Radioprogrammet ”På nätet” handlade nyligen om så kallade internettroll eller kort och gott ”troll”. Ordet, som kommer av den engelska fisketermen ”troll” (jfr ”tråla”), betecknar enligt Wikipedia en internetanvändare som skriver avsiktligt provocerande artiklar eller skapar osämja på bloggar och diskussionsforum med olämpliga kommentarer. Enligt debattörerna i det åhörda radioprogrammet är det typiska trollet en arbetslös man i Norrlands inland, som efter att ha tröttnat på att porrsurfa ger sig ut bland andra, mer framgångsrika aktörer på internet, primärt i avsikt att reta upp dessa, men ytterst för att själv bli sedd, allt enligt Hjalmar Söderbergs sanning om själens skräck för tomrummet.
Snitsaren, som känner människorna, tillåter sig en mer nyanserad syn och hans erfarenhet av inlägg och kommentarer på bloggar och andra forum gör honom om inte entusiastisk så dock försiktigt förstående till fenomenet ”troll”. Medan alla slags positiva kommentarer självklart välkomnas, förväntas negativa sådana uppfylla stränga krav på relevans, saklighet och balans. Omdömen som ”Word”, ”Underbart” eller ”Du är bara bäst, glöm aldrig det” behöver inte motiveras eller nyanseras, men den som vågar skriva ”Struntprat”, ”Skitdåligt” eller ”Du är bara sämst”, har kvalificerat sig som troll med god marginal. Att som Tildo hävda att ”bloggar tigger om troll” är kanske att överdriva, men måhända drivs de flesta troll, liksom deras släktingar ”grå vampyrer”, bara av en alltför stor och därtill möjligen missriktad sanningslidelse.
Snitsaren, som städse haft förstånd att vakta sina pekfingrar och endast efter moget övervägande erbjudit sina kunskaper för att bistå fåvitska med nödvändig information, har aldrig behövt se trollöron eller vampyrtänder växa ut från sitt kranium. Den enda i Snitsarens hushåll, som, låt vara mycket kortvarigt men dock, förlänats trollstatus, är föga förvånande Tildo, som innan hon (eller han) blev känd och ihjälkramad kunde förbrylla många. I snitsarens gamla brevlåda återfanns nyligen nedanstående utdrag ur en diskussion på Löparforum (puls.se) från hösten 2007, där en nyintroducerad busig Tildo tycks ha ställt till det för en olycklig jumper. Av hänsyn till de inblandade debattörerna har dessas namn fingerats och delar av innehållet i deras kommentarer förtigits. Vad Tildo från början haft att säga om Signaturen B och dennes sätt att argumentera är oklart, då ingenting i den bevarade dialogen tyder på något onormalt, men det aktuella dramat utspelade sig i en tid, när den numera så populära ultralöpningen ännu var en ifrågasatt nymodighet, varför det är möjligt att Tildo bara velat försvara en, som jumper uttrycker det, ”utsatt minoritet”. Det är också värt att notera, att Tildo då ännu inte flyttat till Snitsarbo eller ens tycks ha träffat jumper. I övrigt förklarar snitsaren själv i inledningen till det bevarade dokumentet bakgrunden till den därefter återgivna ordväxlingen.
¤
En av de längre trådarna ”Rune Larsson” på löparforum, tog fart när signaturen ”Signaturen A” kom med sin gamla käpphäst om långlöpningens meningslöshet och farlighet. Medan invektiven haglade höll sig signaturen ”jumper” som alltid analytiskt avvaktande och nöjde sig med att ställa några intelligenta frågor till sagde ”Signaturen A”. Plötsligt, halvvägs in i tråden, dök så signaturen ”Tildo” upp och ansatte signaturen ”Signaturen B” med envisa frågor. Hon (Tildo) blev tillrättavisad av ”jumper” och tycks därvid ha blivit sur och redigerat sina inlägg så att ordväxlingen blivit obegriplig. Möjligen hann hon dessförinnan kläcka ur sig något spydigt om nämnde ”Signaturen B”. Det blev en veritabel oreda, som ”jumper” hade all möda att ta sig ur med hedern i behåll. ”Signaturen C” syftar i sitt inlägg nedan dock varken på ”jumper” eller ”Tildo” utan på trådens allmänna hatobjekt, ”Signaturen A”
Signaturen B: Som jag redan tidigare sagt tycker jag det är utmärkt att det finns tävlingsformer som passar alla. Men ovanstående vill jag bara kommentera genom att påpeka att det tycks vara väldigt viktigt för ultralöpare att diverse ”listor” upprätthålls och att vara med på dessa listor. Inget fel i det alls, men inte stämmer det väl med tanken på ”icke-konkurrens”?
