Fem fåniga flaggförklaringar

När kommentatorstormen (med runt 200 bloggbesök per dag i samband med den populäre jumpers framfart på Kungsholmen) nu tycks ha bedarrat, kan det vara dags att redovisa resultatet av snitsarens frågelek ”Fem finurliga flaggfrågor”.  Signaturerna ”Masse” och ”Johan” levererade riktiga svar så snabbt att snitsaren blev stum av beundran. Naturligtvis hade fler i läsekretsen hittat rätt om inte de två på nolltid sopat rent och gjort ytterligare kommentarer överflödiga. Att Johan så kvickt klämde fram svaret på den fjärde frågan utan de ledtrådar om ”frispråkig radio- och tevestation” och ”inlånade kenyanska löpare”, som krävts vid tidigare tillfälle, imponerar. När det gäller den andra frågan uppger snitsaren i sin förklaring nedan  (liksom större uppslagsverk) spanjoren  Alonso de Ojeda som myntare av namnet Venezuela. Andra källor menar, liksom Masse, att snilleblixten träffade florentinaren Amerigo Vespucci. Enligt uppgift var båda med på expeditionen till Maracaibosjön, men jag (Asgam) anar att det är någon helt okänd tredje expeditionsmedlem som ska ha äran. Den gode Amerigo borde hur som helst vara nöjd med att ha namngivit en hel kontinent. Slutklämmen nedan om Alonso de Ojeda avslöjar för övrigt snitsarens brist på intresse för ämnet historia.

1. Förenta Staternas nuvarande flagga är den 27:e eller 28:e i ordningen beroende på vilken man anser vara den första. Den 14 juni 1777 infördes den första officiella ”Stars and Stripes” med 13 röda och vita ränder och 13 vita stjärnor i en blå fyrkant uppe i hörnet, en rand och en stjärna för varje delstat. Efter att Vermont och Kentucky blivit nya stater utökades 1795 både antalet ränder och stjärnor till 15. Stjärnorna, som tidigare suttit i ring, spreds nu ut jämnt över det blå fältet. Detta gav flaggan smeknamnet eller rentav öknamnet ”Star-Spangled Banner”. När flaggan 1818 skulle berikas med symboler för ytterligare fem nya stater, insåg man att allt fler och därmed allt smalare ränder med tiden skulle bli allt konstigare, varför man återgick till 13 ränder, därmed hedrande de ursprungliga 13 staterna. Intressant är att följa hur stjärnhopen sedan genom åren utökats och komponerats fram till dagens glitter av femtio stjärnor. Innan president Taft 1912 bestämde alla flaggmått och detaljer på modernt vis, kunde stjärnorna sitta lite som de ville bara antalet var rätt. På Tafts långlivade flagga (1912-1959) ordnades de 48 stjärnorna i sex prydliga rader med åtta stjärnor i varje rad. Dagens stjärnbaner, som funnits sen 1960, har fem sexstjärniga rader och däremellan fyra femstjärniga rader lagda så att ett dekorativt gittermönster bildas. 1959-1960 fanns, vilket inte många känner till, en flagga med 49 stjärnor. Var den fyrtionionde stjärnan (Alaska) satt (kanske i ett nytt mönster 7 x 7) och hur många flaggor som verkligen tillverkades, kan man undra, liksom hur en eventuell 51:a stjärna skall få plats. Kanske väntar man tills det kommer tre nya stjärnor, som då kan placeras enligt nedan. Irak har tre stjärnor på sin flagga. Fundera på det!

x   x   x   x   x   x   x   x
vitx   x   x   x   x   x   x
x   x   x   x   x   x   x   x
vitx   x   x   x   x   x   x
x   x   x   x   x   x   x   x
vitx   x   x   x   x   x   x
x   x   x   x   x   x   x   x

2. Året efter att Columbus på sin tredje resa 1498 upptäckt Venezuelas kust, utforskade spanjoren Alonso de Ojeda landet närmare. När han i Maracaibosjön fick se byar byggda på pålar i vattnet, föll poletten ner och han utropade: ”Venezuela”, som betyder ”Lilla Venedig”. Indianerna som bodde där förstod ingenting, men det lustiga namnet spred sig som en löpeld över hela det väldiga landet och snart nog pekade alla på marken och upprepade ”Venezuela”. Var den lille spanjoren kom ifrån och vad det sen blev av honom, vet ingen.

