Black power

Den som lusläser snitsarens originaltext ”Sju sånger och åtta bedrövelser” sådan den presenterades på snitsarens forna forum, Hotmail, ska upptäcka att den tredje meningen i formuleringen av den sjunde frågan där har lydelsen:

”En del, i synnerhet amerikaner, lägger sin högra hand över hjärtat, medan stackars negerslav höjer sin dito, svartbehandskad och knuten”.

Den minnesgode eller i dagarna uppmärksamme vet dock, att av de två åsyftade amerikanerna vid OS i Mexico, Tommie Smith och John Carlos, höjde den senare i stället sin vänstra hand, dock fortfarande svartbehandskad och knuten vilket förklaras av att det bara inhandlades ett enda par svarta handskar inför den berömda demonstrationen. Fiffigt nog symboliserar en knuten högernäve ”Black Power”, medan en vänsterdito enligt Dagens Nyheter sägs stå för ”svart enighet”. Den raljanta formuleringen ”stackars negerslav”, anspelande på den alternativa sovjetiska ”nationalsångstexten” med samma namn, men politiskt korrigerad av en försiktig butler på denna blogg, skall inte missförstås. Snitsaren håller hjältarna från 1968 högt och naturligtvis vet han att ordet ”neger” sedan länge förlorat den neutrala, oskyldiga klang det hade i snitsarens barndom. När jag för saken på tal, skrattar snitsaren gott och berättar (som alltid torrt och omständligt i tredje person) följande:

”I femårsåldern hade snitsaren en kort men intensiv rasistisk period, när han beundrade och idealiserade ”negrer”, som man sa på den tiden. Sådana fanns naturligtvis inte i femtiotalets Stocksund men kunde beskådas i morfaderns ”negerbok”, något slags uppslagsverk med planscher över jordens folkslag, av vilka de svarta, krullhåriga och lättklädda afrikanerna tydligen fångade allt intresse och blev naturliga identifikationsobjekt. Snitsaren hade även en liten docka av hårdplast, bokstavligen knappt en tvärhand hög, helt svart och endast iklädd vita påmålade kortbyxor. Möjligen hade den rörliga armar och ben. I alla händelser var pojken, ty en sådan var det, redo för alla möjliga äventyr i Afrika. Badrummets handfat fick därvid gestalta den runda Victoriasjön och badkaret följaktligen den mer avlånga Tanganyikasjön, allt enligt snitsarens väl tummade kartbok. En dag när den namnlöse afrikanen kämpade med stora farliga fiskar, gjorda av vått, hopknölat toalettpapper, drunknade han i Victoriasjöns utlopp och försvann för gott i det tillräckligt stora, avlånga hål i handfatets sida som skyddar mot översvämning”.

Här gör snitsaren en kort paus för att torka sina tårar och snyta sig innan han fortsätter:

”Senare erfor den lille snitsaren att det bodde ”negrer” även utanför Afrika. Löparna McKenley, Rhoden och Wint kom från Jamaica medan Owens, Sowell, Metcalfe, Dillard, Stanfield och inte minst höjdhopparen Charles Dumas (fig.), som höjde världsrekordet till 215 cm, tävlade i USA’s vita dräkt, men hur dessa mörkhyade män hamnat på andra sidan Atlanten, förstod den oskyldige lille snitsaren lika lite som varför alla sydafrikanska idrottsmän var vita. Några svarta nävar såg han inte knytas och för små barn berättades aldrig något”.

22 svar till “Black power

  1. Det är intressant det där med ord. Jag hamnar tämligen ofta i polemik med folk som tycker att det är okej att säga ”neger”, eftersom de själva inte menar något illa med det. Samma människor använder inte sällan ”jag är inte rasist, men…” som inledning på en mening.

    Jag brukar fråga om jag får kalla dem ”jävla arsle” eftersom jag inte menar något illa med det…

    Det är inte SÅ svårt att använda andra ord, om nu någon tar illa upp av ens språkbruk…

  2. Ja, till och med den som inte vill kallas “älskling” har rätt att respekteras. Ett vanligt argument för att framhärda i att använda ordet “neger” brukar vara att det bara betyder “svart”, precis som “black” eller “svart” som ju accepteras. Javisst, “idiot” betyder bara “enskild person” (till skillnad från offentlig).

