Minnets kapriser

                                                                                 1.

               

Moskva med omnejd

                                                                                   .

Moskva med omnejd 2

 

Den 17 juli 1970 tog snitsaren tåget från Moskva mot nordväst, för att efter tre och en halv mils färd kliva av i samhället Dedovsk, i hans minne föga mer än en liten ansamling hus vid en järnvägsstation. I en mycket primitiv livsmedelsaffär med tomma hyllor och diskar köpte snitsaren ”сок”, det vill säga saft, att dricka. Mjölk och bröd hade han gissningsvis med sig från Moskva. I affären tilltalades han av en gammal gumma, som förundrades över hans långa hår, som visserligen med senare mått mätt var ganska kort och knappt gick över öronen, men som uppenbarligen var något sällsynt på orten. Gumman sade sig minnas sådant långt hår på författare och konstnärer från förr och på hennes fråga svarade snitsaren, att han mycket riktigt var ”художник”. Att han var svensk, bör också ha blivit klarlagt under det korta samtalet. I snitsarens minnesbild rymdes hela affären i en liten barack som låg omedelbart invid järnvägsstationen med ren landsbygd strax utanför. I själva verket kallades Dedovsk på snitsarens karta för ”поселок городского типа” (samhälle av stadstyp) och merparten av dagens bebyggelse bör ha funnits även för fyrtio år sen, i synnerhet de oräkneliga typiska små, ofta blåmålade, snickarglada och täppomgärdade hus, som anas på googlekartorna nedan. Dedovsk har idag ungefär 30 000 invånare och är alltså att jämföra med till exempel Vallentuna. Idrottsplatsen fanns troligen även när snitsaren besökte Dedovsk, men hade knappast så fina banor som den tycks ha idag. 

 

Dedovsk från satellit

Dedovsk från satellit 2

Dedovsk IP

 

                                                                                  2. 

 

Dedovsk-Istra

 

Snitsarens tanke var att vandra från Dedovsk mot sydväst tills han nådde floden Istra och därefter följa dess lopp söderut. Om han, som snitsaren gissar, följde den inlagda banan på kartan ovan, tycks han med kirurgisk precision ha funnit den absolut kortaste vägen. Han minns mycket starkt hur han vandrade genom ett vidsträckt rågfält och den spikraka stig han måste ha gått på syns tydligt från satellit idag. Det var en mycket het dag och när han så småningom nådde floden, fann han att den just där hade begåvats med en antydan till badplats, något som senare under dagens vandring skulle visa sig sällsynt. Han var ensam där så när som på tre eller fyra flickor i de nedre tonåren eller möjligen övre barnaåren. De fnissade våldsamt när snitsaren demonstrerade sin ”badkjol”, en frottéhandduk som gick att knäppa runt midjan, så att den dolde hans blygd vid omklädningen. Snitsaren minns vattnet som kallt och kristallklart. När han efter badet ämnade dricka sin inköpta saft, som för övrigt visade sig vara något slags grönsakspuré, kunde han först inte öppna flaskan, då varken han eller de på ryska tillfrågade småflickorna hade någon flasköppnare. Varför han i sammanhanget använde det franskklingande ordet ”уврить” för ”öppna”, undrar snitsaren ännu, eftersom något sådant ord inte finns på ryska. De små liven bör ha fått mycket att fnissa tillsammans åt efter mötet med den långe, kjolprydde främlingen, som bad om något att ”ouvra” sin flaska med. I snitsarens föreställning måste de i likhet med honom själv ha gått långt över åkrar och ängar för komma till badplatsen, men av bilderna framgår att det i verkligheten ligger och troligen också låg en stor by alldeles intill. ”Öppna” hette annars, då liksom idag, ”открыть” på ryska.

 

Badplats vid Istra

 

                                                                                   3. 

