Stepanovs arvtagare

 

                                               Valeri Brumel i New York 1961                  

Jurij Stepanov fick behålla sitt världsrekord i höjdhopp på 2,16 i knappt tre år. Våren 1960 förbättrade amerikanen John Thomas det i omgångar ända till 2,22 och de flesta trodde att det skulle förbli i amerikansk ägo under lång tid framåt. Snitsaren minns att Thomas sågs som ett sällsynt höjdhoppsfenomen och han kom till olympiaden i Rom samma år som en av spelens absolut säkraste segrare. I höjdhoppsfinalen stannade han dock på 2,14 och fick se sig slagen av två man från Sovjetunionen, den åldersdigne georgiern Robert Sjavlakadze och den unge Valerij Brumel som båda klarade 2,16. Den senare skulle sedan inom loppet av tre år höja John Thomas rekord med ytterligare sex centimeter till den då helt osannolika höjden 2,28. På bara tio år hade därmed världsrekordet i höjdhopp förbättrats med inte mindre än 16 centimeter. Dessförinnan hade en liknande resultatförbättring krävt mer än ett halvt sekel och det skulle dröja ytterligare 26 år innan man överträffade Valerij Brumels resultat med lika mycket. Brumels höjdhoppskarriär slutade dock 1965 med benbrott i en motorcykelolycka och efter ytterligare tio år var dykstilen nästan på utdöende. Ukrainaren Volodomir Jasjtjenko blev med 2,34 år 1978 den siste världsrekordhållaren som hoppade i straddle, som stilen benämns internationellt. Kanske borde den i stället få heta ”перекидной”, emedan det var ryskt skolade hoppare, som utvecklade den till fulländning, Igor Kasjkarov, Jurij Stepanov, Robert Sjavlakadze, Valerij Brumel och Vladimir Jasjtjenko. Nedan ser vi världens kanske allra högsta hopp i dykstil utfört av sistnämnde Vladimir, eller Volodomir som han hette hemma i Ukraina.

 vladimir-jasjenko1

  Underbarnet Vladimir Jasjtjenko sätter världsrekord inomhus med 235.

                                                                         ¤

http://images.google.com/hosted/life/l?q=brumel&imgurl=6ab114b80dd6cbe6

                                                                         ¤

7 svar till “Stepanovs arvtagare

  1. Jag läser och fascineras. Antar att man efter 1978 började använda sig av floppstilen (heter den så?), vem var först att införa denna? 2,34 är hur som helst en makalös höjd. Finns någon förklaring till att rekorden började ramla in ”på senare år”?
    Tack för välskrivna, väl underbyggda och underhållande inlägg. Tänk, så mycket man inte hade en aning om!

  2. Banne mig om det inte ser mindre ”grodaktigt” ut…
    Men nog ser de rädda ut. Hur många skadades vid landningen?

  3. Snitsaren gläds åt de sista entusiaster som ännu läser och därtill har godheten att kommentera hans nostalgitrippar. Tildo inflikar dock att Karin måste ha feber fortfarande, om hon tycker att det är underhållande att läsa om folk som dök över en fånig ribba innan hon var född. En enkel butler säger varken bu eller bä om höjdhopp, men svarar som alltid med snitsarens hjälp på alla frågor:

    Flopp-stilen kallades i början Fosbury Flop efter Dick Fosbury, som med detta (på den tiden mycket konstiga) sätt att hoppa överraskande vann OS 1968 på då fenomenala 224. Troligen ”uppfann” han stilen, men det hade nog många gjort också före honom oberoende av varandra, bland annat Robert Barksdale, som avbildades i inlägget ”Barndomskollegor”. Skälet till att Fosbury anses vara floppens fader, är helt enkelt att han var den förste riktigt framgångsrike flopparen. Det dröjde dock många år innan stilen slog igenom. Brumels världsrekord 228, slogs först av en dykhoppare och nästa olympiad vanns också av en sådan. Först i slutet av 1970-talet var floppen helt dominerande. I Sverige höll sig dykstilen kvar särskilt länge bland herrarna, medan de svenska damerna var snabbare att ta till sig nymodigheten. Det är också intressant att den siste världsrekordhållaren i dykstil, Jasjenko, faktiskt började som flopphoppare, men tyckte att dykstilen passade honom bättre. Som vi nämnt tidigare, tror Stefan Holm att dykstilen kan komma tillbaka. Han har motiverat det med att ”kroppen trots allt är böjligare framåt än bakåt”.

    Världsrekordexplosionen i slutet av 50-talet och början av 60-talet, berodde först och främst på de två giganterna Thomas och Brumel, som ensamma höjde rekordet med 12 centimeter. Brumels hemlighet var att han bättre än föregångarna kunde utnyttja ansatshastigheten, så som de bästa flopphopparna gör idag. Nya träningsmetoder brukar också framhållas. Om man tidigare tränat höjdhopp främst genom att hoppa höjdhopp, tränade man nu mer allsidigt, styrka, snabbhet, smidighet. I boken ”Ribban dallrar” beskriver Lennart Zackrisson den ryske tränaren Djatjkovs och Brumels träning så här:

