Berlin Marathon

Berlin Marathon!  Nog klingar orden skönt i varje maratonlöpares öron. Här har de tre senaste världsrekorden noterats och här har många motionslöpare gjort sina bästa tider genom åren.  Årets lopp, det tjugonionde i ordningen, sprangs i söndags i strålande sensommarväder inför en lika stor som entusiastisk publik. Maratonkungen Haile Gebrselassie segrade för fjärde året i följd, men den 25-gradiga värmen lurade honom denna gång på ännu ett världsrekord och bland snitsarens deltagande bloggkollegor, Karin, Nix, Masse, Dunceor, MarathonMia, Söderbruttan med flera, sprang de flesta, med få lysande undantag, tidsmässigt ett gott stycke under sin bästa förmåga. För detaljerade berättelser kring deras skiftande upplevelser under maratonloppet  hänvisas till respektive bloggar. Den flitige kommentatorn av snitsarens blogg, Startnummer X, sprang sträckan på 3:38:25, vilket gav honom 6949:e plats totalt och 1226:e plats i åldersklassen för män mellan 45 och 50 år. Då den duktige Uppsalalöparen saknar eget forum i bloggosfären, ges han, som traditionen bjuder, möjlighet att lätta sitt sinne i en öppenhjärtig intervju här hos snitsaren:

 

– Vi gratulerar till att ha fullbordat Berlin Marathon 2009.

– Tack!

– Vi säger väl du för enkelhets skull?

– Ja, det är på tiden att jag kommer ut som människa.

– Tiden 3:38:25 var nästan 16 minuter sämre än ditt personliga rekord från Boston i våras. Som en jämförelse kan dock nämnas att den extra tillförordnade administratorns för denna blogg, allas vår jumpers, enda officiellt genomförda maratonlopp slutat på 4:40:01. I det perspektivet sprang du väl inte så pjåkigt ändå?

– Av skäl som kanske blir tydliga längre fram måste jag säga att jag är väldigt nöjd med loppet. Att vissa kändisar sprang rätt mycket bättre spelar ju ingen som helst roll. Varje lopp är unikt och jag är varken någon Haile eller någon Gabriel Selassie.

– I en kommentar på snitsarens blogg kastade du så sent som på fredagen in en hopknycklad brasklapp där det stod att det kliade i näsan och att du var lite ”hängig”. Gick klådan och hängigheten över eller förvärrades krämporna till hinder för en fullgod löpning på söndagen?

– Näsklådan uttvecklades till en ordentlig snuva, dock bara i högra näsborren och vid startnummerutdelningen på Tempelhofs gamla flygplats kände jag mig nästan febrig. Därför kändes marathonstarten rejält i fara. Söndag morgon var dock snuvan borta så jag beslöt att ändå pröva att starta men ambitionsnivån sattes bestämt till ”att ta sig i mål och få medalj”. Detta gick ju bra, men på måndagen kom förkylningen tillbaka nu i vänstra näsborren och den har inte försvunnit ännu.

– Ovan nämnde jumper, som hela söndagsmorgonen, medan hans påhejerska avnjöt ett längre långpass i det vackra höstvädret, satt vid datorn och blippade fram mellantider, förundrades till en början över den lusiga öppningsfarten hos flera av löparna i Berlin, i ditt fall 26:41 på de första fem kilometerna. Först när slutkilometerna påstods ha avverkats i sprinterfart, i ditt fall 4:24 per kilometer, insåg han att mellantiderna dittills angivits som bruttotider. Nog tycker man att de ordentliga tyskarna borde klara av att räkna ut nettomellantider? Eller hur?

– Det där med tyskarnas punklighet är bara nys! Det är möjligt att tågen var punktligare än i Sverige vid någon tidigare tidpunkt i historien. Den tyska så kallade punktligheten är snarare en form av orubblighet som antagligen har sin grund i en mild autism. Därför fortsätter man att rapportera bruttotider fast man lika gärna skulle kunna visa nettotiderna.

– Men du hade kanske en egen klocka med dig när du sprang?

– Jomenvisst

– Jumpers klocka kan lagra 100 mellantider. Hur många kan din lagra?

– Tillräckligt många för mitt behov. Fast trycker man fel, så kan det bli lite få mellantider.