    Snitsaren har för övrigt lånat hem sin barndoms idrottslitteratur “Rekordmän på kolstybb” och “Drömmilare och drömgränser” ur Stadsbibliotekets magasin. Trots att författaren Sven Lindhagen har gott att säga om de svarta idrottsmännen och ondgör sig över den rasistiske och fördomsfulle amerikanske övertränaren Robertson, använder han själv inte bara det självklara ordet “neger” utan också “svarting”. Nog såg jag att snitsaren rynkade lite på pannan vid återseendet. Typiskt för tiden tycks ha varit att det var viktigt att påpeka och understryka “rasen”.

  3. Vilken tråkig saga! Vad hände sen, i avloppet?

    Hoppas han blev jagad av stora bajskorvar ända till kloakutsläppet i Stocksunds hamn. Där kom en mört och åt upp honom. Sen kom snitsaren och hans kamrat Simon och fiskde upp mörten. Men snitsaren ville inte låtsas om att han lekte med dockor så han sa bara ”Kolla vicken larvig docka som låg i mörten” och sen slängde han tillbaka den i plurret. Så tror jag.

  4. Måhända har Tildo rätt, men fastän snitsaren några gånger faktiskt fiskade i hamnen med sagde kamrat, har han inget minne av att ha fått en mört med svald docka på kroken.

    Sant är, att han snart fick en ny likadan docka i present. Tyvärr ledsagades pojken i paketet av en tre gånger så stor ”negermamma”. Efter denna svåra skymf mot såväl den stolte afrikanen som snitsaren var förtrollningen bruten för alltid. Att försöka ersätta en pojke med en annan likadan, är dessutom lika fåfängt som att klona sin favorithund. Kanske gjorde snitsaren till slut ändå som Tildo önskar. Kanske ligger den lilla plastfiguren övergiven och hjälplös någonstans.

  5. Jaaaaaa! Han ligger och gråter !!

  6. ”Och så var de bara en…”
    samt
    Nogger med lakritssmak.

    Vissa ord har definitivt en starkare laddning än andra.

  7. En obildad butler lär sig alltid något nytt!

    Då jag aldrig köper glass var jag inte bekant med Nogger, än mindre med debatten i dess spår. Inte heller kände jag till den nya titeln på världens enligt uppgift mest sålda deckare. Tack Bureborn och Wikipedia!

    Den nyare engelska barnramsevarianten ”Tio små optiker” (sic!) låter oskyldig liksom den danska:

    Ti små cyklister kom til en cykelsti – én kørte udenfor, og så var der ni.
    Ni små cyklister flot hen ad gaden trådte – ens bremser virked’ ej – og så var der otte.
    Otte små cyklisters skræk var en cykeltyv – én havde ikke lås – og så var der syv.
    Syv små cyklister gør en chauffør perpleks – én viste ikke af – og så var der seks
    Seks små cyklister kom til en lyskurv frem – én kørte frem for gult – og så var der fem.
    Fem små cyklister er ude for at svir’ – én leged’ akrobat – og så var der fir’.
    Fire små cyklister skal færdselsskiltet se – én tænkte: pyt med det – og så var der tre.
    Tre små cyklister kør’ på så mørk en bro – én uden lygte på – og så var der to.
    To små cyklister bør bruge deres ben – én hængte i en bil – og så var der én.
    Én lille, kæk cyklist ”borte” tog de ni. Han kørte helt korrekt, så ham ka’ vi li’!
    Der var én, der var to, der var tre, der var fir’, der var fem’, der blev til grin.
    der var seks, der var syv, der var otte, der var ni, men den tiende var fin.