    ”Valerij Brumel var student vid Institutet för fysisk fostran i Moskva, dit han handplockats av Vladimir Djatjkov som tidigt upptäckte hans fantastiska förutsättningar. Djatjkov såg råämnet lysa igenom fast Valerij hade stora problem att ta sig över två meter. I tränarens händer skedde mirakel, han lät Valerij jobba stenhårt med det tekniska, utvecklade och finjusterade hans oslipade stil samtidigt som han byggde upp hans fysik. Skivstången utgjorde en väsentlig del i Djatjkovs höjdhoppsträning, den var hans fruktade trollstav. De flesta uppfattade enbart skillnaderna mellan höjdhopp och tyngdlyftning, medan Djatjkov såg likheterna – explosiviteten, nödvändigheten att på ett kort ögonblick mobilisera all kraft i en speciell rörelse. Djatjkovs träning var mycket varierad och improviserades fram utan något speciellt schema. Ibland ett löppass – ibland ren styketräning, allt beroende på hur Brumel råkade känna sig just den dagen. Det förekom inte alls så mycket hoppande som man skulle kunna tro, två dagar i veckan, möjligen tre. En individuellt utformad träning som tog hänsyn till Valerijs personlighet. Han behövde både fasthet och frihet och det var kombinationen av de båda ytterligheterna som var viktig – den svåra balansgången mellan den hårda disciplinen och den barnsliga leken”.

    Det sista, inflikar jumper, låter som ett gott råd till oss långlöpare.

    ¤
    Att ryska (och amerikanska) dykhoppare ser mindre grodlika ut än svenskarna på 1950-talet, beror på att de hoppade med ett mer sträckt första ben över ribban. Så hoppade senare även de bästa svenskarna och snitsaren själv anammade detta hoppsätt 1959, dvs i trettonårsåldern. Så snyggt som Valerij Brumel hoppade han dock aldrig.

    Hopparna på bilderna ovan behöver inte vara rädda att slå sig, eftersom de hoppar inomhus och kommer att landa på skumgummi. Dock hände det utomhus att även storstjärnor fick landa i sand efter hopp över 21o. Då tog man emot sig med båda händerna och ena benet, varefter man rullade över på armbågen och sidan. Nog skadade sig höjdhoppare då som nu, men efter vad snitsaren minns aldrig i nedslaget. En sårig armbåge och ett likadant högerknä hörde dock till sommarträningen.

    Utan att bläddra upp anar jag att denna kommentar blivit betydligt längre än själva blogginlägget. Detta är enligt snitsaren helt i sin ordning ty om om inläggen är bloggens benstomme som ger stadga, så är kommentarerna dess kött, det vill säga de muskler som får den att röra sig. Här hittar vi även skälet till att snitsaren låtit sin lista över ”senaste kommentarer” vara så lång. Ingen skall riskera att missa något.

  4. Enligt uppgift ska bland annat den kanadensiska landslagsflickan Debbie Brill ha hoppat baklänges redan 1968 utan att känna till Fosbury. Möjligen ska även en tyska ha hittat på stilen på egen hand:
    http://sportsillustrated.cnn.com/features/cover/news/2000/07/21/fosbury_flash/

  5. Skumgummi, vicken lyx!
    När jag nu ändå har en hoppexpert på tråden: hur landade stavhopparna utomhus vid denna tid?
    Funderar oxå över det faktum att damerna var snabbare att anamma stilen. Kan det möjligen hänga samman med Anonyms inpass – det var helt enkelt damerna som var först ute? Stilen ansågs av herrarna vara på ”knapsu” och slog igenom först när det bevisligen gick att hoppa högre?

  6. Var det inte Vladimir Djatjkov som brukade sjunga visan:
    ”Tvätta lilla Brumel-man,
    med tvål och vatten i en spann”?
    Kanske detta var en icke oväsentlig del av träningen?

  7. Före skumgummidynornas tid landade även stavhopparna i sand eller hellre sågspån. Nedslagsbäddarna var ofta uppbyggda till en tjocklek av en knapp meter, så om materialet inte var packat, landade de mjukt efter sina luftfärder på 4-5 meters höjd.

    Att särskilt svenska herrar var sena att floppa, berodde nog på tradition. Sverige hade haft dykhoppande stjärnor sedan 50-talet. Det enklaste sättet att hoppa höjd är att sitta och saxa över ribban efter avstamp med ytterfot. När man hoppar på en mjuk skumgummimadrass, ligger det nära till att lägga sig bakåt och landa på rumpan. Sen är det inte så långt till något slags flopp. Gammaldags saxstil med fällning framåt är betydligt svårare. När man som de flesta höjdhoppande pojkar, började hoppa på ”rätt sätt”, dvs på innerfot, blev det inte aktuellt att dratta på ändan. Kvinnors förmåga till nytänkande ska heller inte förnekas.

    När det gäller den ryska höjdhoppsträningen har startnumret som vanligt helt rätt, även om Djatjkov naturligtvis inte sjöng på svenska (eller norska). Innan startnumret går till verket, ges här googelöversättningen till ryska:

    Вымойте небольшой Brumel человек,
    с мылом и водой в ведро.

    Den gode farfrorn har här valt imperativ pluralis, det vill säga en uppmaning till flera att ”tvätta ur” eller ”tvätta ren” Brumel. ”Låt oss tvätta ur!” skulle heta ”вымоем”. Grundverbet ”tvätta” heter ”мыть”. Snitsaren vill också att det ska heta ”в ведре”, då det rör sig om befintlighet ”i en spann”, om nu Brumel inte ska tvättas ”ner i spannen”.

    Jumper inflikar att startis långpass igår ser pännande ut. Själv funderar han på att springa runt hela Edsviken någon gång. Dock inte mitt i vintern, som 6-milagänget gjorde i söndags.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s