Salongsfähighet

Som den minnesgode erinrar sig, administrerades denna blogg för länge sedan av en äldre gentleman, kallad Butlern. Med vanliga mått mätt var han föga mer än en inskränkt gammal kuf som framlevde sina dagar i förutsägbar enformighet och många gjorde också narr av hans struttiga gång och hans enfaldiga, lismande underdånighet. Den som orkar studera hans arbete ska dock finna detta utan anmärkning och om hans flit och plikttrogenhet vittnar inte bara 85 blogginlägg utan även många idéer och utkast i bloggens gömmor. Huruvida nedanstående, nyligen återfunna intervju från hösten 2008 är avslutad och granskad, är oklart, men som en hyllning till sin före detta tillförordnade administrator har snitsaren beslutat publicera den i befintligt skick. Måhända hoppas han med denna gest också förmå sin butler att återvända till herrehuset.

 

”I franskklassicismens salonger skulle en man av värld vara bildad men inte lärd. Kunskap om världen skaffade man sig genom att i lagom doser umgås med de sköna konsterna och med annat bildat folk, inte genom studier. Lärdom var bara till för pedanter. Att på allvar fördjupa sig i ett kunskapsområde var föraktligt, ja värre, det var löjligt”.
 
Detta skriver Catharina Grünbaum i boken ”Strövtåg i språket”.  När en ängslig butler, alltid angelägen att vara till lags, frågar snitsaren, om han tror att samma oskrivna lag även gäller i dagens salonger, skrattar han en god stund, innan han förklarar: 
 
– Äger du detaljkunskap, bör du vakta din tunga. Folk i allmänhet tycker inte om att bli upplysta utan anledning. 

– Hur menar du?

– Ideligen droppade latinska växtnamn brukar sällan falla i god jord under en trevlig skogspromenad. Möjligen kan du plocka en blomma och låtsas syna den intresserat men diskret. På begäran upplyser du så om, att den lilla obetydliga korsblommiga örten kallas ”backtrav” eller på latin ”Arabidopsis thaliana” och att den har nått världsrykte inom den moderna genetiken. Eftersom du inte vet mycket mer än så, bör du sedan försiktigt byta ämne. Prisa mjölkörtens färg eller gulmårans doft men låt andra visa sin bildning. Till denna hör att vitsippan heter ”Anemone nemorosa” och blåsippan ”Anemone hepatica”. När modernare floror med genetiken i ryggen vill föra den senare blomman till ett eget släkte och kalla den ”Hepatica nobilis”, anses det petigt och klåfingrigt av dem som en gång med möda lärt sig ett halvdussin latinska namn. 

– Du kan alltså latinska växtnamn?

– Några sådana fastnade som bonuskunskap under ungdomens exkursioner med flora i hand och sitter kvar i minnet som annat strunt från den tiden. För övrigt räcker det att kunna de svenska namnen på några ogräs för att anses som expert bland vanligt folk.

– Men inte bland botaniker?

– Skulle knappast tro det.

– Är det likadant med dina kunskaper i övrigt?

– Snitsarens signum är att äga detaljkunskap om perifera delar av oväsentliga ämnen.

– Idrottshistoria?

– Snitsaren minns sin barndom och till denna hörde en del idrott.

– Flaggor och nationalsånger?

– En presenterad kartbok med alla världens flaggor och en funnen internetsida med alla världens nationalsånger väckte härom året temporärt intresse för dessa udda ämnen, som torde hamna tämligen högt på en nördighetsskala, men i själva verket vet snitsaren mycket lite om såväl heraldik som musik.

– Finsk grammatik?

– Ha ha ha !

– Vad då, ”ha ha ha”?

– Snitsaren kan inte säga så mycket som flaska på finska.  Jo förresten, ”flaska” kan han faktiskt säga.

– Jaså, vad heter det då?

– ”Pullo”.

– Är du inte specialist på något?

– DSJB.

– Du menar ”Det stora jättebrevet”?

– Ja, men bredvid Oddvar Moen är vi alla ändå noviser.

– Inget annat?

– Snitsaren torde vara världens främste expert på nujpraw.

– Ditt eget språk?

– Nujpraw är snarare ett slags stenografisk skrift med egna tecken, som för att kunna mumlas under läsning har givits ett uttal. Exemplet på sidan ”Fekalier” ovan är bara en transskribering med latinska bokstäver.

– Hur säger man ”God dag” på nujpraw?

– ”Go da”

– Det var ju enkelt, men hur säger man ”Jag var ung en gång för länge sen en flottare med färg och alla flickor var som vax uti min famn”?

– ”Ce ve uge ej gje fe lej sene ej fletere we faj me ale fli re ve zme vahe i mje fame”.

– Oj, det var många ”e”?

– De finns med för uttalets skull, men skrivs inte ut på nujpraw.  Hela raden ovan blir egentligen bara 34 tecken, ungefär hälften så många som på svenska.

– Vad tror du att Snoddas hade tyckt om din översättning?

– Ha ha ha ha.

– Är det inte lite knäppt att ha ett språk, som bara du förstår?

– En snitsare funderar aldrig i sådana banor.

– Vad är nujpraw till för?

– Det är till för sig själv.

– Ska det inte användas?

– Möjligen kan nujpraw användas när känsliga ämnen ska avhandlas. I sin brist på emotionell laddning lockar nujpraw till ärlighet. Frågor kring stil och språk blir meningslösa och något sådant som högt och lågt finns inte, vilket exemlet på sidan ”Fekalier” ovan visar.