3. Den 15 juni 1219, när den danske kungen Valdemar II skulle anfalla de hedniska esterna vid borgen Lyndanise (ungefär där staden Tallinn (”Danskstad”) nu ligger), föll plötsligt Danmarks rödvita flagga, ”Dannebrogen”, ner framför hans fötter. Han tog upp den och sen var resten en enkel match. Någon har påpekat flaggans likhet med betydligt äldre engelska förlagor med det röda kors på vit botten som idag går igen i den engelka flaggan, för gemene svensk mest känd som ”fotbollsflaggan”. Andra tror att flaggan kan ha rötter i de heliga romerska kejsarnas röda stridsflagga med kristendomens vita kors på. Hur som helst, skapad och sänd av Gud eller inte, bredvid den vackra estniska flaggan rodnar Dannebrogen ändå av skam. Om Valdemar hade sett detta mästerverk i blått, svart och vitt vaja på borgen Lyndanise, då hade historien tagit en helt annan vändning. Då hade mamma och pappa aldrig träffats och då hade du inte funnits till.

4. Qatar, är landet med den solbrända flaggan. Grannlandet Bahrain har en snarlik, något kortare och glestaggigare flagga, där den röda färgen officiellt är röd. Hur den tänkta färgskillnaden mellan grannflaggorna blivit i praktiken, dvs i vad mån det funnits soltåligare tygfärg i Bahrain, är oklart. Qatar (liksom även Bahrain) är annars mest känt för sina nyinköpta, omdöpta kenyanska löpare. Förut hette dom Kip. Nu har dom tagit sig långa, konstiga arabiska namn som ingen människa kan komma ihåg. Tänk om Wilson Kipketer (den svarte dansken med de vita tänderna, världsrekordhållare på 800 meter, alltid lika leende när han vann, men ännu gladare när han någon gång förlorade) skulle kallat sig Preben Bang Lyngtoft eller nåt? Förresten, för att nu fortsätta att ventilera etniska och religiösa fördomar, visste ni att i den italienska ligan spelar inte bara en Zlatan Ibrahimovic utan också en Zlatan Muslimovic! Ett minne från övre Norrland för fyrtio år sen fladdrar förbi: När bussen med trötta rekryter passerar en vägskylt i obygden, utbrister Lindhagen, en kvicktänkt stockholmare: ”Korpilombolo!, det är ju sånt där som man bara kan dra till med, och så är man där!!”. I det civila var han fotbollsspelare i IFK Stockholm, ett lag som då två år i rad var på vippen att få kvala till allsvenskan, men som nu för en tyst tillvaro i division fyra. Detta om Qatar.

5. Öriket Mauritius är mest känt för att prinsessan Christinas gemål, Tord Magnuson, är svensk generalkonsul där. Få vet att landet en gång också haft ett intressant djurliv. I rikets vapen ser man hur en sambarhjort och en dront håller upp en pampig sköld. Drontar fanns det gått om på ön Mauritius ännu på 1500-talet, men eftersom de smakade bra och inte kunde flyga tog de slut redan på 1600-talet. Någon har kallat dronten ”en ganska ful fågel”, därmed antydande att det var lika så gott att den försvann? Sambarhjorten infördes år 1639 från Java, varför de båda sköldbärarna kanske hann träffas i livet. Solitären, en annan märklig fågel, bodde på den avlägsnare ön Rodrigues (som dock numera hör till Mauritius). Denna mindre uppmärksammade representant för familjen ”drontfåglar” höll stånd till slutet av 1700-talet. Inget av alla dessa djur har dock fått tillträde till landets flagga, som därför bara består av fyra fula olikfärgade band med långsökt symbolik. Det röda påstås exempelvis stå för ”blodet som flutit i befrielsekampen”. ”Spik i foooten”, säger dronten, och solitären nickar instämmande.