  

Istras krökar och brorar

 

Att floden Istra krumbuktade sig så som på bilden ovan, kan snitsaren inte alls erinra sig. Han minns att han vandrade tämligen rakt söderut med floden på sin högra sida och mestadels åkrar på sin vänstra. Han såg bönder som bärgade hö, men i övrigt var det folktomt längs floden denna solheta eftermiddag. Efter en dryg mils vandring kom han varm och törstig fram till en bro, på vars andra sida en ölstuga hade placerats lika lämpligt i hans väg som badplatsen tidigare. Längs bardisken satt, som han gissade, kolchosarbetare, vilka egendomligt nog inte tog minsta notis om honom, trots att de måste ha hört att han bröt på utrikiska när han bad om lemonad att dricka. Överhuvudtaget har snitsaren i efterhand funnit denna överfulla pub mitt ute på den ödsliga landsbygden så osannolik, att han undrat om han drömt. Förklaringen framgår av dagens bilder, ty alldeles invid floden ligger samhället Павловская Слобода, där ”слобода” enligt tillgängliga ordböcker dels betecknar en ”by där fria bönder bodde under livegenskapen” och dels är ett äldre ord för förort. Enligt den äldre av kartorna överst i inlägget förefaller Павловская Слобода en gång i tiden ha varit en viktig ort dit det till och med gick en järnväg, vilket talar för att bebyggelse fanns också sommaren 1970, även om de höghus man anar på satellitbilder kan vara av senare datum. Snitsaren minns också bara en bro på det aktuella stället, men de kan ha varit två eller tre redan då. Eftersom snitsaren bara gick över en bro och släckte törsten i ett av husen, har allt annat helt enkelt försvunnit ur medvetandet med drömlikt osannolika minnesbilder som följd. Var den ”ensliga” ölstugan kan ha legat bland husen på bilden nedan överlämnar snitsaren åt läsarens fantasi att bestämma.

 

Broar över Istra

 

                                                                                  4.

   Istra med skog och större väg

 

Säkert är dock att snitsaren aldrig behövde korsa motorvägen på bilden ovan, ty denna har anlagts senare och lär bära namnet M9 eller Новорижскоe Шоссе, vilket berättar att den är ny och är tänkt att gå till Riga. Där snitsaren gick var lanskapet orört och tyst och det bör ha varit någonstans i utkanten av de stora skogarna på bilden som snitsaren oväntat mötte en pluton värnpliktiga med ett befäl av okänd grad. På den tiden fanns en oklar gräns omkring Moskva, utanför vilken besökande utlänningar inte hade rätt att vistas utan särskilt tillstånd och snitsaren, som gissningsvis tangerade denna, anade besvärliga frågor. Att, som bloggdramaturgin kräver, skriva att snitsaren såg för sig, hur han anklagad och dömd för spioneri fick tillbringa sitt återstående liv i Sibirien, vore att ljuga, ty som västerlänning litade han på de sovjetiska myndigheternas vilja att visa upp ett vänligt ansikte utåt. Snitsarens enda kontrovers med ordningsmakten under sin vistelse i Moskva, föranleddes av att han, som han trodde osedd, urinerade i en björkskog i Ismajlovskij Park, men observerades av en ung polisman, som ställde den förmanande frågan ”Другого места не нашел?”, eller på svenska ”Hittade du ingen annan plats?”. När snitsaren öppnade munnen och avslöjade sin utländska härkomst, viftade polisen avvärjande och sa ”Ничего”, och inte heller plutonsbefälet vid floden Istra fann anledning att intressera sig närmare för främlingen, utan vinkade åt honom att passera.

 

                                                                                  5. 

 

Floden Istras utlopp

 

Efter knappt två och en halv mils vandring nådde snitsaren på kvällen fram till floden Istras utlopp i Moskvafloden. Denna rinner här österut och passerarar så småningom staden som givit den dess namn, för att därefter vända söderut och utmynna i Oka, vilken i sin tur, långt i öster vid staden Gorkij, rinner ut i Volga, varför snitsaren kan skryta med att indirekt ha vandrat längs denna väldiga flod. Volga rinner annars upp bara ett tiotal mil norr om Moskva, där den besågs av snitsaren vid ett annat, officiellt ordnat, tillfälle. Snitsaren har ingen minnesbild av Istras mynning eller av naturen däromkring utan tvingas likt läsaren hålla till godo med de fantasieggande satellitbilderna nedan, där pampiga villor, märkliga byggnadsverk och något som ser ut att vara odlingslotter får snitsaren att undra vad slags människor som bor här idag och vilka som kan ha bott här 1970.