– På nujpraw skulle du kanske till och med våga använda ordet ”jag”.

– Ja, ”ce” är inga problem. Om denna blogg vore en utlämnande jag-dagbok, skulle den behöva skrivas på nujpraw.

– Hemska tanke?

– Kanske det.

– Catharina Grünbaums utläggning om ”bildning” i motsats till ”lärdom” här ovan föranleddes av en språkdebatt kring ordet ”innan”. I polemik mot förment obildade språkvetare hävdade en kulturskribent, att ”innan” är en konjunktion, medan ”före” är en preposition. Det skulle alltså heta ”före solnedgången” men ”innan solen går ned”.  Kunskapen, att ”innan” använts som preposition i flera hundra år, fick hos denne kulturskribent stå tillbaka för hans envisa bildning. Vad har du för kommentar?

– Språkpoliser visar ofta bristande kunskap. Att många av dem anser sig bildade gör inte saken bättre. De flesta människor tycks ha någon språklig käpphäst, som de låter gnägga så snart tillfälle bjuds.

– Men inte du?

– Som ung har även snitsaren fått lära sig mycket dumt, som han inte kunnat låta bli att föra vidare. Förhoppningsvis är han klokare nu.

– Vad då för dumt till exempel?

– Liksom de flesta bildade människor fick även den lille snitsaren sig itutat att det heter ”äldre än han” och inte ”äldre än honom” och gissningsvis höll han inte inne med sin torftiga bildning.  Till denna hörde cirkelbeviset, att eftersom ordet ”än” är en konjunktion och alltså skall följas av en sats, måste det röra sig om en satsförkortning med ett utelämnat verb,  till exempel ”är” i detta fall.  

– Cirkelbevis?

– Hela resonemanget bygger på att ordet ”än” är en konjunktion, men varför det nödvändigtvis måste vara så, återstår att förklara.

– Det går alltså lika bra att säga ”äldre än honom”?

– Ja, om ordet ”än” i stället betraktas som en preposition. Att det kan fungera som en sådan,  bevisar den i allas ögon korrekta meningen ”Han är äldre än sin bror”. Detta klassiska motexempel har anförts av språkvetare i decennier, men vandringsmyter är seglivade,  i synnerhet bland bildat folk.

– Du föredrar uppenbarligen språkvetare framför språkpoliser, men vad skulle du kalla dig själv?

– Språkliberal och nyfiken.

– För en tid sedan klagade du när en yngre skribent använde verbens gamla svenska pluralformer i singularis. Var inte det ett språkpolisiärt ingripande om något.

– Jag lät min dåvarande administrator påpeka att det handlade om pluralformer, vilket förvånansvärt få ungdomar känner till.  Hur man än väljer att skriva, är kunskap aldrig bortkastad. Det kan vara bra att känna till hur kombinationen ”jag gingo” låter i äldre läsares öron.

– Ändå togs det illa upp?

– Som tidigare sagts, tycker folk i allmänhet inte om att bli upplysta utan att ha bett om det. När min budbärare trampade i klaveret, handlade det för övrigt mer om framförandet av budskapet  än om dess innehåll. Snitsaren ansvarar bara för det senare.

– Du skyller på Asgam?

– Möjligen på människornas oförmåga att kommunicera.

– Räknar du Asgam till människorna?

– Gamar är de sanna människorna.

– Saknar du honom?

– Han var en mycket kompetent administrator.

– Lika kompetent som sin efterträdare?

– Ja, lika kompetent som honom.

– Heter det inte ”lika kompetent som han”?

– Om du säger ”som sin efterträdare”, borde snitsaren kunna säga ”som honom”. Objektsform som objektsform.

– Ser du alltid så där logiskt på språket.

– Språket är inte alltid logiskt. Det heter som det heter, utan att vi förstår varför. När språkpoliser åberopar logik glömmer de bristen på logik och konsekvens i sitt eget språk.

– På dig låter det, som om det inte finns något som är rätt och fel i språket?

– Jodå, men språklagarna stiftas kontinuerligt och demokratiskt. Om tillräckligt många säger fel, blir det per definition rätt.

– I löparbloggosfären har det vid flera tillfällen diskuterats, om det skall heta ”maraton” eller ”marathon”?  Vilket är egentligen rätt?

– Uppenbarligen bådadera. Snitsaren skriver utan ”h” så som var vanligast när han var barn, men den engelska stavningen verkar vinna terräng bland yngre utövare av sporten. Att förmena de hjältar, som håller begreppet vid liv, rätten att stava det hur de vill, vore enfaldigt.

– Engelska? Kommer det inte från grekiskan?

– De gamla grekernas inflytande över modern maratonlöpning är nog försumbart och till skillnad från engelskan har svenskan i allmänhet inget ”th”, i grekiska låneord.

– ”Triathlon” eller ”triatlon”?

– Stavningen ”triatlon” ger visserligen mer än två miljoner träffar på Google, men eftersom sporten är ung och ordet nytt, skriver snitsaren som de flesta andra med ”h”. Möjligen kan han tänka sig stavningen ”triatlet” i anslutning till svenskans ”atlet”.

– Detta blogginlägg handlade från början om de oskrivna regler, som gäller i dagens salonger. Tror du att vårt samtal här skulle passa där?

– Nej, alltför många människor blir uttråkade av språkanalytiska diskussioner.

– Även läsarna av din blogg?

– De, som orkat läsa ända hit ner, är nog lätt räknade. 