24 svar till “Fem fåniga flaggförklaringar

  1. Det finns väl inget som säger att stjärnorna prompt måste stanna i vänstra krysset. Nej, släpp ut dem bara och låt dem vandra fritt bland de rödvita ränderna! Appropå Turinsvepningen som Jumper liknades vid, framgick det inte om det var den negativa bilden på själva svepningen eller den manipulerade positiva bilden som avsågs? Vore det den förra blir man ju orolig för Jumpers hälsotillstånd!

  2. Ja, vita stjärnor på de vita ränderna vore snyggt.

    Om det är mellan dessa bilder valet står, är det nog den högra som gäller: http://images.google.com/imgres?imgurl=http://www.sokaren.se/Huvudet,original.JPEG&imgrefurl=http://www.sokaren.se/INDEX393.HTML&h=258&w=179&sz=29&hl=sv&start=6&um=1&tbnid=u8SJBBSapE-DFM:&tbnh=112&tbnw=78&prev=/images%3Fq%3Dturinsvepningen%26um%3D1%26hl%3Dsv%26lr%3D%26sa%3DN
    (Vaför blev det en sån lång adress?)

    Jag kan för övrigt berätta att jumper kommit hem från Vallentuna IP, där han prövat sin egen variant av den skånsk-ungerska kortintervallträningen: 2 x 4 x 300 meter med 100 meter joggvila. Mellan de två upprepningarna joggvilade han i 500 meter på2:59. Trehundringarna gick runt 1:21 och hundrametersjoggarna på 0:38. Steglängden var 1,28 meter, varför 75 dubbelsteg tog 52 sekunder och motsvarade 193 meter. Han undrar, om det duger åt de rättrogna?

  3. Detta visar vilken slöis Startnummer X är!

  4. Till gamens rapport ovan vill jag tillägga att jag efter ytterligare 500 meter joggning sprang ett stegringslopp på 1000 meter som avslutades i 4:25-fart. Med upp- och nerjoggning blev det sammanlagt 9,5 kilometer på 54:20. Om liksvepningarna ovan har jag ingen åsikt. Jumper lever!

  5. Tänk, varje gång jag tittar in här lär jag mig något nytt! Inte alla gånger de mest användbara kunskaper, men alltid underhållande i sin detaljrikedom och märkliga sidospår! Det här måste vara en av de mest oförutsägbara bloggarna på nätet! Bara Jumpers i korthet avhandlade träningspass påminner oss om att vi hamnat rätt. Fortsätt så!

  6. Tack Johan! Din kommentar kommer att glädja snitsaren. Hans grandiosa självbild verkar vara ”En lärd man som i Montaignes anda droppar sin visdom i elaganta kåserier”. I själva verket vore han ingenting utan sina uppslagsverk och sin förmåga att googla och hans prosa kan, trots flitig kommatering, vara nog så svårforcerad. Många skulle även önska att han tillåtit sig en generösare attityd mot medmänniskorna. Nyligen bad han mig strängt tillrättavisa en yngre kollega, som i sin blogg försökt härma ett äldre uppstyltat språk utan att ha kläm på verbens gamla pluralformer.
    Själv är jag bara en enkel administratör, som undrar vart denna blogg ska ta vägen, när snitsarens brevlåda är tömd. Vad kommer att hända med mig, arma gam, om jumper eller Tildo gör en palatskupp?

    Många väntar för övrigt på ditt (Johans) nästa gästinlägg på Nix blogg. Eller nöjer du dig med att droppa din klokskap i flitiga kommentarer?

