Awesome boy

 

Snitsaren lämnar ogärna plats på sin blogg för vad han kallar tingel-tangel, men för att behålla den lilla publik han har kvar gör han idag ett undantag och släpper fram sin vän Tildo, som i kraft av sitt kön tycks ha fått något slags utmärkelse på en närbelägen blogg.

                                                         ¤

– Hej, jag heter Tildo och jag är mytoman.                                             

– Hej Tildo!

– Mitt problem är att jag inte kan låta bli att ljuga.

– Vi är här för att hjälpa dig Tildo! 

– Haha, jag bara ljög.

Den leken brukar snitsaren och jag leka. Sen blir han arg, för han har inte lyckats klura ut nåt sätt att veta om jag talar sant när jag säger att jag inte kan låta bli att ljuga eller om det är ljug. I Tyskland finns den en som heter Kaspar Hauser. Han har en trähäst med hjul som han brukar köra fram och tillbaka på marken och säga ”Rrrrosss!, Rrrrosss!”. När en professor i logik skulle utröna hur begåvad sagde Kaspar var å huvudets vägnar, gav han denne följande logiska problem att fundera över: ”Två bröder, av vilka den ene alltid talar sanning medan den andre alltid ljuger, sitter vid ett vägskäl. Hur är det möjligt att på ett enkelt sätt erhålla tillförlitlig information från sagda kufar angående den rätta av två möjliga vägar till staden? En korrekt problemlösning förutsätter att båda bröderna väl känner till såväl den riktiga vägen som respektive nämnda egenskaper hos varandra”. Den logiskt oskolade Kaspar svarade då efter en längre betänketid, att han först skulle fråga någon av bröderna om denne var en lövgroda, varefter det utifrån den tillfrågades jakande eller nekande svar säkert kunde fastställas vem som var vem av bröderna, vad gäller benägenhet att tala sanning respektive ljuga. Det där puckot tänkte inte på att det kunde vara en förtrollad prins så han blev inte godkänd. Ha, märkte ni att jag härmade snitsaren nyss med jättelånga krångliga meningar och tjugo tusen bisatser. Jag kan härma alla. Snitsaren säger att jag egentligen är en pappergoja som inte har något eget språk. En annan gång sa han att jag är som en isjakt. Den behöver motvind för att få någon fart. Jag brukar reta jumperklumper för att han ska bli ilsken och säga S-IKY, men nu har han börjat kramas i stället. Det är jätte äckligt! Gullefjun har också börjat gulla och hittat på att jag ska vara awesome girl. Girl kan hon vara själv. Tjejer är fåniga och har tjejbaciller. That’s my humble opinion. Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som hjälper varandra. Quote me if you like. Jumper säger att jag måste tacka henne och säga att hon är värsta coola bruden och sen måste jag skriva tio saker om mig själv. Helst något som man inte vet ändå. Hur lätt är det liksom när man är en mytoman som inte är mytoman fast ändå mytoman.

– Hej jag heter Tildo och jag har typ bestigit himalaja.

– Jaha.

– En annan gång fick jag hoppa in och prata med björnröst i Björnes magasin. Det luktade skunk i den där gamla pälsen ska ni veta.

– Jaha. 

– And once I had a crush on Dan Blocker. He smelled horse I can tell you.

– So what.  

Fattar ni grejen? Den som råkar heta Tildo Romanova Silfverschiöld, kan dra till med vad som helst utan att  nån höjer på ögonbrynen, men när jumper säger att han odlat några futtiga morötter så gör alla vågen. Jag har väl för fan odlat både bananer och kokospalmer. Men okej babes, here’s my list of confession:

 

1.  Jag är egentligen jätte jätte feg. Fast Alfons Åberg säger att det är modigt att våga säga det så därför vågar jag inte göra det. När jumper var liten fick han gå till skolan med nån urkonstig byxdress som dom hade tagit fram på hemmets forskningsinstitut där hans mamma var nån forskare. Byxorna satt liksom ihop med en väst. Då kom det annan pojke från en annan klass och sa att han tyckte det var modigt av jumper att sätta på sig såna kläder, fast själv säger han att han var feg som inte kunde säga nej till dom där urfåniga byxorna. Jumper är i alla fall mycket mycket mycket modigare än mig som bara är feg feg feg feg feg feg feg feg

2. Jag klarar närapå ingenting och jag blir så ledsen när jag misslyckas så jag vågar nästan aldrig försöka nånting heller. Det är tråkigt att vara sån. Jag önskar att jag vore som jumper. När han var trettiofem år försökte han lära sig spela fiol fast han aldrig hade spelat nåt förut. Han tyckte att han spelade falskt fast jag tyckte det lät fint. Jag kan inte ens stampa takten rätt. Snitsaren kan också spela lite fast hans sköterska är mycket mera musikalisk. Butlern brukade brumma, men då sa snitsaren ”Inte börja brumma!”. Butlern sa att han var tondöv men nu bor han i Finland och jag vet en sak om honom som jag inte säger.

