Stockholmssnitsaren

Varför jumper heter ”jumper”, förstår var och en som känner till hans ungdoms bravader på kolstybben och även sköterskans, påhejerskans och Butlerns namn skvallrar om deras bakgrund och verksamhet. Tildo hävdar bestämt att hennes (eller hans) namn kommer från fornbrasilianskan och att det beroende på uttalet kan betyda allt från ”Den som ingen ska komma och sätta sig på” till ”Den som ska få gottis”. Namnet ”Asgam” är enligt säkra källor en avsiktligt konstruerad apronym, medan ”farbror Steffe” redan står nämnd i ”Det sora jättebrevet” och följaktligen alltid har funnits.

Hur ägaren till denna blogg, snitsaren, har fått sitt namn tycks däremot aldrig ha blivit tillfredsställande klarlagt. En ”snitsare” är enligt ordboken en ”person som utför något på ett elegant och skickligt sätt” och för mången ytlig betraktare har snitsaren förvisso visat månget prov härpå. Att han i sitt namn velat framhålla denna sin förmåga att handha sina konstnärliga uttrycksmedel, förefaller dock mindre troligt, i synnerhet som vi känner hans inställning till ytlig ”snitsighet” i sådana sammanhang. Eftersom ytterligare lösa spekulationer kring det märkliga namnet ”snitsaren” lönar föga, ställer vi helt enkelt dess bärare mot väggen med en lika enkel som genial fråga:

– Varför heter du ”snitsaren”?

– När snitsaren i början av 2000-talet lärde sig handskas med bibliotekets dator och skaffade sig en e-postadress, valde han detta namn. ”Stockholmssnitsaren”, som han egentligen kallade sig, ansåg han vara för långt, varför det stannade vid bara ”snitsaren”.

– Stockholmssnitsaren?

– En snitsare i Stockholm.

– Snitsare?

– En som snitsar.

– Snitsar?

– En snitsare snitsar. Någon ytterligare definition gives inte.

– Och Stockholmssnitsaren snitsade tydligen i Stockholm?

– Ungefär så.

– Vari bestod hans aktivitet i detta speciella fall?

– Stockholmssnitsaren brukade gå långa sträckor på Stockholms gator utan mål och mening. Varma sommardagar drev han planlöst omkring och tog vara på de möjligheter som bjöds. Troligen gick han och väntade på att något skulle hända. Låt oss kalla det ett vandrande vegeterande tillstånd.

– En hemlös vagabond?

– Knappast.

– Kanske en zombie?

– Inte fullt så död.

– Den vandrande vålnaden?

– Stockholmssnitsarens vandrande torde ha varit föga demoniskt.

– Var vandrade han någonstans?

– Geografiskt syntes han mest på Östermalm och i Vasastan och på den sociala kartan sades han vara lika hemma vid snabbköpens burk- och flaskautomater som framför bankernas börsskärmar.

– Samlade han tomburkar eller spekulerade han i värdepapper?

– Det ena utesluter inte det andra, varken principiellt eller i snitsarens värld.

– Vilket lönade sig bäst?

– Det beror på hur man ser det.

– Hur menar du?

– Att plocka upp och panta burkar och flaskor för några kronor, ger pengar ett värde som lätt glöms bort vid hantering av fiktiva belopp i form av aktier och optioner.

– Spekulation på börsen är ingenting som man direkt förknippar med snitsaren?

– Det var en parentes i hans liv.

– Med kännedom om snitsarens läggning kan vi gissa att han gick vetenskapligt till väga?

– Pseudovetenskapliga teorier var legio i sammanhanget och snitsarens egna höll inte högre klass än andras.

– Blev han rik?

– En snitsares rikedom handlar mer om små utgifter än om stora tillgångar.

– Äger du några värdepapper nu?

– Snitsaren får varje år ett besked om sitt innehav av 10 aktier i Prosolvia, ett företag som gick i konkurs 1998. I övrigt är han numera helt oinformerad om vad som händer i den världen.

– Du samlar kanske inte heller burkar och flaskor längre?

– När snitsaren ser sådana ligga på gatan, noterar han deras värde och hoppas att någon annan ska plocka upp dem, både för sin egen och den goda sakens skull. Själv ids han inte.

– Du kanske inte vill ta brödet ur mun på dem som bättre behöver?

– Stockholmssnitsaren undvek på sin tid allfartsvägarnas konkurrens och varma sommardagar fanns det tillräckligt åt alla och blev över.

– Hade du några favoritstråk när du gick omkring i Stockholm?

– Snitsaren tycker om långa, raka och sparsamt trafikerade gator ett stycke från stadens larm. Östermalmsgatan är en sådan.

– Snitsade du aldrig utanför Stockholm?

– Snitsaren cyklade en del ute på landet runt Vallentuna. Möjligen var även det en form av snitsande.

