Levande charader

 

Vem är du, vem är jag?  De skenbart enkla frågorna är lika närvarande idag som någonsin i schlagerns ungdom och svaren på dem lika kusligt undflyende. Inte ens vårt eget idylliska hörn av bloggosfären, kallat Snitsarbo, har förskonats från den skärande ökenvind, som blandar sand med sand.

De klentrogna människorna har länge velat förmena oss rätten att existera som fullvärdiga individer med egna tankar och känslor,  och när man nyligen på en närbelägen blogg började tala om ”människan bakom” oss, därmed reducerande oss till enkla kasperdockor eller, ännu värre, till en och samma person, var det inte utan att många här kände marken försvinna under fötterna.

En stackars jumper, van vid sitt okomplicerade löparliv,  har inte varit sig själv sedan dess,  och i brist på annan sakkunskap vänder han sig nu till snitsaren för att söka svar på sin oroliga fråga:

 

– Vad är det som händer?

– Alla har väl någon gång som barn tänkt tanken att de inte finns till utan bara är något som som någon annan drömt eller hittat på. En del av oss fortsätter att fantisera upp i vuxen ålder. Då kallas det religion eller i bästa fall filosofi. Själv uttalar sig snitsaren ogärna om sådant han inte vet något om.

– Men inte kan det väl finnas någon som bestämmer över oss och leker med oss som om vi bara skulle vara kasperdockor?

– Ingen vet vad som finns utanför bloggosfären.

– Du menar IRL?

– Nej, begreppet IRL avser bara livet utanför tangentbordet. När du sitter här och pratar eller är ute och springer med dina vänner, befinner du dig fortfarande i bloggosfären. Vad som finns utanför denna,  kan vi bara spekulera om,  vilket många uppenbarligen gör. Snitsaren föredrar att tiga.

– Wovon man nicht sprechen kann, darüber muss man schweigen?

– Snitsaren uttalar sig ogärna generellt om vad ”man muss”. 

– Men inte kan vi väl vara samma person, du och jag och allihopa här, som en del säger?

– Fram till för ett par år sen var du och snitsaren identiska, medan vi nu bara har vår historia gemensam. Övriga här i Snitsarbo är var och en mycket annorlunda såväl oss två som sinsemellan.  Att vi råkat bo under samma tak tycks dessvärre vara en försvårande omständighet.

– Så man klumpar ihop oss bara för att vi råkat bo ihop?

– Det verkar inte bättre.

– Om du och butlern och Tildo var samma person, skulle  ju den individen vara helt sinnessjuk?

– Eller rikt och mångsidigt begåvad, vilket möjligen talar mot den djärva teorin.

– Så du tror att vi finns på riktigt i alla fall?

– På något sätt tycks det finnas något som upplever att det finns. Vi kan kalla det ”snitsaren” eller i värsta fall ”jag”. Låt oss gissa, att motsvarande gäller för dig, jumper.

– Cogito ergo sum?

– Snitsaren sysslar ogärna med cirkelbevis.

– Så du tror inte på de gamla filosoferna?

– Eftersom snitsaren inte läst dem, tror han ingenting. Vad beträffar snitsarens på oklara grunder ifrågasatta existens, finner han ingen praktisk anledning att fundera kring den. ”Snitsaren är snitsaren”, mer törs han inte säga.

– Är inte det en truism?

– Jo.

– Menar du, att ”snitsaren är snitsaren”, även om han inte skulle existera.

– Ungefär så.

– Kan man säga att ”jumper är jumper” också? 

– Du kan ju försöka.

– Eller säga  ”jag”?

– Det brukar duga åt de flesta.

– Kanske  ”appesjoos trastala enhet”?

– Ha ha ha ha!

– Minns du?

– Klart man minns.

– Ha ha ha ha?

– Ja, det var tider.

– Tror du han lever fortfarande?

– Vem då, Immanuel Kant?

– Nej, Spinoza-Harry?

– Törs man gissa att du talar om lektor Harry Tegnaeus.

– Efter vår tid lär han ha fått det lite fåniga smek- eller öknamnet Spinoza-Harry. Vår boss på Beckholmen, som också haft honom som lärare, hade en del sånt att berätta. Hur Spinoza kom in i bilden minns jag dock inte?

– Om han lever nu, måste han vara urgammal.

– Vem då, marinarkeologen eller Spinoza?

– Nej, Tegnaeus.

– Kan vi inte googla på honom? Han stavade med ”ae” tror jag?

–  Jädrar vad många träffar!  Tydligen har han skrivit  något slags avhandling om blodsbröder i Afrika nån gång på 1950-talet. Det skulle kunna vara vår man.

– Google föreslår också stavning med bara ”e”.  Pröva ?

– ”…docent i psykologi och pedagogik vid Uppsala Universitet samt professor i afrikansk religion vid Sorbonne…”.

– Kan det vara han?

– Nog är det han alltid. Läs själv!

– Å fan, visste du allt det här?