– Har du något att säga till dem?

– Det blir inte roligare än så här.

62 svar till “Salongsfähighet

  1. ”Något bör jag veta men ej för mycket”

    Enligt snitsarens sköterska och min påhejerska är detta passande citat hämtat från någon finlandsvensk poet kring det förra sekelskiftet. Vem kommer de dock inte ihåg. Kanske kan någon ur snitsarens krympande läsarskara hjälpa oss.

    I skrivande stund är för övrigt de båda nämnda femininerna förenade som ”joggerskan” med oklar destination. Själv väntar jag någon timme med mitt lätta tempopass. Egentligen är det perfekt långpanneväder, men nästa lördag går Stockholmshalvan och till dess behövs lite fart i benen. Tisdagens äventyr sitter ännu kvar i dem som trögflytande mitokondriegelé. Inför eftermiddagen är lingonplockning föreslagen… så länge ryggarna orkar.

  2. De förvarnade aktiviteterna, löpning och bärplockning, är nu avklarade med gott resultat. Den första kan granskas här:

    http://www.jogg.se/?sida=tdbok&todo=showsingle&rid=1453318&id=15958

    Angående lingonplockning hävdar snitsaren, som plockat en del i sin dar, att denna bör utföras utan kvantitativt mål. För den, som lugnt och sansat plockar bären sittande på huk och rensar dem i handen, blir bärplockningen mer ett meditativt tillstånd än en aktivitet. De rensade bär som följer med hem är mer att betrakta som bonus.

    (Jumper mediterade två timmar i skogen med 1,5 kg lingon och en lite stel rygg som resultat. Joggerskan plockade inte bara 2 kg lingon utan även båbär och schwamp).

  3. Den sökta diktaren heter Arvid Mörne och dikten ”Något må jag veta” som ingår i diktsamlingen ”Sommarnatt” börjar:

    Något må jag veta
    Ej för mycket
    Ej vad alla stenar heta
    i det ädla smycket

  4. Snitsaren tackar Leffe! Vad vore denna blogg utan alla sina många kunniga kommentatorer?

  5. Det var väl roligt nog, tycker jag!
    Jag arbetar tillsammans med en språkpolis, som lider enormt när de/dem blandas samman i skriven text. Hon tål inte heller den norrländska pluraländelsen na – ex företagena. Hon menar att människor som inte kan hantera språket inte heller kan tänka…
    Jag tror hon har fel.

  6. Intressant det där med språk. Mina föräldrar utvandrade ju på slutet av femtiotalet, så när jag flyttade ”hem” till Sverige blev det lite av en språkchock. Sedan tillhör jag den trista skara som påstår att svenska är ett fattigt språk – för att få samma handlingsutrymme som i t.ex. grekiskan måste man salta ganska fett med metaforer. Och svenskar är (enligt min upplevelse) i allmänhet inte särskilt bra (eller tränade?) på att uppfatta bildliga nyanser. Jag ser inget självändamål i ett korrekt språkbruk, jag är mer intresserad av vad man kanske skulle kunna kalla musikaliska kvalitéer. Kreativt språkbruk som inte får en att studsa över orden eller pretentiösa formuleringar (de är inte heller något självändamål), utan får en att flyta med i känslan av vad som sägs – det gillar jag.

  7. Startnummer X, som hoppar texten, men den var säkert intressnat vill bara meddela att han åter verkar vara på banan och genomfört en Kyrksväng på 10 km i Börje. Den initierade kan dock märka att han bytt till ett tyskklingande efternamn, kanske tror han att han, på så sätt, ska bli bättre mottagen i Berlin. À propos de/dem vill han minnas att han i sin ungdom färdades i tåg genom Danmark och förundrades över uppmaningen att ”inte luta dem ut genom fönstret”, det framgick dock inte vad ”dem” syftade på.

  8. I yngre år hörde snitsaren till dem som ansåg att det inte kan heta exempelvis ”till de som” eftersom preposition skall följas av objektsform och objektsformen av det personliga pronomenet ”de” är ”dem”. På samma sätt rynkade han pannan inför meningar som ”Jag mötte de som kom”. Numera är han något klokare. Han skriver visserligen fortfarande ”till dem som” och ”snitsaren mötte dem som kom”, men med språkvetenskap i ryggen inser han att varianterna med ”de” har lika stort fog för sig. De tycks också enligt Google vara vanligast idag. För mer kött på snitsarens magra benknotor duger för övrigt en läsning av de första googleträffarna på ”till dem som” respektive ”till de som”:
    http://computersweden.idg.se/2.2683/1.5683
    http://www.svd.se/kulturnoje/mer/sprakspalt/artikel_392753.svd

    Snitsaren har även noterat att skillnaden mellan ”de” och ”dem” över huvud taget håller på att lösas upp bland unga skribenter. ”De” som objekt är vanligt, men även ”dem” som subjekt förekommer. Kanske kommer det spännande problemet att lösas på ett naturligt sätt av talspråkets gemensamma ”dom”. Det kan också tilläggas att på nujpraw görs ingen skillnad mellan ”de” och ”dem”.

    När det gäller den bestämda pluralformen ”företagena”, vill snitsaren (efter tips av en bibkiotekarie i hans omedelbara närhet) citera sockholmaren Almqvist:

    Här uppå berget ligga gummans svarta knotor:
    hon, som i våras här brann uppå bål.
    Nu skall du få höra sagan om röda elden:
    höra huru gumman i bålet satts, att brinna.
    Gumman, hon tog vita stickor av furu.
    Men sina stickor satte hon i en mur.
    Sakta hon steg till muren och ur stickorna
    darrhänt mjölkade hon åt barnena små.
    Men utur rika prästens ko var den söta mjölken. –
    Barnena fingo stå vid modrens bål.