– Du har tidigare berättat om hur du ägnat dig åt så kallad celebrityspotting. Du fick kanske tillfälle att kryssa många kändisar under den här tiden?

– Snitsaren minns alltid var men mycket sällan när han gjort sina observationer. Säkert är dock att han ideligen, inte sällan flera gånger om dan, såg konstnären Ernst Billgren i hans fula röda plastjacka och likaledes hörde Roy Andersson till gatans vimmel på Östermalm. Snitsaren minns sig fåfängt ha sökt utstråla den ”autenticitet” som nämnde regissör sagt sig söka hos sina amatörskådespelare och han har också förgäves stått i en lång kö av arbetssökande statister utanför dennes studio på Sibyllegatan. Om snitsaren ägt en frack, hade han möjligen fått vara med och sjunga ”Jerum, jerum” i filmen ”Du levande”, men dessvärre hade han då för länge sedan sålt den han ärvt efter sin far.

– Hur ser du idag på din tid som Stockholmssnitsaren?

– Som en parentes i snitsarens liv. Måhända var den nödvändig, även om dess värde ännu är förborgat.

– Du kanske tänkte mycket när du gick omkring?

– Låt oss hoppas det.

– Har du inget gott att säga om denna tid?

-Även om det varit hälsosammare att andas in skogsluften hemma i Vallentuna, fick snitsaren mycket motion när han vandrade längs gatorna och troligen skulle han ha klarat Stockholm Marathon under sex timmar om han varit intresserad. Förmågan att gå hela dagen på asfalt utan mat och dryck hade han stor glädje av när han två gånger besökte London som turist.  Man ser trots allt mer när man går än när man åker tunnelbana.

– Kan man säga att ditt snitsande var en billig form av Stockholmsturism?

– Du kan välja vilka eufemismer du vill utan att det tillfredsställande motiverar Stockholmssnitsarens temporära existens.

– Är inte ”Stockholmssnitsaren” en eufemism i sig?

– Ja, och därtill en självironisk sådan.

– Ångrar du din tid som Stockholmssnitsaren?

– Man ångrar inte vad man är utan vad man gör.

– Hur menar du?

– I det skådespel som kallas livet har snitsaren kreerat många egendomliga roller varav ”Stockholmssnitsaren” torde ha varit en av de minst bejublade.

– Hade du hellre velat spela en bärande huvudroll?

– Små karaktärsroller är inte heller att förakta.

– Statistroller?

– Även sådana kan spelas med autenticitet.

– Har man ingenting att säga till om själv, när rollerna besätts i livets skådespel?

– Man vill gärna hoppas det.

– Du låter tveksam?

– Många skådespelare får vänta på roller hela livet.

– Och i väntan på sådana fick du hoppa in som ”Stockholmssnitsaren”?

– Uppenbarligen.

– Hur ofta?

– Alltför ofta.

– Hur många säsonger?

– Alltför många.

Annonser

16 responses to “Stockholmssnitsaren

  1. Det kan tilläggas att den sång, snitsaren säger sig inte ha fått sjunga, har sina rötter i den tyska ”O, alte Burschenherrlichkeit!” från 1825 och att den svenska texten, där vi också finner en förklaring till varför sångarna i Roy Anderssons film reser sig växelvis, trycktes första gången 1921 i ”Sångbok för Västmanlands-Dala nation”.

    O, gamla klang och jubeltid,
    ditt minne skall förbliva,
    och än åt livets bistra strid
    ett rosigt skimmer giva.
    Snart tystnar allt vårt yra skämt,
    vår sång blir stum, vårt glam förstämt;
    o, jerum, jerum, jerum,
    o, quae mutatio rerum!

    Var äro de som kunde allt,
    blott ej sin ära svika,
    som voro män av äkta halt
    och världens herrar lika?
    De drogo bort från vin och sång
    till vardagslivets tråk och tvång;
    o, jerum, jerum, jerum,
    o, quae mutatio rerum!

    filosofer:
    den ene vetenskap och vett
    in i scholares mänger,

    jurister:
    den andre i sitt anlets svett
    på paragrafer vränger,

    teologer:
    en plåstrar själen som är skral,

    medicinare:
    en lappar hop dess trasiga fodral;

    o, jerum, jerum, jerum,
    o, quae mutatio rerum!

    Men hjärtat i en sann student
    kan ingen tid förfrysa.
    Den glädjeeld, som där han tänt,
    hans hela liv skall lysa.
    Det gamla skalet brustit har,
    men kärnan finnes frisk dock kvar,
    och vad han än må mista,
    den skall dock aldrig brista.

    Så sluten, bröder, fast vår krets
    till glädjens värn och ära!
    Trots allt vi tryggt och väl tillfreds
    vår vänskap trohet svära.
    Lyft bägarn högt och klinga, vän!
    De gamla gudar leva än
    bland skålar och pokaler,
    bland skålar och pokaler!