Tildo: Jaha.
Signaturen B: Jag tänker inte säga mer av respekt för de inblandade (som säkert känner igen sig från förra gången detta debatterades), men kort så stämmer inte det du säger i verkligheten.
Tildo: Hm? Jag saju bara ”Jaha”.
Signaturen B: Var du med i förra debatten? Jag behöver inte försöka igen.
Tildo: Hm? Kan jag hjälpa dig med något?
Jumper: Tildo!! Vad har jag sagt om att skoja på löparforum !!(Redigerat efter omständigheterna).
Signaturen B: Det var ett himla liv om att komma in på listorna. Från folk som mig veterligt uppgivit att de ultrar mycket därför att de inte vill delta i ”hetsen” på ”vanliga” motionslopp. Det räcker för mig att dra rätt långtgående slutsatser om att det föreligger, mer eller mindre, hyckleri bland ultras (där också, alltså).Man kan faktiskt stundom irriteras lite, lite av att ultrasgänget tenderar att framställa sig som trevligare och ‘nuftigare löpare som har jättemycket mysigare än vi hetsande rekordsuktare.Återigen: jag tycker det är supernajs att ultraköret finns för de som gillar det upplägget. Vem vet, rätt vad det är gör jag ett ultralopp också! Om jag får… 
Tildo: Jumper är dum!
Signaturen D: Tycker att detta ditt sista inlägg är det som borde tas bort eller redigeras.
Tildo: ??? Varför?
Signaturen D: Frågar du varför du skall redigera ett inlägg du redan redigerat?Då kan du ju ställa frågan till dig själv istället, men vill du ha mitt svar så menar jag att personangrepp inte hör hemma här.
Tildo: Tokigt. Kan ju inte ställa fråga till mig själv heller. Det blir ju tokigt: ”Hörru Tidde varför ska du redigera ett inlägg som du redan har redigerat?”. Då kanske jag svarar med sån här röst: ”Redigeeeerar, vad betyder deeeeet” eller nåt. Jumper är dum för han sa till mig.
Signaturen E: Troll på tråden? Eller så är det bara trolltyg i tomteskogen… vilket iofs skulle förklara ett och annat.
Jumper: Delar av denna tråd tarvar förklaring för nytillkomna läsare. Signaturen B, som vi alla känner som en hedersknyffel, gjorde ett hastigt inpass med ett generaliserande omdöme om en utsatt minoritet*. Signaturen ”Tildo” krävde upprepade gånger ett förtydligande, men fick, vad vi kunde se, inget tillfredsställande svar. Jag satte ner foten och gjorde ”Tildo” uppmärksam på det fåfänga i hennes företag. Jag förklarade att envishet inte alltid ses som en dygd bland människorna. Jag blev då kallad dum, vilket Signaturen D med rätta fann olämpligt. Tydligen fick ”Tildo” i samma veva ett busigt infall och redigerade alla sina inlägg in absudum. Hon har senare på telefon givit en förklaring i stil med: ”Ska det vara goddag yxskaft så ska det vara goddag yxskaft”. På grund av ovanstående incident har andra mer givande inlägg hamnat i bakgrunden, vilket jag är den förste att beklaga.
Signaturen D: Nu var det iofs inte vad Tildo kallade dig Jumper som jag reagerade på utan vad som skrevs om Signaturen B och det var innan ni började redigera era inlägg. Men nu är det väl bara att gå vidare
Jumper: Nej nej! Jag kan inte tänka mig att ”Tildo”, denna hjärtegoda lilla krabat, skulle skriva något nedsättande om andra än mig här på löparforum. Jag vet att hon håller av er alla och uppskattar det ni skriver. Om Signaturen B har hon bara haft gott att säga sedan hon läst några gamla vitsiga inlägg och sett delar av honom på Tömilen. Kanske har hon uppfattat honom som en generationskamrat och sökt något slags samförstånd på ironins bakgård. Jag har lärt henne att man på detta forum alltid måste sätta ut 
för att gör klart att man bara skojar, men sådant finner hon mesigt, för att inte säga töntigt. ”Vad är det då för vits”, frågar hon med viss logik.