– Då kunde du i alla fall konstatera att du öppnat nästan i samma fart som i Boston. Halvmaratonskylten passerade du efter ganska precis 1:40, att jämföra med 1:38 i rekordloppet. Vad tänkte du då?

– ”Det knallar ju på ganska bra”.

– Sen började kilometertiderna krypa över fem minuter, för att till slut matcha jumpers långpasstempo kring närmare sex och en halv minut per kilometer. Var du så trött?

– Inte trött, men jag började huttra i min våta ”Sverige”tröja så jag tänkte det är bäst att jag tar det lite lugnt. Jag tog en paus, gick på toa, tittade på loppet, satte i mig några druvsockertabletter tills jag kände mig piggare. Då joggade jag vidare men i ett lugnare tempo. Dessutom kände jag tydligare att energidepåerna var på upphällning. Det kan ha berott på att jag inte kolhydratladdat (alls!) eller på förkylningen. Virusbekämpning kräver fräscha mitokondrier. Energin återkom efter att jag satt i mig lite äckelgel, men jag hade för lite sådant med mig. Det var ganska få drickastopp som bjöd på energidryck och dessutom var de vätske-stationer som fanns ganska lätta att missa.

– Du kanske rent av gick lite grann som på Stockholm Marathon senast.

– Det kan synas så utifrån men här var jag nog mer herre över sitationen och ville inte riskera något eftersom jag ändå kände att jag hade en infektion i kroppen. Jag slog helt enkelt av på takten.

– Du kanske tänkte att ”vad fan ska det tjäna till att plåga sig för några minuter hit eller dit”?

– Inget sådant, enbart positiva tankar. Jag känner mig rejält nöjd med loppet.

– Så brukar i alla fall jumper tänka. Han avskyr att plåga sig när han tävlar. Vad tycker du om det?

– Det var faktiskt ganska lite av plåga denna gång och därför så känns det så mycket bättre efteråt.

– Du höll tämligen jämna steg med de yngre bloggarna Karin och Nix under större delen av loppet innan de drog ifrån i takt med att du tappade fart. Karin startade framför dig, men av bruttomellantiderna att döma sprang du bara några sekunder bakom henne vid 25 och 30 km. Var du ifatt henne någon gång eller såg du bara hennes rygg?

– Visst, jag tog rygg på henne men när hon oförhappandes slutade springa, stannade jag och hälsade. Hon fortsatte att gå och jag sprang vidare med ett ”kör hårt” ringande i öronen. Vid 32 km bestämde jag mig dock för att inte göra det utan tog en paus.

– Nix som startade bakom dig, måste ha sprungit förbi någon gång mellan 30 och 35 km. Minns du något av det eller var du för trött?

– Jag var inte alls trött på det sättet utan tog det som sagt lugnt. Han smet antagligen förbi när jag var på toa.

– Pratade du med någon av de två före under eller efter loppet?

– Som sagt bytte jag några fraser med Karin.

– Jumper undrar om ni i så fall pratade skit om honom? För i så fall tycker han att ni ska ge fan i det! Han gör så gott han kan, även om han inte kan springa lika fort som ni?

– Nej, vi framhöll hans storhet som löpare.

– Du skrev en i kommentar på någon annan blogg, att loppets startfält bestod av 39999 Linnéalöpare och du, en inte helt korrekt uppgift eftersom åtminstone Dunceor och Gebrselassie sprang i andra färger. Tydligen kände du dig dock åtminstone på papperet liten och ynklig bland de fruktade svartklädda löparna. Med facit i hand, hur upplevde du den anrika klubbens närvaro före under och efter loppet?

– Det verkar mest ha vart danskar som sprang. Det gick inte 10 meter utan att det stod en gäng flaggviftande danskar som skrålade ”Vi er Röde, vi er Vide…”

– På flyget hem från Boston hamnade du bredvid två kenyanska löparstjärnor, vilket du förtjänstfullt skildrat i en teckning på snisarens blogg. Det lär till och med finnas några svårtolkade fotografier från mötet under resan. Nu påstår bloggerskan MarathonMia att hon träffat maratonkungen själv på flygplatsen i Berlin. Ska vi tro på det?

– Nej!

– Fick kanske du en skymt av den leende etiopiern, eller har du något annat spännande möte att berätta om?

– Visst, hans fejja fanns på medaljen!