– Historien om Rydeberg och Tengroth är ju väl känd och lär ha givit upphov till namnet ”Rydebergare” på så kallade geléhallon. Harrys historia var däremot i huvudsak ny. Att han hade varit i Afrika, nämnde han ju stup i ett, men inte, vad vi minns, att han skulle ha varit professor i Paris. Man kan undra vad han tyckte om att försöka lära ointresserade gymnasister i Mörby läroverk något om filosofi.

– Var det inte psykologi?

– Enligt våra betyg hette ämnet ”kristendomskunskap”, men så långt vi minns pratade han mest om sin tid i Afrika och Kina.

– Och ”appesjoos trastala enhet”?

– Uppenbarligen.

– Minns du?

– Klart man minns.

– Enligt den här artikeln ska han tydligen ha varit något slags minneskonstnär, men jag tvivlar på att han någonsin lärde sig mer än ett halvdussin namn i vår klass.  Fattar du hur han kunde sätta betyg på oss?

– Han gav väl  ”AB”  åt dem som han kunde namnet på,  medan resten fick  ”Ba”.

– Vad fick vi då?

– ”Ba”  står det genomgående i betygen,  så vi gjorde väl inget intryck på honom.

– Inte ens med ”appesjoos trastala enhet”?

– Tydligen inte.

– Men namnet ”Sandvall” kunde han uppenbarligen. Minns du?

– Klart man minns. 

– Kan du ramsan fortfarande?

– ”Rom kor galef, fil kol tess, tim tit och filemon”.

– ”Betyder det nåt särskilt?”

– ”Men Sandvall Sandvall Sandvall!”

– Ha ha ha ha! Stackars magistern såg ut som om han skulle dö. Minns du?

– Klart man minns.

– Ha ha ha ha?

– Ja det var tider.

– ”Gnosis i afton”, var inte det Sandvall också.

– Jo, han hade humor.

– Men ”appesjoos trastala enhet”, var i alla fall vårt bidrag?

– Och det var faktiskt roligt!

– Tror du att de, som läser det här, också tycker att det är roligt?

– Snitsaren tvivlar starkt på att de över huvud taget förstår vad vi pratar om.

– Borde vi inte förklara för dem?

– Om de ber snällt och överöser oss med smicker, kan frågan övervägas.

– Tror du inte att läsarna tycker att den här dialogen börjar bli lite väl privat. Att vi sitter här och blinkar menande och knuffar varandra i sidan, kan ju inte roa någon mer än oss själva?

– Den dag vi börjar snegla mot läsarens smak och stryka den medhårs, är det dags att lägga ner vår verksamhet.

– Så du bryr dig inte om vad läsarna tycker? 

– Jo, mycket.

– Hur går det ihop?

– Läsarnas gunst är guld värd, men inget att förvänta sig, än mindre eftersträva eller spekulera i.

– Om någon skulle skriva i en kommentar, att din blogg var en fånig prettoblogg, som man gott kunde vara utan? Skulle du bli ledsen då?

– Nej då. Kommentatorerna är i allmänhet överdrivet vördnadsfulla. Det är tur att Tildo fiser ibland.

– Får man kommentera din blogg hur man vill?

– WordPress har sina bestämmelser, som måste följas. I övrigt gäller vanliga regler om  hänsyn människor emellan. Om någon gjorde någon annan illa på snitsarens blogg, skulle vi naturligtvis sätta stopp. Snitsaren anser exempelvis att anonymitetsskyddet är viktigt.

– Peter Englund hade en oskriven regel om relevans i kommentarerna, vilket var begripligt med tanke på hans kändisskap och bloggens spridning. Hur är det på snitsarens blogg?

–  Ju mer galet ”off topic” bloggen kommenteras, desto roligare har snitsaren. Eftersom man får skriva om i huvudsak vad som helst i kommentarerna, blir begreppet ”bloggkapning” helt irrelevant. Snitsarens blogg vill vara ett forum för dårar.

– Du brukar hälsa varje ny kommentator ”välkommen till dårhuset”. Tror du verkligen att någon känner sig välkommen efter en sådan inbjudan?

– Den som i stället hälsats ”välkommen till vårt forum för seriös kulturdebatt”, skulle nog känna sig lite obekväm och vakta sin tunga.

– Finns det ingenting där emellan?

– Inte mycket.

– Hur upplever du klimatet på andra bloggar.

– Omväxlande, vilket enligt talesättet förnöjer.

– Vi från Snitsarbo blev ju tagna i örat nyligen för att vi pratat för mycket dumt på en blogg. Hur ser du på det?

– När vi alla, var och en med mycket på hjärtat, samlas på ett ställe, kan det bli mycket prat, och de klentrogna, som förfäktar att vi egentligen är en och samma person, torde naturligtvis uppleva denna ”person” som mycket dominerande och smått ohederlig. De reprimander vi fått är i det perspektivet fullt begripliga.

– Hur då ”ohederlig”?