5. Snitsaren tycker att jag är en jättebegåvad konstnär men jag tycker att han är mycket snitsigare. Han kan göra så det blir jättelikt som inte jag kan hur mycket jag än försöker men när jag säger det så skrattar han bara och säger att han har mycket mer att lära av mig. Då tycker jag att han är dum. 

4. Jag har komplex för mina fula fötter och jag har försökt fått opererat dom en massa gånger, men det blir bara sämre och sämre för varje gång, precis som med den där Mikael Jacksons näsa. Jumper har utstående öron, särskilt det vänstra, men han skäms inte ändå. När han var liten skämdes han men sen fick han långt hår och blev en snyggis.

5. När jumper var liten var han jätte spinkig precis som nu fast han hade en store bror som lärde han en massa grepp. En gång kom det två pojkar från en annan klass, en stor och en liten. Den lilla brukade kallas för dräggelkonstapeln för han drägglade lite. Den stora ville att den lilla skulle brotta ner jumper, fast han nog inte ville och jumper tog nacksving på han hur enkelt som helst, men sen tyckte han synd om dräggel konstapeln för han hade nog blivit tvingad av den stora. Alfons Åberg brukar lägga sig ner när dom vill slåss med han så dom kommer av sig. Fast en gång gav han lillkillen en smocka för han trodde att han hade tagit hans fotboll. Sen kom det ett odjur under sängen som var Alfons dåliga samvete för det var ju bara hans eget långskott som hade bort bollen.

6.  Jag tycker om när jumper kramar mig för vi är bästa kompisar. Han är både snäll och modig. Den som är stark måste också vara snäll säger både bamse och gullefjun fast egentligen var det Pippi som sa det först. Många säger att jag liknar Pippi, men jag tycker mycket bättre om Tommy. Han försöker inte bara göra sig märkvärdig jämt och lägga fötterna på huvud kudden och sånt. Jag tycker att det är dumt när dom lägger fötterna på sätena på roslagsbanan för då kan man bli smutsig. Pippi har en prickig häst. Den får vara inomhus. En som heter bureborn tycker också om prickar men hon har ingen häst. Inte inne i huset jallefall. En del säger att jag är Karlsson på taket också, men jag tycker att han är mallgroda.  Man ska inte tro att man är nåt tycker jag för när man tänker efter så är man ju inte det.

7. Jag har sån konstig form så jag kan inte ha några vanliga kläder. Jag brukar ha golfbyxor för att man inte ska se mina krumma ben och en stor hatt för att man inte ska se att jag är skallig. Jumper skäms inte alls för hur han ser ut och inte snitsaren heller för dom är ju egentligen nästan samma. Jag är bara det som har blivit över. Det är tråkigt att inte vara något på riktigt. Jumper köper alla sina byxor på myrorna, men snitsaren behöver inga byxor för han ligger i sängen hela tiden. När snitsaren och hans sköterska var i ryssland så hade snitsaren sandaler som han hade lagat med snören. Det tyckte sköterskan var så coolt så hon ville vara hans sköterska sen för det var hon inte innan. Hon är jättesnäll mot mig. Jumpers sandaler har också gått sönder när han var i malmö fast han har lagat dom med en säkrisnål. Hoppas att hans påhejerska tycker att det är coolt och att det inte kommer nån annan tant som tycker att det är coolt för då blir det så krångligt.

8. Alla tror att jag är en tant men jag är egentligen en liten liten farbror så jag får egentligen inte vara med på den här leken. Om ni inte tror mig kan jag visa.

9. Hej, jag heter Tildo och jag är mytoman.

10. Alltihopa som jag har sagt är sant.

 

15 svar till “Awesome boy

  1. Gud vad barnsligt !

  2. Jag visste, visste, visste att det skulle bli hur bra som helst! 😀 (återkommer)

  3. Funderar på om inte den här sanning-eller-ljug-grejen ibland brukar spetsas med att Kaspar bara får ställa en fråga och då är ju den om lövgrodan ganska onödig…väl?

    För övrigt måste jag säga att för en utsocknes så förefaller Tildo ganska mänsklig… fast awesome??

  4. Ja, snitsaren har funderat på samma sak. Normalt ska man nog bara ställa en enda fråga och den lösning den tyske logikern i filmen om Kaspar Hauser önskade var den traditionella ”Vad skulle din bror inte svara om jag frågade vilken väg jag ska ta?”, men snitsaren minns att Kaspars fråga om lövgrodan, gjorde logikprofessorn ställd och arg, så den måste ha varit regelrätt i någon vidare mening. Kanske bäddade han in den på något klurigt sätt. Man får helt enkelt se om filmen, för gissningsvis finns scenen bara där, åtminstone med Kaspar Hauser inblandad.