 

Istras utlopp detalj

Fina villor vid Istras utlopp

Byggnad och odlingslotter vid Istras utlopp

.

                                                                                  6.

 

Natt vid Moskvafloden

 

Snitsaren tillbringade sedan hela natten vid Moskvaflodens strand och, som den äkta luffare han var, lade han sig att sova i en höstack. Han minns att han hörde musik, som han tyckte kom från en högt belägen vit herrgårdsbyggnad norrut, varför snitsaren tror, att hans sovplats kan återfinnas i kanten av det mindre fält ovan, som idag tycks vara  uppodlat av kolonister. Vad slags musik som spelades i natten, kan han inte erinra sig, men om han hört slagdängan ”Подмосковные вечера” eller på svenska ”Kvällar i Moskvas förorter”, hade han troligen lagt det på minnet, i synnerhet som den då ofta hörda svenska texten innehöll raderna: ”Nattens mörker faller när dagen dör, nere vid Moskvaflodens strand”. Sången har enligt uppgift skapats av kompositören Vasilij Solovjov-Sedoj och poeten Michail Matusovskij och hette allra först ”Ленинградскиe вечера”. På maktens inrådan ska dock namnet och följaktligen även texten senare ha ändrats till att i stället för Leningrads vita nätter handla om de något mörkare utanför Moskva. Snitsaren kan inte ha sovit mycket och tidigt på morgonen fortsatte han längs floden österut. Hans sköterska har i dagarna påmint honom om att han en gång berättat om metande ryssar som satt eller låg och sov utmed stranden bakom finurligt uppriggade metspön försedda med klockor som pinglade i händelse av napp. I övrigt minns snitsaren bara hur han klafsade genom ett stort betfält, innan han så småningom nådde civilisationen och någonstans där tog en fullsatt morgonbuss tillbaka till Moskva.

                                                                                       ¤

De läsare, som önskar göra om snitsarens vandring längs floden Istra i egen takt eller hitta på ett nytt äventyr där eller på annat håll runt Moskva, ges möjlighet via kartan nedan.

http://www.jogg.se/?sida=map&id=286517

 

 

37 svar till “Minnets kapriser

  1. Den som mot förmodan inte känner till sången ”Подмосковные вечера”, kan lyssna till ett otal varianter på Youtube. Här sjungs den på någon internatinell festval av Владимир Трошин (Vladimir Trosjin), som enligt texten på Youtube var den förste artist som en gång framförde slagdängan. Innan han sjunger berättar han bland annat om den första undomsfestivalen i Moskva 1957, då man kunde höra glada sånger runt hela staden, bland annat gissningsvis denna:

  2. Sjungs? Det verkar mest som den playbackas, han står ju minst två meter från micken!

  3. Mikrofonen är bara till för att det utländska inslaget i publiken ska höras. Det blev för dyrt att utrusta var och en av dem med en ”комар” eller som vi säger ”mygga”.
    Ryska sångare har stil och står inte och grovhånglar med eller ännu värre äter upp mikrofonen som dekadenta västerländska så kallade artister. Det handlar helt enkelt om större lungor och ett kraftigare magstöd, som utvecklats under de tusentals år man tvingats kommunicera över de oändliga ryska vidderna. Ryssland är mycket större än Startnummer X kan föreställa sig. Det finns en värld utanför Uppsala och Sverige, som även startnumret borde ta del av.

    Snitsarens sköterska (idag förkyld patient) ber mig uttryckligen hälsa. Känner ni varandra?