Jumper: Offentlig ursäkt. Jag känner att jag bör be om ursäkt å ”Tildos” vägnar. Hon är visserligen myndig, men jag känner ändå ett ansvar för henne, då jag var den som introducerade henne på detta forum. Hon är klart överbegåvad både vad gäller logiskt tänkande och verbal uttrycksförmåga, men kan regrediera emotionellt när hon inte blir tagen på det allvar hon förtjänar. Hon saknar, som vi sett, inte humor men har svårt att hålla den innanför de anständiga gränser vi andra har i ryggmärgen. Jag försökte hejda henne denna gång, men några, som känner henne sämre, satte i oförstånd käppar i hjulet och lade lök på laxen, varför jag har haft en tung uppgift hela natten att trösta henne via andra kanaler. Nu har vi kommit överens om att hon framöver inte svarar på inlägg från sådana hon inte känner. Att stänga av henne från löparforum vore olyckligt, då hon förutom mig inte har många kontakter utanför sitt boende..
Signaturen F: Stänga av från forumet, av vilken anledning då?
Jumper: Jag vet inte. Kanske för att hon vägrar att använda den blinkande smiley-gubben. Själv tycker jag att Tildo är både intelligent och rolig (Ni skulle höra henne härma Annika Sörenstam!!), men vi lever i en hård värld och människornas ögon är kalla.
Tildo: Jag skäms! (Varför blev det ingen sån där gubbe som jumper kan göra?)
Jumper: Menar du den här: 
Vi förstår vad du menar, Tildo. Välkommen tllbaka!
Signaturen G: Delar ni två på dator eller person?
Jumper: Frågar du mig eller Tildo? Jag grubblar på frågan så att det snurrar runt i planeten. Har aldrig träffat Tildo, men när jag är ute och springer hör jag alltid att någon tassar bakom. När jag tittade i snön idag, såg jag bara små små fotspår efter mig. Själv har jag skonummer 46, så det var riktigt läbbigt!! Tildo påstår att hon syns i publiken på filmen från tömilen, men jag vet inte vem det kan vara.
Signaturen C: Undrar om …denna tråd som är höstens mest kvalificerade skitsnackstråd kommer upp i över 200 inägg? Tycker mest synd om Signaturen H som vile dela med sig av en för henne positiv upplevelse och så kommer all denna dynga. Fan ta den svenska avundsjukan…
Jumper: Guilty (22 inlägg). Men å andra sidan har nog ovanligt många JUST DÄRFÖR läst hennes inlägg. Varje gång man klickar på högersidans ”Senaste ämnena”, kommer ju det första inlägget upp, och namnet ”Rune Larsson” står ju dessutom före varje inlägg. Jag skulle vara glad om ett ämne, jag introducerat, levde så länge.
Signaturen J: Think quality, not quantity!
Jumper: Why not both? (Nu 24)
Signaturen J: Känner på mig att det om något finns brist på kvalitet och inte kvantitet i det här fallet?
Jumper: ”I dehär fallet” ???. Du menar väl inte mina inlägg?
Signaturen J: Inte dina inlägg 
.
Jumper: Pust !!! (25:e (och sista?))
Signaturen K: Min behållning av denna tråd (som jag följt men inte kommenterat) har till stor del bestått i att läsa dina inlägg Jumper. Välformulerade och alltid med en dos underfundighet.
Jumper: Tack, signaturen K !!! (26:e inlägget).
Efteråt hos farbror Steffe 
Troll? Tråla? Det enda vi kommer på är Bängen Trålar (och det verkar ju vara fråga om just troll eller trål):
Jag är faktiskt förundrad över hur trollfri min del av bloggosfären är. Men då räknar jag iofs inte kritiska kommentarer, de förekommer ju då och då. Här till exempel… undrar vad det beror på?
Negativ kritik och kommentarer innebär dock inte att vi har att göra med ett troll. Troll är inte ärliga, drivs inte av sanningslidelse. De är bara ute efter att provocera. Och gör så oberoende av de egna åsikterna. En löparnörd kan utge sig för att vara löparhatare, bara för att irritera. Det är, enligt min definition, ett troll. Andra är bara ”tröllet”.