  2. Den som önskar mer kött på Bertils magra benknotor kan studera detta intressanta blogginlägg:

    http://latinblogg.blogspot.com/2006/04/scholares_09.html

  3. Ska man inte stå på bordet när man sjunger vissa verser?? Den överskattade Roy Anderssonfilmen visade väl en sådan scen? Startnumret som e en enkel knegare utan akademiska grader, har ju ingen aning hur man för sig i såna sammanhang, så han kan ju inte veta hur Verklighetens Folk för sig.

  4. Snitsaren, som inte delar Startnummer X’x omdöme om Roy Anderssons film, säger att de stod på stolarna men inte på borden, när de sista två verserna sjöngs, vilket framgår av det youtube-klipp som snitsaren med möda länkat till sitt inlägg. Om Startnummer X med en obetydlig del av denna möda satt sig vid en fungerande dator och klickat på de blåmarkerade orden ”Jurum, jerum” i inlägget, hade han inte behövd ställa sådana frågor. För att klara det krävs ingen akademisk examen.

  5. Kan fungera under förutsättning att man har en fungerande Youtube (det är inte en universell rättighet).

  6. Startnummer X är förlåtet.

    (och så mycket roligare får han ikväll när han kommer hem till en riktig dator)

  7. Hur skulle det se ut om man skulle kolla på Youtube vid svarven (eller var nu Startnumret kan tänkas knega). Det funkar ju inte, men det är väl sånt såna där intelektella håller på med på sina ”arbeten”!

  8. Kanske Startnummer X, som håller arbetets fana så högt, kan berätta lite för oss andra om sitt ”kneg”.

  9. Flanör kanske? Även om snitsaren motsätter sig fasta definitioner..
    Varför hette ett varuhus i Gävle Flanör? Skulle man flanera runt där? Känns sympatiskt på ngt sätt, inte så mycket Mammon.
    Själv spelar jag numer enbart huvudrollen i pjäsen om mitt liv. Manusförfattaren är kass.

  10. Manusförfattaren heter kanske Lars Norén? Annars var väl flanörer sådana som fanns i Hjalmar Söderbergs böcker. De häckade på Hotell Rydberg och var allmänt olyckliga och eländiga (som i en Roy Andersson film kanske). Startnumret är en flanör när han inte är löpare, knegar gör han naturligtvis inte , utan är en helt vanlig parasit på samhällskroppen, bidragsberoende som han är (forskningsbidrag).

  11. Snitsaren säger att ”flanör” är den bästa förskönande omskrivningen hittills. Kanske var det så Stockholmssnitsaren vill se sig själv och bli sedd.

    Som löpare med energibrist efter två timmars löpning förundras jag över hur Stockholmssnitsaren kunde gå omkring en hel dag utan vare sig mat eller dryck. Troligen handlade det om fettförbränning vid lågintensivt arbete.

  12. Jag läser i dagens tidning, att panten på aluminiumburkar ska höjas från 50 öre till 1 krona. Stockholmssnitsaren kanske ska återuppta delar av sin verksamhet?

  13. En flanör bör nog avhålla sig från att samla burkar. Med sådan inkomstchanser riskeras huggsexa om burkarna i huvudstadens papperskorgar. Sånt anstår inte en flanör.

  14. Snitsaren svarar att det är oklart hur höjd pant påverkar utbud och konkurrens. Ju högre pant, desto färre slängda burkar, vilket möjligen avskräcker nya samlare. Samtidigt behöver de etablerade (vid konstant utbud) inte jobba så hårt för samma dagslön. Stockholmssnitsaren lär dock vara för evigt död och begravd, men en livets flanör vill snitsaren gärna vara.

  15. Stockholmssnitsaren skall här få en slags joggande själsfrände i form av ”The Cementery Snitser”.

    Kanske till och med Jumper får känna sig ung denna gång! http://runningtimes.com/Article.aspx?ArticleID=18810&PageNum=1

  16. ”He has a weathered, angular face, a gracile 115-pound frame and white Prince-Valiant-in-his-dotage hair”.

    Själsfrände? Måhända när det handlar om rummets enhet, även om Stockholmssnitsarens revir var något större. Men medan Stockholmssnitsaren ständigt ville se sitt snitsande som tillfälligt och utan avsikt, skulle tydligen denne Whitlock inte springa om han inte hade som mål, att springa ”race” och jämföra sig med ”age grading tables”. Jumper säger att hans vintervändbana har samma funktion som Whitlocks kyrkogård, den ligger nära till och bjuder inte på några överraskningar. På sommaren skulle han kunna tänka sig att av samma anledning springa runt på en idrottsplats. Dock bor i både snitsaren och jumper en trotsare som när tiden är mogen tänker att ”va fan”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s