– Efter Kungsholmen Runt travesterade jumper sig själv med de vitsiga orden ”Skit i Boston och Berlin, ty i Rålambshovsparken finns det inga bajamajor”. Sådana fanns mycket riktigt i den tyska huvudstaden, men köerna till dem lär ha varit kilometerlånga, vilket i kombination med den kraftiga tyska maten ska ha vållat bekymmer. Sällan har det skrivits så mycket på olika löparbloggar om underlivets tömningsproblem som efter detta lopp. Fick du gjort vad du skulle?

– Jag har inte läst något sådant och det var ingen kö till en enda av de major jag gick på. Då menar jag att det var helt tomt vid dem. En del stod visserligen lite underligt till och många stod dessutom utanför området. Jag har en känsla att folk ställde sig i första bästa kö utan att tänka så mycket och utan att kolla runt. Toabesöket under loppet gällde bara det mindre bestyret och Berlin har ju gått om grönområden.

– Vad då  ”gått om grönområden”?

– ”Gott om”, pucko!

– Har du hört historien om när Kålle fyllde år och skulle beställa bord för hundra personer på en restaurant?

– Nej.

– ”Bord för hundra personer, nej det kan vi inte gå iland med”, sa hovmästaren. Vet du vad Kålle svarade då?

– Nej.

– ”Det är klart att man inte kan gå iland om man inte har gott om bord”.

– Jaha.

– Fattar du, ”gott om bord”?

– Jo då.

– Men du tyckte inte att det var roligt?

– Jo då.

– Du hade din påhejerska med dig i Berlin. Såg ni något av varandra under loppet?

– Jag såg inte henne, men hon såg mig.

– Vad brukar din påhejerska ropa när hon hejar?

– Hon fipplade med kameran för att försöka fånga mig in action. Det var dock bara mössan och ena örat som syntes på bilden.

– Fipplade? Det var ett skojigt ord?

– Jaha.

– När jumper och hans påhejerska tillsammans med snitsaren och hans butler och sköterska under en tågluff häromåret bland annat besökte Berlin, joggade de två förstnämnda i en park mellan Innsbrucker Platz och Schöneberg. Var ni där?

– Tror inte det.

– Gick ni kanske längs den gamla murens sträckning mellan East Side Gallery och Potzdamer Platz?

– Ja, på väg till startområdet.

– Vad gjorde ni annars i Berlin då, mer än sprang respektive hejade på?

– Hälsade på Käte Kollwitz och Berthold Brecht. Såg den där blå porten med kamelerna på något museum. Gick på Zoo, men Knut var inte där, vi såg bara en stackars panda med diarré. Gick runt lite på höjderna(!) i östra stadsdelarna.

– Det här var din fjärde av fem möjliga Big Five Marathons och nu återstår bara Chicago Marathon för att meritlistan ska bli komplett. Känns det uppfordrande?

– Ja!

– I en kommentar på snitsarens blogg har du dock nämnt något om att detta lopp nästa år enligt tillgängliga turlistor kolliderar med det årets enda transport till Tristan da Cunha. Stämmer det?

– Det får vi se.

– Med kniven på strupen, vilken av de två begivenheterna skulle du föredra?

– Tristan förståss!

– Om du skulle utse ”Big Five Islands”, vilka öar skulle du välja då? Snitsaren menar då inte Grönland, Madagaskar, Borneo och så vidare utan de öar som utöver störst dragningkraft på dig. Har du förstått frågan?

– Ja!

– Och vad svarar du?

– Om man borser från de öar jag bott på under en stor del av livet, svarar jag: Svenska Stenarna, Lågskär, Tristan da Cunha, Syd Georgien och Newfoundland.

– På tal om trevliga öar, har en del Linnéalöpare förvarnat om att jogga runt och njuta av Lidingöloppet en vecka efter maratonloppet i söndags. Gissningsvis är det inget för dig?

– Ska nog bota min förkylning först. Annars känns det inget speciellt i kroppen. Inga skavsår, inget ont i väsnsterfoten som hämmade löpningen en månad efter StM. Ingen jätteträningsverk utan mer som efter ett vanligt ordentligt långpass. Ingen känsla av misslyckande eller grämelse över uteblivna världsrekord.

– Jumper går och funderar på att anmäla sig till SUM, det vill säga fem mil längs Sörmlandsleden i oktober. Tror du att han orkar så långt?

