Snitsaren utmanad

I N’batha M’bweles populära frågelek  ”27 frågor”  har nu turen beklagligt nog kommit till ägaren av denna blogg, snitsaren, som enligt ett bindande avtal har blivit utmanad av sitt alter ego, bloggens contributor, jumper. Snitsarens enda villkor har varit, att frågorna formulerats om till förfluten tid och riktats till sitt offer i tredje person. Eftersom snitsaren inte längre förmår skriva själv, har han dikterat svaren på de 27 frågorna för en dödstrött men plikttrogen butler, som gjort vad han kunnat för att inom ramen för snitsarens godkännande lätta upp dennes torra och tråkiga berättelser. Den som regelbundet följt snitsarbloggens snart ettåriga historia skall inte hitta mycket nytt av intresse, men att förmena snitsaren utrymme på hans egen scen, hade varit förödande. En teaterdirektör av den gamla stammen hittar alltid medel att få sina egna pekoral uppförda.

 

1. Vilken typ av löpare var han?

Varken naturligt snabb eller uthållig.

2. Hur länge har han löpt?

Han började som liten pojk och slutade i 25-årsåldern, så han sprang kanske i 20 år.

3. Hur mycket sprang han per vecka?

Snitsaren svarar att han inte har en blekaste aning, varför han hänvisar till sidan ”Snitsaren” ovan, där vi tvingas damma av hans numera tämligen uttjatade barn- och ungdomsminnen:

”När han var liten sprang han jämt. Utan cykel att trampa var han tvungen att pinna på rejält om han skulle hålla jämna steg med bättre lottade pojkar. På sina stålhingstar med speedwaystyre hade rikemansslynglarna mer än kilometervid äventyrsradie och nya ideer och upptåg var legio. Skulle de inte “hoja sta” och meta mört och kondomer vid kloakutsläppet i hamnen, så bar det iväg långt bort till Långängen att skära pipor i vassen. Om våren ljöd kommunens brandlarm titt och tätt och då var det bara det långa benet upp till brandstationen som gällde om man skulle hinna se brandbilarna tuta iväg. Hade man tur, lämnade dessa ett vattenspår efter sig bort till någon spännande gräsbrand. När det var stiltje på den fronten, fick man tutta på själv. Ideliga snabba ruscher med andan i halsen och golfbyxorna fulla av äpplen bättrade sedan på konditionen om hösten. Så springa kunde han i varje fall, den lille magre pojken med de utstående öronen. Ett kort tag drömde han till och med om att bli långdistanslöpare. Senare i livet sprang han dock inte längre än nödvändigt. När han någon gång pliktskyldigast joggade ett par kilometer på träning, tyckte han att han varit tillräckligt duktig och på tävling blev det inte gärna längre än 400 meter. Någon av de kortaste sträckorna på Dagbladsstafetten kunde också tänkas om klubben, SSIF, numera FK Studenterna, bad snällt. I tiokamp, som han idkade en del, ingick ett 1500-meterlopp, men längre än så blev det inte”.

4. Vilket var hans “feelgood” tempo?

Det skulle verkligen vara intressant att veta vilken fart han höll, när han joggade några kilometer i Liljansskogen, men en bit under fem minuter per kilometer bör det  ha varit, med tanke på hans spänstiga ben och dokumenterade löpförmåga. Å andra sida hade exempelvis Kajsa Bergqvist en del problem att komma under 50 minuter, när hon sprang ett millopp i fjol, men så långt sprang, efter vad han minns, aldrig snitsaren.

5. Vid vilken ålder började han springa?

Han började springa före två års ålder och löpa vid ungefär sju års ålder.

6. Vilka andra sporter utövade han regelbundet?

I trettonårsåldern spelade han bordtennis en säsong i Stocksunds IF. Annars höll han på med all slags friidrott ända fram i vuxen ålder, då han tränade för höjhopp och tiokamp. I en klubbmatch på Gotland 1969 fick han till och med kasta spjut och hoppa stav.  

7. Vad måste han ha med sig på ett pass?

På så korta löppass behövde han nog bara hålla reda på sig själv.