– Även om var och en av oss  har hederliga avsikter, när vi kommenterar, talar vi sammantaget, fortfarande sett ur de klentrognas perspektiv, med en enda mångkluven tunga. Att de tappar tålamodet och surnar till, får vi ha förståelse för.

– Du använder ordet ”klentrogen”. Är de inte tvärtom ”fantasifulla”, eftersom de tror på ett liv utanför bloggosfären?

– Deras klentro gäller vår existens som fullvärdiga människor.

– Tror du att det är många som tvivlar på att vi finns?

– Människorna tror vad de vill tro. Så länge vi uppför oss anständigt i Snitsarbo, kommer man att åtminstone låtsas att vi existerar.

– Bara låtsas?

– Så länge man inte öppet förnekar oss, är skillnaden oviktig för snitsaren.

– Hur kan någon vilja förnekar oss?

– Människor är inte mer än människor.

– Hur menar du?

– I stunder av otrygghet söker vi göra vår omvärld begriplig och hanterlig. Att förneka en hotfull verklighet är mänskligt.

– Varför skulle vi vara ett hot?

– Tänk efter själv!

– Jag tycker att det är fräckt att påstå att vi bara är fåniga kasperdockor?

– En fullt begriplig reaktion.

– Blir du inte arg på dem som förnekar oss?

– Tvärtom.

– Vad då ”tvärtom”?

– De har snitsarens förståelse och sympati.

– Så du menar att vi här i Snitsarbo har oss själva att skylla, när vi råkar illa ut?

– Ja, även om skuldbördan är svår att fördela rättvist mellan oss.

– Ångrar du något?

– Så länge snitsaren inte gör enskilda människor illa, sover han lugnt om natten.

– Och det gör du?

– Många drabbas naturligtvis av vår samlade framfart i bloggosfären, allra mest vi själva i Snitsarbo, men den ende, som farit illa som människa, tycks vara den stackars känslige Asgam.

– Så gamar är också människor?

– Gamar är de sanna människorna.

– Har du hört något från honom?

– Nej.

– Tror du att han lever?

– Vad snitsaren tror är oväsentligt.

– Ska det tolkas som ett ”nej”?

– Nej.

– Vad tror du om framtiden? Törs vi lämna tryggheten i Snitsarbo för att göra andra bloggar osäkra?

– Var och en på egen risk.

– Finns det några allmänna regler för vad som passar sig att skriva på andras bloggar?

– Vid sidan av juridiken gäller i snitsarens värld de allmänna regler om hänsyn människor emellan, som antytts ovan. I övrigt bestämmer varje bloggare vad som gäller hemma hos honom eller henne. Med tanke på bloggarnas mångfald lär reglerna skifta en hel del. Snitsarens egen blogg är knappast representativ.

– Hur ska man då veta vad som gäller?

– Det vet man inte alltid förrän efteråt.

– Då är det väl för sent?

– Att utmana oskrivna lagar är ett sätt att göra dem begripliga.

– Är det inte bättre att vara försiktig.

– Kommentarer som med full garanti håller sig inom anständighetens ramar vore förödande för snitsarens konst.

– Räknar du  dina kommentarer på andras bloggar till din ”konst”?

– Vi är alla del i ett konstverk på och i anslutning till snitsarens blogg.

– Även jag?

– Du är en av de flitigaste konstnärerna.

– Även andra bloggare?

– Ja, i den mån de har samröre med Snitsarbo.

– Är det inte lite cyniskt att uttnyttja sina medmänniskor på det sättet?

– Snitsaren har ständigt mänsklighetens bästa för ögonen. Förhoppningsvis skall något av snitsarens godhet sippra ned även på de stackars människorna.

– Är det inte bara självgodhet det handlar om?

– Vad då, ”bara” !!

– Du tycker kanske att vi ska vara tacksamma?

– Snitsaren har ogärna synpunkter på andra människors själsliv.

– Brukar du inte hävda att du ”känner människorna”?

– Just därför!

– Det är lätt att tro, att du bara driver med oss? Vad vill du egentligen med din så kallade ”konst”?

– Nu använder du det där obehagliga ordet ”bara” igen.

– Du svarade inte på frågan. Vad vill du med din ”konst”?

– Om du tar bort de insinuanta citattecknen, kan du möjligen få ett svar.

– Okej, vad vill du egentligen med allt det här som du håller på med?

– Det handlar inte om vad snitsaren vill.

– Du menar att du måste?

– En snitsare måste ingenting.

– Så varför?

– Han saknar skäl att låta bli.

– Som staren om hösten?

– Som alla härmfåglar vid alla tider på året.

– Så sjunger äver snitsaren?

– Ja.

– Oombedd och utan avsikt?

– Ja, oombedd och, till skillnad från det sorlande havet, utan avsikt.

– Det låter ödsligt?

– Du säger det.

– Enligt Tildo är det konstnärens plikt att dyka i det djupa grumliga vatten, som skiljer det söndertuggade från det ännu outtalade. Hon vill vara krampen i förmätenhetens muskelmassa, ty varje sann konstnär tvingas göra sig själv till troll. Sådana stränga krav gäller uppenbarligen inte för dig?