– Självklart.

– Men SUM är inget för dig?

– ZUM, ZUM, ZUM.

– Så vilket blir ditt nästa lopp?

– Bålsta halvmarathon kanske?

– Vad föreställer medaljen du fick i söndags, förutom då ”fejjan” på den leende världsrekordhållaren? (Om du svarar Brandenburger Tor, slår jumper ihjäl dig, säger han).

– En snöripa!

– En fläkt snöripa?

– Ha ha.

– Har du annars något spännande att berätta från resan eller livet i övrigt?

– Nej, en revisorstyp som jag har inget spännande att säga.

– Tack för att du tog dig tid och lycka till i fortsättningen av ditt löparliv!

– Tack för det! Just nu återstår enbart två marathonlopp innan pensionen, ett i Stockholm och sedan ett i Chicago, men därefter kommer jag nog att sluta med marathon helt och hållet. Kanske Månkarbo marathon någon gång, men annars blir det nog fokus på kortare lopp.

– Du säger att du ska springa ännu ett maratonlopp i Stockholm. Är du anmäld till Stockholm Marathon 2010 eller tänker du på jubileumsloppet 2012?

– Jag menar 2010, fast jubileumsloppet kanske måste avspringas även det.

– Jumper går och funderar på om han ska göra ett sista försök att ta sig runt det förstnämnda loppet nästa år. Vad tycker du?

– Varför inte, i lugnt joggartempo borde det ju gå om inte marathonvirusarna slår till igen. Tydligen kan de dock ta ledigt en stund mitt i infektionen, vilket är intressant.

– Har du saknat någon fråga? I så fall har du möjlighet att ställa och besvara den här?

– Nej.

Annonser

18 responses to “Berlin Marathon

  1. När snitsaren frågade sin sköterska om hon hört den skojiga historien ovan om Kålle, svarade hon ordagrant:

    ”Jag har hört dig berätta den, inte en gång, inte två gånger, inte tre gånger, inte fyra gånger, inte tio gånger. Fler än tjugo gånger har jag hört dig berätta den”.

    Då skrattade Tildo så att hon ramlade ner i spottlådan.

  2. Blubbel blubb ppffy !!

  3. Även jag ska väl ta tillfället i akt och gratulera startnumret till ett efter omständigheterna väl genomfört lopp. Att behärska sitt instrument, i maratonlöparens fall den egna kroppen, även när oturen och motgången grinar i ansiktet, är en konst som bara de stora mästarna kan visa upp.

    Snitsaren vill för övrigt påpeka att han faktiskt kan två Göteborgshistorier, varav den andra lyder som följer:

    När Osborn ska hälsa på Kålle som flyttat till en ny lägenhet, får han vägen förklarad:

    – ”När du kommer in i porten, går du fram till hissen och tröcker med näsan på knappen där det står ”Upp”. När hissen kommer, går du in och tröcker med näsan på knappen där det står ”5”. När hissen stannat på femte våningen kliver du ut och går fram till dörren där det står ”Kålle” och sen tröcker du med näsan på ringklockan till vänster och väntar, så kommer Kålle och öppnar”.

    – ”Jaha, först tröcker jag med näsan på knappen där det står ”Upp”. Sen tröcker jag med näsan på knappen där det står ”5”. Sen tröcker jag med näsan på knappen till vänster om dörren där det står ”Kålle”, så kommer du och öppnar?”

    – ”Bra, då hittar du?”.

    – ”Ja, det ska la gå bra”.

    – ”Välkommen då, Osborn”.

    – ”Men döö, Kålle”.

    – ”Ja?”

    – ”Jag undrar bara en sak”

    – ”Jasså, vad då då”

    – ”Varför måste jag tröcka med näsan?”

    – ”Du kommer la inte tomhänt”

  4. Se där, en får gratulera! Att vara nöjd med ett lopp är faktiskt det viktigaste, PB eller inte rätt oväsentligt.

    Intressant fenomen det här med förkylning i ena näsborren. Jag är sedan en dryg månad tillbaka alltid täppt i höger borre när jag vaknar. Efter första koppen kaffe kan jag åter andras fritt. Men nästkommande morgon är täppan tillbaka.

