Kognito

Efter publiceringen av föregående blogginlägg har nedanstående bild hittats på internet. Efter förstoring och närmare skärskådande tycks den föreställa jumper i aktion under Lidingöloppet 2009 och publiceras därför som ännu ett bevis för dennes närvaro på ön och deltagande i tävlingen.

 

LLBF0576 förstoring

 

Lidingö 2009 närbild

 

Lidingö 2009 ansikte

33 svar till “Kognito

  1. Okej, snart är det dags att dra upp det där gamla Turinskynket igen tror jag…

  2. Okej då:

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Turinsvepningen

    (Om sanningen ska fram gick mina (jumpers) tankar i den riktningen, när jag såg löparens ansikte i förstoring och jag mindes gullfots rättframma påpekande för mycket länge sen. Fast själv tycker jag nog att jag med min höga panna är liiiiiite mer lik mannen på Lidingöbilden än mannen från Turin.

  3. Har Jumper verkligen så där mycket fyrkanter i ansiketet?

  4. Ja, om man tittar närmare ska man finna att det har han faktiskt. Det är dock inte fyrkanter i vanlig mening utan snarare ett slags tonsiller.

    Snitsaren drar sig i sammanhanget till minnes att hans sköterska berättat att hon som liten en gång frågat en äldre rynkig kvinnlig släkting varför denna var rutig i ansiktet, något som inte uppskattades.

    Jumper blir däremot glad bara någon ser honom.

  5. När jag var liten bodde jag hos tant Rut. Hon var inte rutig i ansiktet utan röd med svarta prickar, eller om det var tvärtom. Hon var dum.

  6. Man kan möjligen undra om denne jumper verkligen har ett sådant yvigt flygande hår när han springer. På andra bilder brukar håret hänga svettigt och stripigt på båda sidor om det magra ansiktet. Den här frisyren påminner mer om den gamle Erland Josefssons.

  7. Det finns säkra vittnesuppgifter som styrker att Jumper var på Lidingö den uppgivna dagen. Min Vertexkollega minns alldeles säkert att han sprang förbi ”den där bloggkompisen du har, Jumper.”
    Om nu någon fortfarande skulle tvivla efter bildbevisen…

  8. ”Sprang förbi” ? Det kan inte vara möjligt.

  9. Senare efterforskningar har visat att en uppländsk löpare med det namnet faktiskt startade i gruppen efter mig och av mellantiderna att döma sprang förbi någonstans mellan 10 och 15 km.

    Är det verkligen sant att denne fjällbetvingare kände igen mig när han susade förbi (och i så fall hur), eller narras bureborn för att jag ska känna mig sedd?

  10. Deltagandet tycks vara styrkt även om bildbevisen för tankarna till månlandningen 1969 (som ju även den ifrågasatts). Tänkte dra till med ”Giant leaps for a man…”, men nöjer mig med att gratulera.

  11. Tackar för gratulationen och den hänsynsfullt avstådda Armstrongtravesteringen. I dagens verklighet hade denna bara kunnat tolkas ironiskt, ty jumpers giant leaps hör historien till. Steglängden håller sig numera oftare under än över metern, något som han försöker kompensera med ökad frekvens.

  12. Fast på månen skulle ju Jumpers steg bli 6 gånger så långa! Och skulle det inte vara kul att delta i det första lunära maratonloppet?

  13. Mitt svar på startnumrets fråga är: ”Visst skulle det det”.

    Snitsaren börjar dock snart fundera över följande problem:

    Hur fort kan man springa på månen och hur skulle det gå till och se ut. Om vi renodlar problemet och tänker oss att rymddräkterna och syrgastuberna är tillverkade av kryptonit, som inte väger någonting samt att skor och underlag motsvarar vad man springer i respektive på under jordiska förhållanden. Det enda som skiljer i denna fiktiva värld är alltså gravitationen och luftmotståndet. Stegen blir förvisso längre, men hur blir det med stegfrekvensen? Snitsaren drar sig i sammanhanget till minnes hur andra mindre friidrottskunniga barn när de sprang ikapp brukade ta ett hopp över mållinjen i tron att detta gynnade dem, varför snitsaren, som visste att i stället fälla överkroppen, ständigt avgick med segern. När man flyger i luften, kan man inte påverka farten, varken på jorden eller ute i jymden. Löpning enligt posemetoden, som sägs utnyttja gravitationen, borde ha färre förespråkare på månen. Snitsaren tror att det skulle ta tid att nå maxhastighet vid löpning på månen, men att denna så småningom skulle vara betydligt högre än på jorden, inte minst på grund av det frånvarande luftmotståndet. Troligen skulle månlöpning kräva djupare knäböjning för att möjliggöra ett mer horisontellt frånskjut. Ett maratonlopp skulle vara mycket lätt och behagligt att springa och ack så skojigt att skåda med tjugotusen mestadels svävande deltagare. Eller vad tror startnumret och andra läsare av denna blogg? Undrar snitsaren.

  14. Snitsaren tillägger:

    Ja, så måste det naturligtvis vara. Ju sörre gravitation, desto mer rakt upp måste kraften i steget riktas och tvärtom. Om gravitation saknades skulle kraften behöva riktas parallellt med markplanet för att löparen inte skulle flyga iväg för gott.

  15. Jag skulle gärna springa ett marathonlopp på månen, men antar att Springtime Travels prislapp skulle bli för hög även för den resan.

    Angående lämplig löpteknik så är jag inte helt säker på att posemetoden skulle vara till någon nackdel. Ju klenare gravitationen är desto viktigare bör det väl vara att ta väl vara på den gnutta som finns? Jag befarar att jag som hällöpare skulle riskera tvärstopp vid nedsättningen, särskilt där måndammet ligger tjockt (det är ju så vitt jag vet ont om asfalterade gator på månen).

    Jag är däremot helt inne på Snitsarens teori om djupare knäböjning, men tror att den bör kompletteras med något mer framåtlutad överkropp. Kanske inte fullt så framåtlutad som kortdistansarens som nyss lämnat startblocken, men lite mer åt det hållet. Allt för att undvika att frånskjutskraften bara riktas uppåt. Fast balansgången blir säkert svår. Exosfären lär ju vara tunn, så en överdriven framåtlutning riskerar nog att förvandla månlöparen till någon slags torped som plöjer fåror i dammet.

    Sist men inte minst tror jag att, vilket Snitsaren också är lite inne på, att behållningen av en månmara kanske vore störst som åskådare. Att på plats få ögonvittna dessa studsande, hoppande och plöjande lunatics vore en upplevelse värd namnet.

  16. Snitsaren funderar en stund och inser sedan att Oliver Sture har helt rätt beträffande poseteknikens fördelar vid låg gravitation. Fotisättning under eller snarare bakom kroppen är ännu viktigare om kraften ska riktas mer framåt än uppåt. Problemet förutom det allmänt uppvirvlande dammet bör vara att få fäste för denna framåtriktade kraft. Snitsaren rekommenderar här spikskor med mycket långa spikar. Enklast vore dock att asfaltera en vändbana av lämplig längd eller i nödfall rulla ut en sådan av kryptonit.

    Det närmaste jag (jumper) kommit löpning på månen är att springa i djupt vatten, men riktigt samma sak är det ändå inte eftersom vattenmotståndet inte har någon motsvarighet på månen.

    Att vår svenske ”rymdskruvmejseltappare” (som Startnummer X så ärerörigt kallat honom) sprang Stockholm Marathon efter att han återvände till jorden efter sin första resa, säger kanske något, men vad har varken snitsaren eller jag någon aning om.

  17. Anonym petimeter

    Du skrev ”vår svenske rymdskruvmejseltappare som Startnummer X så ärevördigt kallat honom”. Menar du inte ”ärerörigt”?

  18. ”Ärerörigt” står det ju.

  19. Anonym petimeter

    Nu ja !!

  20. Är det inte så att Rymdskruvmejseltapparen numera även kan titulera sig Hjälmkameratappare?

