en trivsam vintervändbana utan större risk att bli nermejad av något fartvidunder (fast mopeder kanske trafikerar vägen?).

    Det sägs ju att träningen blir effektivare om man varierar sitt vägval, men jag håller mig nog helst, liksom jumper, till rundor som kroppen känner igen.

  6. Varför heter den egentligen vintervändbanan? Är det för att vintern brukar vända där innan den drar sig norr över igen? Startnummer X hinner inte kommentera så mycket, i stället ägnar han sig åt att springa små tävlingar, t ex DM i terräng där han i sin klass lyckades komma trea (från slutet) efter att ha sprungit upp till Uppsala Slott fyra gånger.

  7. Hemkommen från Malmö konstaterar jag att många, som kommenterat vintervändbanan här och annorstädes, insett fördelen med standardrutter av detta slag och många tycks också hålla sig med en eller ett par sådana. Tråkig eller ej, men Härlövsängaleden låter åminstone skojigare på papperet än Vintervändbanan.

    Som Startnummer X kanske anar, om han använder Ochams rakkniv, heter vintervändbanan som den gör för att det är en vändbana som springs om vintern. Under snö- och isfria årstider fungerar motionsspåret och idrottplatsens löparbananor på samma överraskningsfria sätt. Idag sprang jag exempelvis utan större tankemöda 7,6 km i spåret och 3 km på banan. Upptäcksfärder ägnar jag mig åt under vårens, sommarens och höstens långpass och gissningsvis gör även en nordlig vanelöpare som Oliver Sture fler och mer spännande vägval, när snön har smält och marken torkat.

    Fartvidunder i form av inlinesåkare, rullskidåkare, cyklister och unga joggare trafikerar vändbanan, men däremot förvånansvärt få mopedister. Promenerande hundar bör man också ha koll på.

    På tal om fartvidunder är Startnummer X’s sjätteplats i DM för 45-åringar värd en applåd. Så även hans tid, 35 och en halv minut på 8 km backig terräng. Hut ab!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s