– Gamla goa Tildo!

– Lars Ahlin påstås ha sagt, att ”konst är en artikulation av apostroferingar”. Hur tycker du att det låter?

– Om konst nödvändigtvis ska definieras, föredrar snitsaren Tildos bildspråk.

– Har du ingen egen definition?

– Snitsarens konst är mer att likna vid en harkling.

– Som formas till en lobba?

– Enligt snitsaren är en sådan artikulerad apostrofering inte nödvändig. Man får välja, spotta eller svälja. Snitsaren föredrar det senare.

– Om vi ska fortsätta att citera det fjärde benet av ”Det stora jättebrevet”, borde konst alltså vara den ”gamla ull”, som ”samlas i gommen”?

– Ull är inte konst, vare sig den är gammal eller ny. I det sjunde benet står också: ”Den säger ull, han menar slem”.

– Betyder det att konst är ”slem”?

– Troligen. 

– Står det inget om oss i ”Det stora jättebrevet”?

– Där står, så vitt känt, allt av värde. Låt oss hoppas att vi hör dit.

– Jag menar, om vi finns på riktigt och så?

– De existensiella frågorna är enligt Oddvar Moen alltför banala för att behandlas annat än mycket flyktigt i det första benet av ”Det stora jättebrevet”. Möjligen uppmanas vi där att se på oss själva, vilket låter klokt.

– Gnosis i afton alltså?

– Ja, det ser vi fram emot.

– Ha ha ha ha?

– Ha ha ha ha!

                 ¤

 

35 svar till “Levande charader

  1. Det är med stor beklämning jag konstaterar att snitsarens annars så sakliga blogg blåser nytt liv i den gamla historien om Georg Rydebergs liderlighet. Den som googlar orden ”rydeberg” och ”bröstvårta”, ska dessutom finna att ryktet i första hand inte gällt Birgit Tengroth utan Viveca Lindfors, ytterligare andra förkommande namn att förtiga och glömma. I nedanstående youtube-klipp, där vi åter får höra den utmärkte skådespelarens föredömliga diktion, förnekas varje korn av sanning i historien.

  2. Att ämnet fascinerat och inspirerat, vittnar nedanstående limerick av Hans Alfredsson. I revyn Svea Hund från 1976 bjöds publiken (i stället för så kallade Lindemän) på en limerick vid varje föreställning. Dessa har även samlats i bokform.

    En våldsam ung man ifrån Ararat
    han sa till sin tjej: ”Jag befarar att
    jag som lidelsens slav
    i hettan bet av
    själva tutan på din ena bara ratt”.

  3. Det var mycket… prat. (Inte i elak mening.) Man kan ibland undra om Snitsarens blogginlägg i själva verket är att betrakta som preludium till det riktiga livet, det som försiggår i kommentarsfältet. Också en livsform.

    Appesjoos trastala enhet låter som något Lena Nyman sjöng i Picassos Äventyr. Jag sväljer betet och vill veta mera.

  4. Snitsaren säger, att Fredrikas tolkning av snitsarens blogg inte är så puckelryggig alls. Bakom ordmassorna och det skenbara vetandet bjuder snitsaren i sina inlägg visserligen på små fragment av sig själv, pusselbitar som sammantaget skall ge honom kontur, men det är först i andras ögon han ges färg och form och blir en människa av kött och blod. Kanske är konstverket han själv och konstnärerna alla hans betraktare och kommentatorer. Dessutom, tillägger han med ett snett leende, finns det en exotisk värld utanför snitsarens, som han gärna håller sig underrättad om via sina gäster. Hur konstigt det än kan låta, är snitsaren intresserad av människorna, och kanske vill han rentav vara en av dem.

    Så vitt snitsaren minns handlade Lena Nymans finska sång om något fiskrecept och enligt google ska det ha rört sig om ”kalakukko” (fisktupp). Snitsaren är som bäst ifärd med att leta upp och översätta visans text, varför en förklaring till uttrycket ”appesjoos trastala enhet” får vänta en tid. Möjligen har snitsaren inte heller blivit nog överöst med smicker. Än.

  5. Snitsaren, ingen är så klok som du och ingen har så vackert silverglänsande hår. Ditt leende är så man bara vill dö!

  6. Vistexten lyder enligt flera bloggar:

    Näin laita kalakukkoa!
    Nyt ota vettä ja suolaa,
    Sen jälkeen voita, jauhoja,
    Sen jälkeen vaivataan,
    Sen jälkeen vaivataan.

    Nyt raakaa kaalaa, silavaa,
    Ja pannaan taikinalle, rakas!

    Näin laita kalakukkoa!
    Nyt ota vettä ja suolaa,
    Sen jälkeen voita, jauhoja,
    Sen jälkeen vaivataan,
    Sen jälkeen vaivataan!

    Snitsaren erbjuder följande fria poetiska översättning, men om eventuella paljetter, snorkfröknar eller andra finskkunniga gäster har en bättre får de gärna slå snitsaren på fingrarna:

    Laga kalakukko så!
    Tag vatten först och salt,
    Därefter smör och mjöl,
    Därefter knådas allt,
    Därefter knådas allt.

