Morbröder

När Tildo fick höra talas om ett lejon som hette ”Stig”, skrattade hon så att hon sprack. Inspirerad härav drabbades snitsaren av svår mundiarré och hans läppar började fladdra likt lärarens i Numminens sång. Här nedan återges de ord som vi hann uppfatta och anteckna i våra stenografblock:

”Snitsaren hade en morbror som bar namnet ”Stig”.  Han var inget lejon men väl överstelöjtnant och han gick mycket rak i ryggen, varför namnet passade bra. En gång stod snitsaren i ett fönster på institutionen för slaviska språk, som då låg mitt emot den så kallade Spökparken på Drottninggatan. När han observerade sin morbror spatserande förbi med käpp nera på gatan, sade han sakligt ”Där går morbror Stig”, vilket två bredvid honom stående studentskor, av vilka den ena senare skulle bli hans sköterska, fann mycket lustigt. ”Stig” tycks uppenbarligen vara ett skojigt klingande namn bland människor i viss ålder. När snitsaren och hans sköterska decennier senare åkte färja mellan Helsingör och Helsingborg tilltalades snitsaren av en beskänkt medelålders man. På frågan om sitt namn svarade snitsaren helt omotiverat ”Stig”, vilket mannen vägrade acceptera. ”Så kan du för fan inte heta”, hävdade han med viss rätt. På en morbror med käpp sitter däremot namnet som en smäck, vilket naturligtvis inte hindrar morbröder från att ha även andra namn, till exempel Carl, som Ingmar Bergmans pruttande morbror hette, eller Ruben, som hos Selma Lagerlöf  är namnet på en minderårig morbror, mest känd för att ha suttit för länge på en kall stentrappa och avlidit i blåskatarr, androm till varnagel. I någon av Lars Gustafssons romaner berättas vidare om en morbror Knutte, som en gång skulle cykla den mycket enformiga skogsvägen från Ramnäs till Skultuna, men till sin förvåning kom fram till……. Ramnäs! Halvvägs hade han överraskats av regn och tagit skydd under en gran men därefter glömt på vilken sida av vägen han gått av. Denna berättelse brukar snitsaren benämna ”den andra av snitsarens historier om livet”. ”Den första” har tidigare återgivits i ett blogginlägg om barndomens kulolympiader och handlar om en byfåne vid namn Sven, som när han ombads välja mellan en tioöring och en femöring varje gång svarade ”Fen tytter bäst den store brune pengen”, vilket uttytt skulle betyda ”Sven tycker bäst om den stora bruna pengen”, det vill säga femöringen. Svens svar var dock klokt eftersom det gav honom en regelbunden inkomst och ett glatt skrattande sällskap. Historien omnämns i Hans Alfredssons roman ”En ond man” som ligger till grund för den mycket sevärda filmen ”Den enfaldige mördaren”. Snitsarens tredje ”historia om livet” har han ännu inte hört och måhända blir han tvungen att hitta på den själv. En annan litterär morbror uppträder i Anton Tjechovs pjäs ”Morbror Vanja” eller på ryska ”Дядя Ваня”. I tidigare översättningar bar han titeln ”onkel” och som sådan torde han vara mest känd för de flesta. Snitsaren känner inte hela hans namn, men förnamnet bör i varje fall vara Ivan. Andra vardagliga ryska namnformer är till exempel Sasja för Aleksandr, Aljosja för Aleksej, Borja för Boris, Mitja för Dmitrij, Serjosja för Sergej, Volodja för Vladimir, Kolja för Nikolaj, Zjenja för Evgenij och Kostja för Konstantin. Den mest berömde av alla morbröder torde dock ha varit ”Bobo Bjalle”, en prydligt klädd äldre morbror, som bodde på Kungsholmen men hade sommarhus på Stora Essingen. Större delen av sin vakna tid tillbringade han på Stockholms Centralstation, där hans huvuduppgift var att varna resenärerna för halk- och snubbelrisken. Äldre Stockholmare har ännu Bobo Bjalles ständiga ”Fallt inte! Fallt inte!” ringande i öronen. Då morbröder numera varken tituleras ”Onkel”, ”Morbror” eller för den delen ”Bobo”, är de inte alltid medvetna om sin status. Att snitsaren själv faktisk är morbror, tänker han sällan på. Snitsarens egen morbror kallades dock ”Morbror Stig”, tills snitsaren kom i målbrottet och självsvåldigt lade bort titlarna med sin äldre släkting. Duat sin morbror hade snitsaren dock alltid gjort i den mån umgänge förekommit. Denne morbror var som nämnts militär men ägnade sig även något åt simning i sin ungdom. Efter vad det sades, hade han simmat över Öresund och vid några tillfällen mött Arne Borg, bland annat vid SM över 5000 meter på Stockholms Ström, där enligt berättelsen alla deltagarna lovats konjak efter målgången vid Stadshuset, men när Stig simmade in som god femma efter bland andra den överlägsne Borg, var konjaken slut. Arne Borg levde för övrigt sina sista år i Vallentuna och hade ett år en kolonilott omedelbart bredvid snitsarens. Efter att den gamle simmaren fullkomligt överflödigt presenterat sig som ”gammal simmare”, språkades de vid några gånger, men snitsaren hann aldrig fråga om sanningshalten i morbroderns konjakshistoria, ty snart lämnade Arne sin odlingslott och inte långt efteråt läste snitsaren om hans död. Arne Borg vann olympiskt guld på 1500 meter fritt 1928 och satte 32 världsrekord, vilket lär vara mer än någon annan manlig simmare mäktat. I likhet med sin simmande efternamne Björn, ej att förväxla med den sentida tennisspelaren, fick han Svenska Dagbladets guldmedalj, men allra mest meriterande i mångas ögon är nog hans kamper mot och umgänge med Johnny Weissmuller, som spelade Tarzan på film. Även snitsaren kan stoltsera med att ha känt en Tarzan i sin ungdom, detta emedan en av löparna i SSIF, numera FK Studenterna, tilldelats detta exotiska namn efter att ha uppträtt med solbränd bar överkropp och minimala badbyxor i samband med någon gemensam träning. Denne Tarzan var till yttermera visso uppvuxen i Stocksund några stenkast från snitsarens barndomshem”.