  8. När Startnumret gick i skolan vill han minnas att vi sjöng ”..10 little indians..” (John Brown had a little indian). Finns även den i nyöversättning må tro? Det händer ju att man i USA måste uppge ras i diverse sammanhang. Som vit förväntas man vara ”kaukasier”. För starnumret, som aldrig varit längre östrut än Poltava, känns detta lite konstigt, men han har ingenting emot Kaukasus och skulle gärna resa runt i Georgien. Homo sapiens sapiens känns möjligen mer relevant men själv föredrar han Homo ludens.

  9. Snitsaren berättar att han i tidig hybris sade sig vara en representant för ”Homo futurus subsp. flexibilis”, den människospillra som överlever i en föränderlig värld.

    Vi undrar om startnumrests skolvisa handlar om indier eller indianer? När det gäller de senare, talar den ovan nämnde Lindhagen om ”denna fysiskt och psykiskt undermåliga, nersupna och troligen till undergång dömda ras, som i den allmänna arbetsmarknaden inte kan konkurrera med starkare folk utan av staten måste sysselsättas med enklare arbeten för att inte gå under av svält”. Tiokampsfenomenet Jim Thorpe, av Lindhagen kallad ”ett enastående exemplar av sin ras”, får vara undantaget som bekräftar den tidstypiska fördomen.

  10. Ännu en variant:

  11. Och så lite julstämning. Homage á Viktor Rydberg.

    Tio små tomtenissar

    Midvinternattens köld är svår, tio små nissar i djup snö går.
    Rävsax under täcket vitt, klipper nisse av på mitt.
    Livsandan snabbt i honom tryter, strax i eget blod han flyter.

    Nio små nissar i midnattstimma, traskar fram i månskensdimma.
    Uggla hoar från sitt näste, istapp trillar tyst från fäste.
    Nisse spetsas utav tappen, tomte ligger död på trappen.

    Utanför dörren står gröten och ångar, åtta små nissars intresse den fångar.
    Med stigande hunger de fatet nalkar, en stackars tomte på kanten halkar.
    Han sliter, han kämpar, han svettar sig blöt, men sjunker likväl i kvicksandslik gröt.

    Många springor stugan har, där sju tomtenissar in sig tar.
    Katten bakom dörren ruva, slukar nisse med hull och luva.
    Rester utav tomtehand, slickar misse bort från tand.

    Sex små nissar mot julbordet ila, Snabbt de uppför bordsben kila.
    Sista tomten över kanten hasar, tappar greppet och nedåt rasar.
    Faller nedåt likt ett lod, mattan röd av tomteblod.

    Tomtar fem i väldig iver, springer runt ty hungern river.
    Nisse snubblar på sitt skägg, faller rakt mot knivens egg.
    Liten nisse stackars saten, rinner ut i sillsalaten.

    Fyra nissar har festat på sill, och nu de törsten sin släcka vill.
    Mot glöggen de springer i samlad tropp, och tar för sig av drycken i varsin kopp.
    Ner faller nisse i glögghett hav, likt skållad mandel hans skinn faller av.

    Tre små nissar i granen sig svingar, mellan ljus och änglavingar.
    Nisse sig för nära våga, strax han står i ljusan låga.
    Doftar snart likt vidbränd stek, ångrar då sin ystra lek.

    Två små tomtar omkring sig tittar, då en smällkaramell de hittar.
    Nisse ner på den hoppar, men för detta ej den stoppar.
    På tak, på golv, på gardin med frans, finns nu nisses hjärnsubstans.

    Husbon stiger upp i natten, för att kasta lite vatten.
    Under husbons tunga toffla, förvandlas nisse till krämig våffla.

    Snön ligger vit lite här o var, inte en jävla tomte finns kvar.

  12. Ha ha ha, den var mycket bättre! Jag älskar blodiga slut

  13. Vi söker förgäves efter ursprunget till denna tydligen mycket spridda, men för oss helt nya tomtedikt. Enligt snitsaren bör den inte vara alltför gammal med tanke på de felaktigt använda pluralformerna ”ruva” och ”våga”.
    En försiktig butler säger bara ”tack”.