    Nu rå fisk och fläsk,
    På degen lägg, min kära!

    Laga kalakukko så!
    Tag vatten först och salt,
    Därefter smör och mjöl,
    Därefter knådas allt,
    Därefter knådas allt.

    Till sist vill jag förklara för Tildo att, om hon vill luras med påhittade signaturer, måste hon uppsöka en annan dator. Här kan jag som tillförordnad administrator med insyn i maskineriet se de så kallade IP-numren.

  7. ”Sokrates sprach zu Xanthippe: Lass doch das Geschmicker bitte!”

  8. Snitsaren letar förgäves efter ordet ”Geschmicker” i sitt lexikon och de tre googleträffarna ger inte heller någon förklaring. Är det ålderdomligt? Däremot hittar han denna inte alltför åldersdigna mening:

    ”Sokrates sprach zu Xanthippe:
    verdammt. die schweinegrippe”.

    Vidare fann snitsaren denna, för en normalsvensk förbryllande, vers:

    ”Jürgen Markus sprach zu Gitte:
    Lass doch das Gewürge, bitte!
    Darauf sagte Gitte: Jürgen,
    wenn Du singst, dann muß ich würgen!

    Jürgen Marcus tycks vara sångare, men hans dignitet och seriositet går inte att avgöra med hjälp av nedanstående, smått charmiga youtubevideo. Kanske Fredrika är bekant med fenomenet:

  9. Vi är ett gäng som har försökt sjunga snitsarens översättning av Lena Nymans sång, men det är helt omöjligt att få ihop stavelserna. Jag har därför i all anspråkslöshet totat ihop följande, något mer sångbara förslag:

    Du lagar kalakukko så:
    Först tar du vatten och så salt,
    Därefter mjöl och lite smör,
    Därefter knådas allt,
    Därefter knådas allt.

    Tag fisken rå och lite fläsk,
    och lägg på degen sen, min kära.

  10. 4 augusti. Skrevs detta inlägg 4 augusti?! Uppenbarligen var det den 3:e jag sista gången svassade runt i bloggosfären.
    Samtalet får mig innerligt önska en sittning vid det snitska frukostbordet. Eller pågår dessa diskussioner blott och bart när någon bjuder upp snitsaren?

  11. Snitsaren intog tidigare sin frukost i sängen, men sedan hans butler lämnat honom är han tvungen att sitta med vid frukostbordet om han ska få något i krävan. Oftast håller han då mumlande monologer försig själv medan vi andra skojar om annat, men med lite smicker och låtsat intresserade frågor är det lätt att styra snitsarens tankar till önskat ämne. Ger man honom ett ord, får man tre tillbaka. Bureborn, som vi ofta till vår glädje ser på en pall vid dörren, ska inte vara blyg att sitta fram. När snitsaren hör hennes röst brukar han spetsa öronen lite extra.

    Härom morgonen försökte snitsaren, därtill uppmanad av sin sköterska, komma på så många etablerade sammansättningar som möjligt med ordet ”gris”, bildligt använt, som efterled: ”Morsgris, lortgris, mansgris, gullegris…” Hjälp hopnom!

  12. Är det inte dags för Butlern att komma tillbaka från sin semester va?? Det hela har spårat ut totalt! Nån ….. ordning får det väl vara på en blogg!
    Grisar: Potatisgris (i kombination med polis, polis-)!

  13. Det gläder mig lite grand att inte ens google rår på denna vers från barndomen som jag tyvärr inte minns fullständigt i sin originalversion. ”Geschmicker” var det definitivt inte, det är ett eget tysksvenskt konstrukt som jag hoppades skulle vara begripligt. Det är typ med den sortens hybridspråk jag är uppvuxen.

    Även Gitte var schlagerstjärna, Gitte och Jürgen Marcus stående inslag i fredagens Hitparade som leddes av den hysteriske Dieter-Thomas Heck (även kallad Dieter-Thomas Schreck). Folkkära artister brukar sådana kallas, och därmed populära offer för nidvisor likt den som elegant parafraserar verserna om Sokrates och Xanthippe. Tyskland är trots allt mer segregerat och det är fullt i sin ordning att häckla von oben. Till exempel är jag uppvuxen med föreställningen att fotbollspelare är debila fullidioter.

  14. Och förlåt, en översättning är förstås på sin plats:

    Jürgen Markus talade till Gitte:
    Snälla, låt bli hulkandet! (dvs. de läten man gör när man skall spy)
    Varpå Gitte svarade: Jürgen,
    när du sjunger tvingas jag hulka.

  15. Jag tar gärna en kopp te. Och en fralla med marmelad och ost. Är sötsugen idag.
    Angående grisar står skallen still, men jag förundras över att jag (kanske var det under Vertex?) diskuterade användnigen av domestiserade fjäderfän: hönsmamma, hönshjärna… Vet att vi kom på fler men de undflyr mig, så här i sötsugets bakvatten.