  4. Det har tidigare talats om att snitsaren ”vandrat längs ryska floder” i pluralis. Avses bara de två floderna Istra och Moskvafloden (som i och för sig duger gott) eller har den gamle kufen mer på sitt samvete?

  5. Snitsaren berättar att han några dagar senare vandrade längs floden Pachra mellan två järnvägslinjer från staden Podolsk till hållplatsen Platforma Leningradskaja vid byn Pavlovskoje. Denna tur var dock både kortare och händelselösare, vilket det enahanda landskapet på kartan nedan (trots bitvis dålig detaljupplösning) förklarar. Snitsaren minns en drömlikt oförklarlig liten kiosk med skylten ”MOLOKO” (mjölk) nere vid floden i början av vandringen samt att han badade under en järnvägsbro när han kom fram till målet, men i övrigt är det tomt i huvudet. Han har senare hört att staden Podolsk inte var tillåten att besöka för utlänningar.

    http://www.jogg.se/?sida=map&id=286327

  6. Stilla Havet är också ett vattendrag och i det fjärran diset anas Mexico och friheten.

  7. Intressant flodvandring! Fanns på den tiden tecken på att floderna var miljöbelastade? Var vattnet rent? Sågs glada laxar hoppa?

    Minns själv en sextitalstripp till Jordanfloden i sällskap med ett gäng brassar. De fyllde tomma whiskypavor med det smutsiga men heliga vattnet. Vill gärna tro att de överlevde!

    Språkkunskaper imponerar. Särskilt när det gäller språk med konstiga skrivtecken. Bör man förstå att snitsaren än i dag kan konsten att konversera ryska gummor?

  8. Ett obekräftat rykte gör gällande att startnumret är i San Diego, där även Susanna Kallur enligt Dagens Nyheter håller till. Samtidigt kom idag ett vykort från startnumret, där han påstår att han är i en helt annan världsdel. Hur förklarar man det. Har han helt enkelt fortsatt österut över havet och hamnat vid mexikanska gränsen. Eller sitter han bara vid Fyrisån och drömmer och låtsas att denna är Stilla Havet och Ulleråkers sjukhus är Taj Mahal i Indien?

    På Oliver Stures fråga svarar snitsaren att han minns floden Istra som ren trots att den slingrade sig genom ett jordbrukslandskap, men hans minne är, som inlägget vill säga, inget att lita på . Moskvafloden gick tydligen an att fiska i, men senare inne i Moskva var den naturligtvis inte så ren. När det gäller ryska floder och miljöförstöring, tänker snitsaren annars främst på olika misslyckade storskaliga projekt att dirigera om dem. Den väldiga naturen skulle besegras.

    Snitsarens ryska är inte vad den varit, men något slags samtal, till exempel om hårets längd, skulle han kunna föra. Senast han pratade mer än ett ord med en ryss var nog tio år sedan, då han unders sin tid som ”Stockholmssnitsaren” kom i samspråk med en gatumusikant.

    Slutligen hoppas snitsaren att det var lite bakteriedödande whiskey kvar i botten på sydamerikanernas flaskor.

  9. Helt mållös. Över hur Snitsarens – och för den delen Olivers – minne håller det förflutna levande. Själv är jag vid jämförelse totalt historielös. Minns inte en enda flod.

  10. Startnumret vill bara citera:
    ”Seems it never rains in southern California
    Seems I’ve often heard that kind of talk before
    It never rains in California,
    but girl don’t they warn ya
    It pours, man it pours”
    Så sant, så sant!

  11. Såsom saken framställs ovan, kanske det är bäst att Startnumret genast dementerar: Något otillbörligt har inte ägt rum mellan honom och Susanna Kallur! Det är därför inte lönt att ringa Aftonbladet.

  12. Undra ens om det går att göra samma vandring i dag!??? Saften är säkerligen utbytt mot Coca cola och Pepsi…

  13. När man läser Dagens Nyheter lite noggrannare framgår att Sanna Kallur åkte hem i onsdags, så nog är det något mellan henne och startnumret. En hel kontinent och en ocean, skrattar snitsaren så som bara han kan.