    ¤

    Till Fredrika, som hann skriva sin kommentar medan snitsaren brottades med denna, vill han säga att ”det gillar snitsaren också”. Desvärre, eller kanske som tur är, hittar snitsaren inget enkelt recept för att uppnå detta kreativa flöde i språket. Det kan infinna sig såväl i äldre, strikt och skenbart otympligt språk som i ungt, nonchalant och skenbart slarvigt. Snitsaren minns en bloggskildring av ett maratonlopp, där ordet ”liksom” förekom i var och varannan mening, utan att det lät annat än helt självklart och riktigt. Ett bra konstverk inger en självklar känsla av att ”inte kunna ha gjorts på något annat sätt”.

    Snitsaren håller sig själv till det formellt strikta, skenbart opersonliga språk han behärskar med frekventa dialoger som genomskinliga nödlösningar. Han sneglar lätt avundsjukt mot dem som tycks ha både ett uttrycksfullt språk och en naturligt flödande penna. Att Bureborn och Fredrika i detta avseende hör till snitsarens favoritbloggare, vet de säkert.

    ¤

    Till Startnummer X, som tydligen också hann emellan med en kommentar medan snitsaren försökte knåpa ihop sin, svarar den senare att det finns gränser för den förres nonchalanta inställning. Men om Startnummer X orkar masa sig igenom blogginlägget skall han få svar, inte bara på sin kommentar, utan också på alla de frågor han ställt och kommer att ställa.

    Jag (jumper) vill dock gratulera startnumret till det fina loppet i Börje, där inte bara hans nya tyska namn utan också den tyska precisionen vid tidtagningen imponerar. Tiden 42,267 bör motsvara vårt svenska 42:16,0. Inte så pjåkigt på en mil.

  9. Stön! Nu har X tragglat igenom hela texten. På arbetstid som dessutom betalas genom skattepengar! Nöjd så? À propos triathlon såg X ett gäng badare komma springande rätt igenom kiosken på sin färd från ö till ö (egentligen från -hamn till -ö?). Kanske något att satsa på nästa år?

  10. Ja, snitsaren är ”nöjd så” och hoppas att X är detsamma. Skattebetalarna kommer givetvis att ersättas för sina utlägg.

    Jag (jumper) kan för övrigt berätta, att jag och min påhejerska en sen augustidag för några år sen såg två ”badare” på väg från -ö till -hamn (tydligen gick loppet i motsatt riktning då?). De meddelade att de inte kunnat springa igenom nämnda kiosk, emedan den varit stängd, varför vi gav dem vår sista utflyktssaft. Att triathlon är den nya innesporten (ute) framgår av bloggen Max&Nisse, där de inlägg som inte handlar om simning och cykling är lätt räknade. Även jag har i sommar fuskat en smula i branchen.

  11. Jumper skriver här ovan:

    ”När det gäller den bestämda pluralformen ”företagena”, vill snitsaren (efter tips av en bibkiotekarie i hans omedelbara närhet) citera sockholmaren Almqvist”.

    Borde det inte stå ”i sin omedelbara närhet”? Det är väl ”snitsaren” som är subjekt i satsen? Det handlar väl om snitsarens ”omedelbara närhet” och inte exempelvis en manlig bibliotekaries dito till sig själv?

  12. Snitsaren kan tänka sig båda varianterna. ”Hans” motiveras med att uttrycket ”en bibliotekarie i hans omedelbara närhet” kan uppfattas som en satsförkortning ”en bibliotekarie som finns i hans omedelbara närhet”. Avståndet till huvudsubjektet ”snitsaren” och närheten till ordet ”bibliotekarie” gör att ”sin” inte är självklart här. På samma sätt brukar det anses möjligt att säga: ”Polisen anhöll mannen i sin frånvaro”, trots att det inte är polisen som är frånvarande.

    Heter det ”Bibliotekarien ställde tillbaka boken på sin plats” eller ”Bibliotekarien ställde tillbaka boken på dess plats.

  13. När det gäller polisen som anhöll mannen i sin frånvaro är det väl snarare en fråga om vilken utgångspunkt man väljer. Polisen är ju frånvarande från den platsen mannen befinner sig på.
    En annan fråga: Heter det ”Startnummer X är tillbaka på sin plats i rampljuset” eller Startnummer X är tillbaka på dess plats i rampljuset”?

  14. Men hu, nu lyckades minsann Snitsaren få till en komplimang. Inte så att jag inte uppskattar att min lilla, anspråkslösa blogg gillas, men komplimanger för språkligheter ger min aningen prestationsångest. Men jag niger vackert ändå!
    De som objekt sväljer jag rätt enkelt, men dem som subjekt. Huvva!

    Starnumret bör ta lite plats tycker jag. Och förordar SIN plats i rampljuset. Boken däremot kan väl gubevars stå på såväl bibliotekariens plats som på sin egen. Men kanske inte samtidigt.