8. Varför sprang han?

Som barn ville han bli löpare. När han blev äldre ingick det i hans träning för höjdhopp och tiokamp.

9. Har han någon gång ljugit för att få springa?

Möjligen höll han en del av sitt springande hemligt ungefär som jumper gjort på senare tid. När han sprang om vintersöndagsmorgnarna  i tonåren, ville han inte gärna bli sedd. På den tiden var det inte så vanligt att springa utan anledning och det hade definitivt inte varit coolt, om begreppet funnits.

10. Hur ofta köpte han skor?

Mycket sällan. Som barn förbrukade han vanliga blåa gymnastikskor. En sådan med två pappspikar fastsatta under en mekanoplåtbit  i hälen utgjorde hans första spiksko för höjdhopp. Sedan dess har han ägt två par spikskor för löpning och två separata hoppskor, varav han fick den ena gratis av friidrottsförbundet.  Ett par långlivade, vita, tjockbottnade tennisskor användes till all form av idrott, bland annat joggning, som väl frågan gällde.

11. Hur ofta köpte han annan löprelaterad utrustning?

Aldrig vad han kunnat minnas. Träningsoverall bör han ha ägt, men var den kom ifrån minns han inte. Om han köpte något var det nog främst till höjdhoppandet. 

12. Var/hur handlade han utrustningen?

På den tiden var det Idrottsmagasinet i hörnan Birger Jarlsgatan-Smålandsgatan som gällde,  eller möjligen Alewalds, som då låg på Norrlandsgatan. En del köpte han naturligtvis också på internet.

13. När föredrog han att springa?

Som barn any time. Som ung helst tidigt om söndagsmorgnarna när ingen såg på. Som vuxen oftast på kvällen i samband med annan träning.

14. Hur ofta tävlade han?

I barndomen sprang han 60 meter en gång varje höst. Senare hade IK Kometen klubbmästerskap två gånger om året på distanser upp till 1500 meter och i terränglöpning. För Studenterna sprang han Dagbladsstafett om våren och några häcklopp i olika klubbmatcher. En häckstart i Stockholms-DM gjorde han också. Lägg därtill ett par tiokamper om året med fyra löpningar i varje, så innebar det sammantaget en hel del tävlingslopp.

15. Vilka distanser?

Svarade vi inte på det?

16. Vilken var favoritdistansen?

Om vi talar om löpning i vuxen ålder var han bäst på 110 meter häck (16,2), men 100 meter (11,8 ) och 400 meter (54,3)  gick också an. 1500 meter (5:06,7)  var däremot pest. Längre fanns inte på kartan annat än möjligen i terräng.

17. Hade han ett mantra som han rabblade i huvudet?

Nej, på den tiden var idrotten ren.

18. Vad drack han?

Massor av mjölk men inte förrän efter träningen.

19. Sprang han helst i grupp eller ensam?

Han hade sällan sällskap. Det hände att han hängde på löparna i Studenterna under uppvärmningen, men därefter körde han sitt eget race. Ett par gånger joggade han spåret i Lilljansskogen med Studenternas sprinterlöpare Amer al-Samarai från Irak, som hade studerat i Moskva och kunde grova ord på ryska.

20. Hur återställde han sig efter ett långpass?

Han drack mjölk efter all träning och om han skulle ha sprungit ett långpass, hade han förmodligen druckit mjööööölk.

21. Vilken snabbhetsträning föredrog han?

Ruscher genom en kurva och ut på rakan som de riktiga grabbarna. Backen i Lilljansskogen i slutet av nuvarande trekilometersspåret användes flitigt av Studenterna och ibland hängde han på.

22. Var blev han oftast skadad?

Han blev sällan skadad, men knän och ljumskar låg nog sämst till och då var det knappast den obetydliga löpningen som var orsaken.

23. Vilket lopp drömde han om att springa?

Hans drömmar gällde annat.

24. Vilken kändis hade han helst velat springa med?

Att höra hur till exempel ismannen Ötzi talade, skulle nog ha varit spännande. Alternativt kunde Bockstensmannen dugt. En äldre släkting till snitsaren hade spelat fotboll med Douglas Håge. Det hade kanske varit något att skryta med. Svaret blir alltså:  Ötzi eller Douglas eller varför inte båda?