  7. Tack för fjäsket!
    Äsch, jag trodde de flesta hade förträngt det där inlägget. Det finns ju så mycket annat att läsa hela tiden. Jag har fullt schå att bara hinna läsa alla bloggar och skriva mer eller mindre seriösa kommentarer, så några egna inlägg har inte hunnit skrivas! Kanske kommer det ändå något inom den närmaste tiden på blogg nära er! Nu är det ju ändå lite lugnare på träningsfronten…

  8. Fjäsk skall med fjäsk besvaras.

    När det gäller bloggandet och bloggläsandet, har jag länge undrat hur folk hinner, trots att de lever normala liv i övrigt. Här vid snitsarens dator är vi ändå ett helt gäng som hjälps åt och ingen av oss är direkt överhopad av andra förpliktelser.

    P.S. Till jumpers fanclub kan jag meddela att jumper känner svag ömhet i hälsenan efter gårdagens stilintervaller. Han tar två vilodagar före långpasset på lördag.

  9. Klokt tänkt av Jumper! Vad gäller bloggläsandet och skrivandet så är det ingen tvekan om att det inverkar menligt på mitt arbete. Det är bara att jobba ikapp på kvällstid…därav den tidiga morgontiden på mitt första inlägg…

  10. Eftersom det verkar vara kutym att meddela löppass i förväg och sedan racka ned på detsamma när det väl ägt rum, vill Startnummer X meddela att han tänker springa till fotbollsplanen nere vid Ulltuna och tillbaka till jobbet. På vägen tänker han ta jobbiga (men korta) backen fem gånger (sista backen på OK Linnés backbana). Vill man för övrigt springa backe på Uppsalaslätten rekommenderas Uppsalaåsen, följer man banan exakt, så får man en höjdskillnad på 300m på runt 6 km. Ordnar man bloggar får man väl skylla sig själv att det tar tid. Löpande tar också tid, men gör som jag, skit i jobbet och spring istället enligt principen ”det är ingen som blir glad av mitt jobb, men jag blir glad av min löpning”.

  11. Tackar för hjärngymnastiken! Och håller med Johan – stickspåren och detaljrikedomen förgyller sannerligen de redan glänsande inläggen. Snitsaren må gona sig i glansen!

    Ska nu gå ner i fikarummet och använda mina nyvunna flaggkunskaper för att skapa en aura av lärdom kring mitt enkla jag.

  12. Ja, snitsaren solar sig i glansen. På honom biter bara smicker. Det är risk att han spricker (rimmar).

    Asgam däremot har sjukskrivit sig på grund av trötthet och nedstämdhet. Han upprepar orden: ”Det är lika bra att jag slutar med det här bloggandet, det blir ju bara fel hela tiden”. Eftersom ”blogg” och ”jobb” är samma sak för honom, har han inget val och fastän jobbet (tvärtemot startnummer X’s) tycks göra många glada, verkar denna omständighet inte bita på honom idag.

    Jumper har en extra vilodag, då han kände lite i en hälsena efter kortintervallerna senast. Långpasset i morgon ser han inte fram emot. Löpningen gör honom inte glad så länge Asgam är ledsen.

    Tildo har försökt gaska upp dem så gott det går. Han har förgäves letat på Youtube efter det avsnitt av ”Tårtan” där Hilding är deprimerad. Han tror att det skulle hjälpa. Nu är Tildo ute och jagar fasaner.

    Själv sliter jag dag ut och dag in, men har jag för det?

  13. Sitter Asgam med näbben full av cigaretter? Det låter oekologiskt. Då kanske en mössa från Turkiet skulle kunna pigga upp. Eller lite kungsvax. Som barn blev förresten Startnummer X ofta blev bjuden på småkakor av den snälla Ellen i Ellens bageri. Några bagare kommer han inte ihåg, antagligen är historien helt enkelt påhittad. I brist på tårtanavsnitt på Youtube, kan asgam titta på Thor Modeen i sin paradroll i Pensionat Paradiset och under tiden fundera på varför de tre bröderna Tårta hade helt olika dialekter.