  16. Se där, tre gäster vid frukostbordet. Ost- och marmeladmacka framsatt till Bureborn, som sprungit långt och stärkande kolhydrater av delvis annat slag till Fredrika som SKA springa långt.

    Snitsaren är tacksam för att Fredrika använde sitt hybridspråk för ordet ”smicker” (om han gissat rätt). Annars hade all hennes intressanta informationen från den tyska underhållningsvärlden gått hans näsa förbi. Liksom de flesta moderna svenskar är snitsaren okunnig om den tyska populärkulturen. Om den goda tyska smaken ser ner på den och gör narr av den så gör nog både den goda och dåliga svenska smaken det i än högre grad utan att veta något om den. Varför ”tyskt” tycks vara fånigt i sig, har snitsaren aldrig förstått.

    Snitsaren är för övrigt uppvuxen med tyska så kallade hembiträden, varför hans ordförråd, trots att han har läst språket ett par år i skolan, har en slagsida åt kökets vardag. Så vet han till exempel vad ”nyponsoppa” heter på tyska, men inte ”smicker”. Uppenbarligen behövde han inte heller ”würgen” av maten i köket som barn.

    Startnummer X hälsas välkommen tillbaka från semesterns internetskugga och trots att han ”dissar” mig som administrator får han sitta med vid bordet. Ja, ordet”potatisgris”, som var själva källan till sköterskans fråga, glömde vi i vår uppräkning, men ett hedersomnämnande kan vi ändå unna startnumret. Kanske kan han som är så duktig också komma på några fler bildliga hönsbildningar?

  17. Snitsaren har förresten en alternativ tolkning av versen om sångarparet. ”Gewürge” kan enligt hans lexikon även betyda ”knog, möda, sjå”, varför Jürgens uppmaning kan vara omtänksam och Gittes svar då ännu mer oväntat fiffigt.

  18. Hur blir det egentligen med det där ”Ansjooovis” eller vad det var? Kommer det nån förklaring.

  19. Eftersom hans läsare har mjukat upp sina hjärnor med grisar och höns, föreslår snitsaren att de, som en trevlig frågelek även kan försöka gissa vad de i inlägget oförklarade uttrycken står för. Som ledning kan sägas att ämnet hette kristendomskunskap och omfattade även filosofi och psykologi:

    1. ”Appesjoos trastala enhet”.
    2. ”Gnosis i afton”.
    3. ”Rom kor galef, fil kol tess, tim tit och filemon”.

  20. Jaha!
    På A svarar vi med en motfråga: Vad betyder: el carrete de Divina se TRASTALA a Cadillac. Disculpen los inconvenientes?
    På B svarar vi att Gnosis betyder kunskap. Väderspåmännen syslar ju t ex med pro-gnosis.
    På C svarar vi att det ju är Petri diverse försändelser till Romare, Korinthier, Galthier, Efemister, Filharmoniker, Peter le Marcs flickvän Tess, Timotejerna, Tom Tit och till Filemon Bergström (i Alingsås). De skrevs ju i den ordningen: aftersom att när romarna tröttnat på honom började han terrorisera Korinthierna tills de fick nog, osv.

  21. !! Ni se te okurra pasar X aki POKEMON!! (Men det var inte det snitsaren frågade om)

    Ja, ”gnosis” sägs betyda ”kunskap” men vad har det med ”gnosis i afton” att göra.

    I sin uppräkning av Petrus brevvänner, glömde startnumret att hitta något finurligt på ”kol” …,”kolchosbönderna, kolportörerna, göteborgarna (Kolle o Ada)”, ja startnumrets spiritualitet saknar gränser. Poäng får han dock inte även om grundtanken naturligtvis var helt riktig.

  22. Gnosis i afton var säkert något sånt där tråkigt program som gick i radion på 50-talet. Töntprogram som ”morgongympa med Major Uggla”, ”Hönebjär och Kalle Stropp på Nya äventyr”, ”Mozza, mozza på er allihopa” å sånt där som gick då….Det tror vi!

  23. Nej då, något program med så snuskigt klingande namn fanns inte i vår ungdom.

    Både den ena och den andra konstigheten handlar om filosofiska eller teologiska ord förvrängda av ointresserade elever. När det gäller ”appesjoos trastala enhet” ges en ledtråd i inlägget. Jag ser dock att det sökta begreppet bara träffas en (1) gång på Google, varför det tydligen inte är så välkänt.

  24. Under skoltiden studerade jag psykologi istället för filosofi. Med den kunskapen i ryggen vill jag helt frankt upplysa om att det är hart när omöjligt att lista ut hur ungdomar tänker.
    Som synes är mina psykologkunskaper rudimentära (gymnasiepsykologi). Alla som någonsin stött sin hjärna mot en ungdoms inser detta. (Att man själv varit ungdom påverkar däremot inte ett dugg. Då tycker man att man är fullständigt normal.)

