Salongsfähighet

Som den minnesgode erinrar sig, administrerades denna blogg för länge sedan av en äldre gentleman, kallad Butlern. Med vanliga mått mätt var han föga mer än en inskränkt gammal kuf som framlevde sina dagar i förutsägbar enformighet och många gjorde också narr av hans struttiga gång och hans enfaldiga, lismande underdånighet. Den som orkar studera hans arbete ska dock finna detta utan anmärkning och om hans flit och plikttrogenhet vittnar inte bara 85 blogginlägg utan även många idéer och utkast i bloggens gömmor. Huruvida nedanstående, nyligen återfunna intervju från hösten 2008 är avslutad och granskad, är oklart, men som en hyllning till sin före detta tillförordnade administrator har snitsaren beslutat publicera den i befintligt skick. Måhända hoppas han med denna gest också förmå sin butler att återvända till herrehuset.

 

”I franskklassicismens salonger skulle en man av värld vara bildad men inte lärd. Kunskap om världen skaffade man sig genom att i lagom doser umgås med de sköna konsterna och med annat bildat folk, inte genom studier. Lärdom var bara till för pedanter. Att på allvar fördjupa sig i ett kunskapsområde var föraktligt, ja värre, det var löjligt”.
 
Detta skriver Catharina Grünbaum i boken ”Strövtåg i språket”.  När en ängslig butler, alltid angelägen att vara till lags, frågar snitsaren, om han tror att samma oskrivna lag även gäller i dagens salonger, skrattar han en god stund, innan han förklarar: 
 
– Äger du detaljkunskap, bör du vakta din tunga. Folk i allmänhet tycker inte om att bli upplysta utan anledning. 

– Hur menar du?

– Ideligen droppade latinska växtnamn brukar sällan falla i god jord under en trevlig skogspromenad. Möjligen kan du plocka en blomma och låtsas syna den intresserat men diskret. På begäran upplyser du så om, att den lilla obetydliga korsblommiga örten kallas ”backtrav” eller på latin ”Arabidopsis thaliana” och att den har nått världsrykte inom den moderna genetiken. Eftersom du inte vet mycket mer än så, bör du sedan försiktigt byta ämne. Prisa mjölkörtens färg eller gulmårans doft men låt andra visa sin bildning. Till denna hör att vitsippan heter ”Anemone nemorosa” och blåsippan ”Anemone hepatica”. När modernare floror med genetiken i ryggen vill föra den senare blomman till ett eget släkte och kalla den ”Hepatica nobilis”, anses det petigt och klåfingrigt av dem som en gång med möda lärt sig ett halvdussin latinska namn. 

– Du kan alltså latinska växtnamn?

– Några sådana fastnade som bonuskunskap under ungdomens exkursioner med flora i hand och sitter kvar i minnet som annat strunt från den tiden. För övrigt räcker det att kunna de svenska namnen på några ogräs för att anses som expert bland vanligt folk.

– Men inte bland botaniker?

– Skulle knappast tro det.

– Är det likadant med dina kunskaper i övrigt?

– Snitsarens signum är att äga detaljkunskap om perifera delar av oväsentliga ämnen.

– Idrottshistoria?

– Snitsaren minns sin barndom och till denna hörde en del idrott.

– Flaggor och nationalsånger?

– En presenterad kartbok med alla världens flaggor och en funnen internetsida med alla världens nationalsånger väckte härom året temporärt intresse för dessa udda ämnen, som torde hamna tämligen högt på en nördighetsskala, men i själva verket vet snitsaren mycket lite om såväl heraldik som musik.

– Finsk grammatik?

– Ha ha ha !

– Vad då, ”ha ha ha”?

– Snitsaren kan inte säga så mycket som flaska på finska.  Jo förresten, ”flaska” kan han faktiskt säga.

– Jaså, vad heter det då?

– ”Pullo”.

– Är du inte specialist på något?

– DSJB.

– Du menar ”Det stora jättebrevet”?

– Ja, men bredvid Oddvar Moen är vi alla ändå noviser.

– Inget annat?

– Snitsaren torde vara världens främste expert på nujpraw.

– Ditt eget språk?

– Nujpraw är snarare ett slags stenografisk skrift med egna tecken, som för att kunna mumlas under läsning har givits ett uttal. Exemplet på sidan ”Fekalier” ovan är bara en transskribering med latinska bokstäver.

– Hur säger man ”God dag” på nujpraw?

– ”Go da”

– Det var ju enkelt, men hur säger man ”Jag var ung en gång för länge sen en flottare med färg och alla flickor var som vax uti min famn”?

– ”Ce ve uge ej gje fe lej sene ej fletere we faj me ale fli re ve zme vahe i mje fame”.

– Oj, det var många ”e”?

– De finns med för uttalets skull, men skrivs inte ut på nujpraw.  Hela raden ovan blir egentligen bara 34 tecken, ungefär hälften så många som på svenska.

– Vad tror du att Snoddas hade tyckt om din översättning?

– Ha ha ha ha.

– Är det inte lite knäppt att ha ett språk, som bara du förstår?

– En snitsare funderar aldrig i sådana banor.

– Vad är nujpraw till för?

– Det är till för sig själv.

– Ska det inte användas?

– Möjligen kan nujpraw användas när känsliga ämnen ska avhandlas. I sin brist på emotionell laddning lockar nujpraw till ärlighet. Frågor kring stil och språk blir meningslösa och något sådant som högt och lågt finns inte, vilket exemlet på sidan ”Fekalier” ovan visar.