  14. Visst ser han skojig ut, men det blir inte samma sak vid en dator utan ljud. Det är visserligen textat, men tonerna och skriken fattas. Till er andra lyckostar som har hela datorer:

  15. Tagit bort alla inläggen från detta ip-nummer.

  16. Sent omsider, men jag vill också tacka för förklaringarna med tillhörande kuriosa. Alltid givande 🙂

  17. Asgam: Ska vi leka? Du ställer 20 frågor och jag svarar och publicerar 100% ärligt på bloggen?

  18. Herr M’bwele!
    Asgam tycks dessvärre ha flugit sin kos. Han lämnade efter sig en lapp med följande lydelse: ”Ni får sköta den här jävla bloggen själva”. Lösenordet till den hade han tidigare givit mig samman med utförliga instruktioner. Jumper, som redan är contributor i bloggen, känner sig naturligtvis förbigången, men snitsaren saknar förtroende för, som han säger, sin baneman*. Med jumper som administrator skulle bloggen bli en löparblogg bland löparbloggar, vilket vore snitsarens definitiva död.

    Däremot är snitsaren, som ligger på sin bädd här bredvid, alltid på lekhumör. Hans frågor brukar dock inte alla uppskatta. Risken är stor att den egensinnige stofilen skulle förhöra Herr M’bwele om verbens gamla pluralformer. Jumper undrar möjligen också över något och den oberäkneliga Tildo brukar göra de flesta svarslösa. Måhända kan även en enkel butler sätta fart på Herr M’bweles hjärnceller.

    Min första fråga är: På vilken blogg, snitsarens eller Er egen, publicerar Ni de 100% ärliga svaren? Min andra fråga är: Får jag med ålderns rätt säga ”du”? Till de återstående arton, kan vi återkomma, i den händelse Ni/du godkänner ovanstående villkor.

    *) Se bloggens tre första inlägg i februari.

  19. Erbjudandet gäller ju förstås allteregot Asgam. F ö kommer inlägg från ”anonym” från er ipadress att raderas precis som de andra inläggen, som tidigare önskat, oavsett adressat.

  20. I så fall lär det dröja innan leken blir av, ty jag vet inte när, eller ens om, Asgam kommer tillbaka. Livet blir inte alltid som man tänkt sig.

    Min tredje fråga: Varför duger inte vi andra?

    Anonym bor också här, men har inte önskat få sin fråga bortraderad. För att ingen ska tro att den handlat om något otillbörligt eller varit stötande på annat sätt, vill Anonym meddela att den löd: ”Gäller det alla, Masse?”. Min fjärde fråga blir därför: ”Varför får den inte stå kvar?”.

  21. För nytillkomna läsare ger jag en subjektiv, men förhoppningsvis inte alltför ensidig, sammanfattming av bakgrunden:

    Under ett inlägg på N’batha M’bweles blogg kommenterade Asgam (på snitsarens uppdrag) en vanlig ungdomlig missuppfattning om de svenska starka verbens äldre pluralformer. Det kan diskuteras om detta var rätt plats att bedriva språkundervisning och formerna borde i alla händelser varit annorlunda. Jumper bad om ursäkt för ”snitsaren och hans hantlangare” och deras oförmåga att tåla ”språkliga missfoster som ”han voro” eller ”det bliva””, med tillägget, att för dem som läst lite äldre littaratur ”låter det bara som indianspråk”. Efter att N’batha M’bwele försökt förklara sina tillkortakommanden och (helt i onödan) bett om ursäkt för dem, ville Asgam i ett, som han trodde (och här får vi lita på hans ord), ”snällt och uppmuntrande” svar ställa allt till rätta. Att säga att han misslyckades, vore ett understatement. N’batha M’bweles svar, som även publicerades på snitsarens blogg, gjorde Asgam först stum av förvåning och sedan mycket nedstämd. Han insåg sin bristande förmåga att kommunicera med människorna och önskade, liksom senare jumper, att få alla sina kommentarer raderade. Förlåtelse för sina klavertramp fick han i samma ögonblick hans önskan villfors. Slutligen skrev den hjärtegoda lilla krabaten Tildo en egen kommentar, som med vissa (av Tildo godkända) ändringar återges nedan.