  15. Felstavningen på Startnumret var icke medveten, men jag tycker det passar fint. Med tanke på turen i Börje.

  16. För att barn lättare ska lära sig läsa, räkna och fysik (för att tala med Povel Ramel), brukar goda pedagoger rekommendera exempel ur deras (inte sin) egen lättbegripliga verklighet. I den andan får vi tolka startnumrets sista fråga. Språkvården tycker, att Startnumret är tillbaka på ”sin plats”, då annat nomen inte nämnts, men om startnumret av okänd anledning tagit något annat startnummers plats, bör det i stället säga ”dess plats”. Huvudsaken är att startnumret är tillbaka i gammal god stil både som löpare och bloggkommentator.

    När det gäller exemplet ur den kriminella världen, förordar snitsaren för säkerhets skull: ”Polisen anhöll mannen i sin och dennes frånvaro”.

    Själv ska jag nu upp på IP och köra skiten ur mig.

  17. Dem som subjekt går fetbort.

  18. Se där, säger snitsaren, på halva den tid han behövde för att kommentera startnumrets befogade skryt, hann Bureborn skriva ungefär samma sak fast enklare och klarare.

    Så hon tål inte meningar med ”dem” som subjekt. Tydligen gör inte hennes kollega Fredrika det heller. Snitsaren för sin del tycker, att dem båda i detta avseende är tråkiga snörptanter. Vad tycker startnummer X?

    ”Komplimanger för språkligheter” har hon fått många på sin blogg och nigit har hon gjort så knäna knäpper och knakar. Hon borde vara härdad. Prestationsångest inför snitsaren behöver hon i alla händelser inte ha. Om hon känner för att skriva en tillgjord, trögflytande eller hackig prosa, må hon göra det. Snitsaren klarar det mesta.

    Skriva för att roa sig själv! Kan det vara hemligheten? Funderar snitsaren innan han lägger sig för att sova middag.

    Själv ska jag, som jag sa, ut och köra avföringen ur mig.

  19. Hehe, gillar att läsa om språknörderi. Skulle vilja ha tid att själv nörda ner mig ordentligt i språkträsket. Det närmaste jag kommer nu är grammatikrepetition med 10-åringen. Tack för ett underhållande inlägg.

  20. Så lätt ska ”dem” i komma undan, det är inte helt lätt att föreställa sig vad ”Polisen anhöll mannen i sin och dennes frånvaro” skulle kunna betyda. Det hela låter ytterst transcendent. Problemet är ju inte att polisen, respektive mannen, är frånvarande; de är ju i allra högsta grad närvarande, men vid olika punkter i rumtiden. (Hur ser för övrigt Snitsarinho på användandet av semikolon).

  21. Snitsaren tackar Benet för att ha läst HANS blogginlägg och för att ha skrivit SIN kommentar”.

    Ett verb i den ofullständiga bisatsen gör tydligen all diskussion onödig, men hur blir det om vi gör om meningen med en substantivering:

    ”Snitsaren tackar Benet för läsningen av HANS blogginlägg och för skrivandet av SIN kommentar”.

    Eller tvärtom:

    ”Snitsaren tackar Benet för läsningen av SITT blogginlägg och för skrivandet av HANS kommentar”

    Om vi utelämnar ordet ”skrivandet”, blir valet i denna del enkelt, ”Snitsaren tackar Benet för HANS kommentar”, men motsvarande går inte att göra med ”läsandet” utan att förändra innehållet.

    Hur som helst torde snitsarens tankar och känslor kring Benets aktiviteter på hans (knappast ”sin” här) blogg framgå, vilket trots allt är huvudsaken.

    Grammatikrepetitioner med 10-åring kan vara nog så givande. Även snitsaren skulle ha glädje av en kort uppdatering med tanke på de nya termer som kommit att användas efter hans skoltid. Då talades det inte om ”preteritum” eller ”utrum”. Från folkskolans lektioner i svensk grammatik minns snitsaren annars bara att lärarinnan blandade ihop ”perfekt particip” och ”supinum”, två former, som sammanfaller i exempelvis ”Elden är släckt” och Jag har släckt elden”. Den lille snitsaren hade dock inte tillräckligt självförtroende och förmåga att argumentera för att våga räcka upp handen och klaga.

    ”Att tänka rätt är stort, men att ha mål i mun är mer praktiskt”. Det är tur att snitsaren äntligen fått sin blogg.

    ¤

    Vad satsen ”Så lätt ska ”dem” i komma undan” kan betyda får snitsaren fundera vidare på. Efter att ha grubblat hela natten har han dock kommit fram till en slutgiltig lösning av polisfrågan:

    ”Polisen anhöll mannen vid en tidpunkt när dem befann sig på olika platser”.

    Om ”semikolon” säger snitsaren att det liksom parfymen är ”tur att det finns, men synd att det behövs”. Själv använder han det aldrig, varken som skiljetecken eller för att göra en blinkande gubbe 😉

    Beträffande ”dem” som subjekt grymtar för övrigt en bibliotekarie i snitsarens omedelbara närhet, att sådant nog förekommer i västerbottniska dialoger hos Sara Lidman).

  22. Yeah, yeah. Att något förekommer betyder inte att det inte går bort ändå. Inte ens om ursprunget är Sara Lidman (som om det skulle ha någon betydelse).

    Det handlar inte om språkriktighet, det handlar om estetik. För övrigt anser jag att sparsamma välplacerade semikolon är hur snygga som helst.

  23. Mig tycker att Fredrika mopsar sig !

    Beträffande semikolon är hon annars ense med en bibliotekarie i snitsarens omedelbara närhet (liksom för övrigt beträffande ”dem” som subjekt).