Annonser

11 responses to “Morbröder

  1. Den som likt övertecknad umgåtts med denna blogg en tid, känner alltför väl igen de flesta av historierna och tankegångarna i inlägget. En del ordvändningar är till och med ordagrant upprepade från tidigare, vilket tyder på en viss fantasilöshet. Låt oss hoppas att denna bråte med detta inlägg en gång för alla förpassats till historiens skräphög.

  2. Ja, hoppas kan vi alltid, men några garantier kan jag som enkel extra tillförordnad administrator utan makt inte ge.

  3. En annan Tarzan är Tumba-Tarzan som liksom Startnummer Xs Mor kommer från den kända Stockholmsförorten, där förövrigt Sven Tumba en gång såg dagens ljus, innan han flyttade till ett stort tält i Vallentuna, inte långt från Arne Borgs lilla täppa. En annan Arne är Arne Anka, bror till den numera världsberömda TV profilen Anna Anka. Vilket får oss att osökt komma in på medborgarna i den amerikanska staden Ankeborg. Släktförhållandena mellan innevånarna i denna storstad är ganska underliga, eftersom ingen är släkt med varandra i rakt nedstigande led. I stället är de antingen farbröder eller brorsöner till varandra. Ändå har de alla samma farmor! Hur kan det komma sig?

  4. Då Startnummer X ( av okänd anledning) undvikit att lämna spår på denna blogg i en månad, men nu åter låter sin vackra blåa så kallade avatar lysa, hälsar vi honom välkommen tillbaka med en förhoppning om att han ska trivas igen. Snitsaren gläder sig åt startnumrets kommentar, som i associationsrikedom inte står snitsarens alster efter. Från sin barndom minns snitsaren mycket väl jakten på den i sentida ögon harmlöse Tumba-Tarzan i Södertörnskogarna. På tal om Tumba hade inte bara Mor X sina rötter där utan även konstnären ”X:et”, som liksom ortens ishockeyspelare hette Sven. Snitsaren ställer sig dock undrande till startnumrets uppgift om den senares tält i Vallentuna. Om det handlar om anläggningen vid Ullnasjön, ligger den strax utanför kommungränsen. Däremot hade Björn Borg, det vill säga inte simmaren kallad sälhunden från Peking utan den mindre kände tennisspelaren, ett golfcenter vid Lindö i Vallentuna.

  5. Associationsbanorna i ovantecknads hjärna är tyvärr inte i högform. Så jag kan inte bidra till ett vildvuxnare kommentatorsfält just nu. Men konstaterar glatt att Pumlans gosedjur satt fart på Snitsarens. Bra så!

  6. När vi läser upp bureborns kommentar för snitsaren, svarar han, som den halvautistiske bokstavsläsare han är, att han inte har några gosedjur. Han är visserligen fortfarande fem år, men leker inte med dockor, om man undantar den lilla plastfigur som omtalas i det gamla inlägget ”Black Power”.
    https://snitsaren.wordpress.com/2008/08/24/black-power/

  7. Att ämnet morbröder har sådan bredd är intressant. Jag hade en gång en snäll farbroder som gav mig presenter. När jag var fem år skrev jag ”tak för julklappen” i mitt första brev till honom. Nästa gång vi träffades blev jag utskrattad för min felstavning. Farbrodern var ingen ond man, men hans snällhetsgloria lyste aldrig lika klart efter den händelsen.

  8. När snitsaren var liten frågade han de vuxna vad som kom efter miljon, biljon och triljon. De svarade då ”postiljon” vilket ju är lite vitsigt eftersom ”post” betyder ”efter”. Den lille snitsaren trodde att det hette så och lärde sig det. När han senare visade sina kunskaper skrattade de vuxna våldsamt. Om det var samma vuxna i båda fallen är dock oklart.

    Man ska aldrig skratta åt små barn. Inte ens om dom har ett lejon som heter Stig, men Tildo går dessvärre inte att uppfostra. Däremot får man gärna skratta med dem.

  9. Men Pumlors mammor får man gärna skratta åt – jag tror det var hon som döpte lejonet (som egentligen är en tiger). Han hette först ”stigern”….

  10. ”Stigern” !!!! Ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha!!!

  11. Pingback: Döda charader « Efteråt hos farbror Steffe

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s