    X-ets pensionsgräns tycks vara töjbar. Först återstår bara två maror, sen dyker Månkarbo upp, och Jubileumslopp… Och vad händer om Tristan ställer till med maralopp? Eller Svenska Stenarna…

  5. Gratulationer till ett bra lopp helt klart.

    Jag tycker också X ska springa Chicago och klara av alla Big Five. Grattis igen!

  6. Innan Osborn kom in måste han ju öppna ytterdörren och sen måste han öppna hissdörren. Hur klarade han det? Det kunde han väl inte göra med näsan?

  7. Startnumret tackar för alla uppskattande ord. Och det är klart att han ska springa i Chicago. Och Stockholm nästa år. Och jubileumsmaran 2012 (utklädd till japanen som försvann-kanske en bra sorti på marathonkarriären). Boston var visserligen trevligt och vore roligt att kunna springa igen t.ex 2011 (man får räkna kvaltider två år bak i tiden-2009 års tider funkar alltså även 2011 och då kommer även Startnumret att hamna i en annan ålderklass). Svenska stenarna marathon är mer tveksamt, största problemet är nog att komma dit överhuvudtaget men väl där ska det väl gå (det blir så där 100 varv på samma bana). Så ser planen fram till pensionen ut. När det gäller Anonyms invändning, kan man tänka sig att det var minusgrader ute, alltså skulle Åssbårrn (heter han väl ändå?) ha kunnat öppna dörren med tungan.

  8. Åkaaaj ! Åkaaaj ! Åssbårrn öppnar ytterdörra med tungan, men döö, stattnömrrret, hur gör han för å öppna hissdörrra då. Ellerrr va detta i gamla Håååååga, där man frös Häcken å saj innomhus.

  9. Vallentuna maraton ”Loppet utan H” kanske vore något? Cykelbanan fram och tillbaka till Lindholmen fyra gånger. Sprangs senast 2005 med jumper som segrare på 4:49:00.

  10. Tänk! man blir aldrig besviken på en intervju hos Snitsaren! Underhållande som alltid och gemytlig som en väl inarbetad Talkshow!

    Grattis till startnumret för ett klokt genomfört lopp, men undrar samtidigt om pensionärsplanerna verkligen är allvarliga?

  11. Vill tacka J för gratulationerna och samtidigt säga att i dagens samhälle ska man ju anmäla sig till äldreboendet så snart man gått ut gymnasiet. Så, pensionärsplaner bör vi alla ha.
    Till A kan sägas att en gammal ASEA-hiss med fördel kan öppnas med magen.

  12. Gratulerar till Kometens framfart i Lidingöbackarna, som vi redan läst allt om på nätet.

  13. Grattis Jumper! Siffermässigt ser det fint ut, men nu vill jag höra ALLT!

  14. Tack!

    Ja, ryktet att jumper sprungit ett tremilslopp på Lidingö är faktiskt sant och idrottsklubben Kometen kan vara stolt över sin (så vitt känt) ende deltagare, som lär ha visat prov på god självkännedom och presterat ett lopp enligt sin konsts regler.

    Bureborn önskar höra ALLT, och vem är jumper att neka henne det. Möjligen kan hans tilltagande senilitet försvåra uppdraget. Säkert är att han ett par gånger under loppet tänkte på bureborn, bland annat när han på trötta men lätta ben tassade uppför backen som bär hennes namn. Att starta långt bak i fältet, när alla kändisar redan hunnit halvvägs, är en annan erfarenhet han delar med henne.

  15. Helt osannolikt att Kålle skulle bo på våning 5. Alla vet ju att i Göteborg har alla husen 3 våningar varav den nedersta i sten och sedan 2 av trä.

  16. Frågan är om det över huvud taget finns hiss i husen i Göteborg. Möjligen kan Kålle ha blivit utflyttad till ett höghus i Bergsjön eller Hammarkullen när det gamla Haga revs. Är det för övrigt någon som har kåll på (häpp!) när Kålle levde, eller han kanske lever än?

  17. Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Kal

    Eftersom dagispappans namn dykt upp, kontrollerar vi och finner att även han tog sig runt lidingöloppsbanan i år, dock en halvtimme långsammare än i kanonloppet förra året, varför han säkert har överseende med att snitsaren förbisåg honom i sitt reportage och inte inkluderade honom i ”den snitsaren kända delen av löparbloggosfären”.

  18. Oj, sprang jag så långsamt.. måste ha varit nåt strul med chippet… eeh.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s