  24. En bibliotekarie i snitsarens omedelbara närhet, nedan för enkelhets skull kallad EBISON, ifrågasätter begreppet ”den lille snitsaren” med motiveringen att snitsaren inte existerade i egenskap av snitsare som liten. På detta svarar snitsaren att ”snitsaren” inte är en titel, funktion eller egenskap utan ett namn.

    När vi nu har hjälp av sådana språkesteter som Bureborn och Fredrika, kan vi måhända även få ett omdöme om de frekventa språkfelen:

    ett stadie
    ett centra (med den bestämda formen ”centrat”)
    flera ordföranden

    Gäller även här omdömena ”Huvva!” respektive ”Fetbort”, eller har de uppräknade skapelserna blivit så vanliga att de accepteras?

    Även Startnummer X, Benet och andra språknördar äger naturligtvis rätt att yttra sig.

  25. Här blev Fredrika lite kortfattad. Plågas hon av de återgivna språkfelen, eller gäller protesten något annat eller mer allmänt?

  26. Svar ja på det första. ‘Nuff said.

  27. Ett stadium eller ett stadion heter det väl, beroende på vad som avses? Ett annat vanligt fel är flera scheman (inte shaman). Schemata heter det ju naturligtvis, liksom tema-temata (icke att förblanda med Thalatta, Thalatta).

  28. Jag (jumper) förvarnade igår om att jag skulle förorena Vallentuna IP med mina fekalier. Så blev inte fallet eftersom banorna var upptagna av juniormästerskap i Vallentuna FK. I stället sprang jag något slags snabbdistans på asfaltvägarna i närheten.

    Tävlingarna på idrottsplatsen har pågått några dagar till glädje för en nostalgisk friidrottsvän. I söndags stod jag och min påhejerska en god stund där och följde en spännande höjdhoppstävling i klassen födda 1999-2000, där en pojke och en flicka båda elegant floppade över 116, dvs ungefär så högt som jag kom i den åldern med betydligt mer träning bakom mig. När tävlingen var slut kördes hoppställningar och nedslagsmatta iväg på en vagn, för att inga barn eller nostalgiska gubbar skulle få för sig att spontanträna på egen hand. Påhejerskan tyckte att jag borde skriva en insändare i lokaltidningen om saken.

  29. En klassisk generationsfråga. Det borde heta schemata och temata, men det heter scheman och teman. (Gudskelov.)

  30. Snitsaren håller med om att ”schemata” och ”tempi” är pluralformer för snobbar. Själv avstår han från att tala om ”flera saunat” eller ”flera pirogi”. ”Han vill helst också böja alla latinska neutrum som slutar på ”-um” eligt mönster efter ”album”, även om former som ”ett seminarium, det seminariumet, flera seminarium, de seminariumen” kan kännas lite klumpiga i början.

  31. På fornbrasilianska har substantiven ingen säskild pluralform utan singularformen upprepas det antal gånger som behövs. Fiffigt va! När ”Pongo och de 101 dalmartinerna” gick upp på biograferna i det forna Brasilien, fick man ha en jätte skylt:

    ”Pongo och dalmartinernadalmartinernadalmartinernadalmartinernadalmartinerna-dalmartinernadalmartinernadalmartinernadalmartinernadalmartinerna-dalmartinernadalmartinernadalmartinernadalmartinernadalmartinerna-dalmartinernadalmartinernadalmartinernadalmartinernadalmartinerna-dalmartinernadalmartinernadalmartinernadalmartinernadalmartinerna-dalmartinernadalmartinernadalmartinernadalmartinernadalmartinerna-dalmartinernadalmartinernadalmartinernadalmartinernadalmartinerna-dalmartinernadalmartinernadalmartinernadalmartinernadalmartinerna-dalmartinernadalmartinernadalmartinernadalmartinernadalmartinerna-dalmartinernadalmartinernadalmartinernadalmartinernadalmartinerna-dalmartinernadalmartinernadalmartinernadalmartinernadalmartinerna-dalmartinernadalmartinernadalmartinernadalmartinernadalmartinerna-dalmartinernadalmartinernadalmartinernadalmartinernadalmartinerna-dalmartinernadalmartinernadalmartinernadalmartinernadalmartinerna-dalmartinernadalmartinernadalmartinernadalmartinernadalmartinerna-dalmartinernadalmartinernadalmartinernadalmartinernadalmartinerna-dalmartinernadalmartinernadalmartinernadalmartinernadalmartinerna-dalmartinernadalmartinernadalmartinernadalmartinernadalmartinerna-dalmartinernadalmartinernadalmartinernadalmartinernadalmartinerna-dalmartinernadalmartinernadalmartinernadalmartinernadalmartinerna-dalmartinerna.

  32. Tildos formulering ”en jätte skylt”, leder oss på ett naturligt sätt in på det, enligt många, mest irriterande språkfelet av alla, särskrivning av sammansatta ord. Särskrivningens fiender brukar gärna börja sina fälttåg med en försäkran, ”Jag är inte språkpolis men…”, därmed menande att det finns gränser även för vad så fördragsamma personer som de tål.

    Snitsaren, som en gång konstruerade ett skriftspråk av särskrivna betydelsebärande en- och tvåstaviga enheter, finner problemet spännande. Google Translate skulle i alla händelser få det lättare att förstå särskriven svenska.