    Ett senare blogginlägg inledde N’batha M’bwele med en kursiverad insikt: ”Jag ska börja tänka på vad jag skriver. Det får tydligen konsekvenser”.
    För Asgam och resten av sällskapet här, som själva ålagt sig betydligt strängare självdisciplin, lät Masses snabba kommentar lite egendomlig:

    ”Du ska inte alls tänka på vad du skriver… Det är ett fritt land och man får skriva vad och hur som helst… Så det så! Det är inte bara din rättighet. Det är din skyldighet!”

    Den gode Masses kvicktänkthet är omvittnad, men denna gång gick hans tankar lite för fort. Signaturen ”Anonym”s fråga: ”Gäller det alla, Masse?”, är naturligtvis högst relevant.

    ¤

    Tilldos kommentar:

    Jag har följt den här ordväxlingen på lite avstånd och jag förstår och sympatiserar med er båda. Klämd i sin roll som administrator mellan den uppblåste, självgode snitsaren och som han säger ”den populäre jumper”, trodde Asgam i sin enfald att du lusläst hans blogg och väl kände det torra språk och den missunnsamma jargong, som stundtals råder där. Jag och jumper brukar inte spara på krutet när vi ger oss på den stackars gamen. Den syra som du med rätta tycker stänkt i din blogg är verkligen utspädd i jämförelse. Asgam borde alltså vara van vid det mesta, men dina ord ”tycker jag är lågt av dig” gjorde honom riktigt ledsen. Att de bottnade i ett rent missförstånd, förbättrade inte saken. Blotta misstanken, att kunna handla ”lågt”, var tillräcklig för att göra honom riktigt låg. Han mumlar hela tiden ”Det är lika bra att jag slutar med det här bloggandet, det blir ju bara fel”.

    Asgams, ursprungligen snitsarens, omdömen handlar inte om dig som person, utan om ett språkfel, du delar med de flesta i din generation och de syrliga formuleringarna speglar bara de två kufarnas egna känslor i ämnet. Den självgode snitsaren svarar jag inte för, men jag vet att det är främmande för både jumper och Asgam att skriva nedsättande om andra och där har vi alla något att lära, som är viktigare än gamla pluralformer.
    Få människor torde förstå, hur nedvärderande ordet ”låg” är för en gam, som är van att segla högt.

    ¤

    Det kan tilläggas att Asgam, innan han flaxade iväg, som en gest av uppskattning, lade N’batha M’bweles namn till snitsarens bloggroll.

  22. Det skrivna ordet må vara vackert och stundom funktionellt, men det har sina brister. Stora brister när det kommer till ”samtal” mellan människor. Vi missförstår varandra allför lätt redan i talad form, i skriven blir det etter värre.

    Jag hoppas att Asgam hittar tillbaka till oss. Glädjer mig så länge åt att bloggen lever vidare med annan eminent administrator.

  23. ”Det skrivna ordet må vara vackert och stundom funktionellt, men det har sina brister. Stora brister när det kommer till “samtal” mellan människor. Vi missförstår varandra allför lätt redan i talad form, i skriven blir det etter värre”.

    Så sorgligt sant!. Jag kunde inte formulerat det klokare och vackrare själv.

    Butlern har redan klippt ut dina ord och klistrat upp dem på datorskärmen som hjälp och tröst. (I sin fåfänga har han där ovanför också textat en skylt: ”Eminent administrator”).

    Först nu , när Asgam är borta, förstår vi hur mycket han betydde för oss. Han var ful och tråkig och vi bespottade honom, ty vi förstod inte att gamar också är människor. Han var en av oss och när han flög sin kos tog han med sig vår glädje.

    Att se jumper sörja gör ont. Han gråter mer över den bortflugna gamen än över sin ömmande hälsena, som gör hans närmaste framtid som löpare oviss.

    Jag själv är vid gott mod, ty jag har levat i 130 år och känner gamarnas flykt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s