    Naturligtvis har Ingmarie rätt. I Dedovsk har nog byggts ett stort köpcentrum med ett rikt utbud av (för många Dedovskbor dock alltför dyra) varor. Hur var det Herakleitos brorsa sa? Man kan aldrig gå två gånger längs samma flod. Snitsaren låter frågan gå vidare till Startnummer X, som när han inte citerar Albert Hammond brukar svänga sig med Herakleitoscitat i tid och otid.

    Nog kommer väl bureborn ihåg Fyrisån där hon brukar springa om våren när vallörten blommar och Ångermanälven där hennes förfäder var bäffelhavare på boxersbåten.

  14. Nu blir jag riktigt rädd. Kommer du ihåg vallörten?!

  15. Med risk att tala med lärde på bönders språk så var det väl ”i samma flod” och inte ”längs”? Men inte heller det stämmer, för med all respekt för gamla filosofer så har jag faktiskt för vana att regelbundet plurra i samma floder, till och med i en mycket vacker sådan som bureborn nu säger sig ha glömt. Fast vallörten har ännu inte siktats längs dess stränder.

  16. Snitsaren har visserligen gjort militärtjänst vid I20 i Umeå och repövningar vid finska gränsen, men har ändå dimmiga begrepp om avstånden mellan Norrlands floder, men han anar att de är stora om än inte av sibiriska mått. Har Oliver månne deltagit i den årliga forsränningen i Uppsala?

    Om bureborn skrivit om tussilago eller gullvivor hade ingen i Snitsarbo kommit ihåg det. Vallört brukar däremot inte vara i var löparbloggares penna. De flesta som springer längs Fyrisån tänker nog bara ”Jädra växter att vara i vägen”.

    (Enligt snitsaren finns det tre arter, ”Valört” och ”Fodervallört” och korsningen mellan dem som kallas ”Uppländs vallört”, av vilka de två senare tycks vanligast i snitsarens trakter. När vi frågar honom om det latinska namnet, säger han att han inte minns om han någosin lagt det på minnet, men mumlar sedan i stället andra strävbladiga namn, ”Myosotis”, Echium”, Nonnea, Cynoglossum, Pneumonium (?) men sen blev det stopp).

  17. Vilken fantastisk drömsk och suggestiv historia! Hur bleka är inte de referat där berättaren minns allt, jämfört med den sällsynta samling lösryckta kuriosa som återstår när åren hyvlat ner det mesta. Har jag vägarna förbi Moskva någongång kanske det blir ett långpass med hjälp av jumpers joggkarta.

    Och tänk ändå – satellitbilder över Ryssland, fritt på internet. Sanslöst vad tiderna ändras!

  18. Ja, även jag har i efterhand tänk på denna tur som ett lämpligt långpass på drygt tre mil. Så vitt snitsaren minns var underlaget promenadvänligt. Är det någon i läsekretsen som känner till hur vanligt joggandet är i Ryssland nufötiden. Snitsaren vet inte ens vilket ord som används.

    Vad man än må tycka om Googles världsherravälde, så är satellitbilderna fantastiska. Det dröjer nog inte länge förrän man kan se hela Sibirien i detalj.

  19. (Snitsaren konsulterar sin flora och finner att vallörtens släktnamn är ”Symphytum”, samt att lungörtens latinska namn inte är ”Pneumonia” utan ”Pulmonaria” ).

  20. Kan man gissa att snitsaren vandrat även längs floder på annat håll och är det i så fall möjligt att få höra något härom i en kommentar.

  21. Snitsaren har vandrat längs Fyrisån söderut från Uppsala samt på båda sidor om den gröna floden Isar i München under sin tågluff i de tyskspråkiga länderna härom året, då han och hans sköterska också hade för vana att inta sin lunch vid någon flod, exempelvis Elbe i Hamburg och Dresden och Rhen i Köln. Under en åttadagarstur 1974 cyklade snitsaren dessutom upp längs Västerdalven mellan Nås och Idre samt därefter nerför Trysilälven-Klarälven under en lättrampad dagsetapp om 21 mil då han satt i sadeln från tidig morgon till sen kväll. Vad snitsaren med denna seghet och sitt ännu spänstiga löpsteg förmått prestera som långlöpare, får vi aldrig veta.