Kändisredaktören Viggo Cavling räds nog varken fan eller trollen, men tycks av någon anledning bli provocerad av arbetslösa och utslagna människor. Så här skrev han om de hemlösa i storstaden i sin egen blogg: ”Det är väl bara skaffa sig ett arbete, så får man pengar till mat och värme och något vettigt att göra.”
Han tog senare bort inlägget när han fick kritik. Frågan är om man rent definitionsmässigt kan vara troll i sin egen blogg?
Kommentartrollen kan förstås bli väldigt obehagliga. Riktigt otäckt blir det väl när de går till personangrepp och uppträder hotfull. Det är ju svårt att veta när man bör ta hoten på allvar.
Bureborn har nog rätt i att troll är troll och tröllet är tröllet (?), och att de förra enligt definitionen inte har annan avsikt än att provocera. Möjligen kan det ibland vara så att tröllet ibland felaktigt tas för troll. Tildo har alltid i grunden goda avsikter med sina påhitt. Många småtroll kan kanske också vara debattörer som drivits av sanningslidelse, men inte blivit tagna på allvar och därför i sin frustration ”gjort sig själva till troll”, ty de anar att om de fortsätter att envist formulera sig blir de tagna för rättshaverister, vilka anses löjligare än de elaka trollen. Ensidiga, oftast slentrianmässigt positiva kommentarer kan också väcka trolliknande varelser som skriver korta sura kommentarer, eftersom ett nyanserat bemötande skulle vara alltför komplicerat och tidsödande. Den som felaktigt tror att en blogg är ett neutralt åsiktsforum som kräver saklighet, måttfullhet och balans, fäller lätt onödiga kommentarer.
Om Viggo Cavlings åsikt är äkta är han nog inget troll utan bara lite dum, men annars är det nog möjligt att vara troll på sin egen blogg. Om snitsaren låtsas ha en fördomsfull åsikt för att locka läsare och få igång en debatt, blir han åtminstone enligt Wikipedias definition ett troll.
Denna blogg har dessbättre förskonats från riktigt elaka troll. De kritiska rösterna (Tildo, annakarin, Bertil och i någon mån Startnummer X) har med få undantag hållit en artig ton och vårdat sitt språk. Risken att råka ut för hotfulla troll ökar troligen om man är en känd person eller skriver i brännbara ämnen. Att sådana kan locka debattlystna har Oliver Sture färsk erfarenhet av medan snitsarens långa epistlar knappast lockar främlingar till diskussion.
Vi tackar slutligen Startnummer X för den påpassligt ordnade nostalgitrippen. Ska ”Bängen trålar” tolkas som ”Polisen gör razzia”?
Nä, man ska läsa det som att Beng-Ha är där och trollar (med hembränningsapparaten, då antagligen).
Ja, då var Bäng-Ha ung och nyss hemkommen från Amerikat där han letat guld och försmäktat i öknen och druckit förgiftat flodvatten men överlevt mirakulöst. Hur han sedan hamnade i Svartlien vet kanske startnumret?
Jag minns den tråden mycket väl. En av de två trådar som fick mig att sälja min själ till ultran faktiskt. Den första var ett veritabelt och blodtörstigt krig under sommaren innan vill jag minnas.
På den tiden var jag ännu bara en lurker (sedär ännu en teknisk term) i dessa kittlande och fantasieggande ultratrådar, och ställde istället oskyldiga frågor såsom vilka tights var luftiga och svala, eller vad som var fram respektive bak på ett tidtagarchip.
På ”min” tid (när jag fortfarande var en riktig datanörd och internet fortfarande bara användes av andra datanördar) gjorde man skillnad på ”flame trolls” och bara ”trolls”. Det ni pratat om här ovan är flame trolls, dvs. fejkade användaridentiteter som provocerar i mer illvilligt syfte. Vanliga troll kan vara som vilka andra användare som helst. En fejkad persona utan provocerande uppsåt. Jag tror många bedömare skulle kalla Snitsarbo ett riktigt trollnäste.