– På nujpraw skulle du kanske till och med våga använda ordet ”jag”.

– Ja, ”ce” är inga problem. Om denna blogg vore en utlämnande jag-dagbok, skulle den behöva skrivas på nujpraw.

– Hemska tanke?

– Kanske det.

– Catharina Grünbaums utläggning om ”bildning” i motsats till ”lärdom” här ovan föranleddes av en språkdebatt kring ordet ”innan”. I polemik mot förment obildade språkvetare hävdade en kulturskribent, att ”innan” är en konjunktion, medan ”före” är en preposition. Det skulle alltså heta ”före solnedgången” men ”innan solen går ned”.  Kunskapen, att ”innan” använts som preposition i flera hundra år, fick hos denne kulturskribent stå tillbaka för hans envisa bildning. Vad har du för kommentar?

– Språkpoliser visar ofta bristande kunskap. Att många av dem anser sig bildade gör inte saken bättre. De flesta människor tycks ha någon språklig käpphäst, som de låter gnägga så snart tillfälle bjuds.

– Men inte du?

– Som ung har även snitsaren fått lära sig mycket dumt, som han inte kunnat låta bli att föra vidare. Förhoppningsvis är han klokare nu.

– Vad då för dumt till exempel?

– Liksom de flesta bildade människor fick även den lille snitsaren sig itutat att det heter ”äldre än han” och inte ”äldre än honom” och gissningsvis höll han inte inne med sin torftiga bildning.  Till denna hörde cirkelbeviset, att eftersom ordet ”än” är en konjunktion och alltså skall följas av en sats, måste det röra sig om en satsförkortning med ett utelämnat verb,  till exempel ”är” i detta fall.  

– Cirkelbevis?

– Hela resonemanget bygger på att ordet ”än” är en konjunktion, men varför det nödvändigtvis måste vara så, återstår att förklara.

– Det går alltså lika bra att säga ”äldre än honom”?

– Ja, om ordet ”än” i stället betraktas som en preposition. Att det kan fungera som en sådan,  bevisar den i allas ögon korrekta meningen ”Han är äldre än sin bror”. Detta klassiska motexempel har anförts av språkvetare i decennier, men vandringsmyter är seglivade,  i synnerhet bland bildat folk.

– Du föredrar uppenbarligen språkvetare framför språkpoliser, men vad skulle du kalla dig själv?

– Språkliberal och nyfiken.

– För en tid sedan klagade du när en yngre skribent använde verbens gamla svenska pluralformer i singularis. Var inte det ett språkpolisiärt ingripande om något.

– Jag lät min dåvarande administrator påpeka att det handlade om pluralformer, vilket förvånansvärt få ungdomar känner till.  Hur man än väljer att skriva, är kunskap aldrig bortkastad. Det kan vara bra att känna till hur kombinationen ”jag gingo” låter i äldre läsares öron.

– Ändå togs det illa upp?

– Som tidigare sagts, tycker folk i allmänhet inte om att bli upplysta utan att ha bett om det. När min budbärare trampade i klaveret, handlade det för övrigt mer om framförandet av budskapet  än om dess innehåll. Snitsaren ansvarar bara för det senare.

– Du skyller på Asgam?

– Möjligen på människornas oförmåga att kommunicera.

– Räknar du Asgam till människorna?

– Gamar är de sanna människorna.

– Saknar du honom?

– Han var en mycket kompetent administrator.

– Lika kompetent som sin efterträdare?

– Ja, lika kompetent som honom.

– Heter det inte ”lika kompetent som han”?

– Om du säger ”som sin efterträdare”, borde snitsaren kunna säga ”som honom”. Objektsform som objektsform.

– Ser du alltid så där logiskt på språket.

– Språket är inte alltid logiskt. Det heter som det heter, utan att vi förstår varför. När språkpoliser åberopar logik glömmer de bristen på logik och konsekvens i sitt eget språk.

– På dig låter det, som om det inte finns något som är rätt och fel i språket?

– Jodå, men språklagarna stiftas kontinuerligt och demokratiskt. Om tillräckligt många säger fel, blir det per definition rätt.

– I löparbloggosfären har det vid flera tillfällen diskuterats, om det skall heta ”maraton” eller ”marathon”?  Vilket är egentligen rätt?

– Uppenbarligen bådadera. Snitsaren skriver utan ”h” så som var vanligast när han var barn, men den engelska stavningen verkar vinna terräng bland yngre utövare av sporten. Att förmena de hjältar, som håller begreppet vid liv, rätten att stava det hur de vill, vore enfaldigt.

– Engelska? Kommer det inte från grekiskan?

– De gamla grekernas inflytande över modern maratonlöpning är nog försumbart och till skillnad från engelskan har svenskan i allmänhet inget ”th”, i grekiska låneord.

– ”Triathlon” eller ”triatlon”?

– Stavningen ”triatlon” ger visserligen mer än två miljoner träffar på Google, men eftersom sporten är ung och ordet nytt, skriver snitsaren som de flesta andra med ”h”. Möjligen kan han tänka sig stavningen ”triatlet” i anslutning till svenskans ”atlet”.

– Detta blogginlägg handlade från början om de oskrivna regler, som gäller i dagens salonger. Tror du att vårt samtal här skulle passa där?

– Nej, alltför många människor blir uttråkade av språkanalytiska diskussioner.

– Även läsarna av din blogg?

– De, som orkat läsa ända hit ner, är nog lätt räknade. 

– Har du något att säga till dem?

– Det blir inte roligare än så här.

Annons