  22. Hur vet man att Google inte bara hittar på? Om Google och verkligeheten inte stämmer så är det Google som har rätt? Något liknande fick man ju lära sig när man gjorde lumpen (host, host).

  23. Tror mig ha trampat en gång längs Fyrisån, men drattade inte i och minns ingen vallört.

    Forsränning förekom i Åkerforsen nedanför vårt hus sommaren när Buona Sera flög som en farsot över landet. Själv åkte jag aldrig på stock utan klämde forsen med ryggen mot strömmen och parerade stenblocken med händer och fötter.

    Åkerforsen var en vacker fors som man aldrig glömmer. Den finns inte mer. Den slaktades som en simpel julgris för att tillfredsställa människans frosseribehov.

    Forsen rann i en älv som jag med säkerhet vet att bureborn har sett fastän hon säger sig ha glömt. Fast i det fallet får hon väl själv försvara sin glömska.

    Vad Google beträffar så har jag bara lovord. Jag hade aldrig hittat resterna av min farmors föräldrahem utan deras satelliter.

  24. Startnumrets kommentar får snitsaren att fundera på varifrån historien om militären som säger att ”om kartan inte stämmer med verkligheten så är det kartan som gäller” kan komma ifrån.

    Buona Sera, då kan inte Oliver ha varit så lastgammal, för det var väl ändå på femtitalet. Eftersom detta kommentatorsfält redan är nersölat av gamla slagdängor, bjuder vi även på Louis Prima från 1956. Men nog var det väl en smörigare, mindre upphottad version, som plågade svenskarna på den tiden, antingen de riskerade liv och lem i norrländska vattendrag eller inte? Snitsaren var både liten och ointresserad och hans minne sviktar.

  25. Nej, det var precis den versionen med Louis Prima och Oliver var fortfarande våt bakom öronen. Sedan kom Lille Gerhard med samma låt, men på lite knaggligare engelska. Undrade länge vad ”stoppinlinger” betydde. Blev nästan besviken när jag fick veta.

  26. Tack för det !

    Ja, vi får väl släppa fram den svenske charmpojken också. Här ger han oss dessutom lite historik och tidsfärg på svenska, vilket snitsaren inte har något minne av att ha hört förut. Uppenbarligen är det inte hans ursprungsversion:

  27. Oj! Oj! Tuben är visst som trollkarlens hatt.

  28. Efter att ha avnjutit Snitsarens äfventyr (mycket underhållande för övrigt) en tid så finner jag mej tvingad att här göra ett inpass.

    Startnummer X skrev ”Hur vet man att Google inte bara hittar på?”.

    Det gör de faktiskt! En hel stad in fact. Argleton norr om Liverpool.

    http://www.aftonbladet.se/pryl/article6051609.ab

  29. Som alla förstagångskommentatorer hälsas även Långlufsaren välkommen till snitsarens dårhus. Han tackas även för den intressanta informationen om Argleton, som snitsaren tidigare inte känt till. Vi har nu även lyckats hitta samhället på Google Earth, där namnet fortfarande står mitt ute på den åker som markeras på joggkartan nedan.

    http://www.jogg.se/default.asp?sida=map&id=293077

  30. Se där, just vad man kan misstänka! Det är bara början! Googles ledningsgrupp består v utomjordingar som tänker ta över jorden.
    Appropå prommenader längs vattendrag, tog St X relativt nyligen en liten prommenad längs Stilla havet, från Imperial Beach söderut i syfte att gå till Mexico. Tyvärr hindrades han av Tijuana River som olägligt rann ut i havet och skar av hans prommenadväg. Stora skyltar varnade för förorenat vatten (säkert bara nys!), så han avstod att simma över den korta sträckan. Att komma in i Mexico den vägen verkar annars vara en baggis; ett synnerligen grovmaskigt staket går några meter ut i sjön. Han varnades dock att försöka ta sig över gränsen, pga av kidnappningsrisken. Men ett kidnappat Startnummer skulle ju inte inbringa mycket pengar.