  33. Har Startnummer X blivit svartlistad? Han försöker komma med intressanta kommentarer men blir genast motad i grind!

  34. Även om Startnummer X är van från sin arbetsplats att inte bli emotsagd, gäller sådant inte i kommentatorsfältet på snitsarens blogg. Här bemöts argument med argument i ädel kamp. Är det Fredrikas antydan om startnumrets ålder eller snitsarens nyanserade påpekande att startnumret är en snobb, som plågar startnumret? I så fall hjälper bara att som Paavo Nurmi, blanda hälften bark i brödet och gräva dubbelt djupa skyttegravar.

  35. Nej startnumret syftar på en trevlig tillbakaöversättning av Tildos inlägg om de 101 Dalmatierna som WordPress vägrade ta emot. Vi får lösa det vid annat tillfälle. Tillsvidare kan man undra vad ”Tusen och en Natt” heter på fornbrasilinaska.

  36. Ja, i snitsarens spamlåda hittades detta inlägg från Startnummer X:

    Pongo e Martine vale
    Martin s dal dal dal Martin s Martin S dal dal Martin s Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S Martin s dal dal dal Martin s Martin S dal dal Martin s Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S Martin s dal dal dal Martin s Martin S dal dal Martin s Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S Martin s dal dal dal Martin s Martin S dal dal Martin s Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S

  37. Startnummer X undrar vad ”Musen och en katt” heter på forbrasilianska. Det heter likadant fast högre.

  38. Språkestet? Jag? Knappast.
    I fallen stadie och centra får jag bara svaga rysningar. Flera ordföranden skulle passera med en axelryckning. Särskrivningar däremot ger ett huvva i kubik. Men jag älskar semikolon! Och ofullständiga meningar. Och att börja meningar med och och men. Arbetskollegan språkpolisen får spader på sånt. Det har hänt att hon rättat mina mejl med rödpenna och skickat tillbaka dem.

  39. Just det. Håller med påhejerskan. Jumper borde helt klart anta utmaningen som skribent i lokalblaskan.

  40. Nu är Startnumret besviket och han känner inte igen sitt fina inlägg, det där ser snarare ut som ett ”work in progress” som han normalt skulle akta sig för att inte låta bli att publicera.

  41. Snitsaren är tvungen att konsultera ordboken, där definitionen av ”estet” som en ”person som anser estetiska värden vara mycket viktiga” leder vidare till ordet ”estetisk”, där snitsaren väljer definitionen ”som präglas av (konstnärlig) skönhet (enligt någon estetik)”. Snitsaren undrar om vi inte alla är esteter, blott att vi bekänner oss till olika estetik. Måhända finner till och med bureborns kollega, språkpolisen skönhet i ett formellt felfritt språk, icke minst som kontrast till Bureborns fula, förment felbemängda.

    Snitsarens egen språkestetik är svårfångad. Som tidigare sagts, kan han bli överraskad där han inte trott sig kunna bli det.

    Vad gäller den ”halva tjocktarmen” tillstår snitsaren att han är alltför okunnig om dess finesser för att våga använda den. Hans åldrade ögon har dessutom redan svårt nog att skilja ett komma från en punkt.

    ¤

    Vid grävandet i snitsarens soptunna hittades i själva verket tre snarlika kommentarer från startnumret, alla med korta, tydligen sinsemellan olika introduktionsmeningar. Då snitsaren vid ett första påseende fann dessa överflödiga, uteslöts de. I ett försök att tvätta sina smutsiga händer och för att startnumret inte ska känna sig mer tillplattat än det redan är, väljer snitsaren den spännande utrikiska variant han tidigare inte uppmärksammat. Förhoppningsvis skall nedanstående slutgiltiga version tillfredsställa startnumret och hans läsare:

    Nos antigos nomes brasileiros não têm forma de plural sem singular säskild repetiu várias vezes que forem necessárias. Esperto huh! Quando ”Pongo e Martin vale 101-limites” subiu ao cinemas do Brasil antigo, você tinha que ter um sinal de gigantes:
    Pongo e Martine vale Martin s dal dal dal Martin s Martin S dal dal Martin s Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S Martin s dal dal dal Martin s Martin S dal dal Martin s Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S Martin s dal dal dal Martin s Martin S dal dal Martin s Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S Martin s dal dal dal Martin s Martin S dal dal Martin s Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S dal dal Martin S Martin S

  42. När jag (jumper), hoppeligen för sista gången, tvingades rota i snitsarens soptunna, fann jag att merparten av de 58 spamkommentarerna gällde erbjudanden om ”pornofilme” med mycket ”ficken” und ”pissen”. Startnummer X är alltså i gott sällskap.

  43. Nu blir Startnumret ytterst förnärmat! Hur kan man fösa ihop en trevlig hundfilm som ”Pongo och de 101 Dalmatinerna” med dylika alster? Till och med den till fornbrasilianska dubbade versionen borde klara censuren.

  44. Möjligen kan censorn på WordPress ha varit trött och läst ”Porno und die 101 Dalmatiner”, eller också har varken vi eller startnumret förstått vad den trevliga hundfilmen egentligen handlar om.

  45. Stadion är väl ett forngrekiskt längdmått..
    Därmed inte sagt att svenskan skulle vara fattigare är grekiskan för vi har ju också en hel del fina gamla längdmått såsom fjärdingsväg, alla olika landskapsmilar o.s.v.

  46. IK Kometen verkar ha satt deltagarrekord i Stockholm halvmarathon. Startnumret, som för närvarande undviker folksamlingar för att undika A/H1N1, deltar inte och kommer inte att titta på loppet men kommer naturligtvis ändå att heja och önska lycka till!