  25. appesjoos betyder antagligen apoteos, det ändra

    Gnosis i afton kanske har något med intelligenskvot att göra. Eftersom Startnummer X har en ganska låg sådan, säkert under 70 (mensaanhängare würgen av blotta tanken på att behöva nedlåta sig att umgås med en sådant Startnummer (som för övrigt fått ett nytt trevligt nummer att bita i)), kan han inte komma på något mer, utan ger upp.

  26. Även om bureborn också är ung, är det begripligt att hon inte kan gå in i hjärnan på finniga ynglingar från mitten av förra seklet. Inte ens hennes gymnasiepsykologi hjälper henne att förstå hur deras trötta associationsbanor gått. När det gäller den äldre Startnummer X är det tveksamt om hans låga IQ är ett handikapp i sammanhanget, ty några några snilleblixtar från blivande genier handlade inte de citerade lustigheterna om.

    Den som vill ha en korrekt uppräkning av Paulus brev kan rådfråga närmaste bibel. Även om man som snitsaren aldrig glömmer ramsan (där ”galef” egentligen ska läsas ”gal ef”) kan man som snitsaren bli tvungen att slå upp vad en del av förkortningarna verkligen står för. Den lustigkurre som, efter att var och en i hela klassen fått rabbla ramsan flera gånger, troskyldigt frågade om den ”betydde något särskilt” och därigenom fick den stackars lektorn att nästan svimma, hade alltså en omedveten halv poäng.

    Samme lustigkurres förvrängning av grekiskans ΓΝΩΘΙ ΣΑΥΤΟΝ ”gnothi seavton” (känn dig själv) var inte roligare än mycket annat, men i den tidens gossöron kunde ”gnosis i afton” låta nog så ekivokt. Vi får tänka oss en tid, när det bara fanns en kanal på teve och filmen 491 väckte stort uppseende med sin sexuella frispråkighet. Att det blev ”gnosis” och inte ”gnotis” kan förklaras av att lektorn ville uttala bokstaven ”theta” med läspljud. Orden påstås vara inristade på Apollontemplet i Delphi, med det tror inte snitsaren förrän han sett det.

    Någon gång tycks samme lektor ha talat om ”apperceptionens transcendentala enhet”, ett begrepp ur Immanuel Kants filosofi. I uppslagsboken läser vi att ”Kant skiljer mellan ”empirisk apperception”, dvs det empiriska jagets iakttagelse av sina egna växlande medvetenhetstillstånd, och ”transcendental apperception”, som är medvetandet om jagets identitet i alla föreställningar och utgör grundbetingelsen för erfarenhetens möjlighet”. Krångligare än så var det inte. Den unge snitsaren tycks ha snappat upp en ungefärlig ljudbild av det filosofiska begreppet och på lärarens fråga svarade han därför med spelad säkerhet ”appesjoos trastala enhet”, vilket godtogs, eftersom läraren visste svaret och vi alltid hör vad vi förväntar oss att höra. Den förre statsministern Ingvar Carlsson sade till exempel konsekvent och utan att blinka ”nats” i stället för ”naturligtvis” och den förre tennisspelaren Björn Borg drog till med ”bafatt” i stället för ”bara för att”, utan att någon missförstod honom. Om vi analyserar vårt eget tal, skall vi finna att även detta vimlar av liknande omärkliga sammandragningar. Ja, allt hade varit väl om inte en vetgirig elev, vi kan kalla honom Lars-Olof eftersom han hette så, hade undrat vad snitsaren egentligen svarat. Snitsaren kunde inte annat än upprepa sitt ”appesjoos trastala enhet”, denna gång med ett nonchalant tonfall som om det rört sig om något elementärt som alla borde känna till. Hur historien slutade, om snitsaren efter ett antal ytterligare sluddrande ”appesjoos trastala enhet” tvingades krypa till korset eller om lektorn räddade honom genom att skriva det korrekta svaret på tavlan, minns inte snitsaren, men eftersom skolarbetet i övrigt inte erbjöd så många tillfällen till skratt, minns snitsaren att det var roligt. Historien visar också vikten av att låta övertygande, när man är lite osäker eller inte vet så mycket.

    Ty mycket mer filosofi än begreppet ”apperceptionens transcendentala enhet” lärde sig inte snitsaren i skolan och tillsammans med de vanliga Wittgenstein- och Descartescitaten i blogginlägget utgör det hela hans samlade preudofilosofiska vetande.

    En samlad jury har av oklar anledning beslutat att tilldela Startnummer X (eller vill han inför sitt fjärde ”Big Five-lopp” hellre tituleras ”Startnummer 4302”?) en halv snitsarpoäng.

  27. Jag tycker ändå att Startnumret är värd 3/4 poäng. Litet extra plus för De stora fem bör han väl ändå få.
    I övrigt tycker jag att skolan på den riktigt, gamla goda tiden (till skillnad från den enbart gamla tiden under vilken jag satt i bänken.) tycks ha rört sig på en betydligt högre filosofisk nivå. Har inte minne av ngn lärare som ens försökte lära oss något om perception i någon som helst form. Men mitt minne är iofs värre än en nonstick-stekpanna.

