Akilles vrede

Sjung o gudinna om vreden som brann hos peliden Akilles!

Denna enda rad på hexameter är allt en senil butler minns ur Homeros diktning. När jag frågar snitsaren, varför Akilles egentligen var så arg, skrattar han och berättar:

”Diktraden (översatt av Erland Lagerlöf 1908 ) inleder Homeros berömda epos ”Akilles och sköldpaddan”, som handlar om hur den snabbfotade halvguden Akilles av okänd anledning försökte springa ifatt en sköldpadda. men eftersom han hade ont i sin hälsena, måste han ideligen stanna och stretcha, varvid den retsamma paddan varje gång hann ytterligare ett stycke i förväg. Detta fortgick i all oändlighet och brukar kallas ”Senans paradox”. Ju mer sköldpaddan retades, desto surare blev förstås Akilles”.

Tildo skrattar rått och börjar till snitsarens hörbara munterhet härma Akilles haltande löpning, en imitation, som tycks hämta drag både från Eddie Izzard och en löpare i vår närhet. Visserligen är det gott att se Tildo och snitsaren så glada tillsammans och en obildad butler är van att bli föremål för drift, men varför måste de roa sig på den stackars hälseneskadade jumpers bekostnad? Trots att han skrattar åt deras gliringar och själv kan vara nog så kreativ i genren, anar jag en sorg i hans ögon. När jag försiktigt för Akilles på tal, svarar jumper bara ”Vem bryr sig”. I stället uppmanar han oss alla att läsa denna berättelse , som enligt honom säger mer om verkligheten än någonsin Homeros.

19 svar till “Akilles vrede

  1. Läste, på Jumpers uppmaning, länken och blev väldigt berörd. En tankeställare, verkligen.

  2. Det bör tilläggas att den kastade handduken i berättelsen senare plockades upp och den engagerande historien fortsätter det senaste året i löparbloggen http://www.matteslopning.blogspot.com/ med ännu en operation och komplicerad rehabilitering.

  3. Jumper är angelägen att meddela sina begabbare, att han idag rastade sin akilleshäl på Vallentuna idrottsplats. Han tassade 3000 meter i 5:18-tempo och med 180 steg/minut. Häl, knän och andra yttre kroppsdelar fungerade utan allvarliga anmärkningar. Flåset var dock sämre än väntat, vilket visar att kondition är en färskvara. Om man inte räknar de 22 milen under Stockholm Marathon, var det två månader sen han genomförde ett lång- eller kvalitetspass. Han tycker dock att det kan vara spännande att få börja om från en lägre konditionsnivå, om det skulle bli aktuellt att fortsätta att löpträna. Dagens lätta pass kan inte utvärderas förrän i morgon bitti. Om hälsenan då inte är stelare och ömmare än vanligt, kan han börja se framåt.

  4. Jag hoppas att jumper endast känner vanlig, hederlig träningsvärk imorgon. Men sprang han verkligen 22 mil under SM?

  5. Om jumper får träningsvärk i morgon, beror det nog inte på 3 km tassande utan på att han nyss stod ”plankan” i en och en halv minut.

    Nej, tyvärr sprang han inte ens 22 engelska mil den där dagen för mycket mycket länge sen, men om jag ändrar den snygga siffran med ett komma, måste jag ändra dina kommentarer ännu mer än jag redan gjort. Tack för rättelsen i alla fall!

    En fråga till bloggosfären: På bloggspot-bloggar står det ibland ”Kommentaren har tagits bort av den som skapat den”. Hur går det till? Finns inte samma möjlighet här på WordPress?

  6. “Enbart Allhärskaren kan ta bort det han skapat”
    -fritt översatt ur Havamál

  7. Farbror Steffe eller Jahve eller Allah eller Szalkai eller vad han/hon/den/det nu kan heta

  8. En sån sorgesam historia *lite nedstämd*…
    Och ända anade man en fortsättning, kände att männskan som skrivit inte är den som kastar in handduken… och mycket riktigt! *gladare igen*
    Och dessutom hoppfull när det gäller Jumpers sena, hur mår den idag?