25. Vilken idrottsstjärna hade han velat springa med?

Som åttaåring såg han Emil Zatopek springa på Stadion, men vid det laget hade han redan övergivit sin korta långlöparkarriär. Antagligen joggade han senare någon gång ett par meter med Stickan Pettersson. Det fick han vara nöjd med.

26. I filmen om honom, vem spelar rollen som han?

Vet inte. Har inte sett filmen. 

27. Vilka tre löp/träningsbloggare utmanar han?

Så som frågeformuläret är utformat här ovan, bör det vara några, som har lagt spikskorna på hyllan och ingenting hindrar att de också tagit ner skylten.  Han kunde ha valt Nikolaj Kovtun,  Jurij Stepanov och Vladimir Jasjenko,  men till den trion har han helt andra frågor.  I stället dammar han av sin barndomsidol Evert Nyberg, Sveriges första kvinnliga löparstjärna Nora-Anna Larsson samt, för att flörta med den populära friidrottsklubben IF Linnéa, Edvin Wide.

Om varje utmanad utmanar ytterligare tre löpare, växer antalet offer med en faktor fyra för varje generation, varför det förr eller senare är oundvikligt, att en och samma person utmanas från flera håll, vilket redan i tredje led har hänt några populära bloggare. Ovannämnda gamla trio bör dock vara obesmittad.

Liksom Ultraschmultra har snitsaren fascinerats av de egenartade turer detta frågeformulär funnit.  På ”funbeat” kallas det tydligen ”kedjebrevet”, en fullt begriplig benämning, även om upphovsmannen inte får mer än uppskattning för sin skapelse. Något slags succé tycks denna ”utmaning” i alla händelser ha gjort, vilket möjligen säger något om berättarglädjen hos löpare och bloggare.

6 svar till “Snitsaren utmanad

  1. Så fort snitsaren är i farten hör jag i huvudet ”journalfilmssvenska”. Det förhöjer den redan roande läsningen ännu ett snäpp.
    Eftersom jag snöat in på skillnaden mellan löpning och jogging noterar jag att snitsaren gör skillnad mellan springa och löpa. Varvid jag gärna vill att han ställer upp definitioner.

  2. Ja, just det ja. Snitsaren började tydligen springa före två och löpa vid sju. Snitsaren funderar och förtydligar sin användning av orden:

    Att springa är samlingsverbet för jogga, löpa eller överhuvudtaget förflytta sig genom upprepade steg med svävfas. Småbarn springer. Gebrselassie springer. Man springer intervaller lika väl som till bussen.

    Att löpa och jogga betyder att springa med avsikt att träna eller tävla eller för att må bra. I sjuårsåldern ville snitsaren bli långdistanslöpare innan benke Nilsson fick honom på andra tankar. Då sysslade han med löpning även om det tekniskt såg likadant ut som tidigare. Sprang gjorde han hela tiden.

    Har bureborn kommit fram till någon definition av skillnaden mellan löpning och joggning?

    Snitsaren gläder sig annars åt fem googlingar på ”nikolay kovtun” i går. Låt oss hoppas att den eller de uppenbarligen icke-svenska besökarna förstod vad de läste.

    Jumper har sprungit igen:
    http://www.jogg.se/?sida=tdbok&todo=showsingle&rid=861734&id=15958

  3. Jag filar fortfarande på en definition, men känner att det nog har något med mental inställning att göra.
    Kan konstatera att jumper återigen fått till ett kanonpass. Grattis!

  4. Tack!

    (Men 16 km till? Njaä?)

  5. Tack till Snitsaren och även till Butlern som tog sig tid att anta utmaningen.
    Och tjusigt jumper! 🙂

  6. När vi läser upp Karins kommentar för snitsaren, muttrar han och frågar:

    ”Är det hon den där duktiga, som sprang 145 kilometer i veckan?”

    När vi nickar, skiner han upp och tillägger:

    ”Ja ja!”.

    (vad han nu kan mena med det?)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s