  28. Startnummer X får 4/5 poäng om han lovar snitsaren en intervju efter sin eventuella fjärde femtedel av Big Five.

    Av mig (jumper) får bureborn en hel poäng för att ha orkat ögna igenom ovanstående blogginlägg med kommentarer.

    Snitsaren anser personligen att den urgamla skola han en gång gick i är överreklamerad (om man nu kan använda ordet för något som inte längre är tillgängligt). Den filosofiska nivån växlade med lärarens nycker. På den tiden fanns i gymnasiet lektorer, som hade doktorerat i sitt ämne, men det var inte självklart att de ansåg eleverna mottagliga för sin (lektorernas) lärdom. Den nämnde lektorn i blogginlägget strödde lite smulor av sitt vetande från olika discipliner, men någon struktur på kunskapen blev det inte. Oftast pratade han om annat. Det oklara Kantska filosofibegreppet är det enda snitsaren minns och han är troligen den ende i klassen som minns just det. Andra elever torde ha andra roliga kunskapsfragment att blogga om. Snitsaren säger att det mesta av det lilla han vet lärde han sig i folkskolan och på sina egna universitet. Snitsaren är dock glad att ha sluppit gå i dagens gymnasium, där eleverna tycks behöva skriva små avhandlingar i vart och vartannat ämne. Snitsaren höll ett kort föredrag om Sigfrid Siwertz och skrev två fyratimmars svenskauppsatser i skrivsalen per termin över något av ett dussin givna men i förväg okända ämnen. En gång valde han som tidigare nämnts ämnet ”Har idrotten urartat?”. En annan gång blev det ”Om jag kunde ändra friktionskoefficienten efter behag”. Man skulle skriva tre uppsatser per termin men snitsaren skolkade alltid(anmälde sig sjuk) på en av dem. Begåvad för matematik och grammatik kunde han följaktligen glida igenom gymnasiet ganska smärtfritt med mycket tid för höjdhoppsträning. Någon betygshets kände han inte heller eftersom han inte hade några yrkesambitioner. Så var det att vara snitsare på 1960-talet.

  29. Jag minns alldeles klart att just uppsatsskrivandet var bland det bästa med skolan. Bara ”hitte-på”. Sånt gillade jag. Och jag minns att min svensklärare tyckte att jag tog mig väl vilda friheter med det svenska språket. ”Havet kan inte slingra sig mellan öar” meddelade han kyligt och drog ner betyget.
    Idrott däremot hujjedamej. Det var det absolut värsta jag visste. Terränglöpning gav nig rysningar. Jag tror jag skolkade en gång: då skulle vi hoppa höjd… 🙂

  30. Startnummer 4302 behöver inga poäng utan någon sorts allmän motivation. Just nu känner han sig slut och alla tider blir bara sämre och sämre. Att traska runt Berlin ska väl kunna gå, men just nu känns det inte som något att se fram emot och några intervjusvar av intresse lär det knappast bli. :-!

  31. Snitsaren är tacksam för att bureborns lärare inte lyckades tygla hennes lust att skriva och att hon envist fortsatt att ta sig språkliga friheter. Att havet kan slingra sig mellan öar kan säkert Startnummer X intyga. Han har visst skepparexamen eller nåt.

    Om Startnummer X haft en blogg, hade han fått många försäkringar om att han kommer tillbaka i gammal god form. Nu får han nöja sig med denna bloggs kommentatorer. Om han så stapplar runt i Berlin på sju timmar, vill snitsaren höra hans visdomsord. För övrigt finns det mycket annat att prata om än maratonlöpning. Berlin är en spännande stad liksom världen runt omkring. Om startnumret drabbas av tunghäfta, kan jag (ty intervjun faller väl på min lott) alltid leda in samtalet på Tristan da Cunha.

  32. Konsten att omotiverad tvinga sin kropp runt en marabana – det tycker jag är fantastiskt stoff för en intervju! Mycket intressantare än en lätt resa över 42 K. Så det så.
    Motivationen tycker månne detsamma?

  33. Ja det är ju intressant det där att svenskar gärna skrattar åt ”det tyska”, för att i nästa stund hylla Kicki Danielsson. Hallå, liksom.

    Det var en originell tolkning av Gewürge du vaskat fram. Jag tar mig friheten att ifrågasätta att en tysk någonsin skulle använda ordet så annat än i mycket fri bildlig mening – och med mycket stor risk att bli missförstådd. Däremot är det riktigt att ordets dubbla betydelse gör versen ännu fyndigare, men då är det nog snarare würgen som i att ta stryptag som avses. Ja, man kan undra vad Jürgen Marcus och Gitte höll på med egentligen.

  34. Ja, snitsaren anar att hans tysk-svenska lexikon från 1965 inte kan ge rättvisa åt detaljerna i familjen Marcus intima liv.

  35. Ping: Döda charader « Efteråt hos farbror Steffe

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s