  47. Det antika längdmåttet ”stadion” (στάδιον) lär tidigare ha försvenskats till ”stadie” (se där!).
    I Grekland var ett ”attiskt stadion” 177,6 m och ett ”olympiskt stadion” 192,27 m. I Rom hette det ”stadium” och mätte 125 passus eller 625 fot eller184,97 m. En fjärdingsväg var en fjärdedel av en gammal svensk mil, det vill säga 9000 fot eller 2672 m. Längden på olika landsskapsmilar har snitsaren ingen aning om och hur långt ett stenkast kan vara vet nog dagispappan bättre än vi.

    På tal om kast, gläds snitsaren dagligen åt besökare som önskar veta mer om spjutkastning. Till dagispappans gästinlägg (liksom inlägget om såpstilen) hittar de nyfikna inte bara från ”kasta.se” utan framför allt via Google, där ”Nemeth-spjutet” är ett frekvent sökord.

    Att en sådan baddare som Startnummer X skulle stå och titta på när en sådan sopa som jag springer ett halvmaraton, fanns inte i min föreställningsvärld. Å andra sidan tänker inte jag titta när han springer den dubbla sträckan i Berlin. Tack för lyckönskningen i alla fall.

  48. Ja, just precis. Det är ju dags för StHM i morgon. Ett stort LYCKA TILL skickas från en sagolikt soldränkt altan i Skåneland. Tror säkert att det kommer att bli ett njutbart lopp i vår vackra huvudstad. Njut av loppet, njut av livet. Det är till för att njutas.

    Men varför i hela friden luktar det hundfekalier här? Skit också.

  49. Tack ! Ja, njutas ska det. Chippet är reglementsenligt fäst på min vänstra Adistar Comp 4 och nummerlappen sitter på den röda tröjan. (Återigen tvingas jag grubbla över vem eller vilka det är som sitter och trär tre säkerhetsnålar på en fjärde flera tusen gånger (Se även kommentar före Sockholm Marathon)).

    Det har visserligen förekommit ovanligt mycket fekalier i mina kommentarer här ovan, men till lukten på Benets altan är jag oskyldig. Har Benet en hund? (Det omvända, det vill säga att ”hunden har ett ben” är annars vanligare).

  50. Hur farao kan man veta att ett olympiskt stadion var exakt 192,27 m eller att ett romerskt stadium var 184,97 m? Fanns det någon grekisk respektive romersk ”rikslikare”, som bevarats.

  51. Öööhhh… kanske för att det finns en hel del antika stadion kvar i original? Dä ä ba å mät. /arkeologen

  52. Jo just det, rikslikaren låg i templet i Delfi, när sedan romarna snodde den med sig till Rom (de snodde ju allt grekiskt, inklusive landet), gick det av en bit under transporten. Därav den kortare sträckan i rom.

  53. 🙂
    Nej, Benet har ingen hund. Däremot en katt. Eller hade. Hon har rymt. Resten av familjen just nu på kattjakt. Hmmm, tror bestämt vi närt en katt helt utan lokalsinne vid vår(a) barm(ar).

  54. Signaturen ”gullfot”, som satt sitt första avtryck i denna blogg, hälsas välkommen.

  55. Jajajaja. Jag har bara för mycket kulor för att vara riktig kvinna. Rätt vad det är får man IAA på sig.

  56. Gullfots lätt kryptiska kommentar snuddar möjligen vid den idrottsfilosofiska diskussion snitsaren hade med sig själv i morse och som mynnade ut i konstaterandet att ”det är väl inte så märkvärdigt att springa så fort som Usain Bolt om man är så där bra. Om man nu ska jämföra prestationer i något så ojämlikt som idrott, kan snitsaren tänka sig hur många kriterier för klassindelning som helst. ”Egentligen borde det finnas lika många klasser som det finns deltagare”, säger snitsaren och flinar så som bara han kan.

  57. En mil skulle som sagt motsvara avståndet mellan gästgiverier. Man skulle då kunna tänka sig att det vore kortare i skogiga kuperade landskap och längre i slättlandskap. Jojomän:

    Småland: ca 7000m
    Västergötland: ca 13000m
    Uppland (sedermera riksmilen): 10689m

    Norrländska landskapsmilar kunde vara långa och man kan då ana att det hade att göra med glesare befolkning.

  58. Heja Jumper! 1.56.25 på halvan är en riktigt respektabel tid! Härligt! Ett rungande Grattis från den ena Skåningen (nu fri från skumma dofter på altanen…)

  59. Se där! För en anonym skeptiker låter de småländska och västgötska milarnas ungefärliga mått betydligt begripligare och trovärdigare än de antika längdmåttens exakthet. Redan upplandsmilens noggrannhet på 0,1 promille ställer frågan: Hur bar man sig åt? Även om det fanns en likare i något valv på kongliga mått- och viktenhetstjosan, skulle en sådan vid en längd av en meter ha exakthet på 0,1 millimeter. Kanske snitsaren eller någon av hans kloka läsare kan reda ut, hur denna svenska så kallade riksmil definierades innan metermåttet införts?

    Inte för att jag vet något om löpning, men en gratulation till jumper vågar jag mig ändå på.

  60. Grattis Jumper! Riktigt snyggt och jämt kutat, måste jag säga. Men när får vi rapporten?

  61. Jag tackar Benet, Anonym och bureborn för gratulationerna. På bureborns fråga är svaret enligt snitsaren: ”Klockan 21:05”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s