  14. Egentligen tycker jag att den är alldeles för gruvligt otäck…

    Fick raderna av en arbetskompis ”för att komma i stämning” inför förra julen. Men jag är helt säker på att han inte är upphovsmannen.

  15. Det är alltså detta som händer med de små nissarna när man nyser (Som alla vet dör ju en tomtenisse varje gång man svarar ”Tack!” efter det man nyst och någon sagt ”Prosit!”)! Startnumret, som är känd för att nysa (likt Ville Vessla), blir ofta, av hurtiga Prositutropare, beskylt för att vara oartigt. Detta har han dock lärt sig leva med-vad gör man inte för att rädda den utrotningshotade tomtestammen!

  16. Denna bloggs prisade (?) oförutsägbarhet torde i varje fall gälla dess kommentarer. Från black power och femtiotalets Stocksund har vi osökt hamnat hos “Nordiska samfundet för tomtestammens bevarande”. Gissningsvis kommer färden som vanligt att sluta i Finland eller “Det stora jättebrevet”.

    Den av Bureborns arbetskamrat förmedlade dikten verkar ha stor spridning. En citerad googlesökning på den ovanliga frasen “tio små nissar i djup snö går” ger 250 träffar. Stickprov verkar ge identiska rader, inklusive de av snitsaren påtalade felaktigt använda pluralformerna och det skojiga ordet “nalkar”. Vi hittar också en spridd variant med 24 verser, där enligt en spydig snitsare den fina traditionen med ungdomlig gammalsvenska hålls vid liv:
    http://www.yrlabus.se/1tomtenissar.htm

  17. Jumper kan inte annat än gratulera Startnummer X till det nya personliga rekordet på Ursviks Extreme. 15 kilometer på under 1:13 lovar neråt 3:30 på Lidingö. Att se startnumret i aktion brukar vara en fröjd för ögat, varför jumper ångrar att han inte fullföljde sin tanke att göra en kvällsutflykt för att bese den mytomspunna banan. Han var för sent ute och stannade i stället vid Stockholms Stadion där entusiaster, dirigerade av Lorenzo Nesi, sprang 2000 och 10 000 meter i olika heat. En kortare promenad i liljansskogen i det stilla regnet blev det också. Eftersom 12-kilometersrundan i förrgår inte givit några men, ämnar han prova intervallträning idag. Om tomtenissar och annat knytt har han ingen åsikt.

  18. St X vill tacka för gratulationerna och samtidigt meddela den samlade läsekretsen att han återfunnit den mytomspunna Löpträningsboken av Anders Gärderud och Ulf Högberg, utgiven under tidigt sjuttiotal av Hemmets Förlag i samarbete med Kalle Anka. Han tycker att Stitsaren borde lägga ut detta alster på nätet för att därigenom bevisa, inför de klentrogne, dess existens (som ju har ifrågasatts).

  19. Den som föreslår snitsaren att ”lägga ut” något på ”nätet”, känner inte snitsaren. Han kommunicerade bara via Hotmail. Längre sträckte sig inte hans datakunskaper. Om Startnummer X däremot fotograferar sin berömda bok och skickar bilden till snitsarens adress, kan en hjälpsam butler visa den på denna blogg. Startnumret kan samtidigt bifoga en bild på det exemplar av ”Rekordmän på kolstybb”, som han fick av en vänlig farbror i tonåren. Omslaget med en dykande Benke Nilsson i fotoblixtars sken tål att ses. Kanske kan startnumret arrangera en trevlig bild med de två böckerna tillsammans med tre medaljer från Stockholm Marathon. De fådda rosorna har han väl vårdat sämre än sin kollega jumper. Annars hade det också varit snyggt.

  20. Och som vanlig traskar jag in i händelserna några cybertimmar efter alla andra. Utan något att säga.

  21. Fredrika ska veta att på snitsarens blogg är det ständigt öppet hus. Det går bra att slinka in när som helst och sätta sig i soffan och moltiga.

  22. Ping: ”Y меня мало книг” « Efteråt hos farbror Steffe

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s