  31. Snitsaren, som aldrig lämnar en geografisk fråga outredd, har försökt rekonstruera startnumrets vandring, men har fastnat på halva vägen. Om man likt startnumret går söderut längs Stilla Havets strand från Imperial Beach hamnar vid flodmynningen markerad med S på kartan nedan och har då flera kilometer kvar till gränsen. Finns ett gränsstängsel redan här, eller gick startnumret runt denna lilla flod för att nå den verkliga gränsen (vid M) och det raka utloppet eller (grävda kanalen) av Tijuana River. Även här ljuger för övrigt Google eftersom detta utlopp inte syns när satellitbilden zoomas in. Enligt andra internetsidor tycks den tidigare nämnda floden (i Tijuana Estuarine National Reserve och Border Field State Park) vara Tijuana River. Snitsaren är tacksam för svar.

    http://www.jogg.se/?sida=map&id=293101

    Två förslag på Tijuana River:


    http://images.google.se/imgres?imgurl=http://www.borderfieldstatepark.com/front.jpg&imgrefurl=http://www.borderfieldstatepark.com/&usg=__afbTF8xNVsuzUcyQ2CQ7e2QBmjo=&h=360&w=612&sz=20&hl=sv&start=49&um=1&itbs=1&tbnid=xa_3x-4jHHrBMM:&tbnh=80&tbnw=136&prev=/images%3Fq%3D%2522tijuana%2Briver%2522%26ndsp%3D18%26hl%3Dsv%26rlz%3D1T4ADBF_svSE298SE298%26sa%3DN%26start%3D36%26um%3D1

    Snitsaren tillägger att Startnummer X underskattar sitt pris. Denna bloggs läsare skulle gå från gård och grund för att behålla honom som kommentator.

  32. Som Startn sa, kom han inte längre än Tijuana Rivers utlopp i havet

  33. Menar startnumret den översta krokiga floden?

  34. Man tackar ödmjukast för välkomnandet!

    Berättelsen om Snitsarens vandring längs floden Istra var synnerligen intressant. Men ännu intressantare vore att få förtäljt varför snitsaren bestämde sig för att resa till Dedovsk och följa nämnd flod. Det känns inte som något självklart resmål direkt (men det skulle i och för sig förvåna om Snitsaren valde självklara resmål).

  35. Snitsaren berättar att han bodde en månad i Moskva i samband med en vanlig språkresa för studenter. Han var glad i att vandra i naturen och ville se mer av Ryssland och floder är spännande att följa. Dedovsk hade järnvägsförbindelse och låg lagom långt bort, liksom staden Podolsk som några dagar senare blev startpunkt för en betydligt enformigare vandring längs floden Pachra söder om Moskva. Dock: Varje val innebär naturligtvis att något annat väljs bort.

  36. Startnumret har känt sig nödgad att använda alternativa kanaler för att tydliggöra sitt möte med Tijuana River.

  37. Snitsaren meddelar att det på hans gamla forum, Hotmail, inkommit bildbevis som styrker startnumrets närvaro vid Stilla Havets strand. På en av bilderna, av beskrivningen att döma tagen vid den krokiga Tijuana Rivers utlopp, syns Mexikos lockande höjder ett par kilometer bort. Om vi hittat något sätt att visa bilder i kommentatorsfältet, skulle vi visa denna vackra bild. Av det regn startnumret tidigare antytt från sin vistelse i Californien syns inget, ty himlen är blå.

    Då det ryktats att startnumret på sin resa mellanlandat i Chicago, undrar vi om han passat på att inspektera maratonbanan inför sitt eventuella sista Big Fivelopp?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s