  9. Jo tack! När jumper klev ur sängen i morse, var hans högra hälsena stel och lätt öm, men inte värre än andra morgnar de senaste veckorna. Efter en stunds aktivitet fungerar den bra igen. Lite löpning gjorde alltså varken till eller från., lika lite som långpromenaden i onsdags. Senan är stabilt 25% tjockare än den vänstra. Vad den överflödiga substansen består av är oklart, men bara muskler är det nog inte. Dessutom ser det ut att gå en blodåder tvärs över senan. Om någon därute känner igen symptomen och har en bra medicin (utanför specialistsjukvården), är adressen:
    https://snitsaren.wordpress.com/2008/07/04/akilles-vrede/#comments

  10. Jumpers uttjatade hälsena har tydligen inte varit sämre än att han idag åkte till Östertälje och gick 7 km längs en trevlig väg till Rönninge. ”Som av en slump” mötte han halvvägs ett tjog löpare på väg mellan Hornstull och Järna, en sträcka på 54 km. De hade då sprungit tre mil, men såg fortfarande pigga ut. Han igenkände några få ansikten från bloggvärlden, däribland förstås initiativtagaren Fredrika, som hälsade glatt. Även om han tittade avundsjukt efter löparna, när de försvann, tycks det ”oväntade mötet” ha glatt honom.

  11. Undrar om ändå inte herr J borde uppsöka vårdcentral för att få ordentlig vård, t ex heparininjektioner mot inflammationen. Vad jag förstår brukar det hjälpa ganska bra. Man ska inte alltid förakta den vanliga sjukvården, även om den är erkänt oförstående inför behovet att löpa långt och ofta.

  12. Jumper tackar för omtanke och tips. Är heparin månne samma sak som, eller besläktat med det Aethoxysklerol, som nämns här? Besök på vårdcentral får i alla händelser vänta till efter jumpers ”semester”, under vilken han hoppas att hälen gratis ska tillfriskna ytterligare, så som hans skador brukar. Om allmänsjukvården är oförstående inför långlöpning, så gäller det i än högre grad inför 62-åringars dito. Typ: ”Jag kan gå långpromenader och springa några kilometer utan problem, men jag vill kunna springa mellan Hornstull och Järna”.

  13. Tyärr är jag rädd att Butlern och X:et har en poäng. Om man nu inte ha turen att få tag på en löparnördig läkare på vårdcentralen. Läkare är rätt hurtiga (har jag hört) så chansen lär finnas.
    Sannolikheten för att få tag på en akilleskunnig specialist som förstår varför det är livsviktigt att springa mellan Hornstull och Järna – oxå för en ungdom på 62 – ökar om man vänder sig till en klinik specialiserad på idrottsskador. Varför inte försöka?

  14. En klinik specialiserad på idrottsskador är naturligtvis idealet för jumper lika väl som för Holm, men eftersom som det kräver företagsamhet och en (större?) slant, drar sig nog jumper i det längsta för ett sådant besök. Han hoppas ännu ett tag på kroppens egen läkekonst. I morse var han mindre stel än vanligt och under dagens tre kilometer på bana i 5:20-takt kändes inget i hälen. Den begränsande faktorn verkar numera vara själva orken. Dagens lätta fart kändes nästan som ett tempopass. I början av sin karriär sprang han 6 km med gånginslag två gånger i veckan. Snart är han tillbaka där igen, men han verkar glad ändå.

  15. Se, det går åt rätt håll. Så härligt! Varma tankar till Jumper.

    Att börja om från scratch (nästan) kan vara riktigt trevligt – för då blir man ju bättre och bättre. Och snabbt går det oxå.
    Kondition må vara färskvara, men om den ligger och drar sig lite lagom latent tycks den dyka upp som gubben i lådan så fort man ger den lite mersmak. Jag har testat – flera gånger.

  16. Jumper (som för övrigt nu åker bort från civilisationen ett par dar) tackar för tankarna.

    Som långlöpare får han tänka sig en på sikt långsamt nedåtgående formkurva men med upprepade temporära formförbättringar och glädjande formtoppar som galande tuppar på gödselstackarna. Även riktig nybörjarkänsla har sin charm.

  17. Nu är butlern tillbaka i selen efter ett par dagars bortovaro, under vilken han bland annat gjorde ett kort besök på Utö i sällskap med hela hushållet. Tildo roade sig med att kasta ner stenar så att det sa ”plopp” i ett av öns gamla gruvhål, tills en man kom och upplyste henne om att det var en sötvattentäkt som inte fick förorenas. Vad Tildo svarade då låtsades vi andra inte höra. Snitsaren stapplade med möda över klipphällar och genom fästingsnår, men gladdes åt en mängd informativa skyltar längs vägen, skrivna och ritade av öns skolbarn. Bland annat fick han veta att Gustaf Fröding var ”en jättekänd författare”. Nya perspektiv och ett levande språk piggar alltid upp, tycker snitsaren.

    Ryktet att Asgam hört av sig var tydligen sant. Hans travestering av inledningen till ”Det stora jättebrevet” bekymrar dock. I stället för en ökenuggla låter han en asgam flaxa uppgivet bland palmerna. Är det ett rop på hjälp, eller är han bara på skojfriskt humör? Låt oss hoppas det senare!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s