  5. Efter lite enkel googling ( ”kaspar hauser” + lövgroda ), ser jag att både Tildo och snitsaren minns lite fel.

    Frågan var tydligen:

    Det finns två byar. En där alla ljuger och en där alla talar sanning. Det går en väg från varje by till dig Kaspar. Om du träffar en man där vägarna sluter samman, vilken fråga ska du då ställa till mannen för att få reda på vilken by han kommer ifrån?

    Varpå Kaspar svarade:

    – Jag hade frågat om han var en lövgroda. Om han kom från lögnarnas by hade han sagt ja.

    Därefter blir logikprofessorn arg och förklarar något om dubbla negationer.

  6. Eller ännu för att gå till källan:

    Tänk så fel man kan minnas.

  7. Det är tisdag morgon och snitsaren sover ännu djupt. Han är trött idag efter att ha suttit uppe vid datorn och sett hela filmen om Kaspar Hauser på Youtube i går natt, visserligen med portgisisk text, men hans skoltyska räckte dock till att hjälpligt ana vad som sades. På en lapp här bredvid datorn har han skrivet ner en monologreplik från den lille protokollföraren i filmen:

    ”Ein schönes Protokoll. Ein genaues Protokoll. Ich werde ein Protokoll schreiben, wie man es nicht alle Tage erlebt”.

    Snitsaren log också åt hur regissören Herzog låter Kaspar Hauser säga sanningar om den värld han han ser med ofördärvade ögon, som en tysk Papalagi i början av 1800-talet.

    Den som önskar se den välgjorda filmen i dess helhet med engelsk text, kan klicka här nedan.

  8. Tack, för besväret att gräva så djupt i Kaspar Hausers öden! Kommande natt är räddad.

  9. Nöjer mig med ett underbart! Håller dessutom med Oliver, ju mer man lär känna av Tildo ju mänskligare blir hon/han/den/det/hen.

  10. Har nu ägnat en del av natten i sällskap med stackars Kaspar. Tack för länken! Jag hade stor behållning. Tempot, fotot, manuset, skådespelarprestationerna …allt, fick mig att för första gången orka se en hel långfilm framför datorn och efteråt fick jag en hel del tankar kring begreppet ”respekt”.

    Scenen med ”the tree frog” är obetalbar. Vad som slår mig är att den ”äkta och sanna logiken” fortfarande används i syfte att få vanligt folk att känna sig korkade.

  11. Papalagi? Det är väl vi som är Papalagi (vita män) som hövding Tuiavii så storögt iakttog på sin resa till civilisationen?

  12. Naturligtvis har startnumret rätt där han dimper ner på bloggen under en mellanlandning i Sverige. Snitsaren var bara lite trött, eller också menade han att filmen var som boken ”Papalagi”. G-et i ”papalagi” lär visst ska uttalas som ”ng”.

    Utan att vilja det förlöjligar Kaspar både präster och professorer. När det gäller logikprofessorn är han förhoppningsvis inte representativ. Hur det var på 1800-talet vet inte snitsaren, men hans erfarenhet av matematiker är att de nuförtiden har humor och skulle ha uppskattat Kaspars lösning, inte minst för det originella valet av djur, inte en hund eller en häst utan en lövgroda.

    Snitsaren tackar slutligen gullfot och bureborn för att de läst och, som det tycks, uppskattat detta mellanspel av Tildo, som för övrigt har gått under jorden.

  13. Jag är säker på att de flesta matematiker nuförtiden har allehanda goda förtjänster, inklusive humor. Tyvärr är min erfarenhet att det också finns sådana som begår dödssynden att framställa denna roliga, spännande och användbara vetenskap enbart som en samling oomkullrunkliga regler.

  14. Det är intressant att om professorn i filmen i stället frågat om de två bröderna så som Tildo och snitsaren först trodde att han gjorde och för säkerhets skull bara tillåtit en enda ja- och nejfråga, så hade han sluppit Kaspars kloka allmänlogiska svar. Då hade han indirekt meddelat de grundregler som han underförstod i exemplet med byarna och som han borde han meddelat Kaspar. Han begick misstaget att konkretisera ett abstrakt problem utan att tala om att det fortfarande var renodlat abstrakt. Ingen särskilt begåvad professor enligt snitsaren.

  15. Så var det nog. Så är det nog. För övrigt ganska fantastiskt att man kan plocka hem en 35 år gammal film ur gömmorna. Min farfar ansåg att telefonen var ett djävulens redskap. Undrar vad han skulle ha sagt om You Tube?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s