  21. Anonym nostalgiker

    Att di skickar upp såna släpphänta figurer i rymdraketer nuförtiden!

  22. Har de (di) något val? Enligt säkra källor har mänskligheten muterat och gjort släpphäntheten till ett karaktärsdrag. Glasflaskor, aluminiumburkar, macdonaldsförpackningar, systempåsar…Det mesta tappas ju nuförtiden. Så varför inte skruvmejslar och hjälmkameror?

  23. *kiknar av skratt* Men detta är ju underbart! Jag är så nöjd över att jag tog mig tid att kika in här, trots att jag lovat mig själv total koncentration på jobbet. Och nu skriver jag en kommentar dessutom… Arbetsmoralen lyser med sin absoluta frånvaro.
    Just det, min Vertexkollega är en hederns man, så säger han att han kände igen Jumper gjorde han det. Kanske var det det gracila steget som avslöjade vem som rörde sig i spåret? Du , jumper, du har ändå vissa karakteristiska drag: lång, vilt vitt skägg och hår, röd t-shirt och jämtländska shorts. Och dessa kännetecken har han alldeles säkert lagt märke till när han läste ditt blogginlägg från StM – med bildbevis och allt.

  24. Snitsaren svarar att det alltid lönar sig att titta in på hans blogg, som när det kommer till kommentatorernas lärdom och spiritualitet torde vara en av de förnämsta i landet. Efter bureborns bidrag klättrade bloggen uppåt ännu ett pinnhål i detta avseende.

    Själv svarar jag att jag visst inte har vitt hår och skägg. Bäggedera är vackert silverglänsande!

    När det gäller löpning enligt posemetoden på månen har snitsaren efter ytterligare en natts funderande övergett spikskorna. Det finns en filmsnutt där posegurun Romanov springer på isen i en inomhusrink utan att halka, därmed visande att foten bara utövar kraft vinkelrätt mot underlaget. Resten ska gravitationen ordna.

    Själv ska jag ut på ett sista löppass före SUM. Kanske lite lätt joggning bland rötterna i skogen bort mot Klosterbacken.

  25. Anonym nostalgiker

    Till Oliver Stures observation av tappat emballage vill jag lägga den betydligt allvarligare oförmågan att hålla i stafettpinnar. I synnerhet amerikaner tycks tro att de där pinnarna (eller för att vara mer exakt, rören) är elektriska. Hur skulle det ha sett ut om Bertil von Wachenfeldt, Affe Pettersson eller Bosse Althoff tappat stafettpinnen i sista växlingen. På den tiden var det starka nypor och ett fast handslag som gällde. Gagarin höll hårt i sin skärmmössa och John Glenn visste vad en Hasselbladskamera kostade.

  26. Anonym göteborgare

    Dö ,vet du vem som va den fösste göteborgaren i rymden?

  27. Det var nog Victor (Hasselblad)?

  28. Anonym göteborgare

    Naj, de skölle la va ”Glenn”. Jädrra stattnömmer å komma å sabboteeerra våra vitsar. På tal om Hasselblad så kansse stattnömrrret som e så styv korrrken vet vicken kamera den fössta rymdhunden hade me saj öpp.

  29. De va la en Ballaleica

  30. Anonym göteborgare

    Ballaleica !!
    Dö, stattnömrrret, den va la redit brra den dö. E du götlaborgare eller?

  31. Jumper: må ditt silverglänsande hår flyga vackert i vinden i helgen! Lycka till på SUM!

  32. Tack bureborn! Så vackert skrivet. Den bilden av mig själv ska jag sannerligen ta med mig på färden i morgon.

    (Jag är lite småsnuvig och harklig, så till start kommer jag i alla fall som vanligt…)

  33. Konstigt, jag kom OCKSÅ att tänka på Turin-tyget! Alltså Isaac Newton påstod (efter många närläsningar av Bibeln och matematiska uträkningar) att Jesus skulle återfödas 1948! (nä jag menade inget särskilt.) 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s