Det finns (fanns?) forum som tar så allvarligt på detta att olika användare som loggar in från samma IP-nummer stängs av utan ens en varning. Forumen ser (såg?) sitt värde i antalet genuina användare representerandes en fysisk människa. Idag ser man fler och fler system där användare betygsätter inlägg (t.ex. med stjärnor), och man kan ställa in så att endast inlägg med ett visst antal stjärnor syns. Dvs. inläggskvalitet är något man aktivt eftersträvar, och det kan fungera ganska bra mot troll. Tyvärr även mot riktiga människor, som kanske inte har språkets gåva.
Det upplevs normalt som mycket kränkade att ha blivit ”utsatt för ett troll”, dvs. att bli förolämpad av en icke-existerande person anses värre än att bli förolämpad av en äkta dito. Lever man i ett kollektiv som Snitsarbo får man antagligen leva med att människor ibland blir förnärmade och arga över att ha blivit indragna i något som de upplever ett spel de inte fått bestämma sitt deltagande över. Att dessutom redigera inlägg i efterhand är att be om stryk.
Kanske är det för jag tillhör gamla skolan, men jag ser ganska allvarligt på nätetikett. Åtminstone i princip. Nätet är ju som vilken social arena som helst, och det är inte trivialt vad vi gör med och mot våra medmänniskor.
Tildo-inslaget i jumpertråden fick mig därför givetvis att tänka vilken jubelidiot som tog sig friheten att sabotera en diskussionstråd där jag hungrigt väntade på varenda nyuppdatering. Som bloggkommentator är Tildo m.fl. en helt annan historia – dock fortfarande med min vetskap om ett visst antal aktörer knutna till Snitsarbo som förutsättning för att jag skall uppskatta projektet. Eller vad man nu skall kalla det för.
Var stode vi i Snitsarbo utan Fredrika, bloggosfärens egen Magdalena Ribbing. Vi får visserligen ibland besök av Bertil som gärna talar om god ton, men han saknar sin ålder till trots Fredrikas pondus. Naturligtvis håller snitsaren med henne om de regler människor emellan som gäller såväl i på internet som i det övriga livet, men misstag är svåra att undvika i ett levande umgänge. Att vår vän Tildo ömsom beundras och ömsom begabbas visar hur svårt det kan vara även för den som har ett stort hjärta.
När snitsaren frågar Tildo, varför hon eller han ställde till det så dant på löparforum förrförra hösten enligt ovan, svarar hon eller han: ”Den där signaturen snoppade av när jag frågade och sen tyckte jumper att jag frågade för många gånger och då ville jag skoja till det för jag ville att signaturen skulle tycka om mig men jag glömde att sätta ut en smiley och då sa en annan signatur till mig argt och då blev jag sur och busade”.
På vår fråga varför Tildo överhuvud lade sig i samtalet, svarar hon eller han: ”Jag ville bara hjälpa jumper”.
Jumper å sin sida kommer ihåg hur besvärligt det blev, men han minns även att han gladde sig åt den sista kommentaren från ”Signaturen K”, ty jumper som egentligen inte var så intresserad av ämnet hade sett det som sin uppgift att nyansera den mycket osakliga debatten. Jumpers två genomtänkta ursäkter bör också till slut ha haft avsedd effekt. Detta var så vitt jumper minns Tildos enda egentliga övertramp på löparforum och till hennes eller hans försvar skall också sägas att hon eller han vid annat tillfälle kallades ”löparforums egen hjälpgumma” eftersom hon eller han brukade lyfta fram inlägg och frågor som var på väg att glömmas bort.
Även snitsaren och hans administratorer har vid några tillfällen trampat i klaveret och därefter, i sin iver att ställa till rätta och muntra upp sina medmänniskor, missbedömt dessas sinnesstämning och tålamod. Numera är vi alla i Snitsarbo snälla intill självutplåning när vi lämnar snitsarbo. Efter Tildos gigantiska vomering bland kommentarerna till inlägget ”Tröllet”, har hon eller han som hon eller han säger ”tröttnat på att blogga” och sitter mest och lägger barnpussel.
Nej något samlat projekt är snitsarbo inte inbegripet i, förutom att likt gråsparven ”Leva en dag till”.
Magdalena Ribbing. Nu var du rolig!
Inget ont blod om Rune Larsson-tråden. Det var kära minnen som återuppväcktes. Mina otåliga reaktioner hade garanterat varit annorlunda om jag känt jumper och Tildo redan då. Men precis som jag idag känner både ömhet och förståelse för gestalterna i Snitsarbo, känner jag även för de människor som blir sårade av folk som gör forumtrådar till sin egen diaboliska tummelplats. Här har dock Snitsarbo spelat en mycket harmlös roll jämfört vad man kan få se ute i den vida världen. En god vän till mig arbetate ett tag som moderator för Aftonbladets nätforum. De rövarhistorier han berättade kunde få en att tvivla på mänskligheten ganska rejält. Så lite läskigt är det allt med troll!
”folk som gör forumtrådar till sin egen diaboliska tummelplats”
Där fick hon till det!
Troll kan nog vara läskiga, men som insider vill snitsaren skilja mellan frivilliga och ofrivilliga troll, mellan dem som njuter av av att vara troll och dem som blir troll av misstag och känner ånger. Snitsaren och hans hejdukar (för att tala med signaturen ”fyrbåk” ) hör till de senare och kan sällan i efterhand förklara varför de tillfälligt fått svans och ibland små horn. Någon avsikt från början att tumla om har de aldrig och liksom Fredrika känner de stor ömhet för dem som blir sårade av deras till synes djävulska framfart. De olyckliga ofrivilliga trollens ambition är paradoxalt nog inte att förvilla utan att förtydliga och tvärt emot vad man kan tro, är de överkänsliga för sin omgivning. Att den vidsynta Fredrika känner ömhet för trollen i snitsarbo, är i det perspektivet begripligt och inte alls ovälkommet. Snitsarens behov av tröst är oändligt och han hyser å sin sida även stor respekt för de olika existenserna i varghålan på Söder: Fredrika, Ultraschmultra, lykos, gullfot med flera.
fregul på Skype inte att förglömma. Men nu rör det sig ju om olika användarnamn som är rent plattformsberoende, och inte distinkta identiteter.
Men ultraschmultra är namnet på bloggen och inget annat, fattar inte riktigt varför folk envisas med att tro att det är ett namn på mig. Här har jag uppenbarligen jobbat dåligt med varumärket. Jag skriver på ultraschmultra, men kallar mig verkligen inte ultraschmultra. Kallar folk dig för ”Efteråt hos Farbror Steffe” kanske?!
Intressant vinkling med frivilliga och ofrivilliga troll. Det börjar närma sig en filosofisk diskussion det här, med uppsåtens betydelse för det moraliska ansvaret. Finns en annan här i varghålan som brukar bombardera mig med tankeexperiment på det temat, kanske jag rentav fått lite originellt stoff att återgälda med.
Hur blir det förresten, kommer annakarin starta någon löparblogg? 😀
När snitsaren letar bevis på hur Fredrika förr signerade sina kommentarer ”Ultraschmultra”, ser han att hon redan i maj 2008 förklarade misstaget med sin dubbelgångare som bara hängde med (länge därefter) av tekniska skäl:
https://snitsaren.wordpress.com/2008/05/19/210/
Hädanefter lovar snitsaren att att alltid sätta citattecken kring det namnet för att ange att det bara rör sig om association. Eller vad tycker Fredrika ”Into the wild” Gullfot?
I juridiska sammanhang har graden av uppsåt stor betydelse för bedömningen av brott. Mord döms strängare än vållande till annans död. Sedan kan man diskutera om det över huvud taget är meningsfullt att tala om moraliskt ansvar, annat än som en praktiskt användbar konstruktion. Det är möjligen ändamålsenligt att tänka och handla som om vi hade en fri vilja. Längre kommer inte en stackars snitsares senila hjärna.
Fredrika ställer två frågor på vilka snitsaren i tur och ordning svarar:
1. Nej, snitsaren pratar ingen med, men jumper minns att han någon gång i Kungsträdgården av någon löparflicka blev presenterad för en annan löparflicka med detta förtydligande tillägg. Den andra löperskan såg dock ut som en fågelholk i ansiktet, varav jumper drog slutsatsen att hon inte läste snitsarens blogg.
2. Snitsaren vet inte om annakarin springer. Möjligen tycker hon att även det är för barnsligt. Att låta henne gästblogga i något annat ämne vore olyckligt, då det troligen av många läsare skulle tolkas som ironi riktad mot kvinnliga bloggare.